Black letter day

Natt: Ytlig, ryckig, svettig sömn som kliar.

Dag: Inga krafter, kanske feber, men ingen förmåga att sova ikapp.

Ute den vidrigaste vitgråaste vinterhimmel man kan tänka sig
(oförutsägbart väder är det värsta; just när man trodde det skulle vara vårsoligt ändras det, och min hjärna varken hinner eller vill ställa om).

Pyjamasläge halv fyra. Zombie. Vilja och ovilja till diverse aktiviteter.
Vill orka vilja, kanske.

Men nej.


Det får vara en sån dag. En sån som rinner mellan mina fingrar.

Jag orkar inte notera tragiken i det.
Och försöker att inte få sysslolöshets-dåligt-samvete.



Än finns ju hopp för kvällen.