torsdag, maj 29, 2008

I think I'm a little bit...

Wow, mitt andra blogginlägg på mindre än ett dygn. Imponerande, inte sant?

Idag är en bra dag. Solen skiner, jag är glad.
Äter stenhård GI för fjärde dan och börjar se ut som folk igen.

Har ganska nyss varit hos Hagabagare Sten och pratat om höstens planer.
Han tyckte jag verkade passa för det jobb han ville ha mig till.
Inte så mycket brödbak eller tårtor, mer cafégrejs, mackor och sånt. Perfekt, ty då slipper jag slita ut min bräckliga lekamen.

Så vi ska höras av efter sommarn. Om jag inte får nåt annat jobb innan förstås, men... fet chans.


Ja. Nu sitter jag på kultan. Ska stämpla, sen gå till banken och föra över pengar från sparkontot till persondito.

Och nu för en sekund sen bestämde jag med AnnaKarin och Marie att träffa dem i hamnen och titta när de äter maxmat.
Det blir nog mysigt. Jag får ju vara uuutomhus.

AnnaKarin förresten, hon var väldigt rolig sist vi var hos Jacob. Efter bowlingen och tacosamkvämet hos Kurus.
Vi skulle spela Guitar Hero, och det var Jacobs tur. Han ville prompt ha den vita gitarren, för han var van den, etc. Till den hör ett sånt där guitar strap, ett axelband eller vad man ska säga.
Men det verkade vara spårlöst borta just för tillfället. Han utbrast upprört: "Men vart är mitt band?!"
AnnaKarin replikerade snabbt: "Men nu låter du som Magnus Uggla. De sitter ju här!!" (gestikulerandes mot mig, Sandra och Michaela... för vi och J ska ju eeeh, starta band, om ni inte visste det).

Kul tycker jag.


Måste gå.


PS. "Little bit" med LykkeLi är baske mig ganska bra. I smyg. DS.

onsdag, maj 28, 2008

picknick, någon?

VAD UNDERBART DET ÄR UTE HÖRRNI!!

Jag har plötsligt förvandlats till en outdoor-person.
Vill vara ute och lapa sol så mycket det bara går, vare sig det är genom att sitta och slöa på en bänk, promenera, cykla... you name it.
(Fast det kanske händer mig varje sommar? Man glömmer så fort.)

Och dessa ljusa, trygga, sommarkvällar sen. De är fantastiska.
Men lömska, i det de lockar fram envetna bröllopsfantasier i en ung jäntas sinne. Har alltid gjort, kommer alltid att göra.
Jag väljer att älska det istället för att förfasas.

Well.

Igår upptäckte jag en fantastisk promenadslinga alldeles i mina hemtrakter. Jag som trodde att det inte fanns nåt mysigt område alls i Korsta! Ack så jag misstog mig.

Jag skulle gärna bo där, där jag var ute och promenixade. Det hade typ allt.
Närhet (relativ) till vattnet, utsikt över gröna, böljande ängar, stora träd, en allé, en grusväg, fina hus, ett stall... ja det var som på landet. Fast såpass centralt ändå.
Mitt hjärta sattes i brand litegrand.



Idag gick jag hem från jobbet. Grejade lite hemma. Disk och sånt.
Fick akutspringa till tvättstugan också, för det visade sig att jag råkade ta Annas privata tröja att jobba i, imorse. Hon var så lagom glad när hon anlände kl 12 och fann att hennes vita långärmade var nersolkad av allsköns livsmedelskladd.
He he. Tur att hon är en snäll jänta som håller humöret uppe under de hårdaste av prövningar.


Vid fyrasnåret gick jag ut, och jag såg och se! Det var solsken! Oväntat på ett bra sätt.

Jag tog som planerat min hoj och begav mig mot Maland, med "Mammas nya kille" i öronen. Fabulös naturupplevelse (tog vägen via Tunadal - även det ett underskattat område) blandat med humor och bra musik. Jag var helnöjd, allmänt lycklig och en aning svettig när jag anlände till huset.

Ska försöka att fatta mig ganska kort nu, så mor och jag hinner kolla lite Gilmore.

Men det var några grejer jag tänkte ta upp...

Är det nån som vill ha en katt?
Jag älskar Margo, men jag tror att hon har damp. Närå. Jag tror bara att hon jättegärna vill vara utekatt. Hon är i livligaste laget - även för att vara ett barn - och när hon inte flänger runt i lägenheten som den värsta virvelvind, eller jagar mina fötter, sitter hon och stirrar stint ut genom fönstren, "jagandes" diverse fjäderfän som hon får syn på där ute.

Kanske Peter och Malin (som ska köpa mamopaps hus) vill ha en huskatt..? Ska fråga dem.

Till saken hör också att dryga hälften av min umgängeskrets (inkl. mor) är kattallergiker, och inte gärna vistas hemma hos mig längre stunder pga. detta.
Nog för att man kan umgås hemma hos andra... men det är ju trevligt med lite människor och lite glädje innanför ens egna väggar ibland också.

Suck, vilket dilemma.

Moving on.

Bara så ni vet, ifall nån skulle vilja göra undertecknad väldigt glad, så kan man antingen köpa mig Joni Mitchells album "Blue", som jag saknar att lyssna på, eller så kan man fylla på min Gilmore-dvd-samling (säsong 4-7 saknas)...

... ELLER! Så kan man uppfylla en av mina högsta önskningar inom området "samtida härligt nonsens", nämligeeen att ge mig en trubadurväckning!

Ni vet, Morgonpasset i p3 har ju de fantastiska killarna i "The ultimate morning experience" hos sig på fredagmornarna.
Begåvade gitarrpojkar med härliga röster, som ringer och väcker folk och sjunger låtar.
Det som behövs är att en anhörig anmäler det hela på sr.se/p3/morgonpasset, skriver en motivering och vilken låt som ska spelas och så.

(Det finns t.ex. två Winnerbäcklåtar som jag brukar låtsas handlar om mig, och det är "Min älskling har ett hjärta av snö" och "Aldrig riktigt slut". Sen har vi ju min favoritlåt alla kategorier i år, "I'm yours" med Jason Mraz... och tja, det finns väl mer att välja på också. Bara så att man vet. Utifall att.)

Ja, det hade varit lite kul.


Nåväl. Schlagern då, vad ska vi säga om den? Norges låt var bra, Sebastien Tellier var såklart coolast (karln körde in på scen i en golfbil som vore det världens naturligaste sak, bara det värt applåder), och Björn Gustavsson som delade ut Sveriges poäng var roligast.
Luuks små spontana kommentarer är alltid roande också.

Resten kunde man varit utan.



Nu avslutar jag kvällens blogg.

Imorgon ska jag till Haga bageri vid 11-snåret, och prata med chefen. De bygger ut i höst nämligen, och behöver anställa fler.
Det var därför han ville ha tag på mig i förra veckan.

Jag känner mig glad och förväntansfull inför detta möte.


Hejdååååå.

lördag, maj 24, 2008

det fladdrar till i en tyllgardin

Jag och Anna jobbar som as i helgen. Men vi får ju vara tillsammans i bageriet, så det blir många skratt.
Speciellt frampå eftermiddan, när man börjar bli övertrött.

Igår, till exempel, när Anna skulle göra några gräddtårtor att ställa i montern, frågade hon mig:
"Ska jag göra hallon, jordgubb eller blåbär?"

Jag: "Blåbär kanske vore kul! Fast jordgubb... " (kanske säljer bättre, eller nåt sånt, tänkte jag säga).

Anna: "Hallon blir nog bäst."

Jag, som ett uppgivet barn, utan att tveka: "Hallon... blir nog bäst."

Men se! När hon stod och fixade tårtorna, skrek hon plötsligt "MEN JAG ÄR VÄL MILLENNIUMETS ÅSNA!". Hon hade nämligen lagt på jordgubbssylt istället, så jag fick min vilja igenom.

Jag slutade jobbet vid halv fyra igår (tja, idag med för den delen). Kom ut och upptäckte till min förvåning att det var varmt och soligt.
Råkade ta fel buss hem - en plusbuss som for genom ett trevligt villaområde i Bosvedjan, och genom Haga och Skönsberg och allt vad det var.
Det var underbart, jag kände mig som en turist som satt med p3 och Radio Guld i lurarna, och njöt av den vackra naturen utanför bussfönstret.

Jag bad chaffisen om att få hoppa av på Hellbergsgatan, vid uppfarten mot Tjädervägen. Det blev en alldeles lagom promenix hem, och jag njöt i fulla drag av alla olika blomdofter, av de ljumma vindarna, de gröna träden och den varma solen.
Än en gång insåg jag att jag inte hör hemma i en lägenhet i Korsta.

Jaaaag trivs bäst i öppna landskap... osv.
Längtar verkligen efter vildvuxna ängar och gröna, böljande hedar. Efter träd i miljarder, och absolut frihet.


Oj så högtravande det blev...

Jag kom hem, sov som ett as, kollade dubbelavsnitt av "Scrubs" plus annat bra på teve.
Sen strök jag kläder, tog en dusch, och slocknade.


Idag har det varit jobb igen. Mycket, igen. Men kul med Anna, igen.

Men mer om det en annan dag, nu är det bröllopsdagsfest hos Langsjös, och: Melodifestivaal!
Rösta på Sebastien Tellier nudå!!


Puz.

torsdag, maj 22, 2008

killen är helt skev

Oj, jag fick verkligen Kristian Anttilas "Smutser" i huvudet väldigt starkt, när jag loggade in på msn och såg Cecilias såndär lilla eftertext.

Men det gör inget. "Smutser" är den enda Anttilalåt som jag faktiskt gillar en aning. Refrängen är ju hejdundrande svängig.

Ja. Jag är alltså i Maland. Trött som ett ap, med mensvärk och magvärk och trötthet. Ser halvt gravid ut. Känner mig 20 kg tyngre.
Men är ganska glad. Det har varit en kul kväll.

Jag skrev upp ett roligt pappacitat, men verkar ha glömt post it-lappen nere. Jaja. Det var nåt om lill-Erik Sjölander, i alla fall. Efter att bokis var avslutat och klart, gick han fram till pappa och gav 'an en chokladbit helt oförhappandes. De känner inte varann så väl, så pappa blev förvånad.

Nån timma senare kom han in till mig och mamma i köket, och sa konfunderat nåt i stil med:
"Men hörrdu, vad fick den där lillen i huvvet idag då, när han kom och gav mig choklad efter bokstudiet?"

Ganska roligt ändå.


Ja, vad händer annars i mitt spännande liv...

Jag kan berätta att jag går runt och tar mig själv på nävarna hela dagarna nu, för de är otrooooligt mjuka och härliga. Ni skulle dö av mjukhet om ni kände efter.
Detta tack vare fantastiska "Vaseline intensive rescue moisture locking body lotion (sensitive) NEW for very dry skin".
Jajamensan!

Och jag behöver inte ens smörja varje dag, de har redan återfått sin naturliga smoothness. De behövde bara lite hjälp på traven.

Jag citerar baksidan:
"... ökar omgående fuktreserven, och tillför konstant fukt till huden hela dagen [...] den rätta förutsättningen för torr hud att återställa sig själv".

Mm, så kan det vara.


Idag har jag jobbat 7-13. Imorgon jobbar jag 7-13. På lördag jobbar jag 7-15 (det är min lediga helg egentligen, men är ju morsdagshelg, så nu blir det jobb 3 helger i rad, jättejätteskojigt). På söndag har vi extraöppet, så jag jobbar... tja, vet faktiskt inte riktigt när jag börjar. Men vi stänger kl 15.
På måndag jobbar jag 7-13.

It's a hard knock life.

På lördag är det även bröllopsfest hos Langsjös (mamma + pappa i 20 år = sant, grattis!), och så är det Eurovision.
Då röstar vi självklart på Frankrikes Sebastien Tellier, eller hur hörrni?



Gjorde en himla fotboll på en tårta idag. Det var spännande. Den såg lite speciell ut. Meneee... jag är rätt nöjd.


Och apropå jobb (typ) så måste jag skryta över vad gull-Anna sa till mig häromveckan. Jag beklagade mig över att jag hunnit göra så lite grejer den dan. Hon:
"Neje... du är världens bästa tjej. Om jag var kille skulle jag nog vara kär i dig."

Naaw. Som man säger.
Jag blev lite glad och så rå.



I övrigt längtar jag efter bebisar. Inte nödvändigtvis mina egna (fast jo det med, helst av allt), men små, nya, sötdoftande, rosa, näpna, lite svullna knyten. Såna som man blir alldeles varm och lugn av att hålla.

Suck. Mormoner, mormoner.


Har ni förresten tänkt på att den där Wyley eller vad han heter... Wailey? Han som har nån låt som heter "Wearing my Rolex"... i alla fall. Han låter EXAKT som Vicky Pollard i Little Britain.
Ni vet hon "yea but no but yea but" ?

I alla fall dialektmässigt. Och så pratar han ju väldigt fort (han är en såndär rappare), som Vicky.
Och det är tillräckligt för att få mig full i fniss.

Jag saknar Little Britain. Delar av det.


Jaja, dags att sova för längesen.



Sa jag att jag börjar jobba 7 imorgon?

PS. Winnerbäcks nya låt "Strimmor" är förresten top notch. Fem toasts! DS.

lördag, maj 17, 2008

don't you let me go let me go tonight


Jag är hos Kurus på samkväm.
Det är trevligt, men jag är på mitt allra asocialaste humör.
Trött som en gnu.

Har en sån där gå-runt-och-löka-och-lyssna-på-sorglig-musik-och-sucka-för-sig-själv-dag.

Kl 20 ska vi bowla. Det blir nog kul. Brukar bli det när man inte har några förväntningar.


... Men hur konverserar man med folk? Jag har glömt.

onsdag, maj 14, 2008

hello and goodbye

Är på kulturmagasinet och känner mig lite sur över regnet.
Fast äsch, det gör inget. Jag ser framemot att komma hem till min nystädade lägenhet, husken efter jobb och bussbyten och stadsärenden, tända värmeljus i badrummet och duscha varmt, till ljudet av nånting trevligt i musikväg.

Efter jobbet idag åkte jag till Haga bageri och lämnade den där ansökan som jag lovat chefen där att lämna. Pratade med honom i februari, men har inte kommit åt att skriva ut nån ansökan förrän nu (tack vesslan).

Jag förklarade för kassörskan vem jag var, och hon sa att chefen hade velat få tag på mig, så hon skulle snarast vidarebefordra ansökan.

SPÄNNANDE VA!
Jag känner mig excited.
Haga bageri är mitt absoluta drömjobbställe. Typ.

Hoppas han ringer. S n a r t.


Nåt mer kul hade jag nog inte att förtälja.
Jo ett roligt citat! Nej förresten, jag sparar det ett tag...


Åker hem och kissar och duschar nu istället.


Kram.

tisdag, maj 13, 2008

you'll be calling but I won't be at the phone

Nej men hej.

Oj vad klockan är mycket.

Jag är i Maland.
Satt här och lökade förut också. Men seg dator kräver mycket tid.
Sen har jag och mamma sett två Gilmore-avsnitt, sen kom jag på att jag måste göra lite mer grejer på nätet (stämpla och maila jobbansökningar), och när jag ändå satt här, passade jag på att lyssna på Din Gata i p3, från i torsdags, när Hasse blev uppringd av den där programledarsnubben för att förklara de 144.000. Sen berättade programledarsnubben om hans syn på Jehovas vittnen som barn.

Det var rätt underhållande.
Hasse skötte det oväntade telefonsamtalet snyggt och avspänt.

Nu lyssnar jag på onsdagens Morgonpasset, som gästades av Amanda Jenssen, för det missade jag live.


Hmm, vad ska man säga?

Försommaren är här. Det är underbart. Jag är kär i livet, och tacksam över varje solig dag.
Maj är min favoritmånad. (Okej, september också, men nu är jag in the mood for spring.)

Björkarna har slagit ut sina underbara gröna blad, det luktar gräs, himlen är blå, solen värmer, livet är ljuvt, små ljusa fräknar samlas i ansiktet, människor är glada och känner livet i sig, mjukglass räknas plötsligt inte längre som onyttigheter-man-inte-borde-äta-under-veckorna, jag och AnnaKarin cruisar runt i stor-Subarun och njuter av Jakob Hellmans genialitet.


Och osedvanligt många mini Coopers förgyller vägarna denna vår!
Vi, några, såg en väldigt snygg, blå rackare med vita ränder tvärs över sig, när vi var ute och for i söndags (det har varit tjänstehelg här i stan, hejlivat värre, fast det känns att man börjar bli till åren kommen).

Jag har alltid velat ha en mini Cooper. Helst en röd. Gärna med såna där vita streck, som snygg-blåa hade.
Förut motsatte jag mig de nyproducerade modellerna, en gammal hundkoja skulle det vara! Men nu tycker jag de nya är minst lika fina... och de lär ju vara mer trafiksäkra än de gamla rackarna.


Men men, denna sommar nöjer jag mig med lill-Nissan. Pappa har lovat att betala besiktningen, så det blir nog att jag ställer på'n snart ändå. Hade tänkt skippa det, men det kan vara skönt.
Man blir liksom lös och ledig, och det blir enklare att freestyla lite i vardan.


Jag har hosta och feberkänslor också, apropå nåt annat. Har mått lite tjyvtjockt i halsen sen lördag kväll. Får se varthän det leder.
Sov mellan 14.20 och 17.00 efter jobbet idag. Vilt och galet, jag vet.

Men så kan det vara i livet ibland.


Jo förresten. Hittade ett sms i utkorgen, som jag skrivit som en note-to-self. Det innehåller några låtar från olika sammanhang. Tänkte redovisa lite kort.

Högst upp står Christian Kjellvander - When the mourning comes.
Jag såg hans underbara konsert i Musikbyrån live, när det gick, och denna låt fick mig att gråta en skvätt.

Sen kommer Joakim Thåström - Flicka med guld.
Nån önskade den i p3 en morgon när jag promenerade till jobbet. Tror jag hört den nån gång innan, för långliga tider sedan. Väldigt fin är den i alla fall. Lyssna! (Fast det är väl typ bara jag i hela Sverige som inte är bekant med den sen innan, eller?)

Nummer tre i min minilåtlista är Håkan Hellström - För sent för Edelweiss.
Jag hörde några snuttar av några nya Håkanlåtar i radio, och tänkte "näää... han är nog inte min kopp te längre...". Sedan hörde jag ovan nämnda låt. Och så var jag såld igen. Vackert.

Listan avslutas med mainstream och lättvindighet: Daughtry - Over you. Jajemen, det är grejer det! Den är extra bra att cykla till, har jag märkt. Testa vetja.



Detta blev en märklig blogg. Jag finner ingen röd tråd.


Klockan är halv tre. Jag ska hänga med mamma på studium halv elva imorgon (idag). Det blir nog bra. Har resten av dagen till sömn... om jag inte är sjuk när jag vaknar. Då blir det bara vila, hela dan.


Nu ska vi se om Amanda behagar dyka upp i webbradion snart.

Godnatt på er!

fredag, maj 02, 2008

don't go away my love

Vi är hos Henke på mysbralleafton. Men det är bara jag och AnnaKarin som har mysbrallor.
Trevligt hursomhelst.


I alla fall så har jag lite roliga citat att bjuda på.

Först kommer Jake-a-roos. När vi bestämde oss för att "Darjeeling limited" inte var en film som passade alla närvarande.
Han: "Nämen vi spelar nåt spel, är det ingen som är hungrig?"


Ha, ha.

Och härmed skriver jag ner samtalet som ägde rum när vi skulle spela poker... vi okunniga damer diskuterade markerna... Henrik lade sig i.

Jag: Vitt måste ju vara den lightaste.
Henke: Rött är värt minst.
AnnaKarin: Va?! Den som är så heavy!




Ganska kul ey?


Nu ska jag gå och vara social igen.

torsdag, maj 01, 2008

Reason to cry

Det har varit en känslomässigt omtumlande onsdag.

Kl 04.15 vaknade jag av det värsta illpoj nånsin. Nästan i alla fall.
Margo skrek som en styckad gris inifrån badrummet. Hon lät nästan som en människa. Otäckt, var det.

Jag var där på nolltid, yrvaken och vettskrämd, och undrade vad som pågick.

Hon hade fastnat med typ varenda klo i översidan på lilla elementet, och så hade hon ramlat ner och inte kunnat ta sig loss, så hon hängde och slängde och kravlade och skrek i panik.

Jag skyndade mig att grabba tag i henne och slita loss na så skonsamt jag kunde. Hon rev mig lite här och var på armen, och körde in två av sina klor jääättelångt in i min vänstertumme.
Det värkte så in i bomben, och jag kände genast att tummen började svälla. Men inte så farligt.
Så jag satte på ett plåster, och så lade vi oss och försökte somna om.


Det gick sådär. Katta lugnade ner sig relativt fort. Hon kröp in i påslakanet och låg på mig och sov. Jag, däremot, låg och var nojig över att försova mig till jobbet, och även efterhands-nojig över elementepisoden. Tänk om hon hade fastnat när jag var borta! Och hängt och slängt och grinat hela dan!

Det blev inte mycket sömn. Klev upp strax före 6.

Slog på radion, och insåg att idag var den stora dagen! Det var dags för bröllop i p3 Morgonpasset!
Så jag följde utvecklingen med stor spänning. Kl 8 skulle själva vigseln gå av stapeln.


Kom till jobbet kl 7, fick syn på gårdagens Aftonbladet, som publicerat namn och bilder på de mördade Arbogabarnen. Fruktansvärt. Det blev alldeles för verkligt.
(Hjälp vilka vackra barn. Max och Saga. Tack och lov för uppståndelsehoppet.)

Jag bröt ihop och storgrät, till och från i säkert en halvtimme.


Men när radiobröllopet drog igång blev jag känslomässigt engagerad i det istället, och gick runt och småsnyftade och skrattade om vartannat. Det var så himla himla fint, och det där paret verkar så mysigt. Gå in och lyssna på sr.se/p3/morgonpasset, ifall ni missade.
Har just varit där och kollat på bilderna.
Snygga var de minsann!
Finns en film också, men jag sitter ju vid modem.

Lill-Olle Garp spelade brudmarschen på piano. Det gick sådär. Men han kämpade tappert.
Martina Thun höll ett lagomt tal och berättade i korta drag storyn om hur brudparet blivit tillsammans. (De var kompisar ett bra tag innan, men började känna magi under en filmkväll, då han dristat sig till att luta sitt huvud mot hennes knä. Det var sött, tycker jag.)

Och så spelades "Nights in white satin", och sen sjöng Veronica Maggio nån sång, och hej och hå.

Ja gå in och lyssna, helt enkelt, hörrni!


Mmm... dagen gick, tummen var fet, jag var trött och febrig och började utveckla migränhuvudvärk.

Strax efter ett gick jag och köpte medicin för detta. Köpte även lite annat.

Skulle ut i tjänsten för att avverka de sista hjälpistimmarna, men mådde för dåligt.
Grejade lite med brev, fikade lite hemma, sen tog jag tabletter och däckade. Sov 15-16.30.

Mamma kom. Vi åt middag (pappa är på bygge i Örebro).
Vi var på pionjärmöte.
Vi gick i tjänsten.
Vi åkte hem hit (Maland).
Vi var trötta och fnissiga (jag hade ju tryckt i mig 4 migräntabletter under dan).
Mamma gick ut och brände gräs.
Jag fortsatte med brevtjänst.

Jag blev mer och mer orolig över min tumme, som tycktes bli allt större.
Ringde sjukvårdsupplysningen vid halv elva, de tyckte jag skulle komma dit. Så vi brassade iväg.

Fick träffa en doktor som pratade skånska och såg helt galen ut, som en mupp, när han pratade. Ett omotiverat stort och fånigt leende hade han också. Det var tur att han försökte vara skojfrisk, så att man kunde utge sig för att skratta med honom istället för åt honom.

Men när han gick ut ur rummet för att skriva ut antibiotika till mig, fick mamma smita iväg för att inte brista ut i asgarv (jaaa, mamma var med till farbror doktorn, det är kul med sällskap).


Så nu går jag på penicillin också. Livet är en fest, som jag brukar säga.

Sitter här, med ögon så trötta att det känns som om de blöder. Och händer så svullna att det känns som om de... är gjorda av chorizokorvar.


Det har varit en spännande dag. Och jag är klar med mina timmar! Skönt.


Hög tid att sova. Jobb 9-15 imorgon.


Just ja. Måste motvilligt erkänna att jag gillar Lykkelis nya låt, "Tonight". Den är finstämd och berör, liksom.


Peace / Bigthumb S


PS. Synd att jag missade vt ikväll. Det skulle varit hos mig, men snäll-vesslan ställde upp och upplät sitt hem istället. De var 4 glada själar närvarande. DS.


PS 2. Såg Lisettes bebis igår! Jag och mamma var i tjänsten på gatan där hon bor, och hon var ute och grejade på framsidan, så det blev ett glatt spontanbesök. Kul. Fick träffa Mangan och My också.
Jo, han var snygg, lill-Oliver. Grymt. DS 2.