söndag, oktober 30, 2011

The kids are alright

Idag förvånar jag mig själv genom att vilja ha barn.
Okej, jag planerade att bli mamma redan som 6-åring, men den önskan har liksom successivt försvagats under de senaste åren.


Nå. Det går väl över.


Men tänk vad mysigt att ha en liten filur att baka kakor och läsa sagor med!


Synd att de är så jobbiga bara. Och att man måste uppfostra dem och bråka med dem också... och torka bajsrumpor och snornäsor och lyssna på skrik och aldrig få sova ordentligt och aldrig sluta oroa sig och alltid grubbla över ifall man uppfostrar fel...




Japp. Ju mer man tänker på det, desto lättare går det över.

onsdag, oktober 26, 2011

Att konstatera småfina självklarheter

Hittade min gamla Lunarstorm-blogg, och i den detta inlägg (skrivet juni 2005):


"Note to self: Jag ska aldrig mer känna att jag måste dölja sidor av min personlighet, eller försvara för nån människa vad jag gör, eller vilka filmer, vilken musik, vilka böcker jag gillar. Jag ska uppskatta min smak, och enbart omge mig med människor som - även om de inte delar den - respekterar den. Jag ska aldrig glömma vem jag är, aldrig låta nån nedvärdera mig eller mina val. Aldrig låta nån respektlöst klanka ner på något som jag uppskattar. Speciellt inte den jag ska dela evigheten med - vem det nu än blir."



Åh. Det var klokt och fint och respektfullt av mig, mot mig själv.
Blev glad av att hitta det.
Jag var inte så dum som nittonåring, ändå.

Det gäller att hålla fast vid det där livet igenom, bara.

torsdag, oktober 20, 2011

Skönhet, länkar och boktips


Älskar
den här bilden på vackra vackra Elsa Billgren och stilige Pontus De Wolfe, tagen av Anna Malmberg på de tu förstnämndas bröllopsfest:



Kärlek!


Japp...


Ligger för närvarande på min vilobädd och rå-plöjer en av de bästa böcker jag nånsin läst. ALLA borde läsa den! Tack Mireille för tips och utlåning! Den heter "Lessons from the fat-o-sphere - quit dieting and declare a truce with your body" och är skriven av Marianne Kirby och Kate Harding.

Jag trodde jag hade en rätt sund och balanserad inställning till kroppar, kroppsuppfattning, mat, moraliserande över mat, motion, hälsa, och dylikt.
Och det kanske jag hade. Allt beror ju på vad man jämför med; och jag jämför med ett par tämligen vikt- och smalhetsfixerade människor i min relativa närhet som är "mycket värre än mig".

MEN. Jag är ju precis lika hjärntvättad som alla andra, börjar jag inse nu.

Denna bok möblerar om fullständigt i skallen på mig och jag märker hur delar av min hjärna ropar ut små desperata, patetiska protester mot det jag läser.

Men ack så nyttigt det är att jag läser!

Gör det ni med! Det är en nödvändig investering i den mentala hälsan, och på vägen mot att tycka bättre om sig själv - in- såväl som utsida.
Även om man redan "accepterar" sig själv och sin lekamen.

Det är inte en skit-i-allt-ät-vad-du-vill-och-var-stolt-över-din-kropp-bok.
Inte rakt av så obalanserat i alla fall.
Det är mer en ät-vad-du-känner-att-din-kropp-vill-ha-och-mår-bra-av-å-motionera-för-att-det-är-KUL-och-förknippa-för-allt-i-världen-inte-hälsa-med-kroppsideal-smalhet-och-BMI!-bok.

Alla får sig en tankeställare. Även om var och en såklart själv blir salig på sin medicin (eller?) så är detta mycket nyttiga tankar och fakta att ta in.

Dessutom är den mycket underhållande och lättsamt skriven.




Och apropå det här ämnet. Vad är grejen med att inte kunna hålla med när nån säger att man är vacker/charmig/fin/snygg/göllig?! Jag har i alla fall alltid haft problem med det. Även de stunder då man verkligen känner sig sådan. På något sätt känns det förmätet eller skrytigt eller jobbigt självälskande att hålla med när nån ger en nåt slags komplimang. Eller hålla med och hålla med... att bara säga tack. Man vill gärna vifta bort det med en protest av typen "äääsch" eller "TYCKERU?!" också.

Men va?! Hur kan det på nåt sätt vara negativt att visa att man uppskattar hur man ser ut, de stunder då man själv gör det (för det går väl upp och ner hos de flesta förmodar jag...)?

Det är ju för bövelen inte ens egen förtjänst att man har ett sött ansikte eller whatever!

Man ska GIVETVIS inte bli skrytig och självfixerad och alltid tycka att man själv är snyggare än andra. Människor som håller på så är ju odrägliga att ha omkring sig. Suck. Man ska inte jämföra sig med andra överhuvudtaget.

Men ni fattar vad jag menar.



Ja, jag tänker i alla fall bli bättre på det. Så det så.

Nu: fortsätta läsa. Har man väl börjat är det svårt att motivera sig till annan syssla.

Avslutar med att bjuda på några av de bästa meningar jag läst hittills, i nämnda bok. Insup detta, kära läsare:

"The world is your oyster when you are no longer stressing about the size of your ass."

"You are not allowed to settle for someone who is not totally crazy about you and your naked body."

"It's hard to feel bad about your body when you are using it to do awesome things."


Peace & löv!

söndag, oktober 09, 2011

Wisdom

onsdag, oktober 05, 2011

Guld i mund?

Konversationer som utspelas innan man är riktigt vaken, är ju bland de intressantaste och mest underhållande, egentligen.
Det är som att man är lite on the wine... fast ändå annorlunda, liksom.

Jag har alltid haft en tendens att leva kvar lite i drömmarna en stund efter uppvaknandet. Ofta när mamma väckte mig för att det var dags att gå till skolan, utbrast jag hetsigt saker som "DET VAR SJU VAGNAR PÅ TÅGET!" eller "MAKARONIPUDDING!".


En av morgnarna i London när klockan ringde - alldeles för tidigt, såsom den ju alltid gör - berättade jag mumligt men inlevelsefullt för Nicole (som jag delade rum med) att jag precis drömt att jag hade en UNDERBAR kanin som hette Gråsprängd.

Inga konstigheter.

Några minuter senare stod jag i duschen och började asgarva åt detta faktum, och kunde nästan inte sluta.



Ganska kul, ändå.

Tydligen pratade jag en massa i sömnen också. Totala nonsensord och meningar sammansatta på ett fullständigt ologiskt vis, men med massor av bestämdhet och tydlig betoning.
(Ungefär som i vaket tillstånd, alltså... ellerrrr.)


Härom morgonen när jag kom in till kakan i köket, började jag prata om hur skamligt dyrt det egentligen är med kafékaffe.
"Alltså tar man en cappuccino ute så kostar den ju minst 25 kr... och här har vi ett HELT paket espresso som vi köpt för 25 kr! Och det räcker i typ en vecka. Och vi är två personer. Alltså två veckors kaffe för en person, för 25 kr."

Kakan lyssnade respektfullt, men bröt sedan ut i ett normalstort skratt och konstaterade att "ja det var ju en lite speciell morgonfundering".


Rätt kul, i alla fall om man var närvarande.



Det var hursomhelst mest det jag ville förmedla, nu när jag ligger nerbäddad och är lite uttråkad eftersom vidrig huvudvärk fick mig att sova bort hela eftermiddan.


Men men.


Peace & tackhej!

lördag, oktober 01, 2011

Nothing falls like London rain

Var ju i Englands huvudstad föregående helg.
Det var en trevlig vistelse med mycket skratt och galenskaper.
Förutom det hann vi med Regent's park, British museum, We will rock you (Queenmusikal), cykling i Hyde park... och en massa stros och god mat.

I väntan på att Jens ska maila fina bilder ifrån den vistelsen, bjuder jag på några bilder ifrån när jag och kakan var i samma stad, för bra precis ett år sen.

Några av bilderna har hon tagit, andra har jag tagit.


Enjoy!


Piccadilly circus... lite mindre än man kanske trott.

Egobild i lillspegeln i vårt lillkök, natten då vi anlände.

Gasspis!

Typ världens bästa musikal:


Lättroad leker blind spanare i kakans brillor...


British museum och Bible tours!


Lunch med de andra svenskvännerna på plats; Linderborgs och Ströms (Jonas fotade). Mys.