torsdag, april 28, 2011

Pannbiff med löksky

När man börjat dan med att vinna Baklängeslunchen i Radio Guld (pris: lunch för två på Lasses matstuga i Sundsvall) kan väl inte mycket gå fel...
Eller jo. Men jag blev på bra humör och kände för att dela med mig av highlightsen från senaste mobilkameraöverföringen! Yey tänker ni!


Orka redigera, liksom. Här kommer allt au natural.




Rakel i låda:




Bästa namnet på ett algföretag:





Hittade min drömkille på Lekplaneten i Stenungsund

(charmigt och innovativt att han har hörselkåpor för att slippa höra ungen gorma):

Fick smickrande läsglasögon/bokmärke av Ella sist jag var i Sundsvall
(notera gärna den härliga ansiktsfärgen och de morgonsvullna ögonen):


Bo Kaspers orkesters fabulösa konsert i Tonhallen som mamma bjöd mig på vid samma Sundsvallsbesök:



Mysig kväll i Botaniska med Julia i fredags:





Järntorget just nu (bästa tiden förutom höst):



Åh finaste vårträden!









... Och det var det, och det var det.




Nu måste jag verkligen duscha. Anteckna.








Glad torsdag!

onsdag, april 27, 2011

Spring cleaning

Det finns så mycket att vara glad för just nu!

Ett urval:

Julia har nyss varit här och förgyllt långhelgen.

Försommaren har anlänt och körsbärsträden blommar och vindarna är ljumma.

Jag är piggare och orkar mer än vad jag gjorde i början av arbetsförmågeutredningen.

Alla vänner är så fina och det finns så mycket bra och mysigt man kan hitta på tillsammans med dem i den här stan. Dessutom finns det alltid såna man kan lära känna bättre och tycka alltmer om.

Jag har återupptäckt hur kul det är att sy på maskin - och dessutom utvecklat ett småpill- och krångel-tålamod som jag inte hade förra gången jag höll på med sånt (syslöjden + sista gymnasieåret).

Arbetsförmågeutredningen är klar och imorgon är det slutmöte och sen kan det kanske börja hända lite grejer på jobbfront och sånt, och har jag tur så har jag mer än typ existensminimum snart. Då ska jag nog unna mig en klänning eller nåt.

I juni åks det och hälsas på vänner i Gävle, och efter det är det sammankomst i Sundsvall, och en hel efterföljande vecka där, och sen föräldrabesök med Danmarkstripp här.


Japp. Livet är bra fint.



Peace!

måndag, april 25, 2011

Margo!

Ja hörrni. I brist på annat får ni se några bajskattbilder.




Såhär såg hon ut när jag paxade na (hur skulle man ha kunnat motstå?!), en kväll hos Magnussons.

Men när det väl kom till kritan var hon väl lite si och så när det gällde andligheter; såhär engagerad var hon när vi studerade på kvällarna...



Prioriteringarna gällde liksom mer att hålla kroppen i trim och såna grejer (dock bra att nån i familjen använde träningsmaskinen)...




Ibland sniffade hon på ljuslågor, och jag vet inte om det var för att försöka få nåt slags rus, eller om det var ren nyfikenhet eller kanske dumhet. Hursomhelst blev hon inte helt nöjd med effekten det hela hade på morrhåren...


Ibland försökte hon indikera att vi borde resa bort (eller kanske tvätta)...



Ibland kände hon sig smutsig...


Och ibland kom jag på henne med att vara lite väl susig i luvan...




Ja, som ni ser så gick det liksom lite utför med hennes mående. Lika bra att det slutade som det gjorde.







Men vi hade många fina stunder tillsammans!

fredag, april 22, 2011

onsdag, april 20, 2011

Make it count

En grej som jag till och från men ganska ständigt jobbar med, när det gäller mig själv, är att se till att få in små vardagsguldkorn i mitt liv.
Det behöver inte alls vara nåt märkvärdigt eller glamouröst (haha, undertecknad och glamour i samma mening känns överlag konstigt).

Men bara nåt mer än jobb/vuxendagis, och hem och kolla serier/film/läsa, liksom.

Nu är jag inne i en period då jag är lite bättre på det hela.
Gå och typ småfika och samla på fina bilder, miljöer och människor, som man kan spara i nostalgihjärnan och mysa åt under gråa deppdagar.

Men jag får ofta tvinga mig själv.

Nå, idag blev i alla fall en mycket fin dag, ty efter vuxendagis (okejdå, arbetsförmågeutredningen) promenerade jag från Järntorget till Linnéplatsen, för jag skulle handla nåt på Naturlig Hälsa... men tusan vad skönt det var ute, och vad mysigt det var med alla människor i Slottsskogen.
Så jag tog den promenaden och plockade tussilago på vägen och satte en av dem i mitt hår (som min tradition bjuder), och hoppade på vagnen först vid Botaniska, och gick skogsvägen hem från torget.

Och ikväll mötte jag upp Tomas och Emma för en cappuccino och en massa surr och skratt på underbart mysiga Hagabion, som man för övrigt besöker alldeles för sällan. Att vara där känns lite som att vara i en film med drömlivskänslan.

Jag var inte på mitt mest sociala humör när jag åkte dit. Var nyvaken och kände nog mest för att stanna hemma och dega.

Kanske just därför blev det så bra. Livade upp och behövdes.


Japp.

Såå... ja.


Se till att varje dag blir speciell, hörrni! Make everyday count, som DiCaprio så fint sa i den där fartygsfilmen.


Peace!

tisdag, april 19, 2011

När jag nyss stod i duschen efter en skön skogspromenad i elljusspår och vårskymning, tänkte jag på hur otroligt lyxigt badrum jag hade i min lägenhet i Sundsvall.
Eller lyxigt och lyxigt... snarare nyrenoverat, snyggt och fräscht.
Det är annat än man kan säga om det vi har på Pennylane.

Så jag försökte hitta nån fin bild på min gamla toa, men den lät sig icke finnas.

Hittade dock en på min sovalkov. Den saknar jag också:





Japp, vissa saker var bättre förr.
Och ganska många är bättre nu.



Men för tillfället är jag mest trött.

Nu: boka tågbiljett till Gävle! Pepp. Som kidsen säger.

onsdag, april 13, 2011

Chances are

Såg Country Strong nyss (ja det blir en del filmer och serier när man ligger hemma med sjukt huvud; det orkas inte så mycket annat).
Som oftast kan jag inte heller nu riktigt bestämma vad jag tycker.
Men eftersom jag är som jag är (har/hade en kompis som kallade mig åsikts-Sanna på den tiden då vi hade kontakt...) måste jag ändå skriva några rader om den nu.

Alltså. Jag älskar ju country. Om nån hade missat det.
Och jag älskar Gwyneth, hon är nästan alltid förtjusande.

Och filmen hade liksom en skön känsla i sig. Fina vyer, mysigt kamerafilter, bra countrymusik och allt det där. Den hade kunnat vara SÅ bra.

Men den blev tyvärr riktigt lökig. Inte rakt igenom; vissa scener var fina och berörande.
Men handlingen i stort var en stor (lök)soppa, och relationerna lite för Sunset beach-iga.

Samtidigt antar jag att den skildrar artisteriets baksida på ett ganska... tja, mänskligt och realistiskt sätt.

Eller jag vet inte. Vet inte!


Men det var ju kul att min fästman och hans ljuva djupa stämma fick vara med i alla fall:






Nämen ja.

Och jag grät i slutet.
Såatteee...



Peace.

Lovecats!

Jag är hemma från vuxendagis för andra dan i rad. Igår FÖR ont överallt i kroppen. Och huvudvärk. Idag nervvärk i hela vänstra ansiktshalvan; mest huvudet.

Jag hoppade på bussen imorse, och for till Marklandsgatan, för att i vanlig ordning byta till 1:an mot Järntorget... men det blev att jag bytte till bussen hem istället.
För ont. Orkar inte härda och kämpa.

Så nu försöker jag få den där trygga myskänslan som jag vaknade med kraftiga cravings efter. Vissa dar är ju sådär. Man är helt desperat efter... tja, barndomstrygghet, kanske man ska kalla't.

Filip och Fredriks nya program NittiLeaks var till ganska stor hjälp, faktiskt.
Att se dem, Adam Alsing och alltid lika till synes trevlige och sympatiske E-type (plus Darin på ett litet hörn, vilket dock mest bara kändes fel) sammanfatta 1990 på ett underhållande och intressant vis, tog mig raskt tillbaka till mitt fyraåriga liv. Ah. Det var gött.

(Jo, jag kommer ihåg en hel del från den tiden... har några klara minnen från 1989 också om man ska vara petnoga.)

Japp. Så nu känner jag myset. Någorlunda i alla fall.

Och jag längtar efter konstiga saker. Eller inte konstiga. Men otippade kanske.

Typ:

Liseberg. Både själva stället och karusellerna.

Bilsemester. Ensam/med vänner/familj, spelar mindre roll. Huvudsaken man får åka och tuta å köra. Lyssna på Thunder road. Och stanna och äta hamburgare efter vägen.

Annan semester. Den där sorten som ger en massa fotoinspiration (och detta kommer från en som inte ens kan fota, men tycker det är kul i alla fall), och man bara strosar runt och insuper atmosfär och intryck, och rensar hjärnan samtidigt som man fyller den med en massa nytt, fint och intressant.

Katter! Jag vill ha en kattunge igen. (Den jag hade sist, Margo, var ju riktigt trevlig mellan varven... synd bara att hon var så sjukligt aggressiv, och att hennes mage var helt paj och hon kissade+bajsade ner min säng för jämnan (ett samband mellan psyke och mage månne?).)

Förmodligen är detta sistnämda mycket pga. att jag fick för mig att läsa Johanna Swanbergs blogg (ja det är hon som är gift med Fredrik Wikingsson) för en stund sen - och förekomsten av sköna kattbilder där är inte att leka med.

Kolla här ba:










Åh, suck!

Men jag får väl nöja mig med att dregla över dessa, och över gamla bilder på min saknade bajskatt.

Har ni tur lägger jag ut nån av bilderna på henne framöver också.



Spännande va!

tisdag, april 12, 2011

Nothings gonna stop me but divine intervention

Mer Blue Valentine (för den låg så fint på den där kärleksbloggsidagrejsen):





Jaaahapp. Annars? Lustigt att ett liv kan vara så bra och så jobbigt samtidigt. Kan man väl konstatera för miljonte gången i ordningen.

Det är mycket nu. Och ändå så lite. Typ.




Peace.

söndag, april 10, 2011

You always hurt the ones you love

Såg Blue Valentine på bio igår.

Stundtals var den så fin att man nästan tappade andan.

Snygga bilder, bra musik och välspelade komplexa karaktärer.
(Och Ryan Gosling är med, behöver man fler argument för att vilja se en film?)

Men slutet var väldigt frustrerande och oklart; man fortsätter gärna att grubbla och analysera i timtal efteråt.

Och pga. några väldigt ogenerade intima (hatar det ordet men kommer inte på nåt annat) scener, vill jag av principskäl inte rekommendera den. Det är nog bra om man ser den med snabbspolningsmöjlighet i alla fall.

MEN. För att få en glimt av allt det fina i den, kan ni ju kolla på trailern:
(Dubbelklicka på videon för att se hela bilden...)


fredag, april 08, 2011

Possibly even me

Har tänkt på nittiotalsfavoritserien "Mitt så kallade liv" i flera dar nu. Kanske för att en av mina älsklingsskådisar Claire Danes nämndes i ett annat sammanhang...

Huuursomhelst.

Tydligen ligger den ute på Youtube.
Måste snart nostalgifiera mig tillbaka till mina tonår, då jag längtade efter nytt avsnitt varje vecka, och identifierade mig ganska mycket med Angela.

Men först ska jag passa på att se filmen om Temple Grandin, medan den ligger kvar på SVTplay.
(Just ja, det var på tal om den filmen som fröken Danes omnämndes häromsistens.)


måndag, april 04, 2011

söndag, april 03, 2011

Gråt och le, mitt lilla lamm

Åh men hej på er.

Kul att ni tittade in hit denna gråa söndageftermiddag.
Eller jag vet inte om ni tittade in på en grå söndageftermiddag... men sådan är dagen och sådant är vädret i skrivande stund, i alla fall.

Det är en mysig dag, med tända ljus och tedrickande (extra mysig när man vistats utomhus under en del av dagen också - innevarandet blir mer njutbart då). Har även för avsikt att läsa lite.

Älskar detta väder! Det är sådär lagom dimmigt och svalt också. Ingen jobbig råkyla eller snålblåst.

Nå.

Jag är ensam hemma och lyssnar på några av alla de LP-skivor som härstammar ifrån mammas och pappas skivskatt; fick ta med mig alla jag orkade bära och fick plats med, när jag lämnade Sundsvall för en och en halv vecka sen efter en spontan snabbvisit.

(Kakan har nämligen investerat i en LP-spelare från Clas Ohlson!)

Just nu snurrar Björn Afzelius band - Johnny Boy. Före det hade underbara Roxy music - Avalon den äran, och... ja. Sådär hålls det på, på dagarna nu.

Favoriter är även alla pappas Beatles-album (han har inte alla, men bra många) och mammas More Bob Dylan greatest hits.

Risken finns att jag blir en vinylnörd. Har alltid tyckt sånt nörderi har varit lite... snobbigt, på nåt vis. Sådär popungdom-med-grova-glasögonbågar-bajsnödigt. Typ.

Men samtidigt har jag ju längtat outsägligt länge efter det där vinylknastret, och den där förväntansfulla känslan när man lägger stiftet mot den svarta, runda, snurrande, fina plattan och inväntar de första tonerna.

Det är nåt visst med det hela. Barndom. Trygghet.

Minnen av när jag först upptäckte, och förälskade mig i musik.

När jag satt hemma och lyssnade på John Lennons Imagine, Paul och Linda McCartneys Ram, soundtracket till Fame, och en massa massa annat, bläddrade i konvoluten och försökte förstå texterna.

När mamma poppade Dire Straits - Brothers in arms, och Bruce Springsteen - The River och storstädade Granloholmslägenheten.

När hon bar runt på mig och vi snurrdansade till Gary Moore - Still got the blues (för det var vår låt) i vardagsrummet.

Allt sånt.

Och jag har redan varit inne på LP-butiken i Majorna och bestämt mig för minst två 20kronors-album som jag ska köpa när jag fått pengar... om de finns kvar då.

För att inte tala om hur jag längtar efter alla de skivor jag kan packa med mig nästa gång jag är i Sundsvall!

Ja jag säger då det. Den dag kakan och jag ska flytta isär, måste jag ha sett till att jag sparat undan en slant till en egen loooong plaaayer.

Det var det om detta.

Och jag vet inte om jag har så mycket mer att förtälja.

Livet är ganska skönt, om än lite väl händelselöst just nu. Men det är helt okej att det är så, i några månader till i alla fall.
Håller ju på med arbetsförmågeutredning, hjälpistjänst och ett och annat hälsoprojekt.

Plus alla teveserier jag håller på och plöjer.
Närå. Skämt åsido.

Brukar bara plöja en i taget...

(Just nu Raising Hope - tämligen underhållande! Är även väldigt sugen att se om hela American dreams; har kommit att tänka på den i och med att jag börjat lyssna på Dylan igen. Det är ju en bra mysig serie alltså.)

Janämensåatteee...




Glad vår på er! Tack för nu!