onsdag, december 30, 2009

In a little while I'll feel better

Äntligen, äntligen, äntligen får jag stämma in i en av mina favorit-Rosie Thomas-låtar, på riktigt:


So sell all my things
I'm not coming home
There's nothing there to keep me there
Just heartache and headache
and worries
and things that will bring me down
My head feels much clearer being here




Lite överdramatisering såklart. Men ändå.

Det är en jobbig hejdå-process, dock. Har ikväll tagit farväl av Johanna och Jonas, och två av de allra bästa syskonbarnen man kan ha.

Nåja. Ludvig kommer nog och hälsar på nåt dygn, om det blir att han hälsar på farmor sin på påsklovet.
Och Ella och jag har redan skrivit upp ett "risept" på en spännande gegga som vi ska koka ihop när hon kommer och hälsar på mig.
(Men den är hemlig förstås...)



Så. Ja. Man klarar nog det här också. Kan ju inte leva genom andra hela långa livet.



Då så. Nästa gång jag skriver, är jag göteborgare. Nästan, i alla fall.



Peace.

That's where you'll find me

Tack för denna underbara, fina, soliga, iskalla vinterdag.
Den utgör en bra avslutning.

Speciellt när Eva Cassidy sjunger "Over the Rainbow", och man nästan blir gråtmild.



Men kom igeeeeen. Vi ska ju inte dö eller emigrera. Vi ska bara flytta! Vi finns kvar, Sundsvall finns kvar, och alla dess underbara människor finns kvar.


Heja heja pepp pepp pepp.


1 dag kvar.



Nu avslutar jag lite härligt pubertalt med ett Bright eyes-citat.
Varsågoda!

"So thank you friends for the time we shared
My love stays with you like sunlight & air
Oh, how I truly wish I could keep hanging around here
But my joy is covering me soon, I will disappear"

måndag, december 28, 2009

analfabet

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG KAN JU INTE ENS SKRIVA EN BLOGG UTAN ATT FINGRARNA SNUBBLAR OCH RADERAR ALLT.



---

Trötthet, värk, rädsla för att lämna all trygghet bakom sig, vemod över att lämna alla älskade sundsvallare.
Inte konstigt man blir som en femtonåring med pms. Egentligen.


Jag var hos gullmormor idag. Kusin Linda och hennes dotter var också där. Så även moster Layne, en kort sväng.

Vi fikade och mös. Jag uppskattade det mycket.

Nu ska jag lägga mig och fullständigt däcka, begravd under ett täck...a.

lördag, december 26, 2009

kärlek

Idag var jag och mina föräldrar i Stöde. Vi, Langsjös och Perssons levde bullerbyliv en sista gång innan min flytt.

Det blev innemys med korsord och fika, utemys med skridskor och snöfall... och så blev det lite sömn. Och lite smyggråt på toan, emot slutet.








































































onsdag, december 23, 2009

cynist javisst

Eftersom det inte går att se hur många besökare en blogg på blogspot har, typ per dag (eller eftersom jag inte fattar hur man gör), vore det kul om alla (två, tre stycken är det i alla fall, bergis!) som brukar läsa, skrev en liten kommentar så att jag har någorlunda koll.


Men det kommer ni väl inte göra ändå... men det vore kul.


Men men men. Imorgon står världen stilla, på nåt vis. Det gillar jag. Då ska det åkas snowracer. Eller skateboard, som syster min sa.

Imorgon, ja. Då är det en vecka kvar.


Och på pricken idag, fast om två månader, blir jag TJUGOFYRA.
Livskris ab. Vad har jag uppnått hittills?!


Jaja hejdå.

tisdag, december 22, 2009

Jag blir så trött på mig själv...

när jag får attacker av avundsjuka riktat emot spensliga nittiotalsflickor, för att de är lagom mystiska, väldigt artistiska, och målar vackert med ord och i bilder.

Och pojkarna faller som furor.


De liksom andas estetik, de där flickorna.


Men man BEHÖVER inte göra det.
Det är inget kriterium för ett lyckat liv eller ett lyckligt jag.

Jag är bra som jag är, tamigtusan.

Ibland glömmer man det, bara.


Det är enkom fånigt att försöka vara nån annan. Eller ens vilja det.


(Ja, jag vet. Stating the obvious. Men det har sin tid ibland, det med.)

fredag, december 18, 2009

empty

Jag har inget att ge av mig själv idag. Är helt slut efter gårdagens vansinnesvärkupplevelse.

Så jag låter Jesper Rönndahl bjuda på fredagstips istället.



Peace.


torsdag, december 17, 2009

just heartache and headache

Aaaaaaaaaaaaaaaaaj.

Det var längesen jag upplevde sån här smärta.

Vaknade vid nio och skrek högt. Kändes som varenda blodåder i huvudet brustit, och bildat ett enda stort sår, med massor av varmt, dunkande, värkande blod som forsade och skvalpade omkring.

Tog eezeneotabletter och somnade om. Vaknade halv ett av att telefonen ringde, trodde att jag var botad.

Men nu känner jag att skillnaden mot imorse inte är så jättestor.

Mår även illa av och till.

Och som en bonus, kommer mensvärken i antågande.


GLAD FREAKING TORSDAG

onsdag, december 16, 2009

dagens (roligaste) tips!

enter sandman

Det är inte konstigt att jag är helt slut om morgnarna. Mina nätter är alldeles för actionspäckade, spännande och bisarra för att man ska orka nåt annat.

Inatt åkte jag bil med Robin och Marcus. Minns inte exakt var, men bland annat snurrade vi på utanför Filmstaden.

De berättade om sina kommande semesterplaner. Bland annat skulle de åka till nån kanadensisk ort som hette nåt i stil med Lafawnduh.

Jag skrattade och sa: "Precis som tjejen i Napoleon Dynamite!"
Marcus tittade skeptiskt och tillrättavisande på mig och sa med en besserwissrig ton: "Nä. Inte riktigt. Det skiljer några bokstäver."

Sen skulle vi iväg på bio med några härifrån, bland andra Nadja och AnnaKarin. Men biokomplexet var väldigt stort; traditionella biosalonger blandades med hembygdsgårdskänsla. Det fanns flera olika rum, i vissa kunde man handla saker, i andra kunde man... tja, sitta och hänga.

Vi stod i kö för att köpa biljetter (av nån anledning skulle vi se "På smällen"..?!), och helt plötsligt trängde sig en blond pojke, ca 8, med en massa hårspray sig före mig. Han såg sådär jobbigt hård ut. Som barna man hade i klassen på lågstadiet, vars föräldrar rökte, drack och bråkade alldeles för mycket.
Jag knackade honom på axeln och bad honom ställa sig på sin rättmätiga plats i kön. Han knöt sina nävar och såg arg ut. Jag började putta på honom. Men den lille mannen kändes som om han vore gjord av sten. Han gick icke att rubba!

Det dök upp en flicka i samma ålder, med lilafärgat hår. Hon var lite kraftigare än pojk'n. De var kompisar eller syskon. Hon var också arg.
Vi bråkade länge. De vägrade flytta på sig.

När jag väl hade fått min biobiljett, var klockan halv tio. Filmen hade börjat en kvart tidigare.
Och jag skulle tvunget köpa godis också. Det fanns många butiker att välja på; Robin och Marcus var nåt slags föreståndare för en av dem. Jag visste att det bästa plockgodiset fanns där, så jag handlade av dem. Men de var noga med att jag skulle ta en så korrekt påse som möjligt. Hittade dock ingen med deras firmanamn, men de nöjde sig när jag tog en med JamJam-tryck.

Sen stod de där och plockade godis i påsar åt folk, och tog betalt, iklädda svarta kepsar med ränder i hysterisk färgglädje.

Jag pep till slut in i biosalongen, men hamnade mitt i en mycket olämplig scen. Så jag gick ut till de andra, som fullständigt struntade i filmen, och satt och hängde i ett rum istället.

När jag suttit i det rummet ett tag, klev Marcus ut från toan enbart iklädd ett par stora, ljusrosa shorts. Jag skrek, taktfull som jag är: "MEN MARCUS DU HAR JU BARA KALLINGARNA PÅ DIG! HARU GLÖMT BYXERNA?!"

Han replikerade: "Nä, men jag håller ju på att ta på mig dom här... jag ska bara ha dem, istället för byxor."
Och när jag tittade dit, hade han dragit på sig nåt slags knälånga, blåa pyjamasshorts med Ben & Jerry-tryck på. Typ reklam, fast samtidigt design.


Sen minns jag bara att vi åkte bil igen, och det var mörkt, och vi passerade olika gamla skolor. Jag och AnnaKarin dividerade om vilken av byggnaderna man skulle föredragit att bedrivit sin skolgång i.


Invävd i detta äventyr, var även en historia om en ung spenslig pojke som jag inte minns namnet på. Han var rödbrunhårig, och i sina sena tonår, och han hjälpte mig att söka jobb i Göteborg, och kom med olika tips. Han skrev även nån flummig typ av rekommendationsbrev, angående mig, som han gav till nån arbetsgivare.

Han var barnslig men vuxen på samma gång. Och ville vara lite djup och så. Tror han gillade att flyga drake. Eller så skrev han dikter om det. Så jag kallade honom för flygadrakepojken, eftersom jag konstant glömde hans namn.

Mamma hävdade att det var min typ av kille, och att hon nu bara väntade på att jag skulle få känslor, som skulle "smitta av sig" på honom, och på så sätt bli besvarade.

Jag blev irriterad och sa på skarpen att det inte alls var min typ, och att jag inte var intresserad.
Hon trodde mig med viss tveksamhet.


Mer minns jag inte.


Jag var ganska trött imorse...

2004-10-29

I could be happy
just riding in a car with you
listening to Southern country music

tisdag, december 15, 2009

winter rose

Det är sagolikt vackert ute nu.

När jag kom ut ur badrummet för sisådär tio minuter sedan, efter att ha legat och sovit i karet en timme, var himlen alldeles mörklila. Jag hann precis fånga de sista sekunderna av skymningen.

Nu är det mörkt.

Men det gör ingenting, för snön har kommit och lagt sig som mjuk bomull på vägar och tak.

Detta kommer jag att sakna.

Men jag har sexton dagar på mig att njuta.

Sexton dagar.

Sen flyger vi! (Symboliskt talat alltså; egentligen åker vi flyttbil.)


Ibland skrämmer tanken på Göteborg skiten ur mig. Men då lugnar jag mig själv och tänker att "det är bara ett år". För ett år tänker jag ge det. Minst!

Och OM det inte skulle gå så bra efter det, så lugnar jag mig själv ytterligare genom att lova mig själv att flytta någon annanstans.

Men inte tillbaka till Sundsvall på en gång. Jag har ju precis börjat flaxa med småvingarna, och ämnar inte återvända till boet på ett bra tag.

Hursomhelst, så blir det säkert bra. 99 % av tiden, är jag helt kär i tanken på vår flytt.

Tanken på att installera sig i lägenheten, att lära känna nya vänner, att lära sig en ny stad, att få ett nytt jobb... allt det där.

Och just när vardagen börjar kännas lite trist och hemtam, så kommer ju våren. Den fina, långa Göteborgsvåren med fågelkvitter, solsken, videkissar och smältande isar.


Ja. Det blir bra.

måndag, december 14, 2009

kan inte det verkliga livet börja nu?


Den här världen gör mig så nervös.

Allt är så krångligt. Jag vill inte!
Vill inte söka jobbiga jobb ("för dig som älskar högt tempo och fysiskt krävande aktiviteter"), behöva söka a-kassa och en massa läkare (som ändå i princip bara skickar iväg mig på blodprov och sen inte hör av sig).

Vill inte krångla med lönegarantier som jag inte förstår mig på, och mig veterligen ändå inte har rätt att utnyttja.
Vill inte vara behovsanställd på hundra olika ställen och behöva ägna all vaken tid åt att greja med arbetsgivarintyg och cv'n, och få kvarskatt varje år.

Vill inte ha konstant ilande smärta i fingrar, händer, handleder och armar. Vill inte ha inflammationsvärk i resten av kroppen. Vill inte ha migrän och spänningshuvudvärk.


Vill inte ha ett känsligt psyke och en negativ inställning...




Kanske man skulle göra en Blondinbella och se till att kunna försörja sig på bloggande? Fatta vad skönt. Helt perfekt.
Och tämligen omöjligt. Omjöligt.




Jag vill ju bara bo i ett litet hus, med en verandra och en trähammock. Sitta där och betrakta träden och solnedgången.

Ha en liten lanthandel med hembakt bröd och hemlagad äppelmos.
Vara inspirerande och inspirerad, och författa en och annan bok.

Skratta och leva.


Och sånt.

söndag, december 13, 2009

snygg kontring!

Jag och AnnaKarin kollar bilder från sommarens Strängnäsresa; bland annat en bild på oss tvenne.

Jag: Man kan ju undra var min överläpp tar vägen på foton.
Kakan: Mm man kan ju undra var min klänning tog vägen på den där resan.

Det var kul, det var det!

--

Såg (500) days of Summer hos Sanna.
Den var snygg och bra. Bra musik. Skönt flow. Alternativmodern och härlig.

Gillade den, men blev inte speciellt berörd (fastän jag storligen kunde relatera till Summers känslor och delar av hennes beteende).
Tror dock det hade mer med kvällens sinnesstämning än med filmen i sig, att göra.
Men se den! Den var bra. Fick mig att tro lite smått på kärlek ändå.

Zooey Deschanel och Joseph Gordon-Lewitt i huvudrollerna.





tisdag, december 08, 2009

inga kan ta fel på varann som vi

Jag bjuder här på lite halvtaffliga konsertbilder från i söndags. Och en och annan egobild, eftersom jag testade ett nytt slags frippa.

Det var en bra spelning. Liksom lite mysig och annorlunda, både låtvals- och arrangemangmässigt.

En av Sundsvalls stoltheter, Anna Stadling (som ser ut som min mamma gjorde förr) bjöd på en ypperlig insats, bland annat då hon tog Miss Li's verser i "Om du lämnade mig nu".

(Och Andreas Grega skötte sin förbandsroll ypperligt.)


Jag kan dock tycka att det blev något av ett mellanläge mellan sitt-mys-konsert och stå-och-hoppa-spelning med mycket drag. Man visste inte riktigt hur man skulle bete sig.
Fast det bottnar nog mest i att jag börjar bli gammal; jag stod där och kände fötterna värka, konstaterade att luften var slut, och jag hann fundera lite för mycket över dessa fakta, istället för att bara njuta av stunden. Kanske jag skulle ha suttit... men det hade också blivit trist. Just pga. mellanläget.

Nåja. Mitt i denna utvärdering som min hjärna höll på med, började Lasse berätta anekdoten om obekvämlighet, barndomen, KISS-tröjan, utanförskapet, julgranen och godispåsen... och jag ville börja gråta.

När han sedan drog igång den finaste version av "Söndermarken" jag nånsin hört, var jag rätt såld ändå. Och mitt betyg höjdes.



























Fy för mobilkamera. Hejdå.

söndag, december 06, 2009

Jag fattar alltihop!

Om fyra timmar är det dags.
Gullflätan.

Jag längtar.
Denna spelning kommer passa bra in i mitt liv. Mycket bra.


Har till och med gjort mig lite fin.





[Titt småkinderna på'n *nyp nyp*!]

"inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen, jag fick aldrig nån chans"

Jag vet inte om jag kan förklara vilket sinnestillstånd jag befinner mig i.

Det är trötthet, glädje, apati, nostalgi, rädsla, längtan bakåt och framåt.
Det är Ulf Lundells Sanna, det är Winnerbäck med tillhörande minnen, det är funderingar, grubbel, oro och förväntan.



Jag tänker tillbaka på min halvt svunna ungdom.

Har väldigt många "virtuella" minnen (är ju ändå barn av min tid).
Men jag minns dem som verkliga. Eller, de var ju verkliga. Alla dessa kvällar framför msn och altnet, med bekantskaper som kom att utvecklas till bestående vänskaper.
Det betydde nåt. Betyder.
Mycket.


Det sitter kvar; allt det där påverkade och påverkar mig.
Alla sena samtal man hade om allt och inget.



Ja. Jag bara kom att tänka på det. Jag kan sakna den där känslan ibland. Jag saknar den nu.

När det var nytt och spännande.

När man hade massor av hopp, fantasier och förväntningar, och längtade efter att starta upp sitt vuxenliv.

Och här är jag nu...

Känner mig lite förväntansfull nu med. Fast livrädd också.
Hur ska jag klara av att bo i Göteborg?! Jag som inte är en storstadsmänniska. Fast jag älskar ju Göteborg. Det kommer bli bra, jag vet det.

Men man kan ju lätt översköljas av den där ångesten. "Jag är inte tillräckligt cool, jag är inte kreativ och skapande, och inte är jag pionjär och teckenspråkande och arabisktalande heller... jag kommer inte passa in nånstans där nere."

Kanske blir det så. Kanske inte.

I vilket fall kommer vi att ha varandra, och de redan befintliga, finfina, vuxna vännerna. Och en stor och fin lägenhet.

Och möjlighet att flytta någon annanstans. Om det skulle behövas.


Huvudsaken är att nu är vi på väg. Någon annanstans.

Resten ordnar sig.



4 veckor kvar.

söndag, november 29, 2009

downtown train

Jahaja. Då går man alltså och lägger sig i Sundsvall, och vaknar i Göteborg 9 timmar senare.

Det här med nattåg är ju bra fräckt.

Tåg överhuvudtaget. Jag älskart!


Imorgon ska jag vara snygg, pigg, glad, uppåt framåt och duktig. Söka jobb och titta på lägenhet. Kanske avsluta dagen med en ölprovning i fina vänners lag. Om jag hinner.

Sen åker jag till Norrköping på tisdag. Eller kanske onsdag, ifall Göteborg blir livat värre.

Vad tycker ni?

Äsch. Ni tycker ju aldrig nånting.
Är inte jag era livs mittpunkt? Va?


Nåja. Dags att gå och borsta tänderna och fara ner till tågstationen.

Hihi, det känns nästan som man ska på pyjamasparty... nästan.



lördag, november 28, 2009

and you look at me and say I'm your best friend every day, but...

Sitter i soffan hos mampap, surfar och äter lite karra. Gött.
De kollar Robinson. Jag orkar inte engagera mig, men skrattar gott åt deltagare som pratar roligt.

I övrigt vet jag inte vad jag ska säga. Orkar inte med mig själv så bra just nu.
Nån som vill ta över?
Jag kan ligga och stirra i taket nån vecka.
Så fixar nån annan allt som egentligen måste fixas.


Nähä? Nä nä.

tisdag, november 24, 2009

David Gray - This years love

Tjohej tjoho, jag känner mig lite glad och spänd, för jag har skickat in en ansökan till Espresso House nu. Det var Emma.E som tipsade mig, hennes roomie hade fått jobb på en gång där. Inte så jätteroligt i längden, tydligen, men alltid en början (speciellt eftersom man får typ tio papp i flyttbidrag ifrån Arbetsförmedlingen om man får jobb på annan ort).

Det stod på hemsidan att de behövde baristor på både heltid och deltid, att anställa under året. Men man behöver ingen tidigare baristautbildning, för den får man automatiskt när man börjar.

Sååå då tycker jag att jag minsann är tillräckligt kvalificerad för att få komma på intervju typ... tja, till exempel måndag eller tisdag till veckan, då jag ändå är där nere och scoutar efter lägenheter.

Detta nämnde jag även lite fint i min ansökan.

Håll tummarna! Eller gör nåt mindre vidskepligt.


Ja... annars då? Jo tack. Shoppade en vinterjacka idag, som jag så väl behöver. Ordinarie pris 699, men en annan pungade upp 459. Det var nån 20%-kampanj på H&M nämligen, och till detta lade jag en 50 kr- check plus en 50 kr - rabatt.
Gillas!


Och så var jag bjuden på lunch hos mina föräldrar, med nya kretsparet Sören och Birgitta, plus Nadja och Nicole.

Trevligt och gott (mammas köttfärslimpa först, och sen hennes hemlagade glass på det; m-m-m... hon är duktigare än hon tror, Aggisen).



Nu är jag hungrig igen. Tur jag stannade kvar hos na så jag kan snylta middag om en halvtimme.

*fniss*

Alltså det här med asterisker är ju så fånigt. Och ack så roligt att missbruka.

Minns ni när man använde dem på allvar?
Gärna med lite blandade små och stora bokstäver, typ varannan?

*LeR*


Nej men. Nu ska jag göra nåt nyttigt igen.


*tItTaR bLyGt UnDeR lUgG*


Peace!

måndag, november 23, 2009

bloggerskan som trodde hon var åttiotalshipp


Har just återhämtat mig efter en dag av vedervärdig migränliknande huvudvärk, plus febermolande i händer och armar.

Varför blir texten understruken?! Helskumt. Aldrig varit med om det. Och hittar inte nån knapp för att ändra. Nåväl. Vi får härda tillsammans, hörrni.

Hursomhelst så känner jag mig lite glad nu igen, ty jag har bokat nattåg till Göteborg! Åker söndag natt, ska kolla lägenhet (minst en) på måndag kväll. Sen bär det av nån annanstans. Tännkte höra med Välimäkis om jag kan kika förbi i Norrköping, kanske.

Annars... vet jag inte. Huvudsaken är att jag är hemma till söndag 6/12, då flätan spelar i Sporthallen.

Hör av er om ni vill ha besök. Hi hi.


Jag är även glad för att jag hittat en lindring när händerna värker. Kolla (nej jag är inte rädd, utan bara glad... mina ansiktsuttryck är bara lätt förvirrande och förvirrade ibland):







Torgvantar! Kanon! Ska köpa egna typ imorgon. Detta är min sambos. Eller heter det samba, när det är en jänta? Nä, roomie va? Det låter inte lika obehagligt.


Nåja. Nämen, nu är det ju inte understruket längre. Vad bra.

fredag, november 20, 2009

the cure

JAG HAR SÅ VAAAANSINNIGT ONT I HANDLEDERNA OCH FINGARNA!

Det är fruktansvärt jobbigt - dels för att allt man gör blir fumligare, knöligare och jobbigare, och dels för att det känns som att man har feber i armarna. Och händerna blir varma, svullna och smått bedövade.


Jag gillar inte det här. Bota mig tack.


Kommer ni ihåg den serien? "Bota mig!" Med Lia Boysen och dem. Den var kul den.

I wo-wo-wo-wo-wonder...

Det är fredag! Och jag gillar att mitt hår nästan börjar se långt ut. I alla fall om man har på sig en scarf och gör såhär:










Nu måste jag åka och jobba, hipp som happ.

Peace!

tisdag, november 17, 2009

sockerpojken!

Jahaja, nähänä. Jag skulle inte engagera mig i Idol i år. Och det har jag faktiskt inte gjort heller, inte sett ett enda avsnitt.

Men efter diverse snack och statusrader på facebook, kände jag mig nödgad att youtuba vissa framträdanden.

Och nu sitter jag alltså och bölar åt detta:



måndag, november 16, 2009

easy/lucky/free

Vi lever onaturliga liv.

Vi jobbar mer än vi är hemma, nästan.
Och vilka jobb, sen.

Det är inte människovänligt att vara uppi teknik, strålning, ljud, lysrörsljus och tokigt mycket folk, hela dagarna, och syssla med monotona arbetsuppgifter. Säga samma saker och fraser tvåhundra gånger om dan.

Stirra på datorskärmar och ha telefoner i öronen.

Trycka i oss en massa e-medel och konstgjorda substanser.

Intala oss att vi är lyckliga för att vi följer traditioner och allmänhetens definition av framgång.


Vi är inte skapta för det!

Det kan göra mig väldigt, väldigt upprörd att tänka för mycket på hur vårt samhälle är uppbyggt.


Men här sitter jag nu... framför datorn. Dock ingen lång stund.


Jag ska bege mig till en stuga med vänner, tända en brasa, dricka glögg, och leva något mer naturligt... ända till imorgon bitti.

söndag, november 15, 2009

all the world is grey


Nä, ja ba skoja.


Time to get serious.

Jag kom på en grej idag. Lite senare än alla andra förvisso, men då är väl allt i sin ordning, då.


Alla färger är borta. Alla älskade höstlöv.


De är förbi.





Nu är världen svartvit.








Dock älskar jag ju träd året om, och njuter av att se även kala grenar med regndroppar rinnandes.





Men det blir liksom lite... färglöst.





Detta gör det extra njutbart att på avstånd kika in igenom fina villors fönster, insupa mysbelysningen och föreställa sig hur färgglatt, varmt, mysigt och bulldoftande de har det där inne. Familjerna.





Extra njutbart blir även såhär års att se filmer som Amelie och serier som Gilmore girls. För de fina färgernas skull.








Ikväll känner jag mig musiknördande, engagerad och danssugen.








Och om jag bygger mina meningar konstigt, så skyller jag på pms.








Nu ska vi dricka glögg och äta nåt gott. Det räckte liksom inte med pizza och wienerbröd.


Och jag som skulle träna idag... äh.

tisdag, november 10, 2009

miss the mississippi and you

Sitter och lyssnar på mysiga "The list" - ett album med en samling klassiker som Johnny Cash skrivit ner till sin dotter Rosanne, och sagt att när hon kan spela de låtarna, då är hon fullfjädrad.

Hon gör den finaste versionen av "500 miles" jag nånsin hört. Det kanske inte säger så mycket, eftersom jag inte gillar den låten nåt särskilt.
Men jag gillar den med henne.

Albumet innehåller även duetter med bl.a. Bruce Springsteen, Rufus Wainwright och Elvis Costello.

Det är grejer det.


I övrigt är jag sjukligt trött. Har en smygande förkylningskänsla... igen.
Det skulle inte förvåna mig ifall det är nåt allvarligt fel på mig.
Jag orkar ju ingenting.

Nåja, dags för levaxin-uppföljning på torsdag i alla fall. Kanske dags för doshöjning.


Mitt körkort är förresten upphittat. Tack Nicole!





fredag, november 06, 2009

pärlsylt

Är hos Johanna med mamma.
Vi har ätit, sett film och skingrat tankar.

Hon har spela-musik-för-oss-stund nu. Frampå småtimmarna. Något av en tradition.

Det är mysigt, men jag kan inte känna mig så engagerad som jag skulle vilja.


Jag är trött, och det snöar, och jag har inget hem och vet inget om framtiden.
Jag vill veta. Nu. Och kunna välja lite.

Känner mig fånigt ensam och fånigt ömklig. Fastän det verkligen inte det är mig det är synd om just nu.

Ett praktgråt hade suttit bra.

Men jag går väl och lägger mig istället.

söndag, november 01, 2009

pajas på timlön

Ja just ja. Moneybrother-konserten. Den var såklart tokigt bra. Det var snyggt, svängigt, hjärtknipande, proffsigt, glatt och kärleksfullt.
Fast det var nog strået vassare i samma lokal för två år sen, när Florence Valentin agerade förband, och även fick vara med på ett och annat gästspel under huvudaktens spelning.

Och så saknade jag blåset denna gång.

Men, som sagt: utmärkt.

Bäst var Reconsider me, Stormy weather, Blow him back into my arms, Dom vet ingenting om oss och Guess who's gonna get some tonight.


Och vem, som nånsin sett Anders Wendin live och in action, blir inte lite förälskad i honom?

Vill ni se snygga bilder från konserten så rekommenderar jag AnnaKarins blogg http://littleoldie.wordpress.com.

Här får man hålla till godo med en googlad en. Varsågoda:




goodwill

Såg "The pursuit of happyness" igår. Typ sist av alla i hela världen.

De första två tredjedelarna var jag konstant nervös och frusterad över karlns eskapader.

Men sen började spänningarna släppa, och jag grät. Över den otroligt söta ungen, den fantastiska huvudrollprestationen, över faderskärlek och över den här ruttna världen.



Nu har jag förlustanmält mitt körkort. Jippie.




lördag, oktober 31, 2009

fiskedagen i bilder

Det var en tidig morgon. Det var väldigt kallt. Men det var mysigt, fikatätt och spännande. Firrarna högg som bäst på morgonkvisten, så vi konstaterade att vi borde ha varit där vid fembläcket, för maximal nappmöjlighet.

Men vi kom inte hem lottlösa, utan med fem fina öringar.

Pappa fick fyra, och jag fick bara en. Så det kändes som att jag mest var där för att hålla håv. Men min fisk var överlägset fetast i alla fall.










































snörvel

Sjuuuk. Känner hur kroppen bryts ner minut för minut. Nyser och hostar. Är trött och luddig i halsen. Har värk i huvud och kropp.

Upptar hela Nicoles och min egen säng (eftersom min säng är en madrass som dagtid bäddas in ovanpå ordinarie säng), orkar knappt röra mig.

Tråkigt.

Men man får väl skylla sig själv när man trots vissa förkylningskänningar far och tillbringar drygt 6 timmar vid en iskall vattenkälla.
Och sedan går på en tokigt bra konsert och gastar.



Host host.

torsdag, oktober 29, 2009

Det här med att blogga blir ju en helt annan grej när man har en egen data. Glädjeyran hamnar i en helt annan kaliber, så att säga. Speciellt när man kan lägga upp meningslösa webcambilder och ha sig.

Jag premiärsov hos Nicole inatt, förresten. Tänkte att ni ville veta.
Jag sov väldigt gott, och allt gick jättebra. Förutom att jag låg och puttade kuddarna utanför madrasskanten i sömnen, och vaknade flera gånger av att jag kände mig... tja, kuddlös.
Men kroppen kanske vänjer sig vid att inte ha en vägg ovanför hjässan, så att man slutar upp med sådana åthävor..?

Sen var det detta med migränvärken som låg och pickade mig i vänstertinningen halva natten och hela morgonen, också. Jag drömde minst en gång att jag klev upp och tog tabletter. Men det hände inte på riktigt förrän vid sjubläcket.

Fick avboka tjänsten med Gun. Piller, kaffe och sömn botade mig inom loppet av några timmar.

Sen var det mysig lunch med Nadja på Evolet (2för1-kupong baby!), och så den omtalade promenaden.

Den spännande dagen fortsatte med diverse ärenden åt mina föräldrar, studiekväll, och avläggandet av ett löfte som fick min fars ögon att tåras:

Jag ska följa med honom och fiska imorgon.

Till Bergeforsen bär det av.

Vi ska locka fiskarne meeeed... wait for iiit...

bollar tillverkade av laxrom och strumpbyxor.

Japp.
Det är idiotsäkert. Pappas kompis Janne fick nästan ett tjog fiskar med nämnda lockbete.
Så ni må tro att Kenta är förväntansfull!

Hela lägenheten är förberedd på fisket; hallen är full i militärmönstrade brallor, gummistövlar och storryggsäck. Köksbordet är belamrat med fiskeväskor och drag av alla de slag (rimma, simma).

Och jag var på Willys förut och laddade med korv&bröd, godis, dricka och polarbröd (lchf-paus... igen). Glömde bulla, så vi får stanna och köpa det imorgon bitti.

Bilen går kvart i sju. Så nu blir det dusch och sömn.


Imorgon kväll: kakan och pengabrorsan! Fattas bara ett lakritstroll så är samlingen komplett.






Norra berget ftw

Jag tog en promenad idag.

Jag älskar ju att promenera!
Ändå var det ca ett halvår sedan jag sist gjorde det på allvar.

Så det var väldigt skönt att komma igång nu. Man tror ju alltid att man ska dö litegrann, när man går upp för Norra berget-trapporna. Men sen, när man är uppe och njuter av stadsutsikten inramad i eftermiddans höstsol, känner man sig laddad att fortsätta.

Och ack så vackert och härligt allt var - speciellt när Peter Carlsson sjöng "Hälgdagskväll i timmerkojan" och allt smalt samman till ett enda stort intryck. Ljud, vy, sol, känsla, doft.



Nu blir det studiekväll.




onsdag, oktober 28, 2009

bättre start på dan eftersökes

Jag fattar inte...

inspekterar en lägenhet för att upptäcka eventuella brister, gör man väl INNAN man köper den?
Speciellt om man har besökt den upprepade gånger?



Alla är vi olika i vår herres hage, som det så fint heter.


Nåväl. Nu blir det kaffedrickning och hsb-ringning.

tisdag, oktober 27, 2009

rapport från ett gästrumsgolv

Hemma från mötet. Sjukt tråkigt. Ibland är viljan starkare än kroppen.
Har så vedervärdigt ont överallt. Molande krampande tandvärk från huvud till fötter.

Nåja. Lyssnade på mötet via telefon, liggandes i badkaret. Det funkar bra, så länge man kan hålla sig vaken.
Jag småsov lite då och då. Men snappade upp det mesta.

Idag har varit en skön grå höstdag. Jag gillar såna. Lagom kallt ute. Lagom... lagom. Jag älskar lagom. Jag är medelsvensson personifierad.

Kalla mig medelmattsson hädanefter vetja.

Mitt banklån är löst nu. Jag är en fri kvinna. Även en hemlös sådan... men jag väljer att även se det senare som en form av frihet. Det känns så, i alla fall. Oerhört skönt.

Även om det var en något skum känsla att städa ur sin ekande tomma lägenhet, låsa dörren och ta hissen ner, för allra sista gången, förut idag.


Jag har förutom detta flyttbonanza även hunnit springa ihop med Emelie och hennes kompis på stan, ringt ett något avbördande samtal, och börjat banta. Eller ja. Lchf-a.

Imorgon ska jag flytta in hos Nicole, shoppa högtalare och lite annat till baby blue, som lilldatorn heter tills vidare, och låta Joakim fixa och trixa lite med den, så att den blir ännu bättre än den redan är.

Och så ska jag fika med Carolina, tror jag. Ja, jo. Det var nog allt.


Jamen hej, då.

tisdagspepp

Nu är det dags för skärpning! Uppryckning!

Det andliga schemat ska bli bättre.

Promenaderna ska bli fler.

Cykeldäcket runt magen, den begynnande dubbelhakan, och allt annat som är mig pålagt, ska väck.

Ett boende och ett jobb i Göteborg ska hittas, illa kvickt. Allt onödigt ska stuvas undan, och allt nödvändigt ska följa med ner.


Och så ska lite annat fixas också.


Idag blir det banken. Jag löser mitt lån och får lite över. Känns fint.


Mindre fint känns mina händer. De gör så vaaansinnigt ont, så jag fattar inte hur jag ska orka ha ett jobb överhuvudtaget.

söndag, oktober 25, 2009

true blue

Kan ni fatta va. Här sitter jag och knappar på min alldeles egna datamaskin. En blå acer aspire. Vad det nu säger er. Inte vet jag. Men fin är 'an.

Det var väl hög tid att jag införskaffade mig en sån här. Nog för att jag hatar att lägga mina pengar på prylar, men det känns tamigtusan lite flashigt att ha en laptop i sin ägo. En laptop med webcam och dvd och massa annat hi-tech, dessutom.
Speciellt som jag inte vet hur jag kommer bo den närmaste tiden. Jag har ju sagt upp tv-innehav och allt. Så denna lilla manick kommer nog väl till pass.

Ååh, den till och med luktar nytt!

På tisdag ska jag vara ute ur lägenheten. Flyttning för fulla spätt imorgon, alltså. Sen börjar mitt nya, spännande liv...

Sammankomsten i helgen var mycket mycket bra.

Och... ja. Det var väl det.

Jag måste ta reumatismprov också. Inte zå zkoj.

Nåja. Nu loggar jag av. Eller vad det heter.

Här får ni en vacker bild tills vidare. Nyhetens behag, och allt det där.

Peace!









söndag, oktober 11, 2009

när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån

Blöööö.

Ledvärk och värkande leda.


Alejandro är mitt ljus i höstmörkret.
Han är verkligen bland det absolut (APsolut, ha ha) roligaste jag sett.


onsdag, oktober 07, 2009

om du heter sonny, ronny, conny eller jonny... var inte ledsen, du heter i alla fall inte ponny!

Jag har köpt ny telefon! Eller ny och ny... bättre begagnad. Köpte den av Christopher för rena rama fyndpriset igår, då han efter ett års förhållande övergett den till förmån för en sån där iphone som alla ungdomar har nuförtiden.

Har kämpat tappert med min tusenåriga k750i, trots diverse fel och brister. Men när folk börjar klaga på att det låter som man är i en låda av något slag, när man pratar med dem; då är det dags att bryta upp och gå vidare.

Jag är jättenöjd med min nya bebis. Den är smidig, snygg, bra, musikalisk... och ganska manlig. Mjau. Närå. Skoja ba.


Ring, ska ni få höra vad krispig och fin jag låter!



tisdag, oktober 06, 2009

famoso!

Gullchef'n min, Örjan, var på teve häromdan.


Predikaren hade rätt



"Allt är tomhet och ett strävande efter vind"

måndag, september 28, 2009

there is a girl for all of us who never finds the one you'll spend your life with...

Vad är det som gör att man tidigt i livet får en roll som man sen knappt kan ta sig ur?

Vad är det vissa gör, som gör att de alltid blir den där tjejkompisen, som man anförtror ovanligt mycket saker, som man ger komplimanger (hon får höra att hon är snygg, söt, vacker, rolig, speciell, det ena med det femte) som man hävdar att man uppskattar så mycket för att hon alltid lyssnar, etcetera... men som man aldrig faller för?

Vad är det som gör det okej för pojkar att fälla såna kommentarer och kasta dröjande blickar till höger och vänster till dessa tjejer, och ha dem som så nära vänner... men minsann aldrig tro att hon inbillar sig nåt annat än vänskap?

År efter år?

Jag bara undrar.


Det kan nog bli rätt tröttsamt att vara en sån tjej.
Såna tjejer har ju faktiskt känslor. Även om de stundtals verkar svala och distanserade.
Såna tjejers hjärtan kan också bränna.


Det tror jag.

söndag, september 27, 2009

but they're not from crying; he laughs more than I

Hej.

Jag var i Göteborg i veckan igen.
Var på anställningsintervju och provjobb på Sanna konditori.
Det gick sådär. Av olika orsaker, kan man väl konstatera. Men jag kommer inte att åka ner igen bara för att provjobba ytterligare. Som de ville att jag skulle göra, eftersom att jag egentligen var där på "fel dag, för det är ju så lugnt dan före lönehelg".

Men det finns ju fik och kondis och Ica-butiker i var och varannat gathörn, så det här med jobb är nog inget större problem, egentligen.


Det var i övrigt en bra vistelse.

Jag kollade på två andrahandslägenheter, åkte en massa spårvagn, lärde mig att hitta ganska bra, njöt av alla alléer, fikade med mig själv på Le Petit Café, besökte Botaniska med Sundbergs, besökte Sundbergs och Sundbergs, vandrade genom stan, hängde på ett gammalt ölcafé plus gick på bio med Niklas och Wajanders och andra mysiga mänskor, hängde i en smedja och svetsade plus fikade litegrann... och så.


Nu är jag hemma och hoppas på att kunna sälja min lägenhet snart. Allt blir så mycket lättare då.


Idag blir det tjänst, möte och häng med kakan.

lördag, september 19, 2009

Spektorkulärt


"No one laughs at God in a hospital
no one laughs at God in a war
no one's laughing at God when they're starving or freezing
or so very poor

No one laughs at God when the doctor calls
after some routine test
No one's laughing at God when it's gotten really late
and theyre kid's not back from the party yet

No one laughs at God when the air plane
starts to uncontrollably shake

No one's laughing at God when they see the one they love
hand in hand with someone else
and they hope that they're mistaken

No one laughs at God when the cops knock on their door
and they say
"we got some bad news sir"

No one's laughing at God when there's a famine
or fire
or flood"



torsdag, september 10, 2009

go west

Jag hoppas innerligt att forden håller hela vägen till Göteborg. Gärna hem igen också.

Jag hoppas även att jag orkar köra, trots min nyligen påbörjade starka antibiotikakur.
Jag har nämligen... mykoplasmainfektion? Tror det hette så.
Därav tre veckors förkylning, ont i halsen, två veckors huvudvärk, och slutkördhet utöver det vanliga.

Imorgon bär det av!

måndag, augusti 31, 2009

Inget känns kul just nu.


Men jag välkomnar hösten med öppet hjärta.






"August, die she must
the autumn winds blow chilly and cold
September I'll remember
A love once new has now grown old"

onsdag, augusti 26, 2009

Hello, I've waited here for you

Jag ska vara otrogen. Måndagen den sjunde september klockan åtta.
Med en billigare, och förhoppningsvis bättre. Frisör, alltså.

I have a good feeling about this. Har inte varit så nöjd med min förra, de senaste gångerna. Hon tunnar knappt ur, fastän jag ber na. Och så blir det kortare än jag vill, på nåt vis.

Så nu är det Carina på Attityd som får mitt hår i sina händer! Hon och Petra (som är mammaledig, tyvärr... eller ja, det är ju kul för henne, men jag skulle föredra att hon ägnade sig åt att klippa mig, istället för att ta hand om en bebis, höhö) guidade Carolina, när sistnämnd hade praktik där, och klippte mig. Så jag vet att de är duktiga.

Dessutom har de happy hour mellan 7 och 10, då kostar det enkom 290 pistoler att låta barret falla hos dem.
Klart och betalt.


Det var ungefär det jag hade att berätta.
Är fortfarande sjuk.
Jobbade i måndags, och igår morse. Sen fick jag sjukskriva mig igen.

Dessutom verkar det inte som att jag kommer jobba nånting alls i september.
Tänkte gå som hjälpis, så det gör väl inte så mycket, egentligen.



Livet är inte mer spännande än så, just nu. Nästan.



Peace.

söndag, augusti 23, 2009

Billy C och jag i feberyran

Jag har ny kille. Ganska snygg va?









Här är vi när vi tar en liten tupplur på bussen (sabla paparazzos!):



Lite pinsamt att jag somnat med halvöppen mun, men whatever. Det bjuder jag på.

lördag, augusti 22, 2009

theme from local hero

Jag känner mig otroligt levande och inspirerad, trots förkylning och trötthet.
Undrar om det är levaxinet som börjat göra sitt jobb med min kropp och mitt liv, eller om det är den klassiska på-bättringsvägen-efter-sjukdom-känslan.

Hursomhelst så känns det bra.

Såg första avsnittet av ny dokumentärserie, typ, på tvåan nyss. Beachcomber cottage, eller "Mitt nya liv i Skottland", som den översatts till.
Handlar om en marinbiolog (?), eller nåt slags forskare i alla fall, som flyr sitt hektiska citylife i Bristol, och flyttar ut på skotska västkusten och startar upp ett nytt slags liv, med egen djuruppfödning, i ett litet hus alldeles vid havet.

Karln är trevlig, om än stundtals lite överhurtig. Och han surrar för mycket om sin sabla hund Reuben. Men det är rätt intressant, och förödande vackert.

Jag vill också ha ett sånt liv. Mitt i naturen. Ett med naturen. Naturrutan.
"Ingen stress, bara fart och fläkt ändåååe."

Inget jobb med surtanter som gnäller över allt och inget, och får en att känna sig minst och dummast i världen.
Ingen meningslös stress.

Lite närmare "det verkliga livet".

Ja tack.


Men här sitter jag. I en etta i Korsta. Ja, inte just nu, då jag huserar i mammas och pappas lägenhet.
Nå, ni fattar grejen.

Även om jag inte i det närmaste planerar att flytta till Skottland, så är det dags att göra nåt.
Annars kommer allt att stanna av. Personlig utveckling och hela paketet.


Så det så.

Nu ska jag gå och diska. Eller duscha. Eller fortsätta glo på teve.
Det är lite jobbigt att vara rastlös och trött samtidigt. Man vet inte vilken känsla man ska prioritera.



Åh vad jag älskar att skriva.


Peace.

Oh I love you like a friend but let's not pretend how I wish for something more

Jag är inne på boplats.se och härjar. Spännande värre!


Det regnar ute. Det gör mig ingenting.

Denna dag har ägnats åt att: sova till halv två (blev väckt av att Lotta ringde och sökte Johanna, jag var yrvaken och inte till nån hjälp, men kom ju upp i alla fall), fika framför ett Gilmore-avsnitt, åka hem och packa om lite, åka till Willys och handla lite, åka tillbaka hit, lyssna på möte via telefon samtidigt som kaffe och bullar inmundigades.

Sen har jag inte hunnit så mycket mer.

Om en kvart ska jag se Disneydags, äta stenugnsbakad pizza med extra allt på (som står och gonar sig i en vanlig ugn nu), och känna lördagsmyskänslan. Den där känslan som jag inbillar mig infinner sig när man har en egen familj att lördagsmysa med.
Åtminstone hade jag den känslan när jag var ett barn och hemmaboende.

Ja. Just den.

Jag har även inhandlat pepsi max och gott & blandat, och en creme fraice att göra vitlökssås av. Lite chips tog jag med mig från min lägenhet.
Sååå, det kan bli en bra kväll. Om än lite ensam. Men jag är en modern kvinna (?!) och ska icke beklaga mig över sådana petitesser.

Frågan är bara: ska jag fortsätta plöja Gilmore som en galning, eller ska jag bryta av med en film - och i så fall vilken? Garden State känns lockande, och tillgänglig. Gamla goda Medan du sov känns lockande och otillgänglig.


Den som har en lever får se hur det blir.

fredag, augusti 21, 2009

we'll all float on ok

Läste mumelens blogg, och kom tack vare den på vad jag ska unna mig för chokladigt ikväll, som gör att jag slipper kliva utanför föräldralägenhetens väggar.
(Jag är ju här, ensam, trött och sjuk, medan halva Sundsvalls norra församling är på [säkerligen] alldeles uuunderbar tjänste-, surströmmings- och fiskeweekend i Strömsund.)

Jag ska vispa det överflöd av grädde som står i kylen, och göra en stor fet mugg med varm kakao! Ja!


Vad bra. Då behöver jag inte beställa hem pizza till middag för att få fredagsmyskänsla (det känns så dekadent att beställa hem pizza ensam), jag kan göra en simpel skinkomelett, och istället få myskänslan av kakaon.

Oj vilken stor grej det blev av det här nu då.
Jag skyller väl på febern. Och sköldkörteln.


Är förresten sjukskriven för hela helgen. Känns surt att tappa så mycket lön.
Men samtidigt skönt.



Nu ska jag poppa Modest mouse och känna mig gymnasial.


Host, snörvel och snark på er.

måndag, augusti 17, 2009

get sick soon

Är hos mamma och pappa. Sjukt trött. Lite snuvig, nysig och hostig. På gränsen till tillräckligt för sjukskrivning. Men avvaktar till imorgon bitti och ser hur läget är.

Ska skriva tal. Sitter och läser i rådkapitel och källhänvisning. Har ätit en glass som inspirations-start.




Stockholm var mysigt, fint och kul förra veckan. Jag gillar Fjärilshuset, Hagaparken, Odenplan och Söder.

Men jag skulle aaaldrig kunna tänka mig att bo där.
Göteborg, däremot. Det kan jag tänka mig... indeed.



Nä, jag måste ta mig i kragen. Nu. Nu ska här författas tal minsann.






Peace, löv and anderständing.

fredag, augusti 07, 2009

skynda att älska

I måndags kväll var det kräftskiva på Tjyvholmen. Jacob hämtade oss glada ungdomar i familjebåten sin, och solen sken vänligt.
Jag var dock lite för trött för att vara social.

Men det var härligt med skratt och sommarkväll och goda skaldjur... och att ta en powernap på en brygga.

Vid ett tillfälle diskuterades folks hårfärger, nån jämförde Johan och Albin, jag minns inte i vilket sammanhang, och sa till Johan "men du är ju rödhårig du". Johan kontrade att Albin (som för övrigt inte var närvarande just då), nog "är lite åt det hållet också".
De flesta av oss protesterade relativt lågmält, medan Jacob utbrast högt och entusiastiskt: "Albin, han är blond som en nordisk prins, han!"

Det var kul.

Sen blev Albin hämtad efter sitt jobb, och hann knappt hugga in på sin beskärda del kräftor, förrän en påverkad ung man vid namn Alex kom och gjorde sig till vår kompis, tryckte i sig hela kräftor, och var allmänt underhållande/sorglig/oberäknelig en stund.

Det gick ett tag, jag och de flesta andra var nere på bryggan. Plötsligt hör jag AnnaKarin smått chockad säga: "Men NU DU, nu kommer...", och längre hann hon inte.
Jag vände på huvet, och där kom Alex flängandes i full karriär, spritt språngande naken, för att dyka i plurret från bryggan.

Vi blev nervösa, och Sandra sa till Amadeus (som ju är lite av ett vattendjur) att "du får vara beredd på att rädda honom".
Amadeus sa bestämt och lite skrajset: "Jag räddar inte en naken man!"

Det behövdes inte heller, som tur var.

Vår vistelse blev inte så lång efter detta. Men Alex vägrade följa med oss till fastlandet.
Vi ringde polisen, sen vet vi inte vad som hände honom.

Det var en sorglig historia, på många sätt.
En märklig afton.


Well.


Nu sitter jag här och laddar för min och mammas Stockholmsresa. Vi far imorn strax efter tio. Tåg. Fett nice.

Synd bara att jag har feber, och har vaknat med halsont två mornar i rad.
Fick till och med sjukskriva mig från jobbet idag. Hatar att göra det.


Nåja. Det var skönt och välbehövligt att sova halva dagen.


Jag kan det här med kassa nu, förresten. Hade mitt andra kassapass i onsdags, och det gick rätt bra, även om det stundtals snurrade i skallen. Jag fixade det mesta. Och när jag inte fixade nåt, frågade jag bara Sebastian på min bästa hobbyvärmländska om hur man gjorde. Då blev han inte irriterad, bara full i skratt. Och så hjälpte han till.

Så nu har kassanerverna lagt ner verksamheten. Skönt.



Ikväll har jag och pappa lyssnat på Alex Schulmans sommarprat och gråtit en skvätt.

Nu ska jag hänga med mor.


Peace.

måndag, juli 27, 2009

Sverrir!

Kollade "Upp till kamp" med mamma. Rätt bra. Snyggt och intressant.


Men jag har inte tålamod med en och en halv timmas avsnitt.





Måste åka hem och sova.


Jobbar typ en miljard dar i rad nu.














Mjau.

oh my love

Detta är ju sjukt bra. Så ska mitt bröllop vara! Typ.


söndag, juli 19, 2009

R-A-M-O-N-E

Just ja. Jag och kakan var på bio igår, vi såg "The proposal".
Har varit sugen på den ett tag, den verkade vara sådär lagom småfnissrolig, och efterlämna den där myskänslan som man söker i en romcom.

Men ack! Det var stundtals en av de roligaste filmer jag sett.
Åtminstone i sin genre. Jag höll på att skratta mig fördärvad i biostolen.

Scenen där Sandra Bullock försöker få tillbaka sin telefon av örnen genom att springa runt och vifta med hunden, den där hon och Ryan Reynolds kommer in i samma rum från olika håll och krockar, nakna, och han i en välbekant oktav förskräckt skriker "BUT I STILL DON'T UNDERSTAND! WHY ARE YOU WET?!", och den där farmodern och S dansar kring elden... de var bäst.


Jo. Se den.


Men ha inga förväntningar!

"Man ska inte ha för höga förväntningar på livet, inte. Då blir man bara besviken."

some seem dull at first, but then they grow on you

Hej.

Idag var en mulen dag. Det var mysigt och passade bra.

Jag har varit sjukligt trött.
Gick lite i tjänsten med AnnaKarin och Ella, sen köpte jag och Ella McDonald's-mat, for hem till Korsta och kollade på tjockfilm. Vhs, alltså. "Charlotte's web" (givetvis den tecknade; jag skulle aldrig palla att se den där med Dakota Fanning, pga. de enbarmliga spindlarna som far omkring). Sen pysslade hon lite, som vanligt.

Sen var det möte. Jag befann mig på Bänkås, sovandes och ätandes chips i solen igår, så gick på södras idag.


Och här är jag nu.

Spotifyar, har just diskat en stor mängd köksrelaterade prylar, och överväger att ta en levande-ljus-dusch.

Sen blir det nog till att sova. Jag har nämligen tagit på mig att städa Coop i Timrå kl 7 hela veckan (utom tisdag, då jag ska ta fler sköldkörtelprover på morgonkvisten).

Tyckte det var lugnt, eftersom jag vad jag vet enbart jobbar på Ica en dag denna vecka. Och det är imorgon. Trodde jag började 15 och slutade 20.15, som i fredags.
Men jag tog mig nyss en titt i almanackan, och jag såg och se! Jag börjar 11.30.

Så imorgon blir en lååång dag. Dessutom ska jag stänga charken själv. Har drömt ångestdrömmar om det flera nätter nu.
Det kanske är bra; har bearbetat det så mycket att det nästan känns helt lugnt. I'm gonna make it.

Min förmåga att vrida av känslosystemet är till viss nytta ibland.


I övrigt så saknar jag mina föräldrar lite. Det är ganska patetiskt, det inser jag. Jag är 23 bast, och de har varit borta i en vecka.

Men det är väl just det att det är de som är borta, och inte jag.
Och att jag härjar runt i deras lägenhet. Då känns det lite extra tomt.
Plus att det har varit en ganska omtumlande vecka, på olika plan. Inte minst med nya jobbet. Det tar en del energi, när man är nervös och ska proppa huvet fullt med ny kunskap.

Nåja.

Läste en krönika i Amelia av Malin Wollin förut, där vittnena nämndes. Blev grymt irriterad.
Gemene man är verkligen kapsyldjup i det här landet.

Och jag hatar när flerbarnsföräldrar klagar som om de hade världens värsta, jobbiga och mest ansträngande liv, och gör det på ett sätt som framställer alla som för tillfället inte är i samma gegga, som mindre vetande. Dummare.

Suck!

Slutkläm:

Vissa människor blir verkligen finare och finare, i andra människors ögon.
På gott och ont.


Nu ska jag bajsa. För typ fjärde gången idag.

fredag, juli 17, 2009

my little corner of the world

Jag har ju fått jobb nu. På Ica Esplanad. I kassan och charken. Men har ännu bara varit på sistnämnda ställe.

Det hela skedde väldigt hastigt, jag ringde dem förra onsdagen, och fick komma dit och prata samma dag.

Började i måndags. Har även jobbat tisdag och torsdag. Jobbar idag och på måndag. Sen vill de väl börja schemalägga mig.
Men jag är nog rätt krånglig, för måste vara lite ströledig de närmaste månaderna. Har ju liksom inte haft nån semester, så de får finna sig i att jag har planerat att åka lite hit och lite dit...

Jag är väldigt glad och tacksam för jobbet såklart. Men det känns lite som att jag inte hunnit vara ledig nånting, och återhämtat mig efter det hektiska halvåret på Micks. Hade velat ha en ledig månad, i alla fall.

Men men. I lågkonjunkturtider får man inte vara kräsen.


Ja. Det var det.

Mamma och pappa är i Polen, jag bor tacksamt i deras lägenhet. Ni vet ju hur mycket jag hatar min egen, om sommaren. Den är för liten och för Korstig.


Har varit i tjänsten med Nadja idag. Nu står valet mellan att diska och att sova lite. Börjar jobba kl 15.
Ikväll blir det uteservering. Das is gut.

onsdag, juli 15, 2009

homesick cause I don't really know where home is

Every day there's a boy in the mirror
asking me "what are you doing here?"

Finding all my previous motives
growing increasingly unclear

torsdag, juli 09, 2009

summer rain

Är på Repslagarn. Det regnar. Anna Ternheim, A Camp, Ane Brun, Tori Amos, Damien Rice och andra mysiga sjunger på Spotify.

Mamma och pappa löser korsord. Det går inte sådär toppenbra, tror jag. De är charmigt småirriterade.

Jag dödar tid. Mer än gärna. Det enda som stressar mig är att jag glömt telefonen hemma.
Men vad gör det?

Idag var det städning i Timrå (StädZonar lite denna vecka och nästa), tjänst med pappa, tjänst med Samina, sen fika och Lejonkungen hos mig. Jag somnade. Men det gjorde inget, tror jag.

Imorgon åker vi till stränga näsan. Jag ska sno med mig pappas liggunderlag och sovsäck härifrån sen.
Det blir nog spännande att sova 6 damer i ett 6-mannatält. Speciellt som det tydligen ska regna hela helgen.


Alltså, jag måste berätta om häromdan.
Jag och mamma var i tjänsten på Alnö, gjorde lite diverse återbesök.
Lyssnade på Radio Guld.

"We are the world" började spelas. Vi konstaterade att den ju är lite lökig, men rätt fin ändå. Så vi höjde lite.

Mamma pratade om hur mäktigt det var back in the days, när man fick se alla inblandade artister stå och sjunga den. Jag jämförde med "Do they know it's Christmas?", och förstod vad hon menade.

Vi diggade unisont.

Willie Nelsons stämma dök upp. Mamma konstaterade att han sjöng så fint att hon frös.
Jag höll tyst, vägrandes erkänna att jag blev lite rörd.

Kort därefter var det dags för Michael Jacksons sångsnutt.

Då var det kört.

Mamma: "Jag grinar jag!"
Jag, med stans darrigaste röst: "Inte jag, eller!"

Sen satt vi där och torkade tårarna, och sansade oss lite innan vi kunde gå och plinga på hos Maggie.

Det var inte vårt stoltaste ögonblick. Men ganska kul att se tillbaka på.



I övrigt mår jag rätt bra. Hopp om liv, och sådär.


Jo. Det var allt.


Peace.

tisdag, juli 07, 2009

jag drömmer så konstigt igen

Det känns mysigt med en regndag. Jag har ändå bara planerat inomhusaktiviteter.
Sitter hos AnnaKarin nu. Hon är förvisso på jobbet. Men jag sov över här igår, efter biobesök plus fika hos Melins.


Ska snart åka hem och tvätta och städa. Sen förbereda mötet, och förbereda för studium med C.
Ikväll är det möte. Skönt. Känns som evigheter sen sist. Om man bortser från södras i söndags.




Till helgen blir det Strängnäs. Känns sjukt roligt med en camping-roadtrip. Hoppas det går bra för E att byta stughelg, bara. Har lite dåligt samvete för att jag krånglar så mycket.





Nu åker jag hem, helt enkelt. Eller till mamma. Och skiter i att tvätta. Vi får se.


...

Sket i att tvätta. For till mamma. Fikade. Var med på studium med gull-Marie.
Sitter och lyssnar på BKO nu. Tisdagsmys.
Men snart måste jag nog åka hem.
Vill inte.
Tycker inte om att vara hemma just nu, och definitivt inte ensam. Jag är i en nervös igel-fas. Det går väl över.


Nåja. Blö.

tisdag, juni 30, 2009

hej hej sommar

Tjo yao.

Lite updates:

Jag är arbetslös nu. Micks-folket ansökte om konkurs från och med i fredags. Så onsdagen den 24 juni var min sista arbetsdag.
Känns konstigt, men skönt. Jag kan bli lite fattig, men det ordnar sig alltid. Tänkte vara hjälppionjär i augusti, om det är möjligt, och gärna några månader framåt.

Nu kan jag nattsudda hela sommaren!

Jag har även träffat en doktor pga. att jag mår så dåligt av att jobba så mycket och så slitigt, med tanke på min sjukdom. Doktorn tog genialt nog och beställde ett sköldkörtel-blodprov, och det konstaterades att min sköldkörtel producerar för lite hormon.

Detta kan förklara hur jag har mått sen jag föddes, i princip. Att kroppen går på sparlåga, och att cellerna, vävnaderna, och alla andra funktioner arbetar långsammare. Att man konstant är jättetrött, och allmänt frusen, initiativlös, värkig, svullen i handlederna... med mycket mera.

Det går att åtgärda med Levaxin. Ska in på fler prover 21 juli. Längtar!


Ja, och sist men inte minst: helgens sammankomst var totalt underbar. Alla som inte varit än, har SÅ mycket att se framemot. Publikationer, nyheter, uppmuntrande och peppande tal, typ världshistoriens bästa, mest realistiska, rörande, underhållande drama. Ja. Jag är nykär i sanningen och Jehova, och är så glad att få vara ett av hans vittnen.

Vet att sammankomsten gjorde stort intryck på många. Så missa inte!!



Nu ska jag kolla på "A love song for Bobby Long" på ettan.
Såg även repris på Skansen-premiären, nyss. Det var högkvalitativt, mysigt och bra.




Peace!

torsdag, juni 04, 2009

I thought you said summer is going to take the pain away

Hej hej blogg och folk.

Det är en mulen torsdag, och jag är trött.
Sitter hos mor och far (ovanligt va), suger i mig Hello saferides smått geniala musik, och har just köpt helgens tågbiljetter.
Ska strax åka till SJ och hämta ut dem i en sån där fräsig ajtomat.

Resan till Ludvika kommer nog bli aningens seg; först X-tåg till Gävle (fy för X-tåg, man sitter som en kratta i dem), en halvtimmes väntan där, sen vidare till Borlänge, där jag kommer att befinna mig mellan 16.48 och 17.15. Sen 45 minuters bussresa därifrån till slutdestinationen.

Hoppas på fint väder och fin stad. Har aldrig sett L-fold förut. Eller L-bay eller vad man ska säga för att vara lite... eeeh hiphopish.

Hursomhelst blir det jättekul att träffa Heikkinens, och byta miljö för ett slag.

Hemresan sker söndag 15.11. Då är det bara byte i Gävle, och jag får sitta vid fönster, och till och med åka X2000 efter bytet. Perfa.



Det är inte ofta jag saknar folk. Men vissa brukar jag sakna. Några få gamla och goda vänner.

Så det var ju synd att jag inte kunde träffa alla dalabekantskaper denna helg.





Nåja.

Thomas var ganska kul på jobbet idag, tro det eller ej.
Strax innan jag slutade kom nämligen Niklas, Albin, Johan, Ida och Nadja och fikade med mig. De var ute i tjänsten. Vi delade på en tårta och hade trevligt.

Vid tre ringde mamma till jobbtelefonen för att prata med mig. Thomas svarade. Mamma frågade om jag var där uppe, eller nere i bageriet.
T: "Nä hon sitter och fikar med halva jehåvas."

Ha. Tragikomiskt på nåt vis.


Peace.

måndag, juni 01, 2009

mikro

Nu har jag skaffat Twitter, jag också.
Så ni hittar mig på http://twitter.com/patcharoo, om ni inte orkar läsa mina långa utsagor här.
Genialt användarnamn, tell me about it, men allt bra var ju taget...

Jag förhalar städning av bilen så länge det bara går. Men nu ska jag ta tjuren vid hornen minsann.


På fredag åker jag. Hoppas jag. Har varit hemma för länge nu.

söndag, maj 31, 2009

you and me and house and food

Idag var (efter 7-12-jobb):

Sol, värme, sommarmusik i bil, försök till raggararm ut genom nedvevad ruta (men Saab 900 har så väldigt höga fönster), prickiga solbrillor, vänner, tjänst, sommarstugor, maxmat, fläsiancamping, Jägers (vännerna, inte procentdrycken), upp-till-knäna-bad i havet.

Och här är jag nu. Har vedervärdigt ont. Kanske pga. badet.
Men det var det värt i så fall.

Det var en fin dag. Fast jag känner mig lite off. Och ser mer död än levande ut.


Mamma gav mig ett jättebra tips på var jag kan åka till helgen. Jag behöver verkligen komma iväg en sväng, nämligen. Till nånstans där man kanske får bli lite omhändertagen.
Hoppas det passar dem, bara. Ska ringa och kolla imorgon.

Nu känns kommande vecka genast lite, lite lättare.

torsdag, maj 28, 2009

dawn

Jag är hungrig. Solen skiner.
Det är en bra kombination, ty jag ska snart åka och köpa sushi, hämta AnnaKarin på möte, och sedan inmundiga nämnda sushi med nämnda jänta i hamnen.

Hä bli bra hä.

Det är underbart att känna sig lite levande igen. Känns som det var ett tag sen.
Speciellt som jag hade ett smärre migränanfall i eftermiddag.


Om en månad slutar jag jobba på Micks, 4 good. Fick veta det idag. Det känns outsägligt skönt (hade funderat på att säga upp mig idag annars, faktiskt).

Givetvis är det lite läskigt att bli utan jobb i dessa tider. Men det ordnar sig på ett eller annat vis. Har ju en hel del stämpeldagar kvar, till att börja med.

Jag gör vad som helst, hellre än att jobba kvar där. Min sjukdom och självkänsla protesterar hejvilt nu. It's enough.

Så... ja. Das is gut. Dags att hitta ett arbete som inte sliter en sönder och samman. Ska bli spännande, på nåt vis.

"För man vet aldrig vart livet kan ta oss"
som den där lökiga killen på tåget sa till A, medan han räckte över en lapp med sitt nummer på, till henne.


Helgen kommer bli hemsk. Mors dag på söndag.


Nåväl. Solen skiner. Må väl.

torsdag, maj 21, 2009

das ist pauli!

Jag gillar att skriva flera blogginlägg på samma dag. Det känns lite busigt. Lite Magnus Uggla, eller kanske Ebba von Sydow.
Närå.

Men jag gillart.

Funderar på att börja twittra. Så kanske man skulle sluta uppdatera Facebook-statusen som en galning. Jag gillar ju inte ens Facebook, egentligen. Men gillar att mikroblogga.

Får se hur jag gör.

Igår var jag och AnnaKarin i hennes familjestuga i Västansjö. Jag gillar att vara där (bara jag slipper åka båt med en massa spindlar). Jag älskar stugliv.
Det var lite regnväder, sen var det lite solen-kommer-nästan-fram-men-inte-riktigt-väder. Sen började det skymma.
Det var mysigt.

Vi grillade kött och kyckling marinerat i smokey hickory, mycket gott. Till det hade vi sån där supergod färdig potätgratäng med vitlök. Och så en liten sallad med äppelbitar i.

Icke att förglömma: rödvinet. Il conte. Muy bien.
And a little hutt of Nyköping afteråt wasn't bad, either.

Sen tände vi en brasa och somnade framför "Tillsammans".

Life at its finest.

Oj vad multikulti jag känner mig när jag blandar språk såhär.


Idag är jag ledig. Skulle tjänstat med Gun, men migränvärk satte stopp.

Är hemma hos mor och far nu. Fast de är borta till imorgon. Så jag härjar hejvilt i deras lägenhet. Utnyttjade badkaret förut, har även dristat mig till att äta fyra Finn crisp med smör. Och druckit lite väl mycket blåbärssoppa (fast den köpte jag faktiskt själv).


Nu ska jag sova ett tag tror jag. Värken är i princip borta, men tabletterna gör mig vääldigt trött.


Peace.

i mellanmjölkens land

Jag har kommit på en grej.
Jag är så himla... svensk. Lagom.

Som för några timmar sen, när jag satte mig i mammas och pappas badkar för att försöka få bukt med ett migränanfall (det funkade).
Jag sjönk sakta ner, slappnade av, och njöt av hur lagom varmt vattnet var. Det var inte jättevarmt, för det vet man ju, att jättevarmt är bara skönt i en minut, sen får man hjärtklappning och panik.

Lagomt badvatten är inte lika sensationsväckande, men det håller bäst i längden.


Och sådär är jag med det mesta. Mina bästa årstider är försommar och höst. Till stor del för att det är långärmsväder. Det är lagom temperatur ute. Man slipper frysa, och man slipper bli sådär jobbigt varm, klibbig och svullen, vilket bara gör att man får huvudvärk och känner sig tjock.
Solen får gärna skina också, men inte för starkt och för länge. Bara lagom.


Jag gillar kryddig mat, men den får inte vara jättestark. Då mår jag bara dåligt. Det finns i min värld inget njutbart i att bränna halsmandlarna.

Och jag gillar inte att bli proppmätt. Lagom mätt är skönast.

Ja, ni förstår. Såhär skulle jag kunna hålla på ett bra tag. Inte jättelänge kanske. Men lagom länge.


Är man en tråkig människa för att man är lagom? Vi svenskar brukar väl bli hånade för det - eller i alla fall håna oss själva. Nästan skämmas lite.


Men jag är nog rätt nöjd med att vara som jag är.
Det måste man väl se till att vara? Man ska ju stå ut med sig själv i - förhoppningsvis - väldigt många år.

måndag, maj 18, 2009

I've come 500 miles just to see you, hello


Jag borde sova för längesen. Men man måste ju leva lite...
Är hos AnnaKarin; efter en trevlig helg med mycket folk omkring sig, känns det så abrupt att åka hem till ensamheten. Så jag sket i det.

Vi var hos Frenells förut. Hade lånat Christophers rock band-prylar till ps3, men fick aldrig igång det. Så det blev kvällsfika och singstar istället. Gemytligt. Men jag är fortfarande en singstar-virgin.

Före det var vi några stycken ute på Tranviken och njöt av solsken, försommar, sand mellan tårna, havsvatten så kallt att vaderna krampade... och grillad korv med bröd. Det var fint.
Sen är det ju nåt visst med att åka bil i kvällssolen och lyssna på Thunder Road. 

Ja, det var en bra helg. Jag var ledig, andra helgen i rad då det faller sig så lyckosamt. Skönt. Igårkväll dyvlade vi på Christopher en inflyttningsfest. Jag tror han tyckte det var en bra idé. Trevligt var det, hursomhelst. 

Och ja... Norge vann ESC. Det gör mig ingenting. Pinsamt med Malenas placering, bara. Detta hade inte hänt ifall vi skickat Måns. 


Nåja. Snacka om att jag inte hade nåt direkt intressant att berätta. Förutom att ännu en helg som jag är mycket nöjd med, har passerat.

Och att jag älskar livet just nu. Eller det kanske jag gör jämt. Men det är något alldeles speciellt och extraordinärt med den här årstiden, den här lysande intensiva grönskan, de första dofterna av nyklippt gräs, ivern över att kunna vistas utomhus på kvällarna. I löv it.


Till helgen blir det förhoppningsvis Västansjö-vistelse. Jag längtar dit.

Men däremellan ska en arbetsvecka avklaras. Såååå, godnatt.


Peace!

fredag, maj 15, 2009

i skottsäker väst från dolce & gabbana

Jag är hos Frenells. Ska sy en prickig klänning till sammankomsten. Jag, Nadja, Louise, kanske Michaela och kanske Sandra, ska småmatcha varann en av dagarna.

Fast jag har inte köpt nåt tyg. Fick inte min lön idag, nämligen. Så jag kom mest hit för att vara social.
Nu när jag väl är här, känner jag det dock som om jag håller på att somna. Får se hur gammal man blir ikväll.

Det var en vidrig dag på jobbet, jag var konstant sönderstressad och uppretad. Så varje gång jag skulle ställa in en bunke i kylen, släppte jag den bara rätt ner, så att det smällde härligt. Dörrar stänges på samma manér. Det är ju så skönt att föra oväsen när man är arg.

Pratade med Niklas igår. Det var längesen sist, och trevligt. Jag var ganska rolig en gång. Han satt och bråkade med sin dator, och sa på ett lite skämtsamt sätt: "Jag fick den visserligen gratis av en syster, men jag fattar inte varför hon gav mig en dator som är cp..."
Jag: "Nej, hon borde gett dig en pc istället."

Den var la go va!



Jaja. Jag tror det sjungs singstar på undervåningen..? Måste gå och undersöka saken.


Peace.

torsdag, maj 07, 2009

vem är inte ful i sextiowattsljus?

Jag är t r ö t t with a capital T.

Har ni tänkt på att vissa dar är man snyggare utan mascara än med - andra dar är det tvärtom..? Varför är det så?

Jag känner mig djup idag, som synes.




Jag tänkte skriva nåt om vampyrer. En liten tanke jag hade. Apropå att det är rätt trendigt nu igen.

Men jag tror jag struntar i det, så att ingen tar illa upp.

Eller. Tja. Jag tycker bara det är så absurt att romantisera nåt som handlar om att suga blod för att förbli vid liv. Blod, liksom. För att leva.
Med tanke på... ja, ni vet.

Är det inte ganska...


Men jag skulle ju inte säga nåt. It's just one girl's opinion i alla fall. Så lugn i bussen och håll i era hästar.

Hursomhelst.

På söndag blir min bil fixad. Oh joy! Känns extremt skönt, även fast jag gillar att cykla också.



Den här helgen kan bli bra. Jag är ledig både lördag och söndag för första gången på tre veckor (?).

Skulle verkligen behöva ta ledigt en extra dag och dra iväg nånstans. Menee. Det går ju inte. Finns ingen annan som kan baka på vardagarna.
Och så är det väl lika bra att köra på medan jobbet står till mitt förfogande. Förhoppningsvis har vi stängt några veckor i juli.
Och i augusti är ju Lisette tillbaka, så då vet jag inte hur mycket jobb jag har.

Ska bli skönt att slippa heltid i alla fall.
Man behöver inte jobba heltid. Man klarar sig ändå. Och livskvaliteten blir så mycket bättre. Tycker jag. Det kan ju ha lite att göra med mina åkommor också.


Nåja.

Avslutar med ett kul citat. För några veckor sen tog jag och AnnaKarin en särdeles mysig typ-första-vårkvällen-för-året-promenad från henne till Sidsjön, och runt den, och tillbaka igen.
Vi blev rädda för en mås som hade nåt oberäkneligt i blicken (speciellt A; min djurskräck gäller främst spindlar och andra krypande tingestar), och samtalet styrdes in på vildvittror, och sedemera Astrid Lindgren.

Vi konstaterade att hon har skrivit mycket mysigt, men mycket konstigt och obehagligt också. Vi pratade med våra bästa tant-tonfall.

Jag konstaterade mitt i konversationen: "Ja, hon hade nog en del tok i huset hon, när hon skrev. Ibland."

AnnaKarin: "Jaa! Som det här med att Pippi skulle orka bära en häst!"


Hä va väldigt kul.


Nu ska jag gå till bussen och åka hem. Tack och lov att jag avvaktade en timme, och inte gav mig ut i spöregnet. Verkar som om solen vågat sig fram igen.

Apropå det är jag jättesugen att se Garden State nu snart!


Häpp!

måndag, maj 04, 2009

in the dangling conversation

Man vet inte riktigt var man ska börja, när man inte skrivit på ett tag.
Det är ungefär som med privata dagboken.
Eller med de där långa smsen som man med ojämna mellanrum utbyter med folk på avlägsna platser.

Nåja.

Jag börjar väl mitt uppi ingenting, med att upplysa om att Johan Palm var gäst i Morgonpasset förra veckan. Charmigare lintott får man leta efter. Sjukt härligt självdistans och humor. Plus att jag ju, som trogna läsare vet, är svag för hans pubertala skriksång.


Och apropå sång, så har jag lite dåligt samvete för att jag skrev på det där negativa viset om John m.e i förrförra inlägget. Dels så är ju hans nya singel, Run, riktigt bra (visserligen kanske tack vare Jocke Berg, som varit med och skrivit, men ändå), och dels så har jag fått nys om att han är ett Jehovas vittne (nån som kan bekräfta/dementera?). Känns dumt att kritisera honom, om vi är siblings in faith. He he.

Mm.

I övrigt kan nämnas att det är maj - en av mina typ tre bästa månader. Jag njuter, gläds, är kär i träden, och vill helst bara springa runt på gröna ängar i långa klänningar.

Jo.

Det blir nog inte så mycket utland för mig och AnnaKarin förresten. En riktigt tågluff kräver längre planering, och de flesta alternativen kändes mest som... desperata försök.
Men vi får väl se vad vi hittar på.
En och annan musikfestivitet vill man väl besöka i alla fall. Jag hade gärna gått på Peace and Love, men den är just när vi har sammankomst.

Kanske det blir Storsjöyran i alla fall. Eller, coolast av allt vore nog Way out west. Jag har velat uppleva det konceptet sen det föddes.
Och i år kommer Glasvegas dit!
Så ni förstår kanske mitt excitement.

Hoppas det går att närvara.


Just nu sitter jag mest och funderar på om jag ska unna mig en klippning hos Urban på Spaze i juni. Det är en dryg femtiolapp mer i pris, än jag betalar hos min vanliga frisör.
Men Urban är mycket lovordad. Plus att hos honom ingår hårtvätt sittandes i massagestol i relaxrum med avslappningsmusik och tända ljus. Creepy, kanske du tänker.
Men jag gillar ju sånt. Lite creepy grejer. Eller ja. Nä. Men sånt där mys.

Så... ja. Jag kanske lyxar till det och bokar en tid. Den som har en lever får se.


Oj nu måste jag kolla på Seinfeld.

Vad skönt det var att skriva! Visst hoppas ni att det inte dröjer så länge till nästa gång?


Det gör jag i alla fall.


Peace!

fredag, april 24, 2009

släpp fångarne loss, det är vår!

Åh vad jag längtar efter att blogga!
Det finns så mycket jag vill skriva om nu, känns det som. Det var så längesen.


Men nu hinner jag inte. Blir hämtad hem från mina föräldrar av en snäll som ändå är i krokarna.

Sen blir det matinhandling och kollektivmatlagande + filmtittning hos Henke.
"Vi ska laga mat och äta film", som jag genialiskt beskrev det i lanttjänstbilen igår (som för övrigt var en helt ljuvlig dag).


Träningsvärk har jag också. Kan knappt gå.
Så är det när man plötsligt blir hurtig och powerwalkar uppför + springer nerför södra berget, och sedan slarvar med att stretcha.


Nåja. Peace!

söndag, april 05, 2009

liten citatblogg

När man är i lanttjänst kommer det ofta en massa knepiga och roliga citat från de man färdas med. Det brukar vara Michaela som står för de flesta. Eller de flesta och de flesta... det vet jag faktiskt inte. Men två resor i rad lyckades hon slänga ur sig först "nobody's homo!" (istället för nobody's home, då alltså), och sen "vad folk är kinkysar idag!" (kinkiga, var tanken).
Väldigt underhållande.

Nu sist var det Albin som myntade ett nytt slags uttryck, när han sa till mig: "nej nu har du nog stigit dig själv över huvudet".



Hemma hos mina föräldrar kan man också få höra diverse tokigheter. Som sist jag var där, när vi åt världens godaste gubbröra på macka, mot kvällskvisten.
En stund efter inmundigandet skulle pappa förklara att det kändes som om nån liten matbit hade fastnat på väg ner till magsäcken. Han valde att uttrycka sig såhär:

"Jag tror jag fick lilla äppelbiten av den där chili con carnen... jag har ont i korgen!"


Ja jag säg då det.


Hej på er.

söndag, mars 29, 2009

take me home for tea

När man hör Florence Valentin i p3, då vet man att det är vår (nog för att väderleken har lyckats motbevisa mig, och mest får mig att vilja sova med ett jättetungt täcke över mig; sådär tungt som täcken var förr). Men ändå.
"Spring Rico" är härlig och får mig att känna livet i mig.
Den låter väldigt mycket Glasvegas; jag hör både "Flowers and football tops" och "Daddy's gone". Lite "Geraldine" också. Men det gör inget.



Igår var det kretsdag. Den var mycket bra.
Och på kvällen var det mycket mysigt, gott och kul. Middag på 7 kryddor, sen glass, kaffe och alldeles för många frågor smsade till 118100 (det var tydligen väldigt dyrt, men ack så många bra svar vi fick), hemma hos Melins.



Jag känner mig glad. Men trött. Nu ska jag och översovande AnnaKarin sova.
I sommar ska vi åka en massa europatåg. Jag längtar redan.


Puss.

söndag, mars 22, 2009

when you think it's love love love, it all turns in to history

Vad har hänt med Morgonpasset på helgerna? Det är ju superlamt. Som en icke-kvalitativ Mia och Klara-efterapning.
Det hade kunnat vara lite småkul nån gång emellanåt, om det inte var så uppenbart vilka som var inspirationskällor.
Originalen gör det så mycket bättre.

Nä, tacka vet jag p4 på helgerna. Ring så spelar vi och Melodikrysset, det är grejer det. Nostalgi, mys, trygghet, mänsklighet och musikvariation. I love it.
(Lyssnar hellre på p4 under veckorna ibland också... speciellt när Hallå p3 drar igång. Då föredrar jag Lönnå i p4. Minsann.)



Och apropå nåt annat så är nog A Camps låt My America den som gör mig mest lycklig just nu. Den är så... ah. Vad ska man säga. Drömlivskänsla.

Jag är lite nykär i kent också. På Drift är en otroligt fin bit.


Däremot fattar jag inte grejen med John m.e. Love is my drug måste vara den mest enerverande och överskattade låten nånsin (typ)... eller?
Och snacka om att han framställer sig som jobbig kille i texten. Jag tror inte det var det han ville förmedla, när han skrev den.

Men vad vet jag? Jag är bara en 23-åring som spenderar söndag kväll som så många andra kvällar - häckandes hos mina föräldrar, bärandes mysbyxor.

Fast tanken var faktiskt att jag skulle till underbara tant Hellvi och äta smörgåstårta och dricka vin ikväll. Hon hade bjudit hem en massa ungdomar.
Migrän satte käppar i mina hjul. Mycket synd.


En annan gång ska jag berätta om hur otroligt illa Haga bageri har betett sig. Men jag orkar inte just nu.

Istället tänkte jag återge en livfull konversation som utspelades mellan mig och min mor för nån vecka sen. Vi åt kakaoröra och tittade på film. Det var ganska sent på kvällen. Jag hade bestämt mig för att gå och duscha, men kom aldrig till skott.
Till slut sa jag: "Jag skulle kunna duscha imorgon bitti istället, det är lite sent att vrida på kranarna nu."
Mamma: "Synd att råsocker blir så knastrigt."




Ja men då så. Då kanske man ska bege sig hemåt. Ännu en arbetsvecka väntar...