måndag, november 05, 2012

Jag, Seinfeld och Nicole Kidman


Sånt här är ju intressant alltså: http://www.humanmetrics.com/cgi-win/jtypes2.asp

Har dragit mig för att göra såna tester, för har varit rädd att bli ännu mer förvirrad över mig själv. Men fick länken mailad till mig av en vän, och så tog jag mig i kragen.

Sjukt träffsäkert, ändå.

Det här är tydligen jag: http://typelogic.com/infj.html



Japp, då vet ni, och behöver inte lära känna mig personligen!



Ellerrrrrrrr...

lördag, november 03, 2012

Holly Golightly, smal och fin


Ja, det var ett tag sen jag skrev.

Inspiration har kommit och gått, men aldrig stannat tillräckligt länge.
Men oftast, när den väl kommer, så handlar den om det här med vikthets. Smalhets. Ja, ni vet. Jag har tagit upp det förr.

Ikväll kan jag inte låta bli att skriva detta. Får inte låta bli, rentav, för mig själv.

Det här med att "tjock" och "viktuppgång" används negativt och som skällsord. Bara en sån sak.


Det är självklart viktigt med god hälsa. Att ta hand om sig, äta nyttigt och röra på sig i lagom dos.
Goes without saying.

MEN.

Att alltid sammankoppla hälsa med smalhet. Det är inget annat än villfarelse och vansinne.

Alla kroppar är olika, för vissa är det genetiskt betingat att ha mer kroppsfett; och de får bättre hälsa när de slutar försöka tappa kilon.

Vi MÅSTE fatta att alla är/har potential att vara sunda och vackra på sitt eget vis, att det finns SÅ många fler "skönhetsideal" än det kommersiell media vill hjärntvätta oss med, att det INTE är okej att lägga negativa värderingar i konceptet "tjock" (vad det ordet egentligen ens betyder)
- FRAMFÖR ALLT NÄR VI PRATAR MED BARN OCH UNGDOMAR ELLER DET FINNS MINSTA MISSTANKE OM ATT DE HÖR/SER/LÄSER.

De suger åt sig allt. Som svampar.

Jag vet, för jag var nyss en av dem.
Och jag har spenderat sååå många åååår med att vara fixerad, med att äcklas, med att förakta, hata, ogilla, störa mig på, klanka ner på, gråta över mig själv och min spegelbild.
 Jag var mänsklig. Jag såg ut som mig själv och det var hemskt. Vidrigt. Osmakligt. Aldrig-nånsin-få-en-man-faktor, var det på mig.

Eftersom jag inte var som idealet.

OCH - faktiskt - eftersom flera unga vuxna tjejer i min omgivning, som jag tyckte var vackra och alldeles perfekta på sina individuella vis, uttryckte till höger och vänster hur dåligt de mådde över sina utseenden, hur missnöjda de var och i hur desperat behov de var av att gå ner i vikt/börja träna/deffa.

"Om inte ens hon eller hon är nöjda med hur de ser ut - hur större anledning har då inte JAG att vara missnöjd?!" - det kanske inte var den signalen de ville ge. Men ack. Det är den signalen som oundvikligen plockas upp av känsliga flicksinnen.

Det var, och är, såklart exakt lika hjärtskärande synd om de tjejerna i sin tur.
De blev väl formade och hjärntvättade på samma sätt.

Men snälla snälla snälla, låt oss sätta stopp.
Låt oss börja uppföra oss ordentligt mot oss själva. Sluta bedöma vad vi tycker om oss själva utefter hur vi ser ut.
Gör vi så med våra vänner? Vi måste vara våra egna vänner. Snälla NÅN. Det är där det måste börja.

Och låt oss fatta att vi ger avtryck i andras sinnen, oavsett vi vill det eller inte.
Vi kan väl anstränga oss för att försöka göra de avtrycken fina, positiva och toleranta?



Kärlek och fridens liljor till eder alla!