fredag, januari 29, 2010

Jennifer Lopez


Hej.

Jag är trött.

Jag gillar J.Lo. Såg nån bild på na förut, och kom att tänka på det. Har alltid gillat henne, även om jag inte är speciellt förtjust i musiken, eller många av hennes skådespelarinsatser.
Tror vi skulle bli bra kompisar.
Hee.


Idag har det skrivits tal till på måndag. Det kan gå lite hursomhelst. Men det är väl tjusningen med inhopp, också.

Jag sover stressigt och drömmer knasigt, nu. Undrar om det är fullmånen eller livssituationen eller en kombination eller nåt annat.

Inatt drömde jag i alla fall att jag var ute och gick en sen natt med en rolig karl. Vi var inte ihop eller så, för han var gift. Det var en blandning mellan Ray Romano och en Sundsvallsmänska. Hans dotter var också med.
Vi hade sjukt roligt, skrattade som dårar.

Efter ett tag blev det ljust ute. Vi var på väg ner mot gatan där mina föräldrar bor.
Barack Obama bodde också där. I alla fall tillfälligt.

Plötsligt såg vi en levande dockversion av Marilyn Manson ligga på lur med gevär och grejer.
Vi upptäckte att det låg skjutna dockor och människor på gatorna där.

Ray-mänskan tog sin sovande dotter i famnen och sprang in och gömde sig nånstans.

Det enda jag kunde tänka på, var att komma in till mina föräldrar. Trots att Manson låg på lur alldeles i närheten.
Längtade nämligen efter att komma in till dem och spela kort och känna trygghet...

Jag tog tag i en liten kåldocka, som även den såg ut som Manson, låtsades att det var mitt skadade barn, och lyckades efter att ha smugit runt halva stan, springa in i ett trapphus och därifrån ta mig vidare.

Sen kommer jag inte ihåg nåt mer.

Men det var lite otäckt.


Idag blir det banken och friskis med Febe, och kanske kakan. Ett puls-medel-pass klockan fyra, står på schemat.


Ikväll funderar vi på bio. Jag skulle vilja se Where the wild things are.



Gäsp och hej, trevlig helg och allt det där.

tisdag, januari 26, 2010

urban cowboy

Vad är det för en pappa som namnger sin jänta efter denna låt?:







JO! Världens bästa. Och just idag saknar jag honom jättemycket.

Kram påre Kenta.






Intervention, please!


Höfterna värker, det strålar ner i benen och fötterna.
Armarna och händerna är ömma, och skakiga av kraftlöshet. Måste sitta med armarna vilandes mot bordet i en speciell vinkel för att ens orka skriva detta.

Ögonen är grusiga, och hela kroppen vill helst bara falla ihop.

Men jag känner inte för att sova.

Det är inte sån trötthet.


Det är en riktigt dålig dag, som får mig att undra hur jag nånsin ska kunna sköta ett jobb.
Jag orkade ju knappt tvätta håret nyss.


Men när jag vet att inte ens äldre personer än mig, som har min sjukdom plus andra sjukdomar, får vara hemma och sjukskrivna... då känns det helt lönlöst att ens försöka söka hjälp.



Det var vad jag hade idag.

måndag, januari 25, 2010

snabbköpskassörsken


Halli hallå!

Här sitter jag och känner adrenalinet flöda, trots min trötthet.

Jag gillar att söka jobb. Det ger alltid en liten kick.

Och hur mycket jag än skulle kunna fördriva mina dagar som arbetslös, så skulle det verkligen sitta fint med ett litet jobb.
Men helst inte varje onsdag, fredag och lördag, kvällstid, som villkoren var på Brogyllen.

Jag har fortfarande inte fått nåt besked från chefen där; om jag ska jobba onsdagar och fredagar, eller om jag inte får jobba alls, nu när jag sagt att jag inte kan jobba lördagar.

Nåja.
Jag söker väl andra jobb tills vidare.

Minns ni hur jag skrev att ett kassajobb på 25-30 timmar i veckan skulle vara idealiskt?
Lite roligt ändå, ty jag ringde nyss till lilla Coop Nära på Mariagatan, och kollade läget. Och se, butikschefen hade ett jobb på 28 timmar i veckan, ledigt!

Så nu har jag mailat cv och referenser, och så hoppas jag att han hör av sig redan idag... och att detta inte innebär att jag måste jobba VARJE måndagkväll. För då blir det inget av det här heller.


Nu tänker vi positivt här! Kom igen.

söndag, januari 24, 2010

Sunday lazyday


Det är söndag. Vädret är grått.

Jag är slut i kropp och huvud.
Hade tänkt möta upp vänner på Älvsborgsplan för lite tjänst. Men det gick inte idag.

Det blir brevtjänst, alldeles strax.


Drömde inatt att jag var hemma hos mamma och pappa och hälsade på... så nu längtar jag lite efter det.

Men det är lite väl tidigt att åka till Sundsvall redan nu.



Igår hölls ett föredrag som jag behövde mer än nåt annat. Rena turen att jag kunde hålla tårkanalerna i styr.

Efter mötet blev jag och kombon hembjudna på efter mötet-fika hos en ung och snäll tvåbarnsfamilj som bor granngårds med oss.
Det uppskattades.


Nu inväntar jag ett mailsvar från en potentiell chef, och hoppas nästan att det blir negativt.

Hur svårt kan det vara att få några extratimmar, säg 25-30 i veckan, i en matbutik nånstans i stan?!
Det tänker jag ta reda på imorgon, då jobbjakten fortsätter.



Nu ska jag sätta mig med guran och plinka och sjunga lite.

HAHA.

Skoja ba.

Men det skulle vara skönt att kunna, ibland.

fredag, januari 22, 2010

Monica Zetterlund


Att inte ha nån tidspress gör mig närapå sjukligt ineffektiv.

Vaknade 9 imorse. Men klev jag upp? ICKE! Fanns inte en sportslig att jag skulle orkat det.
10 var jag dock så kissnödig, så jag var tvungen att masa mig upp.

Och här sitter jag nu. Har inte fixat fika, inte duschat, inte dragit minsta strå till bli-klar-för-dagen-stacken.

Däckade 23 igårkväll, efter att ha badat, haft tvättstuga, sett skaparverk-filmen och lite Gilmore.

Men däckningen berodde förmodligen på att jag hade jobbat 7.30-14.00, utan matrast och utan att sitta en enda gång.
Sprungit upp och ner för trappor, burit smutsig och ren disk, skalat fem biljoner ägg, diskat, diskat, diskat och diskat.
Utan att ha minsta rutin på det hela.

Det tog på.

Fördelen är att min kropp fått ett redigt träningspass.

Nackdelen är att jag hade helt fel skor på mig, och att det nu bränner under fötterna.
Och att jag inte skulle orka ha ett sånt jobb på daglig basis.
Möjligen onsdagar, fredagar och vissa helger, som erbjudandet ser ut nu. Det skulle kännas lagomt.
Får se om det blir pappersskrivning idag...
Jag måste acceptera att jag inte är frisk.

Har fått nog av att jobbet utgör hela ens liv, och att man inte orkar nåt annat. Den epoken dog i samband med att Micks café gick i graven.

Det är mitt liv. Det är jag som bestämmer vad huvudenergin ska läggas på.

Jawohl!

Idag är en dag för statements...
och jazz.


Nu blir det frunch, läsning, tvätthängning och annat fredagsgalet.

onsdag, januari 20, 2010

don't know when I'll be back again


John Denver får mig alltid att känna mig trygg och lite glad.

Tänk att det är han som har gjort "Follow me"; den där låten som Star fick en hit med, i filmatiseringen av Danielle Steels bok (kvaliteten på filmen i övrigt behöver vi inte gå närmare in på) !

Det är en låt att bli kär i, det.



Och tänk... när det börjar bli vår och försommar, och man kastar sig på tåget mot Norrland för att krama släkt och vänner. Och nynnar med i "Take me home, country roads" och känner livet i sig.


Nu blir det onsdagsmys i form av Gilmore-tittning (på riktiga teven nu; dvd:n är äntligen ikopplad!), för storstadsflickorna är jättetrötta.



Imorse var det provjobb, och imorgon blir det mer jobb!

Bra.

tisdag, januari 19, 2010

downtown train


Å vad vi har det mysigt just nu.
AnnaKarin, Nadja och jag har, efter en ganska spännande dag (plus en lång, vilsefarande eftermiddagspromenad för min del), just avnjutit en god kanelkycklingmiddag, med lite Il Conte till.

Katie Melua och The Pouges sjunger, och vi laddar för att besöka Jazzhuset ikväll.

Men hej vad till oss vi blev, när vi upptäckte att P3 Guld-galan äger rum om några timmar. PÅ SCANDINAVIUM! I GÖTEBORG! DÄR VI BOR!

Men biljetterna var dyra, och det verkar vara för sent att köpa nu, ändå.


Så... ja. Nä.


P3 Guld 2011 får det bli!





Men ikväll blir det jazz.

måndag, januari 18, 2010

shallow gal

Min helg har varit ljuvlig. Jag har hittat tillbaka till gammal vänskap, levt lantliv i ett litet hus, vaknat till en sprakande vedbrasa och en morgonglad, dödscharmig unge vid tio, elva på morgnarna. Läst böcker, sett Mork & Mindy, ätit, druckit, skrattat, surrat, promenerat, vilat.

Jag är nöjd.

Nu är det måndag, och dags för lite rutiner igen.
Ikväll kommer Nadja på tredagarsbesök. Och så är det möte.

Imorgon ska jag på intervju på Ica Stormarknad, sen måste jag verkligen till Arbetsförmedlingen.
På onsdag ska jag provjobba på Konditori Brogyllen.

Spännande dagar!




Ursäkta om jag verkar ytlig nu. Men jag är så himla less på att vara tjock. Och jag vet att det är fel ord i sammanhanget. Jag är inte tjock.

Men jag har mer kroppsfett än jag brukar, och är van vid.

Jag trivs inte i mig själv såhär. Och kläderna sitter konstigt.

Såhär känner jag mig:




Har vänt trenden idag, genom att dra igång med morgonpromenader. Känns mycket bra.
Jaja, värre bekymmer kan man ha. Tack och lov för kroppens muskelminne. Om några veckor kommer jag känna igen mig själv igen.
Nu blir det mötesprep och hårfix.

fredag, januari 15, 2010

parenting never ends


Håll i hatten nu, så ni inte blåser omkull av glädje.

Ja, det är sant. TVÅ blogginlägg på en och samma dag!

Är man bjudig eller är man?

Med bilder dessutom... jag blev nämligen så glad när jag såg denna. Cecilia stod och smygfotade oss på den finfina hejdåfesten som hölls för mig och AnnaKarin veckan innan vår flytt.

Jag försöker åtminstone se lite fotogen (eller ptja...) ut. Men för mina föräldrar kommer det väl så naturligt, så de behöver inte låtsas bry sig om kameran alls.





Peace!

slitna hårtoppar och sol i sinne


Hittade bilder på kakans dator, från förra fredagen. Hoppas hon inte opponerar sig mot att jag tjyvpublicerar några...
Till mitt försvar: jag gör det för mammas skull! Ha ha. Hon har enträget bönat och bett mig om att lägga ut bilder från livet här nere.
Okej, det krävdes inte speciellt mycket enträgen övertalning... men ändå.

Nåja. Det var alltså godmackeafton, plus kladdkaka och På spåret.
Vår huskatt (?) var här en stund också.

Detta är alltså min huvudsakliga uppgift i vårt hushålle; kalla mig vinöppnarn!
Närå. Inte huvudsakliga. Men av min fokuserade min att döma, är det en uppgift jag tar på största allvar.


Notera att vi utnyttjar västkustens förmåner till fullo; räkor och kräftstjärtar på burk, från Ica...




När kladdkaka och grädde dukas fram, måste man kladda lite grädde på den andra kakan också.
Tokungdomarna! Va!



Ja. Det var förra fredagen, det.

Nu är det fredag igen, till allas vår glädje! Min kombo har begett sig till tåget mot Skåne, och själv ska jag hoppa in i duschen, göra mig helgfin och åka iväg med mys-Sundbergarna till deras hus i Apleröd. Där ska jag spendera helgen, och inte oroa mig för en endaste sak i hela världen.


Glad helg!

torsdag, januari 14, 2010

little darling, it feels like years since it's been here


Morgonsolen strålar in i vårt fina kök. Nästan varje dag nu.
Det är nästan så att man kan inbilla sig att det börjar bli lite vår.

Jag älskar morgonsol. Speciellt då den orsakar fina persiennränder på sovrumsväggarna.
Det känns så tryggt.

Nåja. Mitt rum är bra ändå, trots att solen inte kommer ditåt förrän mot eftermiddan.


Igår var jag på intervju på Ica Supermarket på Axel Dahlströms torg.
De hade ett ypperligt jobb till mig.
Fast schema, nästan heltid, chark plus lite kassa.

Butiken var lagom stor och mysig, och Lars och Klas verkade gilla mig.

Ett litet aber bara: Jag skulle ha jobbat till 19.00 VARJE måndag.
Precis 19 börjar våra möten på måndagar. På Järntorget.

Jag förklarade detta, sa att det omöjligen gick att komma sent till/missa alla. Okej om det hade varit nån gång i månaden, då hade jag kunna gått hos nån grannförsamling. Men inte varje vecka.

Och ungefär där tog det stopp.
Vi skulle höras senare i veckan, jag mumlade nåt om att jag skulle kolla upp andras mötestider, och kanske eventuellt byta församling... men det känns inte helt okej att göra för ett jobb.

Detta är ju Göteborg. Det finns väl andra jobb?

Synd, bara. Allt var perfekt. Allt utom måndagarna. Alla onsdagar var lediga, nesligt nog.

Så nu väntar jag givetvis på att de ska ringa och säga att jag var så bra, så de har fixat så att måndag blir min lediga dag istället... hehhe.

Äsch. Typiskt. Men det ordnar sig.


Mitt i Ica-intervjun ringde Therese från konditori Brogyllen, och ville ha dit mig på provjobb.

Jag vet inte alls hur många timmar som är aktuella. Men jag skulle fått veta det idag, när jag åkte dit och testade på att jobba där.

Men nu är det som så då va, atteee... halsflussen gör sig påmind. Har inte så ont i halsen, men är omänskligt trött, och känner mig lite febrig.
Så jag sköt upp det. Ska höra av mig när jag är frisk.

Under tiden ska jag försöka söka lite andra mataffärsjobb. Det känns enkelt och tryggt, på nåt vis. Och handels är ju så mycket bättre än hrf.


Ja. Det var dagens real life story.


Om jag orkar ska jag bege mig till Arbetsförmedlingen sen, och föra över mina uppgifter hit ner. Det skulle jag egentligen göra första möjliga dag jag var här nere, men allra senast den 29/1.
Så jag har förhalat det, och toksökt jobb under tiden.

Men det är väl lika bra att göra det nu. I bästa fall kan UGA hjälpa mig att komma ifrån stressfaktorjobben, och hitta nåt som passar mig bättre.



Jamen hejdå då.


I helgen blir det Stenungsund, förresten. Me like.



tisdag, januari 12, 2010

catch a cold with me

Hej, här ligger jag och är pigg och fräsch. För att inte tala om snygg och glad.
Gillar speciellt the blind look.



















Här kommer en liten historia om min hals. Tråkigt för de allra flesta att läsa, det inser jag.
Men... ja. Ni kan ju låta bli att läsa, då.

Igår morse började äntligen mitt nattliga halsont avta. Efter tio nätter och morgnar av jobbigheter.
Det har liksom hållit sig borta under dagarna, och därför har jag inte kollat upp det.

Och igår trodde jag alltså att det var över.

MEN!

Ack så jag bedrog mig.


Misstänkte att nåt var extra fel med min lekamen när jag, efter ett Gilmore-maraton i AnnaKarins hörn av hemmet, virade in mig själv i täcke, med kläder och smink och allt (klockan var inte mer än 22; tiden då jag vanligtvis blir pigg, eftersom jag är en kvällsmänska av rang), tippade omkull på min egen säng, och sedan inte tog mig upp.

Inte ens för att byta om.

Jag somnade där i kokongen; kände mig själv flyta iväg mot mer och mer drömlika horisonter...

Halv fem imorse vaknade jag och bytte om till pyjamas.


Klockan nio ringde jag vårdcentralen och kom överens med telefonisten om att komma på deras drop-in-service.

Klev upp, och kände världens vidrigaste halsförnimmelser. Det kändes tjockt, svullet, skavigt och ömt. Alldeles intill kräkreflexen.
Som om något närsomhelst skulle spricka/börja rinna/krypa i svalget på mig.


USCH. Det var ofräscht.


AnnaKarin berättade att jag hade snarkat nåt så in i bänken, det hade hörts ända in till henne (vi har våra rum i varsin ände av lägenheten). Halssvullnaden uppstod rätt tidigt under natten, således.


Efter diverse provtagningar och undersökningar på Högsbo VC visade det sig alltså att jag har halsfluss. Inget unikt i det. Men premiär för mig.

Och nog så obehagligt, och olägligt. Jag ska ju på jobbintervju imorgon (Ica Supermarket Högsbo; alldeles intill vårdcentralen, faktiskt) !

Men jag kurerar mig med Kåvepenin för fullt, och gör inte annat än äter, dricker, vilar, sover, och går på toa då och då.

Så det här ska nog överlevas...


Får så ont i huvudet jämt när jag är sjuk, bara.

Och blir fruktansvärt sugen på Djungelvrål. Mmm, how sweet it would be.



Ja. Det var det om mig. Ni då?
Som alla moderna bloggare skriver.



Nämen. Jag hade nog inget annat än sjukdomen att berätta om idag. Beklagar.


Jo! Jag älskar mat!
Kan inte ens förmå mig att tappa aptiten när jag ligger däckad.


Bra va.

söndag, januari 10, 2010

I am your nemesis


Hej hallå.

Det är en kall och lite blåsig söndag (tror jag; inatt ven vinden i alla fall). Jag är sjukligt trött. Men det är ju inte så konstigt, eftersom jag är sjuklig av mig.

Vi har satt igång med målandet nu, äntligen. Det blir ju inte äggvitt, eftersom vi köpte budgetfärg på Rusta. Det blir vittvitt. Men det blir bra det med.

Jag älskar att handla på lågprisställen! Det är en ganska ny egenskap hos mig. Jag upptäckte den igår, när jag sprang omkring där inne och tänkte på alla slantar jag sparade genom att köpa diskmedel och trasor och färg och grejer där, istället för på "vanliga" butiker.

Så då slog det mig. Jag kommer bli en galen lågprismorsa. En sån som släpar med familjen på storhandling på helgerna. Köper tvål, godis och kryddor i vidriga jätteförpackningar, och jublar över alla fynd.


Aaannars då?
Tja.
Igår var jag på dåligt humör, men idag... är jag inte det. Tror jag.


I eftermiddag är jag och min kombo, tillsammans med ca 4-5 andra människor, bjudna till Wajanders på spelspelande och ätande.
Det ser jag framemot.

Kanske man skulle bjuda till lite, genom att gå och tvätta av sig de vita färgprickarna som pryder huden i skrivande stund?


David Gray, han är för bra han.


Hejdå.

fredag, januari 08, 2010

jag ska måla hela världen... en annan dag


Idag skulle vi vara produktiva, minsann.
Komma iväg i tid, handla färg och rollers och penslar, och sätta igång med operation: vardagsrum.

Mm. Jag vaknade elva.
Vi kom iväg till stan vid två (redan här borde man ju gett upp tanken på att få ett rum målat inom samma dygn).

Jag behövde skor. Till slut hittade jag på Bianco, stövlarna som jag spanade in här nere i höstas, och sedan tänkte köpa för en tusing på Bianco i Sundsvall.

Och här... kommer min historia om dessa stövlar:

I Sundsvall hade de inte kvar dem, ty det var förra årets modell.
Detta gjorde mig mycket nedslagen.
Ni förstår, att köpa skodon är inte det lättaste för mig. Jag tycker att de flesta skor är rätt fula. Sen har jag korta, breda fötter och ganska muskulösa (ehhe) vader också, så långt ifrån alla stövlar passar.

Nåväl. Förra gången jag var här nere, för att kolla lägenhet och ha mig, gick jag in på Bianco igen, men se, då var stövlarna bortplockade. Ack. En tung suck drogs i mitt hjärta.

Men livet gick vidare. Och så en vacker dag - idag, faktiskt - hade de dragit fram stövlarna igen, för att rea ut dem för FYRAHUNDRA SPÄNN. Jag var alltså beredd att punga upp med en tusing.

Detta gjorde mig så exalterad, så vi shoppade vidare. Lite smågrejer på H&M och sånt.

När vi vid tre-halv fyra skulle köpa färg, upptäckte vi att alla centrala affärer var på tok för dyra, och alla Rusta-liknande butiker låg för långt bort för att vi skulle mäkta med en tripp dit.

Sååå. Ja. Vi for och köpte mat, och åkte hem.
Jag har även hunnit sova middag i badkaret. Inte så bekvämt, men ändå väldigt skönt.


Ikväll blir det kräftstjärtsmackor, kladdkaka, grädde och rödvin.
N kommer förbi en sväng. Och så kanske vi tokar till det och ser På spåret.


Ingen bio, alltså. Men det hinns nog framöver, det med.

other towns and cities


Jag lyssnar på Camera Obscura och Essex green.
De ger mig alltid en speciell känsla.
Svårt att förklara vilken, men lite sådär vårig och solig och "jag tror jag flyttar till Skottland och startar ett band trots att jag varken kan sjunga eller spela, eller så läser jag bara Juno & Juliet igen".

En bra känsla, hursomhelst.


Jag äter även ägg till frukost. Och börjar vakna någorlunda.


Idag blir det måleri. Ikväll funderar vi på bio.


Glad fredag!

torsdag, januari 07, 2010

seeing other people


Idag har jag känt mig hyfsat peppad och i farten. Solen har skinit lite diskret, och dragspel har spelats på spårvagnen (inte av mig, alltså).
Jag kände mig som Amelie i några minuter. Nästan i alla fall.

Jag har sökt jobb lite här och lite där (Brogyllens konditori, Bokia i Haga och Akademibokhandeln i Nordstan).

Och fixat ett bankärende.


Nu känner jag mig tom, trött, huvudvärkig och lite lätt orolig.
Det är inte min bästa dag sedan flytten ägde rum.

Men det blir nog bra imorgon igen.

Eller kanske redan efter att jag ätit. Ska fräsa igång lite lax nu. Sen ska jag försöka orka studera. Längtar verkligen efter det, men det är så jobbigt när pannan värker.

Nåja. Jag vill inte vara den klagande typen, så jag ska försöka låta bli. Att klaga alltså.

onsdag, januari 06, 2010

My little corner of the world



Ja du mamma. Såhär ser mitt rum alltså ut nu...

























(Fattar inte varför bilderna placeras så knöligt, men strunt samma.)

Bra va? Ungefär som ett mysigt äldreboenderum. Jag tänker "Stekta gröna tomater".


Hyllan med skivor, filmer och några böcker, är baserad på två kartonger och en spetsgardin. Snodde idén av AnnaKarin. Fast inte det där med spetsgardinen, förstås. Det kom jag på all by myself.



Jo, här trivs man.


Minsann!




Nu är det dags för ett återbesök i tvättstugan. Premiär för tvättande i den ikväll. Den är trevlig! Som en laundromat ungefär. En fristående byggnad på går'n, med massor av maskiner och torkrum och grejer.



Sen ska vi se nån film eller så. Jag försökte läsa vettiga saker, typ Bibeln och en mycket intressant personlighetstyper-bok... men jag är alldeles för trött i huvudet.
Småögena svid på en.


AnnaKarin, däremot, har överdoserat espresso från bryggarn vi fick ärva av Niklas som inflyttningspresent.
Så hon är pigg och dan. Det är rätt kul att beskåda na. Speedarn!




Jo men ja. Imorgon. DÅ. Blir det jobbsök (för det har jag ju inte surrat om att jag ska pyssla med, innan...) och bankärende och fika och väggfärgsköp och jag-vet-inte-aaallt.


Men nu ska jag lyssna på "Snart kommer änglarna att landa" och tänka lite på pappsen.






Peace.





hon kommer från främmande vidder...

Hej, här sitter jag och ler med ögonen (för det har Nadja lärt mig att man ska göra på bild) i vårt fina kök.




Ser ni vilken härlig tapet? Inte? Okej. Det kommer mindre gröntonade och webcamiga bilder sen.

Håller på att pimpa mitt rum för fullt nu, så snart är det nog klart för fotografering. Om vi har tur...






Idag var vi i tjänsten och på sopplunchinkluderat möte för tjänst.
Det var mycket angenämt och gott.



Men sen blev vi trötta i våra små huvuden av att ta in alla nya fina människor och intryck. Så vi gick hem.





Och här är man nu.








Nä, om man skulle ta och ringa mamsen kanske.
Eller fortsätta fixa och trixa. Ja. Möjligheterna är oändliga här i Göteborg.

vi kan ta den långa vägen hem!


Jag är glad, ty jag har massor av goda vänner.
OCH: vi börjar få hemkänsla i lägenheten, jag och AnnaKarin. Köpte köksbord (på fyndhörnan, yey), mattor, badrumsgrejer, hissgardin till köket, och sånt, på ikea idag.

Och så var det countrygalan ikväll. Den missar jag aldrig. Den gör mig trygg och glad, och vissa låtar är bra på riktigt. Men det är liksom känslan jag vill åt. De är så snälla med varandra, på den där galan, på nåt vis. Allt är så... normalt. Lagomt.
Eller jag vet inte. Drömlivskänsla.




Utöver detta är jag lite less... men det har jag inte rätt att vara, i sammanhanget.



Godnatt.

måndag, januari 04, 2010

his bowtie is really a camera

Hej.

Här kommer lite bilder. Tänkte att ni var sugna på det. Det är ju måndag och allt.




Pappa, i mitt och AnnaKarins kök. Med kökslampan som hjälm:




Skalman. Den trevligaste sköldpadda jag råkat på. Hoppas hon har det bra utan mig i Granlo:



Ludvig strikar en pose, bara för min skull. Eftersom det var sista kvällen med gänget. Sundsvalls snyggaste sjuåring. Minst!:


En rolig felskrivning utanför mina föräldrars hem. Ni behöver ju inte ringa det däringa telefonnumret då. Jag glömde att blurra till siffrorna. Orka... :



Ja. Det var det.



Annars? Jo tack. Halsont. Men det ska trotsas ikväll. Mötet SKA gås på.

Imorgon, då ska jag vara frisk och söka jobb och allt det där jag surrat om. Så är det bara.


Justja. Måste förbereda mig inför kvällens frågesport. Eller muntlig repetition, som det heter.



Heja heja.

söndag, januari 03, 2010

go west


Hej mina fem läsare och Julia!

Nu bor jag i Göteborg. Med Kakan. I en extremt rymlig lägenhet.
Det mesta är rörigt och i kartonger.
Idag skulle vi ge oss iväg och handla grejer för att kunna måla vardagsrums- och hallväggar. Lägenhetsinnehavarna har gett oss lov.

Men ack, så ont våra halsar gör, och väldigt vad vi hostar.

Så det får vänta. Livet och hemmet får vara rörigt ett tag till.

Mitt rum börjar i alla fall att ta form så smått. Fast väggarna är kala.
Men myskänslan börjar infinna sig.

Och köket är mysigt som det är, bortsett från kökslampan som ser ut som en soldathjälm ungefär.


Det känns lite absurt, men samtidigt fullständigt naturligt, att bo här.
Jag får inte ens panik när jag tänker på hur långt bort min bästa kompismamma befinner sig.
För det är inte milen som räknas.

Jag kan åka dit nästan när jag vill. Jag kan fixa en billig traderabiljett och bara dra. Om det skulle vara så.

Och det känns fint.

Men ännu har jag inget behov av det. Eller kanske, det beror på hur mycket det kommer visa sig att jag glömt packa med mig hit ner.


Nåja.


Mitt huvud värker.


Imorgon ska jag vara frisk och söka jobb.

Och alla smågrejer kommer att ordna sig så bra. Det måste de göra.


Nu ska jag ta mig ett bad i vårt rosa badrum, tror jag.