torsdag, juli 31, 2008

Good night nurse!

Hej hej hallå där.

Jag saknar den Morgonpasset-tävlingen.
Minns ni?
Det ringde in två tävlande, och programledarna spelade upp snuttar ur några låtar, och så var det olika teman varje gång.
Typ, de spelade "Life on Mars?", och så fick man skrika sitt namn, och sen "hej hej hallå där, är inte det där en sång som Christer Fuglesang borde sjunga på just nu?" (ifall det var dagens tema), och så sa programlederna "ja, är det det?", och så fick man gissa på ja eller nej.

Mycket roande.

Funkar som hälsningsfras också. Det var det jag använde den till nu.
Jag gör det igen:

Hej hej hallå där.


Ja hörrni ungdomar. Min vecka hittills har varit tämligen behaglig.
Jag hoppade in och jobbade för Lotta.N i måndags. Med Marie alltså. På Coop och OKQ8.

Senare samma dag packade jag katt, kudde, badkläder och lite annat, och åkte med Johanna, Ludvig och Ella till mormors ljuvliga sommarstuga på Killingskär.
Där stannade vi till idag. Igår anlände även Lotta och Ester. Och Ludvig fick åka hem till Jonas.

Det var en välbehövlig och avkopplande vistelse med sol, bad, fin natur, Allsång på Skansen, söta barn, ätande och drickande, skratt, läsning och sömn.


Fast jag är trött på att alltid vara mittemellan det mesta.
Där sitter alla andra och har barn och familjer och Riktiga Liv. Och så kommer jag... med en katt och en etta med sovalkov.

Och barn blir förvånade när man berättar att man jobbar, för de trodde att man gick i skola, och att man är ett barn.


Samma sak när man är i Stöde. Jag älskar att vara där också, och jag älskar min familj. Detta handlar inte på nåt sätt om dem. Bara mig.
Jag känner mig alltid över. Emellan. Jag flyter mest runt och gör... ptja, ingenting.
Finns tillgänglig när det behövs. Sitter och läser i nåt hörn. Hjälper till när/om nån vill ha hjälp. Säger nåt halvroligt ibland. Svarar på tilltal.

Jag måste framstå som världens tråkigaste i dessa sammanhang. Speciellt när det inte bara är släkt, utan släkt + barnfamilj-som-släkten-är-goda-vänner-med.

Jag trivs ju... men det känns som att jag borde ha mer att komma med. Nånting eget. Att tillföra.

Denna känsla hör väl ihop med känslan att det är dags att byta stad. Ta befälet över sin egen tillvaro.
Så att man har nåt att berätta när man träffar släkten, och kanske även barnfamilj-som-släkten-är-goda-vänner-med...


Äsch, jag vet inte. Men jag tycker att jag är ganska logisk.

Jag har resonerat mycket på sistone. Med mig själv.

Jag är så trött på vissa aspekter av mitt liv. Av min person. Min konflikträdsla, till exempel.
Min vilja att fly från obehagliga känslor och situationer. Svårigheten att orka erkänna för sig själv att man är besviken eller sårad av nån anledning. Orka deala med såna känslor.

Då är det så mycket lättare att tänka att man själv ändå skulle svikit eller sårat, förr eller senare.

Nu tänker ni "aha, kärleksproblem". Men jag menar inte bara så, utan när det gäller alla relationer och situationer i livet. Många, i alla fall.



Jag undrar också lite varför vissa bara totalt slutar höra av sig när nåt roligare dyker upp. Man kan väl svara på tilltal i alla fall.

Och jag undrar varför man inte åtminstone får ett "tack" när man slängt ur sig en gratulation.

Men världen kretsar väl inte kring mig. Inte ens litegrann.


Nu ska jag ta mina vedervärdiga ben, min lätt rödbrända hy och mina nya fina fräknar och gå och lägga mig.


[Jag skrev en grej inom dessa klamrar, men jag raderade det igen. Det blev för lökigt och ömkligt. För kliché.]


God natt.


PS. Tori Amos platta "The Beekeeper" växer verkligen för varje lyssning. Jag gillade den inte så mycket första omgången. Men den är ju hur fin som helst. De allra flesta låtarna i alla fall.
Rekommendation utfärdas härmed!
DS.

tisdag, juli 22, 2008

skavsår och skitsnack

Ibland skaver livet liksom lite, litegrann.

Och jag har blivit en aning semestertjock. Utan semester.
Coop-tjock, snarare.




Ibland inbillar man sig att man skulle tagit chansen om man fick
bara för att man vet att man aldrig kommer få den
för om man verkligen skulle få den
skulle man ändå inte vilja ta den.

Varför är det så? Kan man undra.

Mänskor är konstiga. Inte minst jag.




Jag längtar bort. Upp upp och iväg. Ungefär.


Semester, snälla.
Höstsemester ska jag ha. Och åka tåg.

Det blir phett nice.

söndag, juli 20, 2008

so sell all my things

Jag har bestämt mig...






för att byta stad.



Tror jag.

måndag, juli 14, 2008

ett svensktalande bättre folk

Jag gillar nog Anna Järvinen rätt hyfsat.


Hej förresten.

Bio är bäst. Extra bäst på somrarna, av nån anledning.
Det är hela grejen liksom. Doften, miljön, att köpa varma chips/popcorn, dricka och en påse M till överpris.

"Mamma Mia!" var ett lyckopiller. Första kvarten satt jag och mamma var för sig och tänkte i smyg "eeeh okej, ska de tjoa, skrika, dansa och spela över hela filmen igenom eller vad är dealen?", men sen blev den bra. Vacker (rent bildmässigt), ganska rolig, mäktig musik, osv osv.
Abba-låtarna är ju faktiskt rätt bra när det inte är A's & A's jobbiga stämmor man hör.

Jag håller med ST-recensenten, som sa att Meryl Streeps "The winner takes it all"-scen var skäl nog att gå på bio för.

Meryl var förresten mer lik morsan än nånsin.
Colin Firth var gulligast och charmigast, som vanligt.
Och Dominic Cooper gick absolut inte av för hackor!

Så vi är nöjda. Alla som kom ut ur salongen hade breda leenden på läpparna. Ganska härligt.
Gå och se, ungdomar.


Tja, nåt mer? Huvudvärk, en känsla av att förkylning är i antågande, trötthet, viss uppgivenhet, less-på-jobbet-het.

Men snart är det Winterdäck-konsert, hä bli kul hä.


Känner mig lite lökig som sitter hos mamá ý papá om dagarna nu... men det är så trevligt. Här finns flera rum att lufsa runt i. Här är ljust och fint och utsikt över stan och balkong på solsidan. Här är människor och mysfaktor.

Jag hatar att vara hemma i min lägenhet om somrarna. Man kommer hem, och in, och sen är man liksom där. That's it. Det finns inte så väldigt mycket att se eller göra. Inget att prata med (förutom kattstackarn, som kanske är lite ensam nu då, men verkar roa sig själv storligen ute på balkongen, med flugfångeri och annat).

Men men, det är sådär i livet.


Avslutar med Snillen Spekulerar, från en afton i Kroatien.
Vi skulle sätta oss nånstans och beskåda solnedgången, eller bara njuta allmänt av kvällen, eller vad det var. Funderade på var vi skulle placera våra bakdelar.

AnnaKarin: Det är så sabla hårt att sitta på stenarna alltså.
Sanna: Ja, det är extremt hårda stenar de har i det här landet.
AnnaKarin: Jaa. Stenhårda.


Ha ha hej då.

söndag, juli 13, 2008

roadtrip + bio = en bra helg

Hej.

Igår var jag, AnnaKarin, Sandra och Cecilia på roadtrip, som ni vet ifall ni läste mitt förra inlägg.

Vi besökte Strängnäs och gick på sammankomst. Lyckades pricka in samma folk som förra gången vi okynnes-åkte, nämligen stockholmare och skåningar.
Men det var trevligt, jag träffade Nathalie, Johanna.S, Åkerbergs, Maggan.G, Jennah, Rupert (han var också okynnes-där, ty befinner sig i Seattle och San Fransisco under sin ordniarie sammankomst... kul för honom, ja)... och fler.

Efter programmet satte vi oss i hamnen, vid de där trevliga röda små bodarna, där man kan köpa mat. Vi köpte mat.
Woktallrik och cola till huvudrätt, våffla med drottningssylt och grädde till efterrätt, för min del. Mäkta gott, på min ära.

På hemresan fick vi för oss att åka in i Enköping och kolla vad det var för en stad. För själva kommunen är ju sååå vacker att åka igenom.

Vi hittade nåt som hette Drömparken, och var helt sagolikt vacker och mysig. Hoppas flickorna lägger upp bilder på bilddagboken snart, så att ni får se.

Vi ville beskåda nåt mer, kände vi, så funderade på att även åka in i en av mina favvostäder, Gävle.
Men när vi såg en skylt som pekade mot Sigtuna, kändes det som ett ännu bättre val. Jag har aldrig varit där, men min mor har alltid tjatat om dess vackerhet, och om hur mycket jag skulle gilla den. Stan alltså.

Hon hade rätt. Med råge. Jag blev kär. Tror att jag inte var den enda.
Vi strosade runt och kände oss som i en film. Nej, en saga. Nej, en annan värld.

Det var toppen! Verkligen.
En mysig dag.


Nu måste jag avsluta, för mor och jag ska promenixa till stan. Vi ska gå och se "Mamma mia!" tänkte vi. Jag hatar ABBA, men känner mig sugen på filmen i alla fall.
Tokigt va?



Peace.

fredag, juli 11, 2008

och se på min bringa, det kallar jag hååår

I'm back!

Sitter i mors och fars hyresrätt. Ja ni hörde rätt. Hyresrätträtt. De är coola stadsbor nu, och har fr.o.m. idag bredband och hela paketet.

Det hela är mysigt, nytt, spännande och allmänt toppen... förutom när man får lite panik över förlusten av huset.
Men det var värst i lördags, när vi och folk var där och plockade bort alla möbler.

Nåja.

Massor har hänt sen sist jag skrev, såklart.
Måste fatta mig kort nu, ty imorgon ska jag bege mig till strängnäsa med AnnaKarin, Sandra och Cecilia. Vi kände för en roadtrip.

Har jobbat (StädZon) från 06.00 tolv dagar i rad nu... så mest av allt i hela världen, hägrar en fet sovmorgon.
Jag ämnar sova i bilen.

Men jobbet går ok. Det är väldigt kul att jobba med Cissi. Vi har infört termoskaffetradition, och skaffat en maskot och allt sånt där som man ska när man är städkollegor.


Jag och kakan har ju kommit hem från Kroatien också, välbehållna och dana. Det var en härlig vecka, med mycket sömn, sol, bad, oväntat snygga karlar, vattendrickande, ätande, migränanfall, och uuunderbara, lagom ljumma, mörka mysiga kvällar. En och annan båttripp hanns också med. Och så parasailing.

Så vi är nöjda.

Det har även varit sammankomst (bland de bästa jag upplevt nånsin, utan att överdriva), och besök av Greta och Alex och Bengtssons och fler.
Det har varit roliga aftnar med positivhalaren och hans gäng, och det har varit massor med flyttbestyr och blandade känslor och trötthet och skratt och gråt och flum. Och skräpmat.

Det finns såklart mycket att berätta, men jag nöjer mig med detta. Och avslutar som sig bör med några roliga citat.

Det första är även det nyaste. Det var Måns som klämde ur sig det häromdan, när han och Simon följde med Erika till huset för att hjälpa till med slutstädningen.
Han är väldigt åldersfixerad just nu, bör tilläggas...

"Sanna, vill du leka med farmor och farfars katt, Kalle? Han är också 22 år. Han är bliiind, hörselskaaadad..."

Ungefär som jag då, alltså.

Jo, en till rolig grej som inte alls har med ovanstående att göra (jag sparar roliga citat i utkorgen i mobilen, därför blir detta helt sammanhangslöst och härligt), var när jag, sommarbarnet, The Fännicks och Steven kollade på Skönheten & Odjuret hos mig en kväll i juni.
Gaston galde på som aldrig förr, i den där sången han sjunger inne på puben. Ni vet, där han skryter om alla ägg han äter, och allt hår han har på bröstet och så.

Det finns en fras där man inte riktigt hör vad han sjunger, han går liksom upp i en hejdundrandes lång och kraftig ton. Nåväl, vi blev i alla fall fullt och fast övertygade om att låten går på följande sätt:

"Jag har lovat mig själv, jag ska ha den där Belle, så nu haaaar jag blondeeerat miiiin taaaaaarm..."

Ha ha.

Pappa har varit rätt rolig som vanligt, också.
En dag när vi var här och bar in grejer till lägenheten och förrådet, klampade jag fram till honom och sa med bestämt och vädjande tonläge: "Nyckel till förrådet, yo."
Han replikerade blixtsnabbt: "YAOZA!"
Like Clabbe in the 70's.

Och i lördags, när jag var här på förfest, och hade gjort mig gatufesten-fin med lila sjalett/huckle, kom han in i köket och sa på fullaste allvar: "Du är snygg i paraply."



Resten av utkorgen-materialet sparar jag till nästa gång.



Nu ska jag åka hem och kanske sova lite. Bilen går kl. 05.00 imorgon.
Men det var ju så underbart kul att blogga! Alldeles för längesen sist.

Nåja, jag får väl snart tillfälle igen. Det finns hopp för mänskligheten.


PS. Såg Hellström på gatufesten. Fantastiskt förstås, om än väldigt kort, och rumphugget, eftersom extranumret framfördes av polisen.
Avnjöt även en Amanda Jenssen i toppform. Högklassigt!
DS.