Tjugohundratio
Vi är redan inne i mars tjugohundraelva, och jag är dryga 25 år.
Men bättre sent än aldrig, tänker jag, och skriver en liten personlig resumé över föregående år.
Det är lätt att få för sig att man lever ett ganska händelselöst liv.
När jag först funderade på det gångna året, tänkte jag ”tja, det hände väl inte så jättemycket...”. Delvis för att jag inte jobbade nånting under det senaste halvåret.
MEN. Sedan tänkte jag lite till. Och några saker har jag ju i alla fall varit med om.
Typ dessa:
Flyttade till en andrahandslägenhet i Göteborg, och för första gången i mitt liv blev jag rummis med en tjejkompis. En månad senare tillkom ännu en tjejkompis.
Kom in i en ny församling, och började så småningom känna mig som hemma; kunde börja vara så knäpp som jag är, och folk verkade gilla mig någorlunda ändå.
Blev tjugofyra.
Återupptäckte min kärlek till dans, genom F&S-Pernillas danspass.
Fick en massa nya vänner.
Ramlade in i (och i vissa fall ut ur) förälskelser i nya & gamla människor, saker och platser.
Sökte en massa jobb; fick två. Brogyllen och Ica maxi konditori. Jobbade mest på sistnämnda ställe.
Fick sparken därifrån efter 5 månader pga. ökande problem med huvudvärk och migrän; kunde ej sköta schemat längre.
Var dålig var och varannan dag.
Gick igenom något av en hälso-, orkes- och yrkesmässig kollaps.
Fick läkarintyg på att jag bör byta yrkesbana. Kom in på Arbetsförmedlingens rehabavdelning, och fick därigenom tillgång till arbetsterapeut och dito psykolog.
Slutade förstå varför folk blir glada över att få jobb; kunde för mitt liv inte tro att jag nånsin skulle orka arbeta igen.
Var hjälppionjär några gånger, senast i höstas, men kunde ej slutföra timmarna pga. huvudvärksproblematiken.
Blev dåligt behandlad av tre olika läkare, som enbart försökte döva min smärta genom mindre lämpliga medicineringsmetoder, utan att ta reda på varför det gör så ont.
(En av dem sa till mig att jag nog inte hade migrän överhuvudtaget.)
Blev bra behandlad av en läkare, som skickade mig till Sahlgrenska för huvudröntgen.
Fick huvudet röntgat, och hjärntumör uteslöts.
Kom underfund med att mitt psyke under hela min uppväxt (och fortfarande ibland, litegrand, till viss del) förklaras med beteckningen OCD.
Var i Strängnäs, Sundsvall, London och Österlen, och älskade alltihop.
Såg världens bästa musikal (Billy Elliot i London).
Fick välbehövlig hjälp av Naturmedicinteamet i Stenungsund; där man såg till grundorsakerna till min huvudvärk. Således börjat fixa magen, tarmarna, sköldkörteln och binjurarna.
Slutat äta vete och potatis.
Blivit av med vardagshuvudvärken.
Försökt greppa det faktum att jag blivit av med vardagshuvudvärken.
Fick plats på en utredning via Arbetsförmedlingen, där jag ska få reda på hur jag klarar olika typer av arbete; typ data, sy, gå, stå, sitta, etc.
Fick förstahandskontrakt med ena rummisen.
Hamnade i smärre livskris.
Bestämde mig för att ta en månad i taget och inte bestämma/oroa mig så mycket.
Började längta efter ett jobb.
Japp. Det var det. På ett ungefär.
Kom igen tjugohundraelva, ge mig allt du har!
Men bättre sent än aldrig, tänker jag, och skriver en liten personlig resumé över föregående år.
Det är lätt att få för sig att man lever ett ganska händelselöst liv.
När jag först funderade på det gångna året, tänkte jag ”tja, det hände väl inte så jättemycket...”. Delvis för att jag inte jobbade nånting under det senaste halvåret.
MEN. Sedan tänkte jag lite till. Och några saker har jag ju i alla fall varit med om.
Typ dessa:
Flyttade till en andrahandslägenhet i Göteborg, och för första gången i mitt liv blev jag rummis med en tjejkompis. En månad senare tillkom ännu en tjejkompis.
Kom in i en ny församling, och började så småningom känna mig som hemma; kunde börja vara så knäpp som jag är, och folk verkade gilla mig någorlunda ändå.
Blev tjugofyra.
Återupptäckte min kärlek till dans, genom F&S-Pernillas danspass.
Fick en massa nya vänner.
Ramlade in i (och i vissa fall ut ur) förälskelser i nya & gamla människor, saker och platser.
Sökte en massa jobb; fick två. Brogyllen och Ica maxi konditori. Jobbade mest på sistnämnda ställe.
Fick sparken därifrån efter 5 månader pga. ökande problem med huvudvärk och migrän; kunde ej sköta schemat längre.
Var dålig var och varannan dag.
Gick igenom något av en hälso-, orkes- och yrkesmässig kollaps.
Fick läkarintyg på att jag bör byta yrkesbana. Kom in på Arbetsförmedlingens rehabavdelning, och fick därigenom tillgång till arbetsterapeut och dito psykolog.
Slutade förstå varför folk blir glada över att få jobb; kunde för mitt liv inte tro att jag nånsin skulle orka arbeta igen.
Var hjälppionjär några gånger, senast i höstas, men kunde ej slutföra timmarna pga. huvudvärksproblematiken.
Blev dåligt behandlad av tre olika läkare, som enbart försökte döva min smärta genom mindre lämpliga medicineringsmetoder, utan att ta reda på varför det gör så ont.
(En av dem sa till mig att jag nog inte hade migrän överhuvudtaget.)
Blev bra behandlad av en läkare, som skickade mig till Sahlgrenska för huvudröntgen.
Fick huvudet röntgat, och hjärntumör uteslöts.
Kom underfund med att mitt psyke under hela min uppväxt (och fortfarande ibland, litegrand, till viss del) förklaras med beteckningen OCD.
Var i Strängnäs, Sundsvall, London och Österlen, och älskade alltihop.
Såg världens bästa musikal (Billy Elliot i London).
Fick välbehövlig hjälp av Naturmedicinteamet i Stenungsund; där man såg till grundorsakerna till min huvudvärk. Således börjat fixa magen, tarmarna, sköldkörteln och binjurarna.
Slutat äta vete och potatis.
Blivit av med vardagshuvudvärken.
Försökt greppa det faktum att jag blivit av med vardagshuvudvärken.
Fick plats på en utredning via Arbetsförmedlingen, där jag ska få reda på hur jag klarar olika typer av arbete; typ data, sy, gå, stå, sitta, etc.
Fick förstahandskontrakt med ena rummisen.
Hamnade i smärre livskris.
Bestämde mig för att ta en månad i taget och inte bestämma/oroa mig så mycket.
Började längta efter ett jobb.
Japp. Det var det. På ett ungefär.
Kom igen tjugohundraelva, ge mig allt du har!
Kommentarer