söndag, maj 31, 2009

you and me and house and food

Idag var (efter 7-12-jobb):

Sol, värme, sommarmusik i bil, försök till raggararm ut genom nedvevad ruta (men Saab 900 har så väldigt höga fönster), prickiga solbrillor, vänner, tjänst, sommarstugor, maxmat, fläsiancamping, Jägers (vännerna, inte procentdrycken), upp-till-knäna-bad i havet.

Och här är jag nu. Har vedervärdigt ont. Kanske pga. badet.
Men det var det värt i så fall.

Det var en fin dag. Fast jag känner mig lite off. Och ser mer död än levande ut.


Mamma gav mig ett jättebra tips på var jag kan åka till helgen. Jag behöver verkligen komma iväg en sväng, nämligen. Till nånstans där man kanske får bli lite omhändertagen.
Hoppas det passar dem, bara. Ska ringa och kolla imorgon.

Nu känns kommande vecka genast lite, lite lättare.

torsdag, maj 28, 2009

dawn

Jag är hungrig. Solen skiner.
Det är en bra kombination, ty jag ska snart åka och köpa sushi, hämta AnnaKarin på möte, och sedan inmundiga nämnda sushi med nämnda jänta i hamnen.

Hä bli bra hä.

Det är underbart att känna sig lite levande igen. Känns som det var ett tag sen.
Speciellt som jag hade ett smärre migränanfall i eftermiddag.


Om en månad slutar jag jobba på Micks, 4 good. Fick veta det idag. Det känns outsägligt skönt (hade funderat på att säga upp mig idag annars, faktiskt).

Givetvis är det lite läskigt att bli utan jobb i dessa tider. Men det ordnar sig på ett eller annat vis. Har ju en hel del stämpeldagar kvar, till att börja med.

Jag gör vad som helst, hellre än att jobba kvar där. Min sjukdom och självkänsla protesterar hejvilt nu. It's enough.

Så... ja. Das is gut. Dags att hitta ett arbete som inte sliter en sönder och samman. Ska bli spännande, på nåt vis.

"För man vet aldrig vart livet kan ta oss"
som den där lökiga killen på tåget sa till A, medan han räckte över en lapp med sitt nummer på, till henne.


Helgen kommer bli hemsk. Mors dag på söndag.


Nåväl. Solen skiner. Må väl.

torsdag, maj 21, 2009

das ist pauli!

Jag gillar att skriva flera blogginlägg på samma dag. Det känns lite busigt. Lite Magnus Uggla, eller kanske Ebba von Sydow.
Närå.

Men jag gillart.

Funderar på att börja twittra. Så kanske man skulle sluta uppdatera Facebook-statusen som en galning. Jag gillar ju inte ens Facebook, egentligen. Men gillar att mikroblogga.

Får se hur jag gör.

Igår var jag och AnnaKarin i hennes familjestuga i Västansjö. Jag gillar att vara där (bara jag slipper åka båt med en massa spindlar). Jag älskar stugliv.
Det var lite regnväder, sen var det lite solen-kommer-nästan-fram-men-inte-riktigt-väder. Sen började det skymma.
Det var mysigt.

Vi grillade kött och kyckling marinerat i smokey hickory, mycket gott. Till det hade vi sån där supergod färdig potätgratäng med vitlök. Och så en liten sallad med äppelbitar i.

Icke att förglömma: rödvinet. Il conte. Muy bien.
And a little hutt of Nyköping afteråt wasn't bad, either.

Sen tände vi en brasa och somnade framför "Tillsammans".

Life at its finest.

Oj vad multikulti jag känner mig när jag blandar språk såhär.


Idag är jag ledig. Skulle tjänstat med Gun, men migränvärk satte stopp.

Är hemma hos mor och far nu. Fast de är borta till imorgon. Så jag härjar hejvilt i deras lägenhet. Utnyttjade badkaret förut, har även dristat mig till att äta fyra Finn crisp med smör. Och druckit lite väl mycket blåbärssoppa (fast den köpte jag faktiskt själv).


Nu ska jag sova ett tag tror jag. Värken är i princip borta, men tabletterna gör mig vääldigt trött.


Peace.

i mellanmjölkens land

Jag har kommit på en grej.
Jag är så himla... svensk. Lagom.

Som för några timmar sen, när jag satte mig i mammas och pappas badkar för att försöka få bukt med ett migränanfall (det funkade).
Jag sjönk sakta ner, slappnade av, och njöt av hur lagom varmt vattnet var. Det var inte jättevarmt, för det vet man ju, att jättevarmt är bara skönt i en minut, sen får man hjärtklappning och panik.

Lagomt badvatten är inte lika sensationsväckande, men det håller bäst i längden.


Och sådär är jag med det mesta. Mina bästa årstider är försommar och höst. Till stor del för att det är långärmsväder. Det är lagom temperatur ute. Man slipper frysa, och man slipper bli sådär jobbigt varm, klibbig och svullen, vilket bara gör att man får huvudvärk och känner sig tjock.
Solen får gärna skina också, men inte för starkt och för länge. Bara lagom.


Jag gillar kryddig mat, men den får inte vara jättestark. Då mår jag bara dåligt. Det finns i min värld inget njutbart i att bränna halsmandlarna.

Och jag gillar inte att bli proppmätt. Lagom mätt är skönast.

Ja, ni förstår. Såhär skulle jag kunna hålla på ett bra tag. Inte jättelänge kanske. Men lagom länge.


Är man en tråkig människa för att man är lagom? Vi svenskar brukar väl bli hånade för det - eller i alla fall håna oss själva. Nästan skämmas lite.


Men jag är nog rätt nöjd med att vara som jag är.
Det måste man väl se till att vara? Man ska ju stå ut med sig själv i - förhoppningsvis - väldigt många år.

måndag, maj 18, 2009

I've come 500 miles just to see you, hello


Jag borde sova för längesen. Men man måste ju leva lite...
Är hos AnnaKarin; efter en trevlig helg med mycket folk omkring sig, känns det så abrupt att åka hem till ensamheten. Så jag sket i det.

Vi var hos Frenells förut. Hade lånat Christophers rock band-prylar till ps3, men fick aldrig igång det. Så det blev kvällsfika och singstar istället. Gemytligt. Men jag är fortfarande en singstar-virgin.

Före det var vi några stycken ute på Tranviken och njöt av solsken, försommar, sand mellan tårna, havsvatten så kallt att vaderna krampade... och grillad korv med bröd. Det var fint.
Sen är det ju nåt visst med att åka bil i kvällssolen och lyssna på Thunder Road. 

Ja, det var en bra helg. Jag var ledig, andra helgen i rad då det faller sig så lyckosamt. Skönt. Igårkväll dyvlade vi på Christopher en inflyttningsfest. Jag tror han tyckte det var en bra idé. Trevligt var det, hursomhelst. 

Och ja... Norge vann ESC. Det gör mig ingenting. Pinsamt med Malenas placering, bara. Detta hade inte hänt ifall vi skickat Måns. 


Nåja. Snacka om att jag inte hade nåt direkt intressant att berätta. Förutom att ännu en helg som jag är mycket nöjd med, har passerat.

Och att jag älskar livet just nu. Eller det kanske jag gör jämt. Men det är något alldeles speciellt och extraordinärt med den här årstiden, den här lysande intensiva grönskan, de första dofterna av nyklippt gräs, ivern över att kunna vistas utomhus på kvällarna. I löv it.


Till helgen blir det förhoppningsvis Västansjö-vistelse. Jag längtar dit.

Men däremellan ska en arbetsvecka avklaras. Såååå, godnatt.


Peace!

fredag, maj 15, 2009

i skottsäker väst från dolce & gabbana

Jag är hos Frenells. Ska sy en prickig klänning till sammankomsten. Jag, Nadja, Louise, kanske Michaela och kanske Sandra, ska småmatcha varann en av dagarna.

Fast jag har inte köpt nåt tyg. Fick inte min lön idag, nämligen. Så jag kom mest hit för att vara social.
Nu när jag väl är här, känner jag det dock som om jag håller på att somna. Får se hur gammal man blir ikväll.

Det var en vidrig dag på jobbet, jag var konstant sönderstressad och uppretad. Så varje gång jag skulle ställa in en bunke i kylen, släppte jag den bara rätt ner, så att det smällde härligt. Dörrar stänges på samma manér. Det är ju så skönt att föra oväsen när man är arg.

Pratade med Niklas igår. Det var längesen sist, och trevligt. Jag var ganska rolig en gång. Han satt och bråkade med sin dator, och sa på ett lite skämtsamt sätt: "Jag fick den visserligen gratis av en syster, men jag fattar inte varför hon gav mig en dator som är cp..."
Jag: "Nej, hon borde gett dig en pc istället."

Den var la go va!



Jaja. Jag tror det sjungs singstar på undervåningen..? Måste gå och undersöka saken.


Peace.

torsdag, maj 07, 2009

vem är inte ful i sextiowattsljus?

Jag är t r ö t t with a capital T.

Har ni tänkt på att vissa dar är man snyggare utan mascara än med - andra dar är det tvärtom..? Varför är det så?

Jag känner mig djup idag, som synes.




Jag tänkte skriva nåt om vampyrer. En liten tanke jag hade. Apropå att det är rätt trendigt nu igen.

Men jag tror jag struntar i det, så att ingen tar illa upp.

Eller. Tja. Jag tycker bara det är så absurt att romantisera nåt som handlar om att suga blod för att förbli vid liv. Blod, liksom. För att leva.
Med tanke på... ja, ni vet.

Är det inte ganska...


Men jag skulle ju inte säga nåt. It's just one girl's opinion i alla fall. Så lugn i bussen och håll i era hästar.

Hursomhelst.

På söndag blir min bil fixad. Oh joy! Känns extremt skönt, även fast jag gillar att cykla också.



Den här helgen kan bli bra. Jag är ledig både lördag och söndag för första gången på tre veckor (?).

Skulle verkligen behöva ta ledigt en extra dag och dra iväg nånstans. Menee. Det går ju inte. Finns ingen annan som kan baka på vardagarna.
Och så är det väl lika bra att köra på medan jobbet står till mitt förfogande. Förhoppningsvis har vi stängt några veckor i juli.
Och i augusti är ju Lisette tillbaka, så då vet jag inte hur mycket jobb jag har.

Ska bli skönt att slippa heltid i alla fall.
Man behöver inte jobba heltid. Man klarar sig ändå. Och livskvaliteten blir så mycket bättre. Tycker jag. Det kan ju ha lite att göra med mina åkommor också.


Nåja.

Avslutar med ett kul citat. För några veckor sen tog jag och AnnaKarin en särdeles mysig typ-första-vårkvällen-för-året-promenad från henne till Sidsjön, och runt den, och tillbaka igen.
Vi blev rädda för en mås som hade nåt oberäkneligt i blicken (speciellt A; min djurskräck gäller främst spindlar och andra krypande tingestar), och samtalet styrdes in på vildvittror, och sedemera Astrid Lindgren.

Vi konstaterade att hon har skrivit mycket mysigt, men mycket konstigt och obehagligt också. Vi pratade med våra bästa tant-tonfall.

Jag konstaterade mitt i konversationen: "Ja, hon hade nog en del tok i huset hon, när hon skrev. Ibland."

AnnaKarin: "Jaa! Som det här med att Pippi skulle orka bära en häst!"


Hä va väldigt kul.


Nu ska jag gå till bussen och åka hem. Tack och lov att jag avvaktade en timme, och inte gav mig ut i spöregnet. Verkar som om solen vågat sig fram igen.

Apropå det är jag jättesugen att se Garden State nu snart!


Häpp!

måndag, maj 04, 2009

in the dangling conversation

Man vet inte riktigt var man ska börja, när man inte skrivit på ett tag.
Det är ungefär som med privata dagboken.
Eller med de där långa smsen som man med ojämna mellanrum utbyter med folk på avlägsna platser.

Nåja.

Jag börjar väl mitt uppi ingenting, med att upplysa om att Johan Palm var gäst i Morgonpasset förra veckan. Charmigare lintott får man leta efter. Sjukt härligt självdistans och humor. Plus att jag ju, som trogna läsare vet, är svag för hans pubertala skriksång.


Och apropå sång, så har jag lite dåligt samvete för att jag skrev på det där negativa viset om John m.e i förrförra inlägget. Dels så är ju hans nya singel, Run, riktigt bra (visserligen kanske tack vare Jocke Berg, som varit med och skrivit, men ändå), och dels så har jag fått nys om att han är ett Jehovas vittne (nån som kan bekräfta/dementera?). Känns dumt att kritisera honom, om vi är siblings in faith. He he.

Mm.

I övrigt kan nämnas att det är maj - en av mina typ tre bästa månader. Jag njuter, gläds, är kär i träden, och vill helst bara springa runt på gröna ängar i långa klänningar.

Jo.

Det blir nog inte så mycket utland för mig och AnnaKarin förresten. En riktigt tågluff kräver längre planering, och de flesta alternativen kändes mest som... desperata försök.
Men vi får väl se vad vi hittar på.
En och annan musikfestivitet vill man väl besöka i alla fall. Jag hade gärna gått på Peace and Love, men den är just när vi har sammankomst.

Kanske det blir Storsjöyran i alla fall. Eller, coolast av allt vore nog Way out west. Jag har velat uppleva det konceptet sen det föddes.
Och i år kommer Glasvegas dit!
Så ni förstår kanske mitt excitement.

Hoppas det går att närvara.


Just nu sitter jag mest och funderar på om jag ska unna mig en klippning hos Urban på Spaze i juni. Det är en dryg femtiolapp mer i pris, än jag betalar hos min vanliga frisör.
Men Urban är mycket lovordad. Plus att hos honom ingår hårtvätt sittandes i massagestol i relaxrum med avslappningsmusik och tända ljus. Creepy, kanske du tänker.
Men jag gillar ju sånt. Lite creepy grejer. Eller ja. Nä. Men sånt där mys.

Så... ja. Jag kanske lyxar till det och bokar en tid. Den som har en lever får se.


Oj nu måste jag kolla på Seinfeld.

Vad skönt det var att skriva! Visst hoppas ni att det inte dröjer så länge till nästa gång?


Det gör jag i alla fall.


Peace!