and the bells were ringing out for Christmas day

Jag har en ytlig sida. Den sidan älskar känslan av nyansade ögonbryn. Vaxade och plockade. Underbart!
Så ikväll är jag nöjd, ty detta har jag nyss sysslat med.

Har även sett "PS. I love you" med mamma och hennes gulliga studium, Marie.

SE DEN! Jag säger bara det. Det var romantik, skratt, gråt, död, elände, The Pouges, Irland och alldeles alldeles uuunderbart.
Dessutom medverkade Gerard Butler, Harry Connick Jr OCH en tredje mycket attraktiv karl, som jag tyvärr inte minns namnet på. Han hade irländsk dialekt - såsom herr Butler - som grädde på moset.

Ja jag säger då det.


Jag har drömt om Irland/Skottland flera nätter nu. Jag längtar dit av hela mitt hjärta. Har ju ej varit på Irland, så jag tror jag ska testa det nästa gång.
Fast Skottland var ju svårslaget...
En rundresa som även inkluderar själva England, hade varit top of the line.

Pengar, tack.


I övrigt kan nämnas att jag snart varit sjuk i två veckor. Sanslöst tråkigt.
Efter nio dagars töntig halvsjuka med feber och halsont, bestämde sig herr Snuva och fru Bihålevärk för att dyka upp och utöka familjen.

Jag skulle ju träna och GI-a och bli fräsch till sammankomsten. Istället har jag lökat runt hemma och ätit Djungelvrål, glass och blåbärssoppa - för att inte tala om alla knäckemackor med makrill i tomatsås - och knappt rört mig ur fläcken.



Jag försökte vara med på bowling igår, men Peppe fick hoppa in efter halva gamet och överta rollen som Sanna.
Vilket betyder att jag knappade in någorlunda på de andra tävlande, emot slutet.
Alltid något.

Det känns som jag har mycket att komma med. Jag har funderat och grunnat ett tag, och bestämt mig för att jag vill skriva avhandlingar om vissa saker. Lite djupare saker. Religion och traditioner och annat viktigt.

Men det kommer sen. Separat. Bit för bit.

Just nu är jag mest sugen att köpa den där kornblå baskern med såndär boll på, som finns på H&M. Men jag har mycket knappt med pengar, och nästan inga matchande kläder. Så det vore väl dumt... men den var ju så gullig.


Just ja. Enligt livsplanen som jag gjorde upp när jag var en oerfaren snorunge, skulle jag gifta mig när jag var 23. Jag är drygt 22,5 nu.

Å andra sidan skulle jag enligt den planen även flytta hemifrån när jag var 19. Men det skedde inte förrän jag var 21.

Det betyder att jag har två år till på mig att gänga mig, eller hur?

Bra.


Nu ska jag gå och umgås med mamán.
Imorgon kommer pappa hem från Östersund. Då behöver jag inte vara sällskapsdam här längre.
Synd.

Fast roligt för dem, förstås.



Kramhej.

Kommentarer

Anonym sa…
James Dean Morgan heter den tredje. Om du menar han som spelar på en pub i Irland.

Populära inlägg