onsdag, december 29, 2010

Thank God I'm a country boy

Glad onsdag!

Solen skiner, Mark Knopfler och John Denver fixar mysstämningen tillsammans med tända ljus och lite kaffe, och jag känner mig vid gott mod, trots trötthet och ömmande visdomstand.

Ska strax göra mig i ordning och packa mig iväg till Apleröd. Hög tid för lite lantliv och mental vila.


Vill egentligen bara påminna om andra delen av Emma, ikväll på SVT klockan åtta. Missa inte! (Annars ligger ju hela ute på Youtube, och även på http://www.cuevana.tv/ för den delen. Men det är nåt visst med att följa serier på teve ändå... det blir liksom lite högtidligare.)


Och så ville jag berätta att jag känner mig mer glad och uppåt än vad jag gjorde igår. Så att ni inte får för er att jag alltid är en negativ och gnällig surtant.


Åh, nu längtar jag tills jag sitter på bussen och ser hamnen glittra i eftermiddagssolen.



Peace.

..

Okej, klockan är kvart i två, och jag har inte kommit iväg än, eftersom allt jag gör tar hundra år nuförtiden.

Och nu är det mulet.

Men jag låter mig icke nedslås! Tar med med Erlend Loe och musiken och gör bussresan mysig i alla fall.

tisdag, december 28, 2010

I'll take the spokes from your wheelchair and a magpie's wings

Idag är en sån där dag då man är helt skev i huvudet eftersom man inte kunnat sova alls på natten,
man får veta av a-kassan att det kommer dröja minst två veckor YTTERLIGARE innan stämplingspengarna kommer,
man beger sig ut i det hala kalla ångestgråa vädret och ALLA kollektivtrafiksbyten har maximal väntetid så det tar en och en halv timme att ta sig till och från Järntorget
och man stressar hem eftersom man är en kvart sen till tvättstugan och har alldeles för mycket tvätt för att slösa på sin tilldelade tid
och när man kommer ner i tvättstugan så är en av två maskiner trasig

och man är hungrig
och trött
och pank

och det enda som hjälper

är den här låten (en av världens absolut finaste):




Tonår AB

Jag vill verkligen sluta bry mig, och oja mig.
Om kroppar och sånt. Om knöliga knän och för breda handleder och för korviga fingrar, och för konstiga fötter, och för korta ben, och... allt vad det kan vara.

(Åh, minns så väl en händelse typ 2003 eller 2004; sprang in i en bekant i Strängnäs. En bekant som hade varit lite förtjust i mig, dessutom.

Vi kramades och frågade hur det var, och när jag svarade på hur det var med mig - minns inte vad jag sa, men antar att det inkluderade nåt slags värk nånstans - så sa han direkt:

"Ja, du är svullen om handlederna också ser jag."

Det hade jag inte tänkt så mycket på. Jag var kanske lite svullen. Jag blir ju det när de gör ont. Men numer tänker jag ALLTID på hur de ser ut. Jaja. Traumatisera mera. Kom bara att tänka på det.)


Varför bryr man sig? Och varför bryr man sig om att folk bryr sig?

Finns det några som verkligen inte bryr sig?


Ja, jag bara undrar, jag.


(Tur man tycker bra om sig själv som helhet, ändå.)

tisdag, december 21, 2010

fredag, december 17, 2010

I have been examining the workings of my heart

Jaaaa! Yippi ka ey!

På onsdag klockan 20.00 börjar SVT visa Jane Austens "Emma", i den fantastiskt bra BBC-miniserieversionen jag plöjde på Youtube i höstas (och bloggade om).



MEN TITT PÅ'N DÅ!







"We are old friends, I will hear anything you want, about anyone.
And I will tell you exactly what I think - as your friend."

torsdag, december 16, 2010

Men när du var med mig - musiken slutade aldrig


Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt, som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök








(Lite knastrigt, men det är förlåtet.)

Sommarns sista smak

I augusti var jag i Ystad och Österlen med tre damer, och påbörjade mitt farväl till sommaren.
Känner att jag saknar det lite, nu.

Så det är väl dags att grotta ner sig i bilder och nostalgi... nu kör vi.




Jukeboxen var knastrig och hade inte nån vidare kvalitativ låtskatt... men den användes för fullt på det lilla serveringsstället i närheten av där vi bodde första natten; och för en femma fick man höra nån liten Abba-dänga eller liknande.
Kvällspromenaderna var bäst.






Det varnades för farliga strömmar, men vi gjorde som alla andra och badade lite ändå. Så himla härligt. Som ett äventyrsbad ungefär.


Väldigt, väldigt många fåglar var det just här, även om det inte syns så väl...

I Glimminge hus:
Jag och mamma:
En fantastisk kakbuffé!

Kivik:

Technicolorvibbar vid Brösarps backar...
Och jag då. Konstant pigg och fräsch och glad. Joråsåatteee.

"Att väcka Christer är ju lite risky business alltså"

Åh! Kakan hittade klippet på Youtube!

Klippet jag skrev om för några timmar sen, alltså.

Enjoooy.

onsdag, december 15, 2010

"Vem har egentligen fört vem bakom ljuset?"

Idag åts det lunch på Andrum (veggobuffé av hög kvalitet... även om jag återigen fick bekräftat att jag egentligen inte pallar äta kolhydratbaserat, typ enbart grönsaker och spannmål; blir bara svullen om magen och mätt i halsen, och inte alls i magsäcken) med Ida och hennes mamma Lisbeth.

Det var mysigt, trevligt, kul och gott.

Ida berättade att Rakel sett den där Lindex affordable luxury-reklamen på teve, med den här kvinnan som glider omkring och lajar i sidenmorgonrock:



... och sagt: "Titta, där är Sanna!"

Bra tjej, den där Rakel.



Åh, en annan grej. Såg ni Så mycket bättre i lördags?!
Det är ju världens roligaste när Petter går och väcker Christer Sandelin, som är heeelt borta och nyvaken, efter att ha sovit med hörselkåpor, ögonmask och spikmatta. Åh, ni måste kolla tv4play!

- Vemäre?!

- Det är Petter... det är Petter! Du måste gå upp nu...

- Heeej Petter..! (och den obeskrivliga nyvakenblicken och förvirrade handhållningen)

Och när Petter berättar om händelsen inför kameran, beskriver han det som "det sjukaste jag varit med om!"

Priceless! Jag dör av rolighet så fort jag kollar på det eller pratar om det.


Och så mamma då. När jag pratade med henne om det igår, och vi skrattade åt det.
"Ja, och jag sa till pappa när vi satt å kolla på det där i lördags; att det där är ju Sanna det! Fast utan hörselkåporna. PRECIS SÅDÄR SER DU UT NÄR DU ÄR NYVAKEN!"

Fantastiskt.

Det är jag och Sandelin.




Nu ska jag ta en dusch. Och med dusch menar jag bad.
("Hoppsan jag råkade sätta i proppen och bli kvar i en halvtimme.")

söndag, december 12, 2010

Moviestar, forts...

Äh vad tusan. Vi bjuppar på filmen jag skrev om! Håll till godo...

lördag, december 11, 2010

Moviestar, oh moviestar, a-a-ah

En bra grej man kan göra när man fått för sig att man känner sig nedstämd och vemodig, är att kolla på roliga filmer man sparat på datapata.

Till exempel de från grabbkvällen hos Fransson i Sundsvall i oktober.
När vi dansar fågeldansen i en evighet. Och när Amadeus mysdiggar + sjunger Broken wings, medan Raninen skräckslaget tittar på, och när han ska göra "intelligenstestet" med linjalen på Christopher (som dock inte låter sig luras), och Fransson själv bara pratar om efterrätten han snott ihop.

Åh.

Men det är även ganska kul att se mina och kakans Londonsnuttar.

Min favorit just nu är den som hon filmade när vi satt i flygplatskaféet efter att nyss ha landat i Sverige igen.
Jag ser helt morgonsvullen och ofräsch ut, och blir filmad ur grodperspektiv medan jag äter en macka.
AnnaKarin berättar för tittarna med trevlig och sympatisk röst att jag dricker kaffe och äter räkmacka, och hon själv "har druckit kaffe och ätit sån här... vad heter dom?"

Jag, med barskt och raskt tonfall: "Biscotti. Menee... det var ansjovis på den här [pekar på tallriken]. Såatteee... det var ingen räkmacka."

Haha. Mysförstörarn! Jobbig_tjej_86.


... Väldigt kul när man ser den, i alla fall.



(Bilden är AnnaKarins; hoppas hon inte blir ond på mig för att jag lånar den.)






Nä om man skulle sova. Min favoritstreamingsajt verkar inte funka ikväll. Jag som tänkte kolla på Arrested development ett tag.


Nåja, livet går vidare.

Tough alliance, vad är det jag hör om cocacolavener?

Jag har såååå hiiiiimla ooooont överaaaaaaallt.
Verkligen överöverallt.

Det var längesen.

(Tack och lov för N's ryggknådning i alla fall.)




Och: nu vill jag ha tillbaka min röv. Den som fick bra kritik på anonym rövanalys i p3 Populär 2008.

(http://patchoulie.blogspot.com/2008/09/rvarhistorier.html)

Tusan. Nu kör vi. Bjud mig inte på några godsaker asså.

Japp. Ytlighetsträsket tur och retur.


God natt.

fredag, december 10, 2010

Like all other guardians

Åh. Igår låg jag tyst och snällt på min säng (som ju står i vardagsrummet) och kollade på Arrested development på datapata, med hörpluppar i öronen; ty Nadja satt några meter bort och kollade på teve.

Det var det här avsnittet då Buster blir medtvingad på nån latino-awards-gala av sin mamma, och hon sagt åt honom att inte bära glasögon, eftersom han ser ut som en vessla i dem.

Så han står lydigt där på galan, halvblind och dan, och några meter bort står ett bort med nachos och annat småplock, och en sombrero lägligt placerad som dekoration.

Buster kikar småblygt dit och börjar småsurra.
"Como estas?" och dylika fraser kommer ur hans mun,eftersom han ser så dåligt och tror att det är en mänska! HA!

Det var vansinnigt roligt. Jag la av mitt bästa asgarv, och Nadja tittade förvånat upp från sin hörna, och skrattade åt mitt till synes sinnessvaga beteende.

En kul stund på Pennylane...


Idag är det fredag och ganska soligt. Jag har inte så grandiosa planer för dan. Är rätt trött. Och har faktiskt bytt gardiner, pratat i telefon, spelat kort, ätit och diskat - så helt ineffektiv är jag icke.

Plus: ikväll blir det zumba med Hannah på F&S. Kult.

Kanske man ska byta om från pyjamasläget framöver också.
Helst innan zumban.



Glad helg!

onsdag, december 08, 2010

Really rotten herring

Vi har fått lägenhet! Förstahandskontrakt!

En trea i samma område som vi bor nu; fast på nummer 27 istället för 26. Hee. Så det största problemet är att denna lägenhet ska vara tömd 1 februari, och vi får tillträde till den nya 1 mars.

Oss själva är det inga större problem att förvara... men möblerna!

Om nån har ett förråd i närheten som man kan få hyra/låna, så säg till.

Men vad bra va. Nu slipper man panikflytta oövervägt, bara för att man inte har nånstans att ta vägen. Nu stannar man där man nyligen börjat känna sig ordentligt installerad, och tar det hela därifrån. Som man säger.
Kanske flyttar vidare framöver. Men inte än. Jag är inte klar med den här stan.

Nå. Mireille bjöd på Kafè Marmelad-fika (och migräntabletter) igår, som för att gratulera. Det var snällt. Och gott och trevligt.

(Ni hör ju själva, inte kan man lämna en hel hop med folk som är så bjudiga och snälla som de här jepparna vi har omkring oss nu!)


Idag var min faster Bodil med i Lönnå i p4 Västernorrland. Mellan typ kvart över tolv och ett. Hon var mycket gullig, duktig och bra.
För två-tre veckor sen var min syster Erika och hennes Prahlinkollega med i nämnda program, och pratade om sin smyckestillverkning och lite annat. Bra det med.

Idel kändisar i släkten asså!


Och apropå sådana... ibland verkar AnnaKarin ha världens bästa jobb. Som ikväll, va. Säsongsavslutning på sången med barnen (bland annat då den som hon är assistent åt). Vilka gästar det hele, om inte Håkan och Sigge Hellström?!

Jag säger då det. Eftersom jag inte fick följa med som kakans handikappade dotter (nog för att jag är två år äldre, men ålder är en världslig sak) tröstade jag mig med att se Jamie Olivers Stockholmsprogram. Det var väldigt bra; kul, småputtrigt, huvudstadsromantiskt, sommarfint och frestande.

Det gulligaste var att han hoppade över nakenbadandet på kräftskivan, eftersom det var några snygga tjejer där, och det hade inte varit "honorable" mot hans fru om han näckat med dem.

Jag och mor syntes ingenting i bild. Det var nog lika bra.
Vi var inte med på nakenbadet, men väl i Östermalmshallen samtidigt som han var där och filmade! Vi satt och smygtittade bra länge, och sen gick jag bredvid honom - ja självaste nakna kocken - i flera sekunder, på väg ut. Det ni...


Nä. Dags att sova snart. Säger jag, som sov djupare än nånsin, i över två timmar denna eftermiddag.

Meneee... ibland måste man.


Avslutar med ett kul citat. Det är svårt att välja nåt, eftersom vi är en sån humorelit, och bara sprutar ur oss roligheter.
Men i alla fall. Ibland går ju vi här hemma runt och låter som katter. Tomjamar och har oss.
Så även i förrgår. Efter ett riktigt bra mjauande, som vi skrattade åt, utbrast AnnaKarin inlevelsefullt:

"När man får till ett riktigt djurläte asså! Vilken LYCKA!"

Det var kult tyck ja.



Peace!

lördag, december 04, 2010

But love, I couldn't hold it

Bloggtorka AB.

Hur skriver man på ett hyfsat underhållande sätt?

Jag har fullständigt glömt.


Så här kommer en tråkig, vanlig redogörelse av min kväll. För jag har lovat att försöka tvinga fram nåt.

Det var Plura-tema på "Så mycket bättre"; TV4's i-princip-efterapning av "Stjärnorna på slottet". Det har växt, och blivit ett av mina favoritprogram just nu.
Perfekt för det ultimata, trygga lördagstevemyset som jag ju är så förtjust i.

Nå. Temat var mycket bra. Jag har väl alltid smågillat Plura och hans Eldkvarn... men nu känns det som om jag fattar grejen med honom på ett annat sätt. Lite som när jag var på bio och såg "Walk the line" och helt plötsligt insåg att jag tyckte om Johnny Cash - nu när jag kände till hans historia lite bättre.

Pluris (jorå, smeknamn på smeknamn är det nya svarta) själv är ju så ödmjuk och gullig och charmig - och vilken låtskatt han sitter på, sen! Det bjöds på mycket bra tolkningar, ifrån samtliga inblandade. Speciellt Lill-Babs och September.

Stundtals var det väldigt rörande. Jag grät en del (vilket behövdes; känns som om det var alldeles för längesen sist).


Ja. Annars då? Jo jag har nyss gjort rätt goda LCHF-Bounty-godisar. Smällt i mig en tre, fyra stycken på ett bräde.

Borde slänga ihop en drömtårta också, eftersom vi har tjänstegruppsknytis imorgon, och jag + några råkade äta upp nästan hela den befintliga drömtårtan på glöggkvällen hos Linda igår.

Men jag väntar tills imorgon bitti.

Nu har jag nämligen passerat myströttstadiet, och är sådär tråkigt pensionärstrött.


Så det återstår väl inte mycket annat än att tvätta bort sminket, plocka isär frisyren och bädda ner sig framför en film.

Känns inte så pjåkigt när man smakar på't...



Oh! En bra grej är att mamma kommer om prick två veckor! Jag saknar na jättemycket nu.
Vi ska gå på Liseberg, och äta brunch på Egg&Milk, och gå på Rover med Chris & co... och en massa annat bra.


Nu signar jag ut, medan jag lyssnar på Kingston town med UB40 och känner mig sådär nittiotalslillasystertrygg.


Peace!