torsdag, september 22, 2011

Men jag skickar inget vykort

Sitter i sängen. Har inmundigat frukost och kaffe. Huvudvärken borta.
Gilmore girls står på lite i bakgrunden.

Börjar gilla den här sjukledigheten.

Fast snart måste jag masa mig upp, slänga äckelpyjamasen i tvätten, sanera mig själv i duschen och dra iväg för att göra ärenden.
Växla pengar och skriva ut resehandlingar, närmare bestämt.

Det ska bli lite mysigt att besöka Frölunda torg en fredag eftermiddag.
Lite sådär fredagsmys-Birsta-förr-i-världen-tryggt.
Eller nej justja... det är torsdag idag. Suck.


Men bra ändå!



Äsch, jag vet inte. Vad ska jag skriva?
Hoppas på en piggare morgondag.

Såg början på veckans Dox-dokumentär igår, förresten. Den ligger på SVTplay och handlar om ett gäng hemlösa, handikappade gubbar (och några pojkar) som har ett band och får chansen att spela in en skiva. Verkar gripande och fin.
Typ tio minuter, en kvart in i dokumentären dyker ett oväntat men trevligt inslag upp. Titta vetja!


Nu ska jag lyssna på Radio Guld och försöka att inte vara alltför avis på kakan och Jessica som ska fika med H-boy och Jake-a-roo i Sönsvall i eftermiddag...
(Snart är det ju min tur också!)


Osammanhängandeblogginlägg.se.


Kram på er.

måndag, september 19, 2011

This is England

Hej.
Jag är förkyld. Det smög sig på mig igår, utvecklades idag, och är i full blom nu.

Har inte riktigt tid med sånt. Men vad gör man?
Stoppar i sig febernedsättande och smärtstillande och ångar på!

... Nä. Int ja int.
Jag tar mig tid så att kroppen får ta sig tid.
Idag har jag sett en remarkabel mängd "teve". Ja, via nätet då. Datapata.
Inledde med sköna K special-dokumentären om Paul Smith. Vilken härlig man alltså.

Senare gick jag vidare med några avsnitt av fantastiskt roliga Flight of the conchords.

Efter den blev det lite lättsmält romantisk komedi, Bride wars. Inte lika kul som jag mindes den. Men men. Lite småfin ändå.

Åh, nu ska vi se... vad har jag mer sett? Jo, en till dokumentär. Den nakna mannen. Finska bastande män som berättar sina livshistorier. Mest tragiska, men några hjärtevärmande och fina också. Bäst var han som hade en brunbjörn vid namn Juuso (eller Juusi?) som fosterson.
Den var riktigt finstämd och vemodig. Många vackra vyer och sånt.
Titta vetja.

Har även plöjt ett avsnitt av Boston legal. Det var verkligen ungdomsnostalgiskt att sitta och kvällsfika framför en David E.Kelley-serie. Tryggt och härligt!

Ja. Och självklart har jag nu sett den obligatoriska hemma-förkyld-filmen; You've got mail. Kanske den mysigaste romantiska komedin nånsin.


Joråsåatte.
Mellan tittningarna har jag ätit och druckit te. Och gjort pyttelite nytta.

Men mest vilat.


Ont i huvud och ont i leder.

Ska sova nu.


På fredag åker jag till London med finvänner. Det ska bli så skönt och trevligt att komma iväg!
Och så är jag den enda i gänget som flyger från Göteborg. Aldrig flugit ensam förut. Så man kan ju tycka att det är dags nu.

Eller ensam och ensam. Sitter väl fler själar på planet.

Men... ja.


Hejdå, då.

fredag, september 09, 2011

Our house

Hittade blogginlägg från februari 2008.
Det är ungefär ganska precis sånt här jag saknar nuförtiden, när blir fredag och man ska försöka uppodla myskänsla:


"Det är en mysig fredagstradition, detta att åka till Maland. Tredje fredagen i rad nu.
Såhär brukar det gå till:

Mamma plockar upp mig, t.ex. i mitt hem. Vi åker runt och uträttar lite ärenden medan vi lyssnar på Christer i p3.

När vi kommer hem fortsätter vi lyssna på Christer, sen byter vi till Winnerbäcks "Daugava", eller nånting med Afzelius eller Wiehe.

Mat tillagas, ljus tänds, pappa kommer hem och är på bra fredagshumör, vi äter och fredagsflummar och skrattar, jag tillbringar nån timme liggandes i soffan (detta brukar ske medan Winnerbäck sjunger liv i huset) och låter aktuella känslor komma ikapp mig.
Ibland gråter jag en tyst tår eller två (hopplöst att lyssna på "Vad är det som bekymrar Sara Wehn?" när man känner sig vemodig! den är alldeles för sorgsen och vacker för att man ska hålla sig oberörd... jag älskar den) , ibland somnar jag. Ibland ligger jag bara och stirrar.
Terapeutiskt, hursomhelst.

Så småningom är det dags för På spåret, följt av Robins, och sen lite surfande, alternativt nån bra film.

Och oftast sitter jag här och nattsuddar. Som ni märker.

Jag tycker om det.

Snart är det ju slut på besöken i Maland. I mitt älskade barndomshus.
Men jag vill helst inte tänka så mycket på det."




Men men. Ikväll ska jag ju till Joel och Febe!

Trygghet