Att äta eller inte äta...

Åh. Hur tar man upp ett sånt här ämne utan att verka som världens ytligaste människa?

Jag gör ett försök...

Jag är alltså nyttighetsperiodare. Och med nyttighet menar jag i detta fall GI/LCHF-kosthållning, eftersom det är det som har funkat bäst när jag velat gå ner i vikt, och det som hållit min blodsockernivå jämn och bra, och så vidare med mera.

När jag väl är inne i dessa perioder, går det ganska smidigt och lätt, och jag tycker att det är klart man ska äta såhär, det är ju då man mår som bäst, och oj oj, hur har jag kunnat slarva så länge, nu kan jag ju inte ha den här gamla kjolen och den här supersmala klänningen längre.

Men sen kommer jag alltid tillbaka till en och samma återvändsgränd. Eller inte vet jag vad man ska kalla det.

Den där jag konstaterar att "meh, vad håller jag på med, det här är ju jättetråkigt, jag är ju livsnjuuuutare och älskar mat och godsaker - både att göra i ordning och ge till mig själv och andra - det där med att bara äta nyttigt är verkligen inget för mig... det kan folk som ser mat som ett nödvändigt ont syssla med; själv gillar jag att planera nästa måltid typ när jag sitter och äter... och det är lätt värt att bli lite rund, det är för övrigt bara charmigt".

Och sen börjar det om igen. Med nyttighetsperioden. Och tillbaka igen.

Vad är det här? Är det fler som är såhär hej-vem-är-jag-i-mathållningshänseende-egentligen?

Och framför allt: måste man bestämma sig? Kan man inte vara lite periodare då?
Varför har jag ett så starkt behov av att sätta in mig själv i ett bestämt fack?
Hej jag är en nyttig tjej som gillar motion och gi-mat/hej jag är en matglad bagartjej som gillar att äta och även röra lite på mig ibland när andan faller på...


Vad tusan!


Äta bör man. I alla fall. Det är det enda jag kan konstatera.

Kommentarer

Aggisen sa…
Hahaha! Du är precis som jag! Och vi är precis som alla andra; med några undantagsfall både åt det fanatiska och bristfälliga hållet. Men däremot tror jag att detta är typiskt västerländskt.

Jag tror man mår bäst om man accepterar att man är så här. Ibland si och ibland så. Och det blir en balans i det också. Kram ma

Populära inlägg