som barn var jag grym
I lördags kom Svante på besök från Njurunda, där han huserat de senaste åren.
Han hade föredrag i vår församling. Ett trevligt återseende.
Före mötet kom han och hälsade på mig och Michaela, och berättade för henne historien om varför jag kallar honom "flugsvampen". Den var intressant - i alla fall för mig - för jag hade ingen aning om hur det kom sig att jag började göra det. Har trott att det var för att jag redan som barn var fena på dåliga ordvitsar. Och det var det väl, kind of...
Såhär var det:
Han hade kommit fram och pratat med truliga mig, som väl var sisådär en 3, 4 år. Han frågade mig om jag visste vad han hette.
Jag sade "Svampe", och blev genast generad över min felsägning.
Han bad mig snällt upprepa.
Jag, som inte gillade den här typen av press, blängde surt på honom ett tag, och sa sedan bestämt och med eftertryck: "Flugsvampe."
Fun times.
De senaste dagarna har bjudit på underbar vårsol. Både i måndags och onsdags promenerade jag hem från jobbet ( i onsdags hade jag en tung matkasse i varje näve, fick nåt tokryck och kände träningstvång), och vid båda tillfällena bannade jag mig själv för att jag tagit stora tunga vinterjackan istället för lätta, härliga, rutiga vårkappan.
Så idag när jag skulle bege mig till stan plus Haga för att uträtta ärenden, tog jag med glädje min lätta, härliga, rutiga vårkappa. Det var ju fem plus och klart väder!
Mhm. Det blåste svinkallt. Just my luck.
Men men, jag överlevde.
Hoppas det inte kommer snö nu, bara...
Och justja. Inatt (natten mot torsdag - nu är det ju natt igen) var det månförmörkelse. Spännande värre, tänkte jag, och ställde klockan på 04.30.
När klockan ringde fattade jag ingenting. Men så fort jag gjorde det, tassade jag i zombieliknande tillstånd, med håret på ända, upp ur sängen, fram till de två stora fönstren i rummet.
Vinklade upp persiennen i ena fönstret. Kollade efter en rödaktig måne. Men det var bara svart.
Gjorde samma sak i andra fönstret, med samma resultat.
Att gå ut på balkongen, eller in i köket, för att se himlen från en annan vinkel? PALLA.
Jag gick och la mig igen, och njöt av att få somna om och ha många timmars snusande framför mig.
Så är det när man är entusiastiskt lagd.
Åkte till Maland efter bokis ikväll. Hatar att vara ensam på torsdagkvällarna, det är veckans värsta kväll. Om man är ensam alltså. Vet inte varför, men det brukar komma nån ensamhetsångest när jag går hem från bokis.
Så nu motade jag Olle i grind och tog bussen till mamma och pappa.
Skulle även uträtta lite grejer på nätet.
Essentiella saker som att blogga och bilddagboka, till exempel.
Det är trevligt att vara här.
Nu är det sovdags för längesen.
Fredagen innebär stadsstrosande med mamma, jobb 14-20, mysfilm på femman kl 21.
Ja, jag missar På spåret-finalfesten i Maland. Känns surt.
På lördag är det jobb 7-15, sen ska jag och Ludde ha myskväll, och han ska sova hos mig för första gången. Spännande.
Söndag = hitta-på-nåt-kul-dag med mamma, Ludde och Ella. Sen södras möte. Och så avslutas helgen högklassigt, med Disneykväll. Om Disneyivraren med filmpärmen är frisk då, förstås.
Peace.
Han hade föredrag i vår församling. Ett trevligt återseende.
Före mötet kom han och hälsade på mig och Michaela, och berättade för henne historien om varför jag kallar honom "flugsvampen". Den var intressant - i alla fall för mig - för jag hade ingen aning om hur det kom sig att jag började göra det. Har trott att det var för att jag redan som barn var fena på dåliga ordvitsar. Och det var det väl, kind of...
Såhär var det:
Han hade kommit fram och pratat med truliga mig, som väl var sisådär en 3, 4 år. Han frågade mig om jag visste vad han hette.
Jag sade "Svampe", och blev genast generad över min felsägning.
Han bad mig snällt upprepa.
Jag, som inte gillade den här typen av press, blängde surt på honom ett tag, och sa sedan bestämt och med eftertryck: "Flugsvampe."
Fun times.
De senaste dagarna har bjudit på underbar vårsol. Både i måndags och onsdags promenerade jag hem från jobbet ( i onsdags hade jag en tung matkasse i varje näve, fick nåt tokryck och kände träningstvång), och vid båda tillfällena bannade jag mig själv för att jag tagit stora tunga vinterjackan istället för lätta, härliga, rutiga vårkappan.
Så idag när jag skulle bege mig till stan plus Haga för att uträtta ärenden, tog jag med glädje min lätta, härliga, rutiga vårkappa. Det var ju fem plus och klart väder!
Mhm. Det blåste svinkallt. Just my luck.
Men men, jag överlevde.
Hoppas det inte kommer snö nu, bara...
Och justja. Inatt (natten mot torsdag - nu är det ju natt igen) var det månförmörkelse. Spännande värre, tänkte jag, och ställde klockan på 04.30.
När klockan ringde fattade jag ingenting. Men så fort jag gjorde det, tassade jag i zombieliknande tillstånd, med håret på ända, upp ur sängen, fram till de två stora fönstren i rummet.
Vinklade upp persiennen i ena fönstret. Kollade efter en rödaktig måne. Men det var bara svart.
Gjorde samma sak i andra fönstret, med samma resultat.
Att gå ut på balkongen, eller in i köket, för att se himlen från en annan vinkel? PALLA.
Jag gick och la mig igen, och njöt av att få somna om och ha många timmars snusande framför mig.
Så är det när man är entusiastiskt lagd.
Åkte till Maland efter bokis ikväll. Hatar att vara ensam på torsdagkvällarna, det är veckans värsta kväll. Om man är ensam alltså. Vet inte varför, men det brukar komma nån ensamhetsångest när jag går hem från bokis.
Så nu motade jag Olle i grind och tog bussen till mamma och pappa.
Skulle även uträtta lite grejer på nätet.
Essentiella saker som att blogga och bilddagboka, till exempel.
Det är trevligt att vara här.
Nu är det sovdags för längesen.
Fredagen innebär stadsstrosande med mamma, jobb 14-20, mysfilm på femman kl 21.
Ja, jag missar På spåret-finalfesten i Maland. Känns surt.
På lördag är det jobb 7-15, sen ska jag och Ludde ha myskväll, och han ska sova hos mig för första gången. Spännande.
Söndag = hitta-på-nåt-kul-dag med mamma, Ludde och Ella. Sen södras möte. Och så avslutas helgen högklassigt, med Disneykväll. Om Disneyivraren med filmpärmen är frisk då, förstås.
Peace.
Kommentarer