fredag, november 28, 2008

I'm free falling


Fredag = citatblogg.

Är hos kakan och kollar på Idol med mera. Jury-Andreas sa förut till Alice något i stil med: "Du sa till mig en gång 'if you can dream it you can be it'. Glöm inte det!"

Vi skrattade hånfullt. AnnaKarin: "Men snälla! Snäppet lökigare, tack."
Jag: "Ja, if you can dream it you can be it, höhö... make me a supermodel, liksom."

Ja jorå. Det är roligt i livet ibland.

..

Nu finns en replokal och allt, så Fransson ska lära mig allt han kan om att banka skiten ur ett trumset. Jag längtar.



Och så är ju Glasvegas album typ världens bästa, nånsin.
Eller tja... men jag är fullständigt blown away!





Tugga och svälj, trevlig helg.

onsdag, november 26, 2008

om jag var en pojk

Oj jag måste sova.

Men Carolina klippte färdigt mig idag, i alla fall. Hon började igår. Fast hon höll inte på utan avbrott all night long och sådär, alltså.

Hursomhelst är det väldigt snyggt. Lika långt som innan, fast ändå inte. Tunnare än innan, fast ändå tjockt.





Puz.

fredag, november 21, 2008

Friday I'm in love

En trött AnnaKarin tyckte i måndags att min lägenhet luktade angenämt. Detta uttryckte hon genom att utstöta följande - veckans roligaste felsägning - om man kan kalla det så:

"Är det nå doftenljus du loktegutt?"

Trötthets-afasi är alltid lika underhållande.


Anna var rätt kul på jobbet idag också. Vi satt och flummade långt efter att hon egentligen borde slutat och gått hem. Men det var ju kul för mig att ha sällskap, jag som satt uppe i fiket och lökade ensam ända till stängning.
Vi satt vid ena bordet, och jag konstaterade: "Vi skulle haft en liten teve här uppe."
Anna: "TEVE?"
Jag: "Ja, så hade jag kunnat titta på Scrubs halv sju."
Anna: "SCRUBS?"
Jag: "Jaa..."
Anna, med mycket konstig, gäll pipstämma: "It's tooo dangerous for yoou!"

Nåja. Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, för vi skrattade väldigt mycket åt det. Så, eh, nu gjorde jag det.


Är hos mamá y papá förresten. Både nu och i onsdags, efter jobbet, hamnade jag oplanerat här. På väg med tvåan för att byta buss i stan, och åka mot Korsta, insåg jag plötsligt att jag ville hoppa av i Tivolibacken.
Så jag följde min instinkt, båda gångerna.
I förrgår gick jag i barndom fullständigt; ägnade eftermiddagen/kvällen åt att ligga nedkrupen i mammas säng och titta på teve och sova som en idiot. Men det behövdes. Verkligen.

Ikväll har jag känt mig lite vuxnare. Eller ja, har i alla fall inte krupit ner i nån säng. Däremot ätit godis, tittat på musikprogram och skrattat med mina härliga päron.
En bra kväll, alltså.

Men man går väl snart och knyter sig.

"Efter regn kommer solsken. Det finns en morgondag och så vidare va. Det tycker jag är så jättebra."



Jag hade inget mer.


Peace.

måndag, november 17, 2008

En dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

Det har varit en bra torsdag-söndag-helg. Mycket trevligt umgänge, många skratt, god mat och intressanta samtal.


Underbar vinterdag idag. Jag älskar vintern när den är lagom kall, krispig, snöig och gnistrig. Livet blir som en saga.


Har tjänstat och haft jättetrevligt mest hela dan.
Även somnat i ett badkar, lyssnandes på Bo Kaspers Orkester, och väckt mig själv med snarkningar på ett mycket attraktivt sätt.

Och så har jag och mamma ätit min supersmaskiga köttfärssås med goda tillbehör, druckit en gnutta vin, ätit en miljard gnuttor choklad, och sett halvlökiga men rätt så fina Ladder 49. Sjåakin Finix är ju en trevlig grabb.
Vi gillar Travolta också, hemma på min gata i stan. Som störiga Stina skulle ha uttryckt det. Hon i Saltkråkan, ni vet.

Jag räknar repslagarn som min gata, nämligen.

Det är lite skumt det där. Att där ens föräldrar är, alltid är "hemma". Även om man skaffat sig ett eget hushålle och sådär.
Den där hemkänslan finns mest hos föräldrarna, och det är där det är mysigast att baka, laga mat, umgås och vara.
Fast ändå är det ju inte ens hem... så känslan man hade när man själv bodde där, är svår att få tillbaka. Man hör inte hemma där lika mycket längre.

Jag har hört att det går över när man skaffar sig en egen familj.

Zach Braff och Natalie Portman pratar om just det i Garden State (en genial dialog i en tämligen genial film, för övrigt).
Han, alltså rollfiguren Andrew, säger att även om man har ett ställe att förvara sina grejer på och så, så är den där riktiga hemkänslan borta. Och att det är som att man är "homesick for a place that doesn't exist". Och sedan konstaterar han:

"Maybe that's all a family really is; a group of people who misses the same imaginary place."


Jag tror att han har rätt, på nåt vis.

Och det var det om detta.


Imorgon är det simning, tjänst, och talövning med Michaela (som har sitt första tal mot mig i sal 2 på tisdag, missa inte!)... det ser alltså ut att bli en fin måndag.




En av Lasses mest geniala låttexter, hör rubriken till, förresten.




Jag vilar min väska.

fredag, november 14, 2008

Odjuret är han...


Det var väldigt kul för några timmar sen. Jag och AnnaKarin hade, efter underbar sushimiddag, lyxat till livet rejält genom att bädda ut bäddsoffan och bulla upp med täcken, kuddar, popcorn, karra, mineralvatten och läsk, lagom till Idol skulle börja. 

Vi var mycket engagerade i det hela, och kände oss lagom pensionärsaktiga (tilläggas kan att jag känner mig mycket krass denna afton). När juryn gav Johan kritik och sa att han verkligen behövde sina fans röster denna gång, satt en tjej med en banderoll i publiken och såg helt grinfärdig ut. 
Mycket irriterat utbrast jag: "Titta. Hon sitter och grinar vid blotta tanken på att Johan kan åka ut. Get a life."
AnnaKarin utbrast i ett diskret asgarv och sa nåt i stil med: "Ja just det. Get a life ja. Och här ligger vi..."

Situationskomik javisst, men när den är som allra bäst, minsann!

Johan och Robin var väl förresten världens sötaste och mest bedårande, när de gjorde sin duett i Idol ikväll? Jag fällde två gullighetstårar. 



Senare under kvällens gång slog vi igång "Skönheten och Odjuret", denna finfinfina film (slutscenerna utspelar sig i skrivande stund, jag älskar när han förvandlas till en lökig prins! AnnaKarin säger "nu döö an, de bli som att han döö och sen komme an tillbaka", och jag kontrar med "jajuste, ungefär som ett vattendop", haha).

När Lumiere stod och tuttinuttade sig förut, och pratade med Odjuret om att "ni blir kär i henne, hon blir kär i er, voilá!", skrek jag irriterat (igen): "MEN TRO INTE ATT DET ÄR SÅ HIMLA ENKELT! Sabla ljusstake."
AnnaKarin, sakligt, kallt och lugnt: "Vad vet en ljusstake om livets sorger."

Håhå jaja. 


Nu måste vi sova för längesen. 



Jobb imorgon hejdååååååå

fredag, november 07, 2008

aj lajk...


Jag är totally slut.
Men de spelar en härlig 80-tals-samlingsskiva på Coop på mornarna nu, det är peppande och härligt. Funderar på att införskaffa nämnda skiva för privat bruk. 
Och en fungerande cd-spelare...

Imorgon är det bageri från 7, sen möte, sen halabaloo med Timråfolket och oss i norra. Hä bli kul hä. 
Söndag = jobb, tjänst, sen eventuellt jobb igen, beroende på om folk är lika galna efter farsdagstårtor som förr i tiden.

Måndag städ och tjänst, tisdag städ och möte. 
Onsdag SÖMN.


Ja. Jag vet att jag bloggar trist just nu. Är nog snart back on track.


Förresten så älskar jag Johan Palm! Vet att jag påpekat det förr, men ändå. Han går så att säga från klarhet till klarhet. Jag säger som syster Johanna: He is bäst, flodhäst!
Eller som mamma sa förra veckan: "Han var ju en riktig rocker! Och vilken attityd... alltså på ett bra sätt..." 
Gölligöll.


Häi!


Ps. Phett med cred till AnnaKarin, som tagit med sin käcka lilla datamaskin till mig ikväll, och låter mig låna. Det känns spejsigt och bra att sitta i sin egen soffa och blogga och småsurfa. DS.

tisdag, november 04, 2008

tomhet och ett strävande efter vind

Jag har nog inget speciellt att skriva tror jag.

Blev mer eller mindre medtvingad på Bond igår. Hehe. Fick biljetten av en snäll bjudare, så ok då, tänkte jag, man måste ju leva lite...
Men så gick jag och köpte snacks till 4 pers, vilket gick på 156 riksdaler, så gratis kunde jag ju glömma.

Men det var en trevlig kväll och ett roligt initiativ från en bekant som jag sällan träffar.

Även om kvällen blev något för sen för en trött-tant som kliver upp senast 5 på mornarna, och som inte förstår sig på shaken-not-stired-agenten för fem öre.


I övrigt... ptja. Städar med Marie på dagarna. Börjar kl 6. Det är slitigt men går bra. Skönt med lite pengar ibland.
(Dock störs mitt en-tajtare-kropp-projekt (som jag aldrig fick nån peppande coach till förresten, så jag är min egen coach nu) något av fikarasterna i Coops personalrum. Jag skrev i somras att jag hade blivit Coop-tjock. Det skulle kunna hända igen... är alltför lätt hänt med det stora och alldeles gratisiga utbudet i brödkorgarna. Tur att jag slutar snart!)

Ska tydligen jobba min lediga helg på bageriet också, tog en av mänskorna där för givet när han ringde igår. "DET ÄR JU FARS DAG!!"
Jag har ju alltid rätt att säga ifrån, men vet att det blir ett väldigt hallå om jag vägrar att jobba alls den helgen. Det kommer sluta med att de ber mig dra åt... ja ni vet. Det är inte en främmande fras för dem att slänga sig med, när det är nåt som krånglar, nämligen.

Så jag får försöka pussla med kampanjen, kolla vilka tider det är möten för tjänst och annat, och hoppa in och jobba de nödvändigaste timmarna.


Och på tal om annat så skulle jag behöva gå och klippa mig. Sparar ju håret för fullt, men det är väldigt slitet nu, och skulle behöva en liten uppfräschning. Har inte klippt mig sen jag kom hem från Kroatien i slutet av juni (om man bortser från mitt lilla hemmaprojekt med IKEA-saxen, för att korta av det lite baktill... men det är också bra längesen nu), så it's about time.
Jao.



Så är det med det. Och så kan det ju vara i livet.