tisdag, april 17, 2012

Magkänsla

Just nu känner jag mig så lycklig.

Lycklig över att vara relativt frisk igen,
över att ha mig själv och en bra relation till mig själv,
över att ha en sån fenomenalt bra, snäll, fin, duktig och rolig rummis,
över att det är vår,
över att jag har så mycket meningsfullt att sysselsätta mig med,
över att jag har så mycket att se framemot,
över att jag ska få håret klippt imorgon,
över att delar av min familj flyttar hit i sommar,
över att jag varit på bio och sett mysig film ikväll,
över mina underbara föräldrar,
över att finnas till.


Tillvaron är bra fin.
Och min livsgnista är tillbaka.



Hejdå förkylning, hej våren och livet här kommer jag!



måndag, april 16, 2012

Pang

Plötsligt inser jag att snart är ju sommaren här.
Stressen i det!
Har inga grandiosa planer, men ändå, man vill ju ha sitt sommarschema och någorlunda koll på tillvaron.

Just nu: noll koll.


En bra grej är dock att jag är påklädd och sminkad idag! Fast fruktansvärt trött och misstänkt febrig, så det blev inget av med att kliva utanför dörrn.

Inte än i alla fall. Men dagen är ju inte slut.




Det var allt.


Fridens liljor!

söndag, april 15, 2012

Utopi

Tänk, alltså tänk på riktigt, att ha ett sådant boende att man kunde öppna dörren, sätta sig på bron och ha fötterna i gräset medan man drack sitt morgonkaffe.


Det drömmer jag om.

fredag, april 13, 2012

Fredagsmyslängtan, hemstadsromantisering och storfilmsbonanza

Vad roligt det är när man lyckas radera ett halvfärdigt blogginlägg på ett litet kick sådär.

Nåja, försöker med jämnmod ännu en gång.

Ja. Det är fredag. Jag sitter i min säng och lyssnar på Radio Guld. För jaa, det är en sån där Sundsvallssaknardag.

Har spenderat den gångna veckan i nämnda säng, däckad av förkylning, huvudvärk och feber.
Fruktansvärt stimulerande.


Alltså. Jag försöker verkligen att inte leva för mycket i tider som flytt... för det är ju så lätt att romantisera allt sånt, och inte kunna njuta av nuet.

MEN. En sak som jag sannerligen saknar ifrån mitt Sundsvallsliv, är enkelheten. Att man bara kunde smsa runt lite lätt i nån halvtimma och vips så hade man styrt upp en tacokväll hos Henke (som såklart slutade med att man länsade hans kyl på bag-in-boxar och diverse plockmat och somnade i soffan framför Seinfeld), eller lite bowling, lite utgång, eller en lanttjänstdag eller VT-genomgång.


Jag vet inte om det är för att det var ens hemstad som det kändes så lätt att styra upp diverse sorters samvaro.

Men jag tror nog att det även beror på mentaliteten där.
"Jag är astrött och inte alls på topp men det är lugnt, jag kommer över en stund i mina mysbyxor och så freestylar vi ihop nåt"-mentaliteten.

Hoppas den finns kvar. När jag är där och hälsar på tycker jag nog att den gör det, till viss del i alla fall.


Vad vill jag säga med det här då?
Inget särskilt. Men jag saknar't. Gravt.



Förresten, Julia har varit här! Förra onsdagkväll t.o.m. senaste måndagens eftermiddag.
Plus att vi ju har Ida inneboende under april. Så nog har det blivit förstklassigt tjejmys, alltid.

Bland annat var vi och såg Titanic i 3D. Alltså. Titanic! Filmernas film! Som hade biopremiär när jag var 11 och just i den där fasen då man har väldigt lätt att nörda fast sig vid saker.

Jag såg den på bio tre gånger, och grät kolossalt varje gång.
Jag köpte Celine Dion-singeln och senare hela soundtracket, dekorerade flickrumsväggarna med filmplancher, drömde om Leonardo DiCaprio - och när filmen släpptes på VHS -ja hjälp, kommentarer överflödiga.

Vet inte hur många gånger jag och min kompis Jenny såg den tillsammans. Vi skrattade när Jack och Rose skrattade, grät när de grät, frös när de frös, och höll andan lika länge som dem när hela båteländet till slut sjönk och de sista fastklamrade själarna damp ner under ytan.

Så nog var den en stor del av mina förtonår alltid.


Därför var det mycket mysmäktigt att se den på bio igen, 15 år senare (FEMTON ÅR! Helt sjukt. Jag. Är. Gammal.). Och 3D-effekterna gjorde att det här grafiskt nittiotalslökiga försvann lite.

Åh. Det var som att se den för första gången. Och som att uppleva sin barnungdom på nytt. Samtidigt.

Och visst blir man lite kär i Jack Dawson, även om jag numera är mycket mer förtjust i den irländska kompisen med lockigt hår, Tommy Ryan (som blir skjuten i livbåtskaoset, ve och fasa).

Väl investerade 135 kr + godispengar, I tell ya.



Nämen. Ja. Det var väl det.


Peace!




tisdag, april 03, 2012

Rapport från sjuksängen

Det är något fel på mitt huvud just nu. Ja, mer än vanligt.
Har känt mig förkylningstjock i det några dar, så i förrgår gick jag äntligen och köpte en sån där nässköljare som jag varit sugen på så länge.
Det ska ju vara så otroligt nyttigt att skölja snoken, och jag som misstänker att en del av min huvudvärk beror på gamla varlämningar i bihålorna, tänkte att det säkert skulle hjälpa till att rensa ut lite.

Och inte vet jag om det har nåt samband... men jag sköljde i förrgår kväll och igår kväll, och bägge dagarna har jag legat i vidrig migränliknande smärta som ej avhjälpts ens med maxdos av Eeze.
Två Treo hjälpte dock något mer, och räddade livet på mig idag.

Har bara sovit, sovit och sovit. För allt annat har varit helt omöjligt pga. smärtan.
Idag alltså.
Igår var det lite lindrigare. Då lyckades jag även ta mig till Bruno (tack vare underbara Edgrenarna) för behandling, och sen till Cornelia för ljuvlig massage.

Nåväl. Ringde i alla fall till vårdcentralen idag för att fråga om eventuellt samband mellan migrän och nässköljning. Det hade sköterskan aldrig hört talas om, men hon bad mig komma dit imorgon bitti för att kolla om det ligger nåt skumt i min skalle.

Kult.

I övrigt: jätteledsen över att ej kunnat göra tjänst; hade laddat för långdagar både igår och idag.
Även: enormt sug efter att shoppa på IKEA och loppis, och styra upp lite på rummet mitt. Hyllor och fotoramar skulle sitta finfint. En burk målarfärg till byrån också, för den delen.

Men mest av allt vill jag bara åka hem till mamma och pappa och bli kraftigt omhändertagen i en vecka eller två.
Längtar dit så fruktansvärt. Det brukar jag inte göra, så tätt inpå ett Sundsvallsbesök.

Är extremt osugen på storstadsliv överhuvudtaget nu.
Ge mig stugliv och familj, tack.


Nåja...


Nu ska jag ta min svällda hjärna och duscha... fast först se klart husvagnsdokumentären som jag somnade ifrån förut idag.

söndag, april 01, 2012

Tillägg




Jo just ja, jag måste ju poängtera att hårspännet jag hade, plus klänning, bälte, strumpbyxor och skor kom ifrån supersnälla Mireille (med världens bästa smak)!

TACK för lån + gåvor, en livstidsförbrukning av cheesecakes är din!