pärlsylt

Är hos Johanna med mamma.
Vi har ätit, sett film och skingrat tankar.

Hon har spela-musik-för-oss-stund nu. Frampå småtimmarna. Något av en tradition.

Det är mysigt, men jag kan inte känna mig så engagerad som jag skulle vilja.


Jag är trött, och det snöar, och jag har inget hem och vet inget om framtiden.
Jag vill veta. Nu. Och kunna välja lite.

Känner mig fånigt ensam och fånigt ömklig. Fastän det verkligen inte det är mig det är synd om just nu.

Ett praktgråt hade suttit bra.

Men jag går väl och lägger mig istället.