torsdag, september 30, 2010

Slå mig så att nånting händer

Elda upp mitt hus
gör det ikväll
så det finns nåt som glöder

onsdag, september 29, 2010

In a Gothenburg state of mind

Åh. Jag sitter och lyssnar på Christer i p3. Ett av mina absoluta favoritprogram. Lyssnade jäääämt på det i Sundsvall. För det mesta i alla fall.

Jag och mamma hade som rutin, de fredagar vi umgicks, att lyssna på hela programmet tillsammans - både vad gör du just nu-undersökningen och fredagsflirten, medan vi åkte runt i bilen och uträttade diverse ärenden, och sedan stod i nåt kök och fixade gomiddag.

Och en av de häftiga sakerna med att flytta till Göteborg, var ju att man kanske kunde få syn på Christer eller Morgan på stan eller så...

Men det har jag inte.

Och inte har jag lyssnat på programmet heller! Inte en enda gång, tror jag. Skandal.
Men ack, som jag har saknat det. Dem.


Det känns bra att vara tillbaka på banan.

Och det var det.


Igår hade vi en fantastiskt fin eftermiddag på Styrsö. Jag, Linda, hennes påhälsande vän Esther, och Margareta.
Det var höstsol, härlig blåst och en hel del snälla människor.



Esther:



På väg hem satt vi uppe på däck - bästa sättet att åka båt, såklart. Det blåste underbart.



Jag hade min nya favoritmössa, som bästa Febe stickat till mig.


Åh, de älskade klipporna.





Nu ska jag hoppa ur pyjamasen, ignorera huvudvärken och göra mig redo för eftermiddagsfika på stan med Ida & co.

lördag, september 25, 2010

It's getting hard to be someone


Förresten, har jag berättat om min nya kille?

Han heter Jim. Ska jag vara ärlig så spanade jag in honom redan för några år sen.
Men det var först förra veckan, när jag såg honom i en film, som jag riktigt insåg att det skulle vara vi.
(Han hade förstått insett det för längesen, och försökt hinta lite, men jag är ju så himla svår.)

Här är han:




Han är dessutom ganska duktig på att sjunga. Kolla här ba:






(Snyggaste scenen ifrån fantastiska Beatles-musik-baserade musikalfilmen Across the universe.)

fredag, september 24, 2010

Ja, jag borde gå, men...


Nejmen hörrni. Nu blir det lite reklam.

En av mina bästa vänner är nog nämligen även en av de bästa textförfattare jag vet.
Så hur kan man då låta bli att propagera?


Förra fredan agerade jag kamerakvinna då några av låtalstren skulle förevigas.

Gå in på Youtube och sök på Majornaspopularmusik, vetja.
Kvaliteten är väl ungefär vad man kan begära av en stackars digitalkamera. Men ändå.


I övrigt intet nytt. En massa huvudvärk. En del bryderier.

Ska söka praktikplats idag i alla fall.



Och sedan ha Monarch of the glen-afton! Jippi!

tisdag, september 21, 2010

Dansa för att hjärtat blöder

Jag blir inte så till mig av ny pop så ofta, nuförtiden.

Det kan ha att göra med att jag har slutat hänga med. Måste nog börja lyssna på p3 och sånt igen, för jag saknar det faktiskt.

Meeeeniallafall. Är HELT lyrisk över Annika Norlins nya svenska album; alltså under projektet Säkert!
Albumet heter Facit och innehåller några av de mest geniala svenska texter jag hört.

Mina favoriter i dagsläget är: "Dansa, fastän", "Honung", "Får jag" och "Jag som blev kvar".

Jag vill nästan inte citera nåt, för då blir det att nåt annat lika bra blir utanför.
Men okej; en bit från den finaste kärleksblyghetskänslobeskrivningen på länge:

"Får jag träffa dig ikväll?
Får jag gå precis så nära
att min axel stryker vid din arm?
Jag vill inte verka jobbig eller så, men jag är varm
du ser kall ut

Får jag hoppa över orden om hur vädret kan förändras?
Får jag kliva in direkt på delen om hur allt sku' kunna ändras?

Dom kanske tror att vi är typ kära
- får jag gå precis så nära?

Sen när vi har gått en timme
kan vi sitta på en bar
se hockeyn på Dovas
utan å se hockeyn på Dovas

Får jag luta mig närmre precis när det blir
2-0 till Finland?
Får jag köpa en öl till, som vi gör i Norrlands inland
när vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar
precis så här

Kan vi gå till en bar?

(När jag är med dig blir min röst så gäll)"




måndag, september 20, 2010

"Arbetslös och meningslös men lever glad ändå"

Jahaja. Gråmåndag med migränvärk och stel nacke.

(Började dock dagen med ett jympapass 7.30. Sen bastu och dusch. Underbart.)


Jag känner en viss frustration hängandes, flåsandes över mig. För det mesta har jag inga problem med att vara planlös.
Men ibland - till exempel idag - kommer det över mig:

Jag kan inte återgå till min gamla yrkesbana, för min hälsa orkar inte med den.
Jag har ingen ny yrkesbana.
Jag vet inte vad jag orkar och inte.
Jag vet knappt vad jag vill.
Jag kunde inte sköta mitt förra schema, så hur ska jag våga ställa mig till förfogande för en arbetsgivare - nånsin mer?


SÅ. Idag bestämde jag mig för att göra nåt som jag vänt och vridit och grunnat på ett bra tag. Jag ska börja söka utbildningar.
Min princip om att inte ta studielån, väger inte tillräckligt tungt längre.

Jag tar hellre ett rimligt studielån, och får nåt (som jag dessutom fysiskt orkar med) att göra på dagarna - en plan och struktur - än jag använder upp alla mina a-kassedagar till att traska runt och inte orka/våga söka några jobb.


Min första ansökan är redan skickad. Till barn- och fritidsprogrammet på gymnasienivå, på Komvux.
För oavsett om jag kommer orka/få möjlighet att jobba med sådant eller ej, så är det kunskaper som alltid kommer till nytta i livet, och som är roliga att tillskansa sig.

Lär man sig mer om människor, pedagogik och hälsa, är ingenting förspillt.


Så det så.


Lite småspännande va? Jag tycker det!

söndag, september 19, 2010

Finheter, för att man behöver påminna sig om ett och annat

















When skies are grey

Dagens roligaste var alldeles nyss, när jag och AnnaKarin satt och spelade Yatzy (jodå vi kan roa oss minsann), och jag hade fullt fokus på att räkna ut poängen. Mitt i allt säger A, med äkta svennebanan-tonfall och föga entusiasm:

"Jag funderar på å börja fira jul."


Åh, och nu kom jag på en grej från i somras. När vi gick över Strängnäsbron en av sammankomstkvällarna, och en bil for förbi, och dess signalhorn ljöd.

A: VILKA VAR DET DÄR?!
Jag: Det var nog några som ville ha oss.
A: Förmodligen!



Ni vet, sådär som två dementa tanter, som tror att vårdarna på hemmet spanar in dem. Så lät vi.


Ja, det var kul.




fredag, september 17, 2010

Och jag ville svara att själv drömmer jag om dig varje natt

Jag saknar dem där hemma nåt otroligt.
Vill ringa mamma mest hela tiden, och bara tomprata.

Har inte riktigt känt såhär förut; sedan jag flyttade ifrån hemstan, alltså.

Folk pratade om tremånadersångest. "Vänta bara."
Jag upplevde ingen. Kanske en svag, kort identitetskrisliknande förnimmelse. Det var allt.

Jag var förvånad över hur snabbt Göteborg kändes som hemma, och hur snabbt Sundsvall blev avlägset.

Men nu!

Ångest kan jag väl inte påstå att jag har. Eller kanske; fastän den yttrar sig lite knasigt.
Jag klamrar mig fast i allt som känns tryggt, så att jag nästan blir oförmögen att göra det jag måste.

Framför allt känner jag en massiv saknad.

Ett halvår "för sent".


Jag vill absolut inte flytta tillbaka. Det har jag väl poängterat några gånger vid det här laget...
Men jag längtar dit! Till stan och mänskorna. Åka dit och bara hänga. I minst en vecka.




Nåja. Nu ska jag, efter att ha suttit och drömt på SJ:s hemsida, dricka upp mitt halvkalla chai, ta en Treo eller två, och ta mig i kragen.

Det är ju fredag! Filmning, handling, och en massa annat väntar.


Dock är det en sån där dag som verkar extra svår att strukturera upp.



Kram. Speciellt till norrlänningarna.

söndag, september 12, 2010

I'm perfectly lonely


Dagens låtar är:

John Mayer - All we ever do is say goodbye


Rosie Thomas - River (Ja! Underbara Rosie har gjort en underbar cover på underbara Joni Mitchells underbara låt...)


kent - Passagerare



Jag är annars inte så imponerad av kents nya album. Men sista låten väger upp allt.





Det är en grå söndag. Passar bra till ensamhet, huvudvärk, talskrivande, värmeljus och bakplaner.





Har du den där känslan?
(Vilken menar du?)

Jag menar den där känslan

(Av att någonting)
avgörande hände när jag var ouppmärksam

Att någonting försvann


Säg att du förstår mig
(Nej, vad menar du?)

Jag vill att du förstår mig
(Så vad menar du?)

Du gör det mycket svårare
än det egentligen är

(Vad är min tystnad värd?)


lördag, september 11, 2010

A good year

Kollade igenom gamla bilddagboken-bilder. Hittade denna från 2008; en kväll då jag var förkylningsuttråkad.

Man blir nog kanske snyggare med åren ändå...






För övrigt var det en trevlig kväll ikväll. God mat, mysig film och finfina gäster.




Tack å godnatt leverpastej.

tisdag, september 07, 2010

Guess what I use as a pen

Det här är det gullroligaste jag sett på länge! Drygt tre minuters glädjepiller! Löv it.

Logg vid elvadagarssjuka

En sån dag! Jag får vara utomhus!

Nu har jag tvättstuga. Bara det är ju spännande. PLUS att jag ska till sjukgymnast klockan tre!
Har ringt och varnat för att jag fortfarande är förkyld, men hon sa att jag fick komma ändå.


Oj oj. Längesen man var såhär exalterad...


Det är nästan så lägenhetsväggarna slutar komma mot mig.



Tyvärr ingen dans ikväll heller, dock. Deppo.

måndag, september 06, 2010

Kärlek

Åh! Man ska ju inte hålla på och försöka vara en massa saker. Göra en massa saker. För att verka bättre eller mer intressant eller roligare eller mer kreativ eller pysslig eller snygg eller söt eller smal eller speciell. Än sig själv eller nån annan.



Man är ju bäst som man är.

(Och ska man vara med nån, ska det vara med nån som är smart nog att fatta det.)


Att det ska vara så svårt att komma ihåg.

Men låtom oss försöka! Omfamna våra personligheter och särdrag och tycken och tankar och utseenden och sysselsättningar och vad vi är bra på, istället för att bara omfamna andras diton och tycka oss själva vara tråkiga och beige i jämförelse.




Jajamensan, nu konstateras det självklarheter för fulla spätt! Det bjuder jag på!



Klockan är kvart över midnatt och jag har precis blivit frisk från migrän. Legat som en grönsak, på min vänstertinning, hela dan.

Undrar just vad jag ska hitta på nu...


Imorgon vill jag i alla fall ta en promenad. Efter nio dagars förkylningsinspärrning (med några korta avbrott).


Och så vill jag ha ett jobb snart. Eller praktik. På mysig bokhandel.
Det är mitt nästa mål.




Anteckna!


Puss och kram.

lördag, september 04, 2010

En dag för tråkig för att ens förtjäna en bloggrubrik





Åååååh vilken vansinnigt tråkig lördag.

Inga tecken på förbättring när det gäller tillfrisknande.
Inget att göra.

Eller, det finns saker jag skulle kunna - rentav borde - göra.
Skriva dagbok och komma ikapp mig själv, göra mer brevtjänst, duscha, ringa familj och kolla läget. Skriva till vänner jag inte hört av mig till på länge.

Men jag kan inte förmå mig. Olustig. Örsk int.

Trött och rastlös samtidigt.


Nå. Nu vrider jag upp volymen och lyssnar på den fantastiskt fina liveversionen av The River, där Springsteen börjar med att berätta om sig och sin pappa och bråken och det långa håret och armén, och man nästan alltid börjar gråta.

Här är den:

Bruce Springsteen – The River - Live
PS. Ja, jag saknar mami. DS.

fredag, september 03, 2010

Fredagsrapport

Hej och hå Jungman Jansson, vad glad man kan bli av att fixa håret, sminka sig och klä sig i annat än pyjamas eller mysleggings och mystunika, när man varit inne och sjuk i fem dagar.

Nu är läppstiftet på, lager-på-lager-på-lager-klädseln likaså, och jag har gjort lite brevtjänst och diskat och grejat, och peppat för att först hälsa på i perukbutik med Mireille, och sen dra till Kungsbacka för att äta buffé och lyssna på Chris & co.

En timme tills jag ska åka.


Och då känner jag: trööööööööööööööött.

Och trött på att vara småslemmig och storhostig.

Men jag VÄGRAR stanna hemma. Nu blir det Noskapin och nässpray.

Och kanske en powernap... zzz...

--

En halvtimme senare:

MAN BEHÖVER INGEN POWERNAP MAN BEHÖVER BARA EN PÅSE VINGUMMI SÅ BLIR MAN TRÖTTPIGG OCH TOMFNISSIG!

torsdag, september 02, 2010

Dagens roligaste

Läser Martina Haags senaste krönikesamling, Fånge i hundpalatset.

Måste citera en grej ba:

"Erik kommer ner i köket på morgonen och frågar:

- Om du vaknade på morgonen och upptäckte att du var helt gjord av chips, vilken kroppsdel skulle du först äta upp då?
- Va?
- Ja, om hela du var helt gjord av chips, vad skulle du äta först?
- Eeh, örat kanske? försöker jag.
- Varför då?
- Det är ju mest chipsformat.
- Jaha, jag skulle suga på mina fingrar tills de var helt smala, säger Erik nöjt och börjar göra kaffe."


Oh I day!

onsdag, september 01, 2010

Gåvor i form av människor

Jag har vääärldens sötaste grannar; tillika tjänstegruppsman plus fru. Thomas och Susanne. De är två av de mest uppriktigt omtänksamma människor jag nånsin träffat på.

Ikväll skulle jag och Thomas gått i tjänsten en stund, men pga. sjukan avbokade jag via sms i förmiddags.

När han plingade på dörren strax efter 18, blev jag nervös och tänkte att han nog inte sett mitt meddelande.
Men det hade han. Anledningen till att han kom förbi var att han ville överräcka ett krya-på-kit ifrån sig och frugan.

Näsdukar, vingummi, halstabletter, grönt pepparmynta-te, mentholhonung och en liten virre.



TACK!

Höstsång

Åh. September. En av mina topp-två favoritmånader.
Det händer något speciellt då. Med allt. Hela livet känns annorlunda.

Det kom nog faktiskt redan igår. Jag kände det när jag gick till Hemköp. Solen sken, men det var inte sommarjobbigt. Det var ett mildare solsken. Om än lika klart. Och luften var högre, klarare, svalare. Och så den där tystnaden; en tystnad som inte finns där om sommaren. Ett oförklarligt lugn.


Nu är det tända ljus, filmkvällar, badkar, mörker, bakning, läsning, promenader, regnmys, färgskiftningar, dimma.

Aj löv it.




Jag är väldigt sugen på att baka. Det var så längesen sist.

Ännu är jag för slemmig, dock. Så jag nöjer mig med att göra en kanelbulle i luggen:






(Oh no, framstår jag som en Elsa Billgren-wannabe nu? Inte meningen. Meeeen, det finns ju värre folk att ägna wannabe-skap åt...)