Höstsång

Åh. September. En av mina topp-två favoritmånader.
Det händer något speciellt då. Med allt. Hela livet känns annorlunda.

Det kom nog faktiskt redan igår. Jag kände det när jag gick till Hemköp. Solen sken, men det var inte sommarjobbigt. Det var ett mildare solsken. Om än lika klart. Och luften var högre, klarare, svalare. Och så den där tystnaden; en tystnad som inte finns där om sommaren. Ett oförklarligt lugn.


Nu är det tända ljus, filmkvällar, badkar, mörker, bakning, läsning, promenader, regnmys, färgskiftningar, dimma.

Aj löv it.




Jag är väldigt sugen på att baka. Det var så längesen sist.

Ännu är jag för slemmig, dock. Så jag nöjer mig med att göra en kanelbulle i luggen:






(Oh no, framstår jag som en Elsa Billgren-wannabe nu? Inte meningen. Meeeen, det finns ju värre folk att ägna wannabe-skap åt...)