fredag, augusti 29, 2008

I would walk 500 miles

För några veckor sen kom jag att tänka på en film jag och mor lånade av Sofie för många år sen. "Benny & Joon", från 1993, med en genial och udda Johnny Depp (Sam), en lätt mentalsjuk Mary Stuart Masterson (Joon), och dennes bror Aidan Quinn (Benny).

Påminde mamma om den, och blev väldigt sugen att se den.

Ikväll gick den på nian. Lika mysig som jag mindes.
Se den, om ni inte gjort det.

Scenen med Johnny Depp i fiket är bäst.



I övrigt... är jag extremt less på att hela vänstra sidan av min kropp gör ont. Speciellt huvudet. Lägg ner!

Att sjukheten tog om imorse är inte heller nåt jag hurrar för.
Det är ju gratisveckor på Friskis & Svettis nu, för bövelen!


Nä, man får väl börj på å knyta sig. Jobb kl 7 imorgon.



Kärlek.

torsdag, augusti 28, 2008

Cruising

Bippi, ikväll är det "Cocktail"!

Den är lite lökig såklart - det är ju en åttiotalsfilm med Tom Cruise - men jag gillar den. Mysig och underhållande.

Så det blir ju kul.


Har fått bilderna från den kroatiska engångskameran framkallade, också det ganska roligt.
Fast det är alltid mer spännande innan man faktiskt ser bilderna. När man väl fått dem blir reaktionen alltid lite "jaaa... justja, det där stället ja... jaja, jamen det var ju kul", och sen lägger man undan dem och gör nåt annat.

Men minnen är minnen.
Och några bra bilder blev det. Publiceras väl på bilddagboken så småningom. Håll andan, håll andan...


Mysigt väder ute. Så länge man har bil eller buss om man måste ta sig iväg nånstans.


Hej.


PS. Dire Straits - Love over gold = dagens låt.

måndag, augusti 25, 2008

a day in the life

Hej på er,

nu ska jag uppdatera alla nyfikna läsare om mitt liv.

Jag var på två begravningar förra veckan. Morfars i torsdags, och Ingers i fredags.
Det var hemskt.

Hursomhelst har det fått mig att fundera över hur jag vill att min eventuella begravning ska vara... men mer om det en annan gång.



Jag är hos mamma och pappa. Jag är en sanitär olägenhet och skulle behöva duscha, men vet inte riktigt om jag ska göra det här eller när jag kommer hem.
Ska snart åka hem. Margo har varit ensam länge nu, stackarn.

Det är synd om mig. Jag är sjuk nämligen. Febrig, med världens värsta halsont.
Det gör mig sur, ty jag hade just kommit igång med motion och sånt.
Jag och min hurtige far har börjat gå upp för typ 300 trappsteg till Norra berget, plus utsiktstornet, och sen gå runt via Bure. Vet ej hur lång sträckan är, men bara trapporna är som ett helt träningspass.
Allt som allt tar det strax under en timme.

Eller första rundan tog det en dryg timme, och jag kom inte riktigt upp i pappas tempo.
Men andra gången, i lördagskväll, hurtade jag ifrån honom rejält, då jag i nåt slags träningstrance fick för mig att jogga mig igenom hela skogspartiet... nästan i alla fall.

Jag är i bättre form än jag trodde, vilket gör det än mer peppande att fortsätta.

Igår sov jag hos AnnaKarin, och vi hade planerat för en skön morgon på Ego. Vi tänkte vara där när de öppnade kl 7, träna nån timme, duscha basta och äta frukost där. Myysigt.

Förutom att jag vaknade 02.50 med grava halsproblem, då.

Nåja.

Var på Mary Kay-party hos Lisette igår också, det var trevligt... och jag handlade grejer som jag inte har råd med. Det ger mig lite ångest. Men snart (när vintern kommer och hyn blir vedervärdigt torr) kommer jag att behöva dem, och då är klumpsumman redan avklarad, och då kommer jag att känna mig nöjd med mitt motståndsproblem.


Är ständigt nervös över a-kassebekymmer. Tror knappast de är nöjda med de papper jag skickade in förra veckan. Måste ringa och höra imorgon, eftersom alla brev de skickar till mig är sena, och anländer till mig typ tre dagar efter att uppgifterna de begär av mig i dessa brev ska vara dem tillhanda.


Och så är jag flyttsugen. Fortfarande. Leksand är inte skrivet i sten. Men gärna Dalarna. Falun verkar mysigt också. Jag har hittat mitt favoritcafé där nu (om man nu kan bedöma via nätet), och ska posta en trevlig ansökan imorgon. Kuvertet är redan igenklistrat.


Och så är jag ruskigt sugen på min stora påse Djungelvrål som ligger hemma i skafferiet... varför blir jag alltid sugen på Djungelvrål när jag är sjuk?

Nåja. Den som inte arbetar skall heller inte äta.


Det var allt.


Nej just ja. Jag gillar The ting tings väldigt mycket. Så ni vet. Och så den där "Two doors down" med The mystery jets. Brukar låtsas att den handlar om mig. Bara jag hade ett trumset så skulle det stämma...


Jaja.

söndag, augusti 24, 2008

slip out the back, jack

Jag, mamma och pappa sitter och kollar på den UNDERBARA BÄSTASTE konserten nånsin, alltså Simon & Garfunkel i Central Park 1981. På dvd.

Mitt i pappas favvolåt alla kategorier, alltså "Bridge over troubled water", när Art galer som mest och finast - två sekunder efter att far sjungit med världens inlevelse - utbrister han krasst om stackars Art: "Vad mycket lagningar han har."


Det var väldigt kul.

Nu ska jag återgå.

"There must be 50 ways to leave your lover". Japp.

torsdag, augusti 21, 2008

to let myself go


Världens bästa mamma bjuder på Martini Rosso och massage klockan halv ett en torsdagnatt, medan man tittar på Gilmore girls.


Det är sånt man kommer minnas på ålderns höst.



Snart är det begravning för morfar.
Jag gör goda smörgåstårtor och efterrättsdito som plåster på såren.


Men snälla, ska det vara omöjligt att hitta en hyrestrea i Leksand, för två unga, smarta, snygga damer?
Hjälp!

måndag, augusti 11, 2008

Måndagkväll och skrivhumör

Alltså. Vilken bra helg jag har haft!

Speciellt lördag-söndag.

Men fredagen var också trevlig, även om den började skakigt, med äckelpäckel-migrän-sjukkänsla och vidrig huvudvärk.
Jag proppade i mig Treo (och senare Eeze), och mat på Frasses, och härdade.
Det kändes bättre när jag ätit, och just skulle börja jobba. Så småningom släppte all värk.

Jobbade 13-19. Anna stannade kvar till ca 17, vi satt och flummade och skrattade vid ett av fikborden.

Sen dök Niklas.F upp och bytte av henne.
Han hade jobbat i Härnösand i veckan, och nu var han i stan för att hämta hyrbil och umgås.

Så vi satt och hängde nån timma, sen dök även AnnaKarin upp.
Vi fortsatte hänga, tills jag började stänga (ha ha).

Sen märkte vi att det hade slutat regna, så vi åkte och spelade minigolf i stan. Vi var de enda golfarna där, men det gjorde ju inget.
Jag gick en bra runda om jag ska jämföra med mig själv, men om man jämför med andra var den nog ganska lam.
Fast jag kom ju tvåa i fredagens gäng i alla fall.

Sedan vankades det kvällsfika hos mamma och pappa. Väldigt trevligt, mysigt, roligt och lagomt.

Vid halv ett började det bli dags att tänka på refrängen, som medelålders-svensson så gärna uttrycker det. Jag skulle ju börja jobba kl 7 nästa morgon.

Men väl ute på parkeringen, visade det sig att Niklas skulle köra ensam från Sundsvall till Göteborg, utan en enda cd-skiva. Det fick inte hända, så han hakade på mig och AnnaKarin hem till mig för att botanisera lite i musikhyllan.
Vi lyssnade igenom några gamla goda Hellströmlåtar innan våra vägar skildes.

AnnaKarin sov över hos mig.
Det är liksom sällan roligt att sova ensam, nuförtiden. Man blir kinkig med åren.

Lördagen var jobb 7-16, jag var förvånansvärt pigg. Men det blev stressigt i slutet, och jag missade början av mötet.
Snäll-mamma hämtade mig dock på jobbet, så det gick ju relativt fort ändå.

Efter mötet skulle det vara grillning och campering i AnnaKarins familjs stuga i Västansjö. Men det var så många som inte kunde, så vi struntade i det.
Eller, vi gjorde en helt vanlig sleepover däruppe, vi två. Och det blev grillning till slut ändå, helt oplanerat och härligt.

Vi anlände vid halv åtta nån gång. Tog fram en fläskfilé ur frysen, lade den på upptining i vatten, och packade upp potätgratängen och de andra grejorna som vi inhandlat på Willys.

Vi åkte iväg till en tjärn och tog ett väldigt kallt, men - när man tänker på det i efterhand - väldigt uppfriskande dopp.
Blev dock inte speciellt gamla där; åkte tillbaka innan myggorna hade gett sig på vår lekamen alltför mycket.

Vi begav oss till den uppvärmda bastun, där jag sakta men säkert kände tår, fötter och näsa tina upp på ett mycket behagligt vis.
Varvade med lagom svala duschar, inklusive hårtvätt.

Avslutade denna session med att sätta mig ute på en liten bro till en liten gäststuga, njuta av kvällstemperaturen och beskåda den vackra sommarkvällshimlen ovanför de otroliga, gröna ängarna.

Sedemera blev det dags att göra i ordning maten. Vi inledde det hela med en hutt Nyköping, den värmde gott i kistan, och smakade lagom mycket lakrits.

Vi adderade lite extra vitlök och ost i potätgratängen, och lät ugnen ta hand om resten.
Fläskfilén marinerades snabbt men effektivt i grillolja, och grillades på hi-techgrillen ute på gården.
En flaska Sunrise Merlot öppnades och började avnjutas (det var väääldigt längesen jag njöt av rödvinssmak), och vi dukade upp vår festmåltid ute på altanen, med massor av värmeljus och dylikt som enda belysning.
Kings of convenience spelade och sjöng mycket, mycket behagligt i bakgrunden, och aldrig har väl mat smakat så gott som den gjorde denna afton.

Vi tryckte i oss varsin Turkisk peppar-glass och lite popcorn till efterrätt.

Vid halv ett sade vi tack och godnatt till denna dag, och somnade utan att ställa väckarklockorna (otroligt).

Nästa morgon vaknade jag vid 06-tiden, med den inbyggda jobb-stressen. Det var skönt att kunna somna om i lugn och ro.

Vaknade 10.40 utan minsta lilla antydan till spänningshuvudvärk. Det var längesen, och underbart.
Gick på dass, återvände till sängen, "lägger mig och läser en stund", tänkte jag. Och somnade.

Vi vaknade 11.20 av att AnnaKarins telefon ringde, och kände sen att det var en lagom tid att stiga upp.

Åt frukost på altanen, konstaterade att solen verkade hyfsat stabil. Så istället för att ta en promenad i det närliggande naturreservatet, packade vi i ordning böcker, kuddar, handdukar och filtar, och begav oss ut på sjön med familjens eka.

När vi befann oss ungefär på mitten av vattnet, lade vi ner år-verksamheten, placerade oss i ryggläge på varsin bänk, och läste varsin bok. Livet kändes fridfullt, och även om solen gärna hade fått skina och värma en aning mer, fanns inget egentligt att klaga på.

Det gick säkert en halvtimme utan att nån av oss knystade minsta lilla ljud.

Sen gallskrek Sanna Mattsson rätt ut. En vettskrämd AnnaKarin fattade ingenting, tills undertecknad pekade på fulspindeln med vitkroppen som tittade fram på ena båtkanten, ungefär där jag hade fötterna.

Vi (AnnaKarin alltså) lyckades få bort den ganska snart, vill jag minnas, men det tog inte lång stund innan en vanlig svart rackare också visade sitt tryne. Jag skrek igen. Den försvann.
Vilken lättnad det var att se dem flyta iväg över vattnet med hopkorvade ben!

Men ack, bara sekunder efter detta dök en tredje upp på båten. Också den med vit äcklig kropp.

Nu kände jag att det var en konspiration på gång. Dessa spindlar skulle på mig till vilket pris som helst. Paniken kom krypande, jag slängde mig skakande upp på benen, halvt om halvt över AnnaKarin, gallskrek och grinade som ett barn medan jag krampaktigt höll henne i knäet (?).

När hon lyckats fått bort den, kändes det som en god idé att åka iland på andra sidan sjön, där en pytteliten strand fanns. Vi ville bada.

Väl där bestämde vi oss för att det var för kallt. Så vi tog en tur in i vassen och kikade lite, istället.

På väg tillbaka ut till mitten av sjön, började jag slappna av och känna mig som mig själv igen. Vi skulle återuppta vår avslappning och bokläsning en stund till, tänkte vi.

Jag hade preciiis lagt mig på min bänk och lyckats andas ut, när jag vände blicken mot båtkanten som var närmast mig.
Vad såg jag då?

Den största, fulaste äckelspindeln med den vidrigaste vitkroppen av dem alla.
Han kom mitt i mitt blickfång, så jag skrek: "AAAARRRGGGHH, JAG HAR ÖGONKONTAKT MED 'AN!!!", och flög upp igen.

Det dök upp en eller två till, innan AnnaKarin hittade deras gömställe; en plåtflärp på utsidan båten.
Nu kände även hon sig lite skrajsen och spänd.

Jag började ro mot land.

När det var kanske 50 meter kvar, såg jag hur AnnaKarin fäste blicken på min högra arm, tog min ena toffel, och drämde till. Det visade sig i efterhand att det var en geting som hade placerat sig där, men jag tänkte reflexmässigt "SPINDEL!", skrek så att det ekade över hela sjön, och tappade högra åran.

Ställde mig raklång i båten, slet av mig linne och mysbrallor, och sa hjältemodigt: "Jag hoppar i och hämtar den AnnaKarin, jag hoppar i!".
I själva verket var jag ganska lättad över att komma ifrån "djävulsbåten"...

Företog mig ett extremt ograciöst hopp rätt ner i vattnet, som en klumpig hund ungefär, och simmade ikapp åran med ljusets hastighet.

Simmade tillbaka, langade den till AnnaKarin, och fortsatte simma hela vägen in. Vägrade att närma mig vitkropparna igen.

Upptäckte att det var rätt skönt i vattnet ändå, så det slutade med att AnnaKarin kom ut och gjorde mig sällskap.

Vi kände oss uppfriskade när vi återvände till stugan. Och jag kände att hjärtklappningen fortfarande satt i, och att nerverna var klena.

Tröstade mig med kalla Chorizo-korvar, Ballerinakex och AK's nykokta rabarberkräm.

Vi somnade en stund framför "About a boy", sen började vi så smått att packa oss hemöver.


Men FY vilken skön helg, såhär i efterhand (och även mittihand, eller vad man säger) !


Nu orkar jag inte skriva nåt mer.

söndag, augusti 03, 2008

färgerna man bara ser på bio...

Men hej.

Jag sitter hos mor och laddar inför aftonens spelning med Lars Fläta, som Ella av nån anledning envisas med att kalla honom.

Winnerbäck alltså.

Det var rätt kul förra veckan, när vi skulle lyssna på honom i bilen.

Ella: "Nu schka vi lyschna på Lars Fläta."
Jag: "Ja... vad tror du, skulle jag kanske ta och gifta mig med honom, nu när jag har en fläta i luggen och allt? Så kunde jag heta Sanna Fläta."
Ella: "Hehe, jaa. Schå heter ni Lars och Schanna Fläta... fascht du kan ju inte hoppa in i jadion!"
Jag: "Nej... men han finns ju på riktigt. Så jag skulle ju kunna träffa honom."
Ella: "FINNSCH HAN DE?!"

Jao.

Annars då. Nåt spännande att berätta?
Njä.

Jag och AnnaKarin hade pizza- och tevekväll igår. Några roliga citat kläcktes.

Vi kollade på "Vanity Fair", med bl.a. en av AnnaKarins favoritpuddingskådisar, Jonathan Rhys-Meyers. Men han spelade en oduglig yngling.

Jag: "Han är en riktig sprätt, den där."
AK: "Jo, han brukar vara det, Jonathan."
Jag: "Ja, men du vet vad man säger. I de största sprättarna simmar de lurigaste småpojkarna."

Eeh.


Sen peppade vi oss själva inför denna afton, med att kolla på Winnerbäcks spelning från Linköping 2003. Den var bra, förresten. Har aldrig sett den i sin helhet förr, fastän jag haft dvdn i säkert två år (?).

Och motvilligt erkänner jag att Lisa Ekdahl gjorde ett ganska lagomt och angenämt gästspel, fastän jag inte tål na, och är ganska övertygad om att hon inte har alla hästar i stallet. Men "Tvivel" blev liksom lite extra bra med hennes stämma.


Hursomhelst, under konserten filmades publiken väldigt mycket.
Och typ alla såg så otrooligt svennebanan-iga, lökiga, ostajliga och tråkiga ut.
Så mot konsertens slut utspelades följande konversation:

Jag: "Alltså Linköpingsborna är då ena fula stackars satar, det kan man ju konstatera."
AK: "Jaa, kolla tjejen där, är det en tjej eller en kille?"
Jag: "En kille."

Det var det om detta.

Nu ska jag ta en dusch, tror jag å det bestämdaste.


Vad synd att vädret är mulet och kallt av sig. Men jag vill tro att när herr Fläta drar igång "Solen i ögonen", så spricker molnen upp. Jojomen.





PS. Snälla Lasse, spela "Min älskling har ett hjärta av snö", bara för att det är Sundsvall och allt! Även om den inte ingår i låtlistan annars. DS.