I've come 500 miles just to see you, hello

Jag borde sova för längesen. Men man måste ju leva lite...

Är hos AnnaKarin; efter en trevlig helg med mycket folk omkring sig, känns det så abrupt att åka hem till ensamheten. Så jag sket i det.

Vi var hos Frenells förut. Hade lånat Christophers rock band-prylar till ps3, men fick aldrig igång det. Så det blev kvällsfika och singstar istället. Gemytligt. Men jag är fortfarande en singstar-virgin.

Före det var vi några stycken ute på Tranviken och njöt av solsken, försommar, sand mellan tårna, havsvatten så kallt att vaderna krampade... och grillad korv med bröd. Det var fint.

Sen är det ju nåt visst med att åka bil i kvällssolen och lyssna på Thunder Road. 

Ja, det var en bra helg. Jag var ledig, andra helgen i rad då det faller sig så lyckosamt. Skönt. Igårkväll dyvlade vi på Christopher en inflyttningsfest. Jag tror han tyckte det var en bra idé. Trevligt var det, hursomhelst. 

Och ja... Norge vann ESC. Det gör mig ingenting. Pinsamt med Malenas placering, bara. Detta hade inte hänt ifall vi skickat Måns. 

Nåja. Snacka om att jag inte hade nåt direkt intressant att berätta. Förutom att ännu en helg som jag är mycket nöjd med, har passerat.

Och att jag älskar livet just nu. Eller det kanske jag gör jämt. Men det är något alldeles speciellt och extraordinärt med den här årstiden, den här lysande intensiva grönskan, de första dofterna av nyklippt gräs, ivern över att kunna vistas utomhus på kvällarna. I löv it.

Till helgen blir det förhoppningsvis Västansjö-vistelse. Jag längtar dit.

Men däremellan ska en arbetsvecka avklaras. Såååå, godnatt.

Peace!