famoso grotesco

Nu är jag känd igen. Sundsvalls tidning får inte nog av mig!

I våras lyckades de få mig att se halvmongo ut, när de gjorde trumreportaget på Pipeline. Och nu, i dagens nummer, framstår jag som en lätt efterbliven, besserwissrig semmelexpert.

Till min ytterligare förskräckelse upptäckte jag att det på nätupplagan finns, inte en, utan TRE foton på min knepiga nuna. Bilderna är utdragna på sidorna, så min skalle och min överarm ser ut att vara världshistoriens bredaste. Om man bortser från elefantmannen, hans huvudstorlek är det inte många som klår.

Men eftersom jag vill ge er chansen att sola er i min kändisglans, ger jag er ändå länken till spektaklet.
Man kan beställa bilderna för 150 spänn styck också. Ha! Vem kommer INTE att vilja ha mig och semlor som tapeter hemma, liksom.

Varsågoda: http://st.nu/nyheter/arbete.php?action=visa_artikel&id=802708&nav_section=3&nav_order=1&nav_part=3


(När man känner sig så osnygg som man gör efter att ha sett de där tidningsbilderna, är det väldigt fint att ha en vän som beskriver en som "sötvacker". Även om det verkligen bara är en vän och inte en "special friend". Så tack för det.)

Nåja. Nu blir det lite kul citat.

Börjar med det som Hanna Hellqvist myntade i Morgonpasset för nån fredag sen, när Salem Al Fakir var där som fredagsgäst för andra gången, och han och Hanna var lite småkära i varann. Eller ja, Hanna blir ju småkär i de flesta, men det var nåt speciellt gulligt med henne och Salem. Så rätt vad det var, apropå ingenting, sa hon helt likgiltigt till honom: "Vilka spetsiga knän du har."
Lika likgiltigt, men ändå lite glatt, svarade han: "Tack."

Okej, det ser inte så kul ut i skrift. Men lyssna själva då. Tror det var fredag den trettonde. Eller fredagen innan det.
(Apropå fredag den trettonde MÅSTE ni även lyssna på P3 Christers Vad gör du just nu-undersökning, en dryg halvtimme in i programmet, när världens gulligaste åttaåring Samuel ringde in och berättade om sin blivande fru och lite annat. Gört!)

Ja, sen har vi AnnaKarin. Det var Hellström-torsdagen. Hon, jag, Sandra och Henke var på CityGross och handlade tacogrejer till vår förfestsmiddag.
Jag stod och pillade på vitlökar, men insåg att det inte var nån bra idé att pula i sig innan en konsert. AnnaKarin undrade vad jag gjorde.

Jag: "Jag fantiserade om vitlökar, men..."
AnnaKarin: "Nä. Drop it like it's hot."


Nu kommer jag inte på några fler roliga saker att skriva.
Däremot tipsar jag om en låt som en väldigt härlig tjej med ett väldigt härligt namn (jag avslöjar inget, men det började på S) önskade i Morgonpasset för nån vecka sen.
Den hette I can't help myself, och framfördes av ett band som kallar sig The Kelly Family. En ganska enkel liten visa, men så otroligt fin att jag funderar på att involvera den i mitt eventuella framtida bröllop.

Ska kolla om den finns på Spotify.



Men då så. Nu vill pappa cruisa på blocket efter bilar. I'll let him.

Häi.

Kommentarer

mumln sa…
Du satt uppe flera dar på min kylskåpsblogg - som mina rara barn kallar kylskåpsdörren. Sådeså. "Förr i tiden spikade man upp..."

Populära inlägg