Nostalgilokomotivet

Kollar Musikhjälpen i p3. We are the world.
Och jag kom att tänka på ett golden moment från 2009.
Bloggade om det även då.

Här kommer't, favorit i repris:


"Alltså, jag måste berätta om häromdan.

Jag och mamma var i tjänsten på Alnö, gjorde lite diverse återbesök.
Lyssnade på Radio Guld.
"We are the world" började spelas. Vi konstaterade att den ju är lite lökig, men rätt fin ändå. Så vi höjde lite.
Mamma pratade om hur mäktigt det var back in the days, när man fick se alla inblandade artister stå och sjunga den. Jag jämförde med "Do they know it's Christmas?", och förstod vad hon menade.

Vi diggade unisont.

Willie Nelsons stämma dök upp. Mamma konstaterade att han sjöng så fint att hon frös.
Jag höll tyst, vägrandes erkänna att jag blev lite rörd.

Kort därefter var det dags för Michael Jacksons sångsnutt.
Då var det kört.
Mamma: "Jag grinar jag!"
Jag, med stans darrigaste röst: "Inte jag, eller!"

Sen satt vi där och torkade tårarna, och sansade oss lite innan vi kunde gå och plinga på hos Maggie.

Det var inte vårt stoltaste ögonblick. Men ganska kul att se tillbaka på."