"det var evigheter sen nånting brann, i alla fall nära mig"

Ja, jag fortsätter med Winnerbäck och nostalgiträsket.
Sitter och läser gamla bloggar på Lunarstorm, från den tiden då det hette dagböcker.
Det är av just den anledningen som jag har kvar mitt Lunarstorm-konto. För att kunna gå tillbaka, läsa, minnas.
Ganska mysigt.

Idag känns livet ensamt. Sådär intensivt, så att man får ont i magen och en klump i halsen, ni vet?
Men det går ingen nöd på mig egentligen.
"It's just emotions".


Vad var det jag ville ha sagt med kvällens blogginlägg?
Har glömt huvudtanken. Tappat tråden.


Måste åka hem och sova strax. Imorgon kl 06.00 börjar jag min nya karriär som städerska. Ska hänga på Marie i en vecka, hon ska lära mig allt hon kan.

Har fortfarande inte riktigt kommit över det faktum att jag kommer ha högre timpenning på detta jobb, än på det jobb där jag huserat i 2,5 år, och dessutom har behörig utbildning till.
Men men, ju mer pengar, desto gladare Sanna.
I alla fall just nu, ett litet tag. För jag är pank.


Just ja. Var ute på Tranviken och grillade en sväng igårkväll. Det var rätt trevligt. En korv eller tre sitter ju aldrig fel.
Sen fick Henke dambesök av mig, AnnaKarin och Michaela. Vi hyrde filmer. Jag och AK somnade i soffan under den andra. Synd, den verkade bra. Brittisk, svart, lite skruvad humor. "Trångt i kistan" på svenska, jag minns inte den engelska titeln.

Kanske kan låna den av H-boy i veckan.


Jaja. Det var det om detta.

Gruvar mig lite för att lämna huset.
Vill vara här så mycket som möjligt, medan tider är.
Snart åker jag ju utomlands, och när jag kommer hem är det sammankomst, och direkt efter den flyttar mamma och pappa till en trea i stan.
Roligt. Men tragiskt.
Aldrig mer Åka Hem Till Maland.


Livet går väl vidare... men det känns lite jobbigt.

Säkert därför jag är på gråtmild-humör också.


Nä, nu drar jag. Strax.