söndag, april 03, 2016

Reflektion, socker

Jahaja. Nu har det ju gått ett tag sen den sockerfria månaden tog slut. Hur tänker vi kring den? Jonathan har fått upp ögonen för hur mycket dolt socker man får i sig via maten, och vi tycker det känns rätt äckligt. Försöker även i fortsättning undvika det så mycket vi kan, men inte på ett fanatiskt sätt (om vi till exempel är bjudna på fika nånstans, så kommer vi inte dissa skinkan eller motsvarande för att den innehåller socker... osv).

När det gäller renodlade sötsaker kan vi konstatera en hel del. Till exempel att det mesta ju är fruktansvärt sött! Det känns så tydligt på ett helt annat sätt när kroppen varit helt utan sånt en period. Vi "firade" att månaden var över med några naturgodisar som hade väntat på oss i skafferiet. Men de smakade ju bara socker, vi åt högst en hel var.
Och så kom mina föräldrar hit, och pappa köpte delicatobollar till lördagskaffet. Jag såg faktiskt framemot att äta en... men tvi vale, det bara sockerknastrade i munnen, så det räckte med en halv.

MEN. Två dagar senare, i Gislaved, hade jag ju ändå mjukat upp lite, bland annat med det nämnda, och så en liten skvätt glass på söndagkvällen. Och innan jag visste ordet av, stod jag där ensam i köket, och tryckte i mig en hel delicatoboll. Nu var den god igen.
Sen bjöds det på paradischoklad, och jag åt 4-5 bitar utan problem.

Då kände jag att... nä. Om jag tillåter mig själv att äta sånt, så äter jag. Med känslan att har jag väl börjat så spelar inte mängden nån roll. "Har redan ätit socker idag så det är lika bra att köra på." Blir helt careless på en gång.

Så jag har fortsatt sockerförbud för mig själv. Inte hundra procent nolltolerans, men gällande sötsaker så är det begränsat till väl valda festliga tillfällen. Men såhär i vardagen, en chokladkaka på fredag kväll, en kafébiskvi då och då mitt i veckan... det funkar inte för mig.

Mår ju bättre utan. Är nästan helt osvullen i handlederna (socker triggar ju inflammationer, så om man som jag har fibromyalgi eller annan inflammatorisk sjukdom, bör man ju vara extra försiktig med vad man stoppar i sig), känner mig lättare och piggare i kroppen, har jämnare energi (kan hålla igång med alla möjliga sysslor och hittepågrejer en hel dag, om inte huvudvärk eller annat sätter käppar i hjulen förstås), klarare i huvudet, gladare, osv osv.

Och på ämnet sjukdomar, så har vi inte varit förkylda nåt sen vi började med detta. Jo jag var hostig och trött i fyra dar ungefär. Men inte alls så sänkt och slemmig som jag brukar bli. Och Jonis blev inte smittad alls.

Jonis vaknade däremot i måndags i Gislaved och kände sig irriterad från start. Sen gick hans blodsocker och humör upp och ner som en jojo hela dan. Det visade sig att han fått i sig mer socker än han trott på söndagen. Det var tydlig skillnad på honom.
Så jo, han är också rätt motiverad att fortsätta på den inslagna vägen, vårt nya piggare liv.

Det känns också härligt att vi kan äta frukt och lite honung utan att sötsuget triggas (vet att alla inte klarar det, men det funkar för oss och det är vi tacksamma för).

Så nu ska jag skära upp lite söndagsgodis - honungsmelon och mango - och fortsätta ha den slappaste dagen i mannaminne (fast är änna sugen på en promenad också).

Justja! På sammankomsten igår blev jag erbjuden godis från höger och vänster. Men åt inte en endaste bit! Känner mig stolt. Satte visserligen i mig en hel Läkerolask (JAG VET att det inte heller är nyttigt så off with the pekpinnar) istället, men ändå.

Justja igen! Jag gick ner 3,5 kg på fyra veckor, bara av att ta bort allt socker. Ändrade inte på nånting annat. Lite talande ändå.

Nåväl. Häpp!