Saturday night is the lonliest night of the week

Ont i huvud och mage.
Kvar i nattens drömmar.

Såna där drömmar där folk envisas med att gifta sig till höger och vänster, och jag får aldrig veta nåt innan.
Utanförskapskänslan i det.

Man kan ju analysera mera om man vill. Men ibland är en dröm bara en dröm.

Mick's café förekom också, och tiden när jag jobbade där.
Igen.
Stressiga sekvenser med en massa baguetter i en massa ugnar, och springa hit och dit för att hinna ta ut dem i tid, och griniga stammisgubbar som gnällde över vårt dåliga fruktsortiment (för helt plötsligt var jag fruktplockare inne på matbutiken bredvid caféet).

Men jag hade i alla fall ett jobb, tröstade jag mig med.
Och ibland var det ändå lite småmysigt.


Nåja.


Igår var jag och kakan på en jättefin, småhemlig akustisk gratisspelning med Jens Lekman och Annika Norlin. Det var vi och diverse hipsters i en trädgård ganska nära hemma.
Jag hade ingen kamera eller så. Men kolla kakans blogg om 'et här om ni vill.



Det förgyllde kvällen och sommaren, minsann.



Nu ska jag bädda ner mitt onda huvud och titta på Emma.