fredag, juni 17, 2011

Sånt man alltid saknar

Anledningen till min senaste Sundsvallsvisit var ju Johan och Sandras bröllop.

Här är Johans syster Ida, som fixat allt fint blomster, och deras moster Linnéa.

Bromance; Billy och Christopher.

Gullebarn & co.


Typ världens charmigaste brudgum!


För att inte tala om brud'n!



Och delar av hennes finfamilj.

Engagerat par...




Mästerposerarnas bord... (Nadjas bild, för övrigt.)


Vessla och Jake-a-roo på eftermys hos Frenells:




Bäst-Ella som fick "världens finaste örhängen" (som skymtar en aning nånstans) av undertecknad. Jorå, ibland lyckas man!

Cruising...



Fullt normal Nicole.



Mamma och Alnö.

Filtmys med tiiip gulligaste paret Nicole & Jens.






Kärlek!

onsdag, juni 15, 2011

Uppåt framåt


Grå kallblåsig dag.
Livet kändes allmänt tungt på förmiddan, så jag tröstade mig själv med en kopp chai i Kafé Marmelads källare.
Det satt väldigt fint, och tillvaron blev lite lättare.


Var på möte på Arbetsförmedlingen igår.
Vi kom fram till att jag ska ge det här med att själv söka praktikplatser en chans till (ett tag tänkte jag nämligen att det kanske var lättare att få en plats ifall AF sökte å mina vägnar).

Jag blev peppad av min nya handläggare som lade tonvikten vid det här med positivt tänkande, och att jag faktiskt tamigtusan är en tillgång för en praktikplats; ingen belastning.
För jag har yrkesvana och serviceerfarenhet, och jag är intresserad av det de säljer (speciellt hälsokostbutikerna) och av att lära mig nya saker... och så vidare.

Och det är så skönt att kunna känna att hon har rätt! Sedan jag fick sparken från Ica Maxi i juli (har gått hemma i snart ett år - konstigt att man känner sig uttråkad och beige ibland då?!) har jag bara känt att jag är en belastning; nån som inte har något att ge på en arbets- eller praktikplats.

Men med tanke på att jag mår så mycket bättre nu, så är det dags att ändra på den känslan och inställningen.
Och det kände jag att jag började göra igår.

Så efter AF-mötet gick jag genast till den mysiga, stora, välsorterade Lifebutiken vid Vasaplatsen och frågade om praktik- eller arbetsprövningsplats.
Men där har de tyvärr inte tid med sådant, sa de.

Jag vägrade att låta mig nedslås, och idag fortsatte jakten.
Besökte Life i Linnéstan och Village + diverse andra butiker (inklusive hälsokostarna) på Frölunda torg, och fick lämna CV'n på fler än ett ställe, och blev ombedd att återkomma förr eller senare både här och där.


Och jag är så löjligt glad! Dels för att inte alla sa blankt nej (det var det faktiskt ingen som gjorde... inte idag). Men framför allt för att jag kände mig såpass pigg och peppad och sugen på att faktiskt få en praktikplats. Jag söker inte för att AF säger att jag måste. Jag söker för att jag VILL!

Och det är ju faktiskt ett steg närmare ett jobb. Rutiner. Pengar.



Jippi!


Nu: ignorera grannens alldeles för höga musikspelande och sova lite middag.

måndag, juni 13, 2011

Until my feet no longer run no more

Min kropp är ju lite som den blev, den.
Den klarar inte riktigt av sitt jobb såsom den ska, utan kör på sparlåga för det mesta. Trötta celler och allt vad det är.

Därför behöver den hjälp. Enzymer till tarmen för att kunna bryta ner maten tillräckligt för att jag ska kunna tillgodogöra mig den, t3- och binjurehormoner för att sköldkörtel & co ska jobba på... och så vidare med mera.

Självklart behöver den därför även hjälp med ämnesomsättning, blodcirkulation och sådant, i form av motion.

Inte mig emot; jag älskar att röra på mig. Älskar skogspromenader, att dansa, att jogga (och tänka att det är lite som att dansa) att pressa mig själv alldeles sådär lagomt så att man känner att man gör konstanta framsteg och blir starkare, piggare och uthålligare för varje vecka.

Älskar att eftersvettas och bli sådär skönt piggtrött och varm och känna att min lekamen faktiskt funkar lite bättre än vad den gjorde innan jag begav mig iväg på hurtarstråk.

Älskar även de psykiska aspekterna. Hur man fullständigt får rensa huvudet och möblera i ordning i skallen och låta grejer ramla på plats lite mer.

Japp. Älskart. Det kanske framgick.


Varför är jag då inte kontinuerlig i mitt motionerande?
Vadan dessa periodare-fasoner?



Tja... jag är väl dum i huvet helt enkelt.




Det var mest det jag ville säga.
Hoppas ni antecknade.

Peace!

lördag, juni 11, 2011

In a good old Ford

Kakan bloggade så mysigt om cruisingen (läs här), så jag blev sugen att göra detsamma.

Men jag nöjer mig med några bilder.

Här är gull-Ida:



Vi:



Och så var jag tvungen att sno denna av AnnaKarin, för den är så himla dråplig. Jag ser ut som en farlig tant, och Amadeus som en livrädd liten pojk...




Japp. Det var det för nu, ty det är hög tid för lördagsdusch. Man ska ju trots allt på möte...


Peace.

onsdag, juni 08, 2011

And I'm back in the game

Hemma, sen ett knappt dygn tillbaka.

Spenderade en vecka och lite till i Sundsvall, och hann bland annat med:
bröllopstårtebak, bröllopsfest med en massa ful- och findans och annat skoj, cruising på stan, spelkväll, huskatteri hos Frenells, syskonbarnsmys, gråtskratt med Michaela, mysfrukost med Sanna, lanttjänst, Disneykväll hos Jake-a-roo, nattsudd, sömnbrist, Gilmore girls, finåkande på Alnö med mor, diverse fikande, filtmys med Nicole och Jens, och mysiga kvällsturer i bil med rosa himmel och Springsteen i högtalarna.

Det kommer att komma bilder. I can feel it. Så lugn ni bara.




Igårkväll efter hemkomsten beslöt jag och min rummis oss för att ta en skogspromenad, för man blir ju så konstigt seg och piggtrött i kroppen efter en hel dag på tåg.

Sagt och gjort. Underbart vackert, skönt och begagligt var det.
Och jag sov fantastiskt gott.

Idag har jag känt mig lite jetlaggad och väldigt mör. Har unnat mig att bara nostalgifiera över de dagar som varit, kollat bilder och filmer och skrattat, möblerat i ordning någorlunda i hjärnan, ställt om till Göteborgsläge och allt sånt.

Vid fem snörade jag på mig hurtarskorna och begav mig ut i skogen igen. Solen sken och värmde lite mer än jag räknat med, så min munkjacka fick vänta på en trädgren.

När jag ändå var i farten, passade jag på att jogga lite. Höll på med sånt förr ibland, men har liksom fått för mig att jag inte kan längre. Inte orkar nåt.
Men jodå, grundkonditionen dök genast upp och påminde mig om sin existens.

Härligt! Åh vad jag kände livet i mig!

Och åh vad rödlila jag var i anletet när jag kom hem...


Men nu ni. Nu. Ska det bli ordning på motionstorpet. Livet blir ju så mycket härligare då, på nåt vis.


Japp.

Och jag ÄLSKAR skogen. Mer och mer för varje besök.
(Även om ingen bor där...)



Nu ska jag förkovra mig med lite litteratur.


Peace!