Uppåt framåt

Grå kallblåsig dag.
Livet kändes allmänt tungt på förmiddan, så jag tröstade mig själv med en kopp chai i Kafé Marmelads källare.
Det satt väldigt fint, och tillvaron blev lite lättare.


Var på möte på Arbetsförmedlingen igår.
Vi kom fram till att jag ska ge det här med att själv söka praktikplatser en chans till (ett tag tänkte jag nämligen att det kanske var lättare att få en plats ifall AF sökte å mina vägnar).

Jag blev peppad av min nya handläggare som lade tonvikten vid det här med positivt tänkande, och att jag faktiskt tamigtusan är en tillgång för en praktikplats; ingen belastning.
För jag har yrkesvana och serviceerfarenhet, och jag är intresserad av det de säljer (speciellt hälsokostbutikerna) och av att lära mig nya saker... och så vidare.

Och det är så skönt att kunna känna att hon har rätt! Sedan jag fick sparken från Ica Maxi i juli (har gått hemma i snart ett år - konstigt att man känner sig uttråkad och beige ibland då?!) har jag bara känt att jag är en belastning; nån som inte har något att ge på en arbets- eller praktikplats.

Men med tanke på att jag mår så mycket bättre nu, så är det dags att ändra på den känslan och inställningen.
Och det kände jag att jag började göra igår.

Så efter AF-mötet gick jag genast till den mysiga, stora, välsorterade Lifebutiken vid Vasaplatsen och frågade om praktik- eller arbetsprövningsplats.
Men där har de tyvärr inte tid med sådant, sa de.

Jag vägrade att låta mig nedslås, och idag fortsatte jakten.
Besökte Life i Linnéstan och Village + diverse andra butiker (inklusive hälsokostarna) på Frölunda torg, och fick lämna CV'n på fler än ett ställe, och blev ombedd att återkomma förr eller senare både här och där.


Och jag är så löjligt glad! Dels för att inte alla sa blankt nej (det var det faktiskt ingen som gjorde... inte idag). Men framför allt för att jag kände mig såpass pigg och peppad och sugen på att faktiskt få en praktikplats. Jag söker inte för att AF säger att jag måste. Jag söker för att jag VILL!

Och det är ju faktiskt ett steg närmare ett jobb. Rutiner. Pengar.



Jippi!


Nu: ignorera grannens alldeles för höga musikspelande och sova lite middag.