måndag, september 28, 2009

there is a girl for all of us who never finds the one you'll spend your life with...

Vad är det som gör att man tidigt i livet får en roll som man sen knappt kan ta sig ur?

Vad är det vissa gör, som gör att de alltid blir den där tjejkompisen, som man anförtror ovanligt mycket saker, som man ger komplimanger (hon får höra att hon är snygg, söt, vacker, rolig, speciell, det ena med det femte) som man hävdar att man uppskattar så mycket för att hon alltid lyssnar, etcetera... men som man aldrig faller för?

Vad är det som gör det okej för pojkar att fälla såna kommentarer och kasta dröjande blickar till höger och vänster till dessa tjejer, och ha dem som så nära vänner... men minsann aldrig tro att hon inbillar sig nåt annat än vänskap?

År efter år?

Jag bara undrar.


Det kan nog bli rätt tröttsamt att vara en sån tjej.
Såna tjejer har ju faktiskt känslor. Även om de stundtals verkar svala och distanserade.
Såna tjejers hjärtan kan också bränna.


Det tror jag.

söndag, september 27, 2009

but they're not from crying; he laughs more than I

Hej.

Jag var i Göteborg i veckan igen.
Var på anställningsintervju och provjobb på Sanna konditori.
Det gick sådär. Av olika orsaker, kan man väl konstatera. Men jag kommer inte att åka ner igen bara för att provjobba ytterligare. Som de ville att jag skulle göra, eftersom att jag egentligen var där på "fel dag, för det är ju så lugnt dan före lönehelg".

Men det finns ju fik och kondis och Ica-butiker i var och varannat gathörn, så det här med jobb är nog inget större problem, egentligen.


Det var i övrigt en bra vistelse.

Jag kollade på två andrahandslägenheter, åkte en massa spårvagn, lärde mig att hitta ganska bra, njöt av alla alléer, fikade med mig själv på Le Petit Café, besökte Botaniska med Sundbergs, besökte Sundbergs och Sundbergs, vandrade genom stan, hängde på ett gammalt ölcafé plus gick på bio med Niklas och Wajanders och andra mysiga mänskor, hängde i en smedja och svetsade plus fikade litegrann... och så.


Nu är jag hemma och hoppas på att kunna sälja min lägenhet snart. Allt blir så mycket lättare då.


Idag blir det tjänst, möte och häng med kakan.

lördag, september 19, 2009

Spektorkulärt


"No one laughs at God in a hospital
no one laughs at God in a war
no one's laughing at God when they're starving or freezing
or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls
after some routine test
No one's laughing at God when it's gotten really late
and theyre kid's not back from the party yet

No one laughs at God when the air plane
starts to uncontrollably shake

No one's laughing at God when they see the one they love
hand in hand with someone else
and they hope that they're mistaken

No one laughs at God when the cops knock on their door
and they say
"we got some bad news sir"

No one's laughing at God when there's a famine
or fire
or flood"



torsdag, september 10, 2009

go west

Jag hoppas innerligt att forden håller hela vägen till Göteborg. Gärna hem igen också.

Jag hoppas även att jag orkar köra, trots min nyligen påbörjade starka antibiotikakur.
Jag har nämligen... mykoplasmainfektion? Tror det hette så.
Därav tre veckors förkylning, ont i halsen, två veckors huvudvärk, och slutkördhet utöver det vanliga.

Imorgon bär det av!