tisdag, juni 29, 2010

I can't do this all on my own... I'm no superman

En sån dag. En sond-dag. Kan man nästan säga, och inte ljuga.

PVK-kväll. Utan PVC-plast.


Och mina fötter luktar så himla illa.


Ska duscha nu, sen sova. Eller sova nu och duscha imorgon. Kan inte bestämma mig.



Jag är lite yr. Men helt nykter. Och mina vänner är de bästa man kan ha.


Skriver mer nån annan gång.



Drama, drama drama... närå. Det är ingen fara mä me!


Abraham och Sara städar toaletten på Sahlgrenska... :


fredag, juni 25, 2010

I've got nothing to do today but smile

En sån dag!

Jag tänkte vara produktiv. Det har gått sådär. Men det funkar rätt fint ändå, livet och allt sånt.


Igår var det familjestudium hos J och F.
Vi var 5 stycken trötta, dåligt vitsande och rätt fnissiga, inte helt normala, men ändå tämligen snälla och älskvärda själar.

Vi hade massor av kakor och te och kalastårta, och vi läste fina bibelkapitel, spelade värdelöst kortspel, förvrängde röster, läste hårtidning från sjuttiotalet, tittade på gamla och nya foton, och skrattade så vi ramlade ur soffan (vissa av oss i alla fall).

Den glädjen lever jag på idag.

Det här med vänner är nämligen bland det absolut bästa jag vet.


Peace!

onsdag, juni 23, 2010

Tengo hambre!

Mataaaaa miiiiig.

Orkeslösheten efter två dagar av magproblem och migränanfall är inte att leka med.
Så här ligger jag och tycker lite synd om mig själv. Men bara lite.


Tack och lov för King of Queens på youtube.

Och fjällfil...


Hej.

måndag, juni 21, 2010

Killingskär

Jag vaknar av solljuset och det ljuvliga ljudet av träskosteg på grusgången. Listar ut att det är morfar, på väg runt knuten för att kissa.
Mycket riktigt.

Det gammeldags tunga täcket som jag ligger under, luktar - såsom resten av gäststugan - trivsamt instängt. Jag insuper känslan av trygghet och sommarlov, och njuter av att få vara här, och vakna i lugn och ro.

Jag konstaterar att klockan måste vara runt nio, och kliver upp. Går ut på den solvarma träbron, där de otaliga pissmyrorna älskar att ränna omkring.
Tar några steg till höger, och går in på dass. Det unkna, mysiga lilldasset, med mulltoa och sjövatten till händerna, och den fina solnedgången i horisonten, som morfar målat på insidan av dörren.

Glömmer som nästan alltid av mig, och slänger toapapperet bakom mig i mulltoan, istället för i den lilla bruna hinken på golvet som det står ”kisspapper <3” med orange färg på.

Ställer mig vid det låga lilla handfatet, som passar mig perfekt. Sätter i proppen. Tar den rosa plastskopan och öser upp sjövatten från hinken. Mormor brukar bara ta en skopa, men jag tycker det blir bättre med två.
Tar den halvtorra, spruckna Barnängen-tvålen, och tvättar mig.

Går ut, barfota, över gången med de runda små stenarna. Det gör lite ont, men man vänjer sig.
Mamma säger att det bara är bra att härda fötterna. I slutet av sommaren ska barnfötter inte känna nån smärta av de där stenarna alls, menar hon.

Jag går in i sommarstugan, där fina lilla mormor står med sin kutrygg, sitt glada ansikte och sitt gråa, lockiga hår uppsatt med små kammar.
Hon håller på att göra morgonfika. Icke att förväxlas med frukost, ty den kommer sedan.
Hon frågar om ögonkakao och ostmackor blir bra, och jag säger att det blir det.

Går in till teverummet, och hoppas att morfar har glömt att trycka på den där roliga gröna datum-manicken med Folksam-logga. Den med en knapp för veckodag, en för månad, och två för siffrorna.

Men morfar glömmer aldrig. Mormor måste påminna honom om att låtsas glömma, för att jag ska få trycka.
Men det händer sällan.

Jag slår på teven. Den visar sommarlovsmorgon. Perfekt att vakna till, tycker jag. Speciellt när mormor kommer in och serverar kakao och ostmackor till.

Jag undrar om inte hon och morfar ska fika, men det har de redan gjort. Kaffe och macka framför rapport medan jag sov.

Jag sitter på den bruna heltäckningsmattan medan jag äter. Enklast så.

På sommarlovsmorgon visas ”Mirror, mirror”, och jag tycker att det är såå himla mysläskigt! Funderar över om jag skulle få se det hemma, eller inte.
Spelar roll? Jag är hos mormor och morfar och det är sommarlov och ljust och hela livet känns tryggt.

Efter morgonfika och teve är det så dags för frukost. Då sitter vi allihopa vid bordet, och det är kokta ägg i röda, gula och blåa äggkoppar av plast, och flingor med mjölk, och smörgåsar med cognacsmedwurst (konjak?! Men det är ju alkohol! Det kan väl inte barn äta... jag blir osäker, och måste ringa mamma och fråga. Hon svarar inte. Men morfar lovar att det inte är någon fara. Det är inte sån konjak, säger han och skrattar lite, och jag skäms för att jag alltid blir så orolig för såna saker...) och annat gott.

Efter maten går jag ut en stund med dockvagnen. Den är brun och av manchester, och har det mest underbara, mjuka guppsilvret!
(Guppsilver är de där fjädrarna som gör det möjligt att liksom guppa och gunga vagnen lite upp och ner, och även i sidled, för att vagga bebisarna.)

Tar den med mig nerför den smala grusbacken, och ut på asfalten. Går ett varv runt ön. Alla jag möter säger hej. Jag säger blygt hej tillbaka. Kan inte riktigt bestämma om jag tycker det är mysigt eller jobbigt med allt detta hälsande.

När jag kommer till stranden blir jag sugen att bada. Men när jag vadar där i vattnet, alldeles nära kanten, kommer jag på att bottnen är så lerig och äcklig. Så det får vara.

Går tillbaka till stugan. Mormor och morfar föreslår att vi ska åka till Nivrenahallen och handla lite. Så det gör vi. Hoppar in i den mörkgröna bubblan med ljusbruna säten. Den luktar verkligen bil! tänker jag.

Morfar är noga med att jag ska ta på mig bältet ordentligt. Men med honom själv verkar det inte vara lika noga. Nåja.


Jag tycker om att handla med mormor. Hon föreslår en massa godsaker, och om man säger ja så stoppar hon det i korgen, bara sådär.

Det blir Kronans kiwisaft, och kakor och godis och grejer.

När vi kommer hem, sitter vi ute i solskenet i de stora vita trästolarna och fikar kiwisaft och kaka, och pissmyrorna kryper på fötterna men det gör inget.

Morfar har sin T-shirt hängandes över huvudet och ansiktet. Som skydd mot solen. Det är säkrast så, när man har hudcancer.
Men han verkar trivas ändå. I solen med mormor och mig. Trots den siktskymmande tröjan.

Jag läser Fem-böcker och går på små upptäcktsfärder, och sen går vi in och mormor lär mig att lägga patienser. Idioten och Harpan.

Snart är det dags att äta. Igen. Värst vad vi äter, tänker jag gillande.

Hon gör jämt så god mat, mormor min. Köttbullar, inlagd sill, gubbröra, köttfärslimpa... även om hon bara steker prinskorv och potatis, så blir det fantastiskt.


Efter maten är det dags för en liten tur i båten. Det är väl ingen eka, tror jag, för den har ju motor och sånt. Men det är en liiiten rackare till båt. Tur att vi är små, vi som åker i den.

Jag måste å det bestämdaste ha en ful, orange flytväst med rem som man måste kliva över med ena benet, för den ska sitta så. Jag gillar det inte alls. Gillar inte fula, klumpiga saker. Blir lite sur, och frågar varför inte morfar och mormor ska ha sina flytvästar – de hänger ju där på kroken på gäststugans vägg.

Men de förklarar att de är så vana att vara på sjön, så de behöver inga västar.

En ganska dålig förklaring, tycker jag, men opponerar mig inte. Morfar och mormor är inte såna man argumenterar med – i alla fall inte om man är åtta.

Nå. När vi först brassar iväg och omges av det sköna motorljudet, och sedan sitter där på sjön, i båten som guppar lite fridsamt, och kvällssolen glittrar, och vattnet kluckar, orkar jag inte vara sur längre. Livet är alldeles för fint och mysigt.
Vi tittar på grann-öar, och morfar och mormor berättar om människorna som bor där.
De har ganska starka åsikter om dem. Men det får man väl ha, tänker jag.


När vi kommer iland möter vi ett par som bor i en av grannstugorna. De har bott där länge, precis som mormor och morfar. Vi småpratar ett tag, och de är trevliga mot mig, och jag försöker att inte vara blyg. Det går sådär.

Vi går hem och dukar upp med go-fika framför Allsång på Skansen.

Teven är lite brusig – det är lite si och så med mottagningen. Men det går bra ändå; morfar kompenserar genom att sjunga med lite extra högt när det brusar, och han säger åt mig att också sjunga. Jag kan inte sången, säger jag – tror det är nån Rönnerdahlvisa – så han förklarar systemet med textremsorna längst ner i bild.

Jag nöjer mig dock med att lyssna och iaktta. Det är allt jag behöver. Åh. Harmoni.

Sen är klockan ganska mycket, så jag och mormor går och borstar tänderna med Zendiumtandkräm i det lilla lilla köket, i det lilla, lilla handfatet med separata kranar för varm- och kallvatten.
Och så tar vi med oss en hög med Allers veckotidningar, och smyger ut till gäststugan.
Mormor vet att jag tycker det är läskigt att sova ensam, så hon låter morfar göra det istället.

Vi kryper ner i varsin säng, under tunga täcken, och tänder de skarpa sänglamporna. Vi tar varsitt TOY, som vi tuggar medan vi löser varsina korsord – för så brukar mormor alltid göra.
Jag löser dem som finns på barnsidorna i Allerstidningarna. De är ganska lätta, men vuxenkorsorden är alldeles för svåra.
Dessutom gillar jag sånt som är enkelt. Sånt som går snabbt. Då känner jag mig lite duktig.

Jag blir trött. Sätter min lilla tuggummibuss på sänglampan (på mormors inrådan – annars skulle jag aldrig våga), och kurar. Mormors lampa är fortfarande tänd, men det gör inget.

Jag känner mig tryggast i världen när hon ligger där och tuggar och skriver, och utan minsta problem, somnar jag.

lördag, juni 19, 2010

September I'll remember - a love once new has now grown old

Sjukdomsbloggen är uppdaterad med tre nya inlägg.
Känns som en smärre bedrift.

Jag är trött...


Och nu börjar jag längta efter hösten.
Det är ju då jag känner mig som mest levande.


Åh, tänk de mörka kvällarna med blåst och regn och rödgula, vattenblanka löv!


..



Förresten, hyrde filmer förra lördan. Såg klart en idag. "Adam". Om en kille med Aspergers, och en tjej som finner honom intressant... och deras relations utveckling.



Den var rätt snygg, och hade mysig stämning, och en hel del bra musik. Men det kändes nästan hela tiden som om den försökte vara något som den inte riktigt lyckades med.



Nå, hyfsat sevärd, hursomhelst. Och Hugh Dancy är ju göllig.



fredag, juni 18, 2010

Res med mig, till ett annat land

Åh. Jag är så res- och äventyrssugen.

Inte äventyr som i sportig-semester-då-man-badar-med-krokodiler-och-hoppar-bungyjump.
Men som i åka-nånstans-där-det-är-långärmsväder-typ-i-höst-och-stanna-länge-nog-för-att-hinna-uppleva-grejer.

Kanske Irland. Kanske Franrike. Kanske nåt annat. Nåt som man inte visste att man skulle älska.


Men var, och med vem? Eller vilka? Va?


Nu: uppgaskning och restaurangbesök.



Mantrat för kvällen:

Jag KAN hålla mig vaken
Jag ÄR inte dödstrött

torsdag, juni 17, 2010

Lodjuret - vilken stjärna i naturen

Alltså. Hej och hå. Ni måste gå in på SVTplay och kolla på första avsnittet av Klungans (gänget bakom bl.a. Mammas nya kille i p3) teveserie "Ingen bor i skogen".

Det är helt sinnessjukt, och stundtals för roligt för att ens kunna skratta åt.


ÄLSKART.

onsdag, juni 16, 2010

Long lost penpal

När jag kom hem idag låg det här lilla pluttkuvertet och väntade på mig:



Det visade sig vara från världens bästa sexåring; min systerdotter...

"Hej Sanna jag saknar dej. Puss Ella."

Gissa om min dag kändes finast efter det!

tisdag, juni 15, 2010

Regina Spektor - klok som en bok


"I've got a perfect body
But sometimes I forget
I've got a perfect body
Cause my eyelashes catch my sweat
Yes they do"



... sen är den här videon väldigt snygg. Och hon är väldigt snygg i'n:


måndag, juni 14, 2010

Om jag får nåt att säga till om

I eftermiddag drömde jag att jag pga. ett tidsglapp i ett speciellt hus, träffade mig själv som tvååring. Det var en bisarr känsla att bevittna hur andra människor lekte med barnversionen av mig själv.

Vet fortfarande inte om det var en mardröm eller ej. Det kanske borde varit. Men det känns inte så.

När jag vaknade kom Linda. Hon, kakan och jag hade en trevlig kväll, med lax, mysfilmen "Augustilunch i Rom", choklad, jordnötter och bubbelvatten.

Sen hade jag en nostalgisk stund i köket, med Springsteen, Young, sommarminnen och bilkörarlängtan.

Aftonen avslutades med att jag och kakan drack te, förundrades över hur fina våra prästkragar är ännu, och spelade Gin Rummy.
Det gick att genomföra med bara två medverkande... men det var inte riktigt samma sak.



fredag, juni 11, 2010

Otis Redding

Dagens pigghet: OBEFINTLIG.

Tänk att få typ sushi hemlevererat en dag som denna. M-m-m...

Förhalar att göra middag, ty just nu örsk ja int.



Har i alla fall hyrt en av mina favoritåttiotalare, "Pretty in pink" via min nya bästis; SF Anytime.
Ska se klart den nu.

Vidhåller fortfarande att jag hade valt Duckie framför killen utan överläpp, om jag var Molly Ringwald. Han är så skönt charmig, jobbig och knäpp.


Kolla bara på detta, liksom:







Häpp!

torsdag, juni 10, 2010

... throw rocks at them

Jag fattar verkligen ingenting.
Och jag är trött på att ens försöka.

All I think about is you

Häromkvällen skulle jag handla på Ica Focus. Det tog en stund för mig att hitta dit, så jag ägnade ett antal minuter åt att irra runt utanför Lisebergsområdet.

Jag blev då påmind om en del saker. Dels att jag verkligen älskar Liseberg! Inte bara för att jag är fånigt förtjust i att åka sånt som går snabbt, och snurrar hit och dit och upp och ner. Utan för att hela stället besitter nåt slags magisk, nostalgisk, romantisk, mystisk drömlivskänsla.

Jag ska baske mig köpa årskort, så jag kan hänga där så mycket jag vill. Även om jag inte alltid vill åka en massa karuseller. Älskar att bara vara där.



Jo just ja. Den andra grejen jag blev påmind om, när jag lökade runt utanför och hörde Timo Räisinen spela live där inne, var hur sjukt bra den här låten är:



onsdag, juni 09, 2010

femte juni

I lördags blev de alltså ringmärkta och förgiftade, Jonas och Helen. Det var en fin vigsel, och en hejdundrande fest. Här kommer ett fåtal av mina drygt 300 bilder ifrån den dan.

De flesta är tagna av Niklas, som ställde upp som min kameraansvarige, eftersom jag var upptagen med att vara köksjobbare.


Happy hands club..?:


N lyckades verkligen ta fram folks bästa sidor. Här är Hannas:


Och min...

... och hans egen. Men den kom först efter att jag påpekat att det faktiskt hör till att man tar några fjortisposebilder, när man lånar andras fotoutrustning.
Daniel kikar försiktigt fram där bakom, blyg som han är...



Delar av happy kitchen crew: Erika, Alex, Daniel.M, och min baksida.





Söt-Annie var med på minst ett hörn, också. Och karln hennes var pigg.


Chris och Susanne matchade varandra på ett mycket fint sätt.




Snygg-Jessica:



Dagens turturduvor:


Camilla var minst så söt och glad som hon ser ut. Andreas var lite piggare än han ser ut...




Efter mingel, mat, dryck, cupcakes och några fina tal, var det äntligen dags för dans! "Kom igen Lena" utgjorde startskottet.
Vissa höll sig nära varandra medan de stuffade omkring...


Andra höll sig mer i gruppformationer...


Men alla var lika glada!


Det var en mycket fin dag. Och natt.
Grattis, Ströms!

söndag, juni 06, 2010

The wedding dancer

En bra bröllopsfest kännetecknas bland annat av följande:



I slutet av kvällen, när klockan är runt halv tre, går man hem med brudens kvarglömda flor fastsatt i sitt hår...


... och till fötterna lånar man en grabbs espandriller (?), eftersom man dansat och sprungit såpass att fötterna inte längre får plats i nåt av paren med klackeskor.

Fler bilder kommer. Kanske.
Men nu är kl0ckan halv fyra och gryningen börjar gryna sig. Så trots att jag fortfarande är relativt pigg (och samtidigt dödstrött) tack vare alla endorfiner - tack vare en ljuvlig dag - är det dags att stänga butiken och sova några timmar.
Kärlek.

lördag, juni 05, 2010