Inatt finns ingen väg tillbaks

Ja. Jag är i Göteborg igen.

Anlände med tåget strax före fyra. Ägnade mesta delen av Sthlm - Gbg-sträckan åt att sitta och sova med öppen mun och tvivelaktig andedräkt bredvid en snygg ung man.
Sån är jag. Bju'r på mig själv liksom.

Hur känns det att vara här igen? undrar ni.
Ingen aning, säger jag.


Jag stannade i Sundsvall för länge. Det hann bli hemma igen.

Det vrids väl tillbaka till normalläge ganska snart, misstänker jag... men just nu känns det mest konstigt och jobbigt. Flyttmåsten, pengabrist, a-kassestrul och avsaknad av kraft & arbete.

Och jag flyr detta genom att fantisera om att byta stad. Eftersom man gärna vill tro att alla problem försvinner då.

Nå, några problem skulle ju faktiskt försvinna om jag flyttade. Och jag lovade mig själv att flytta, om jag ville det, efter ett år i Göteborg.

MEN JAG VET INTE VAD JAG VILL!!!

Jag vill inte lämna vännerna. De är bäst! Och jag älskar stan.

Men den är stor och läskig och väldigt söderbelägen och bostadsbristig, också.



Livskris AB.

Nu ska jag duscha och sen gå till familjestudiet. Fast däremellan ska jag klä på mig.

Kommentarer

Populära inlägg