Here we go again



I snart tre år har jag arbetat som personlig assistent.


Alla jobb har ju sina för- och nackdelar, men på det stora hela trivs jag bra. Personkemin funkar, och de flesta uppgifter likaså.


Jag har inga större problem med att inte kunna ta stor plats i olika sammanhang. För det mesta är det tvärtom - jag trivs utmärkt med att vara en iakttagare och en skugga.


(Även om det såklart ibland kan vara påfrestande för vem som helst att långa stunder behöva vara konstant påpasslig, aldrig veta när man måste rycka in, eller vad som ska hända, vilka situationer man ska hamna i, och att aldrig få tycka nånting om dessa situationer.)


Så lättande det var att få detta jobb, efter kraschen som kom i samband med mitt sista bageri-/konditorijobb nånsin, efter identitetskrisen som blev en följd av detta, och efter en lång period av inaktivitet, nåt slags rehabilitering, stämpling och existensminimum.




Jag tyckte mig till slut ha hyfsad ordning på allt. Tjänst, jobb, hem, relationer.
Jag orkade förvärvsarbeta igen - oh happy day!


Men jag har nu insett att jobb-biten måste förändras ganska snart. Igen.


Jag klarar inte av att arbeta hela dygn; att ha sovande jour med mycket vakentid. Det gör mig sliten, trött, deppig, överkänslig, lättstött... ja, efter varje jobbdygn är jag som en annan person. Den allra sämsta och mest orkeslösa versionen av mig själv. Känner knappt igen na.


Om jag tar mig tid att sova halva dan efter hemkomst - då är jag så seg och huvudvärkig när jag kliver upp, att det ändå inte blir något gjort under resten av dagen.


Om jag kör på och skjuter upp vilan, så funkar det några timmar, men dagen slutar ofta med ett känsloutbrott av ett eller annat slag. Överdimensionerad ilska/upprördhet, eller ledsenhet och avgrundsdjupa värdelöshetskänslor.




Så. Dags att se sig om efter annan sysselsättning snart igen, antar jag.
Frågan är bara vad jag vill göra.
Eller vill och vill. Jo. Vad jag vill. Samt orkar, och inte behöver vara utbildad för att ha behörighet till.


Det viktigaste är att det funkar ihop med min ideella verksamhet och mina möten, för de är det viktigaste - de är själva livet, navet som allt annat kretsar kring.


Enligt arbetsförmedlingens intressetest är jag mest intresserad av friskvård/kroppsvård, därefter teater/musik/film, på tredje plats djur/växter/lantbruk, sedan kommer undervisa/instruera samt ge råd och stöd.


Jahappppp...


Det enda jag vet att jag skulle vilja jobba med, är förskola. Eller i alla fall småbarn, i något sammanhang.
Men det kanske är för jobbigt. Och så måste man ju vara utbildad, ha behörighet, kallavavilldu.


Nåja. Det finns ju andra intressanta grejer än ungar.




Får se detta som en spännande möjlighet till något nytt och intressant i livet, helt enkelt. Känns också lite lättare att ställa vissa krav på sitt presumtiva nya jobb, när man redan har en fast anställning någonstans. Man sitter så att säga inte i sjön på samma sätt.
Sjukt att det är så. Men nu är det så.




Den som har en lever får se vad som händer!

Kommentarer

Hoppas du ska hitta något bra, som håller i längden, tänker på dig ❤️
Du skriver så bra Sanna! Känner igen det där med jobbångest. Svårt att veta vad som passar innan en har testat. Men det kommer att ordna sig. Hoppas du orkar hålla ut till dess! :)

Populära inlägg