Räckte tiden inte till?
Tänkte att det var dags för en blogg.
Men jag fattar mig kort, för klockan är för mycket, och jag vill lösa Melodikrysset kl 10.
Marcus påminde mig om dess existens. Jag grejade en del med det för sisådär två år sen, men sedan föll det liksom i glömska...
Nu är det alltså dags igen. Om jag orkar.
Nyheter:
- Cissi har klippt mitt hår litegrann, det blev bra.
- Jag 'spelade teater' med Eero och Siv på tisdagsmötet, det var rätt kul.
- På vt-genomgången hos Jacob i onsdags skrattade jag så att jag grät. Det hela slutade i allmänt spånande om kollektivbad i värdens badkar, med citronbadskum - eller varför inte lavendelbadskummet som jag just i spånandets stund hittade i min väska?
- Till veckan börjar jag som vikarie för Lisette, som ska vara ledig med graviditet (som mot vårkanten kommer övergå i bebisomhändertagande). Kommer jobba 100 timmar i månaden, alltså lite mer än halvtid. Alltid något.
Jag kommer inte på nåt mer.
Det är en mysig fredagstradition, detta att åka till Maland. Tredje fredagen i rad nu.
Såhär brukar det gå till:
Mamma plockar upp mig, t.ex. i mitt hem. Vi åker runt och uträttar lite ärenden medan vi lyssnar på Christer i p3.
När vi kommer hem fortsätter vi lyssna på Christer, sen byter vi till Winnerbäcks "Daugava", eller nånting med Afzelius eller Wiehe.
Mat tillagas, ljus tänds, pappa kommer hem och är på bra fredagshumör, vi äter och fredagsflummar och skrattar, jag tillbringar nån timme liggandes i soffan (detta brukar ske medan Winnerbäck sjunger liv i huset) och låter aktuella känslor komma ikapp mig.
Ibland gråter jag en tyst tår eller två (hopplöst att lyssna på "Vad är det som bekymrar Sara Wehn?" när man känner sig vemodig! den är alldeles för sorgsen och vacker för att man ska hålla sig oberörd... jag älskar den) , ibland somnar jag. Ibland ligger jag bara och stirrar.
Terapeutiskt, hursomhelst.
Så småningom är det dags för På spåret, följt av Robins, och sen lite surfande, alternativt nån bra film.
Och oftast sitter jag här och nattsuddar. Som ni märker.
Jag tycker om det.
Snart är det ju slut på besöken i Maland. I mitt älskade barndomshus.
Men jag vill helst inte tänka så mycket på det.
Mamma var kul förut, när vi gjorde vår nattoalett tillsammans. Medan hon riktade blicken mot sin spegelbild, kläckte hon dessa två meningar i rask följd:
"Vad jag längtar tills jag får äta rostat bröd imorn! Vilka simmiga ögon jag har!"
Jo, jag har bilddagbokat förresten. Lite smått och gott.
Alltså... är det inte märkligt ändå? Så svårt är det väl inte att upprätthålla nån slags kontakt?
Eller?
Vad vet en ungmö från Maland?
Har avbokat morgondagens jobb förresten. Ska nämligen till Stöde på söndag (äntligen träffa Perssons! känns som en miljon år sen), så kan ej gå på södras möte då. Thus vill jag inte missa vårat möte imorgon.
Plus att jag tror Peppe har vt-läsningen. Vill se honom kämpa för att hålla sig för skratt under vissa paragrafer.
Nä nu ska jag sova och ladda för Melodikrysset.
Men jag fattar mig kort, för klockan är för mycket, och jag vill lösa Melodikrysset kl 10.
Marcus påminde mig om dess existens. Jag grejade en del med det för sisådär två år sen, men sedan föll det liksom i glömska...
Nu är det alltså dags igen. Om jag orkar.
Nyheter:
- Cissi har klippt mitt hår litegrann, det blev bra.
- Jag 'spelade teater' med Eero och Siv på tisdagsmötet, det var rätt kul.
- På vt-genomgången hos Jacob i onsdags skrattade jag så att jag grät. Det hela slutade i allmänt spånande om kollektivbad i värdens badkar, med citronbadskum - eller varför inte lavendelbadskummet som jag just i spånandets stund hittade i min väska?
- Till veckan börjar jag som vikarie för Lisette, som ska vara ledig med graviditet (som mot vårkanten kommer övergå i bebisomhändertagande). Kommer jobba 100 timmar i månaden, alltså lite mer än halvtid. Alltid något.
Jag kommer inte på nåt mer.
Det är en mysig fredagstradition, detta att åka till Maland. Tredje fredagen i rad nu.
Såhär brukar det gå till:
Mamma plockar upp mig, t.ex. i mitt hem. Vi åker runt och uträttar lite ärenden medan vi lyssnar på Christer i p3.
När vi kommer hem fortsätter vi lyssna på Christer, sen byter vi till Winnerbäcks "Daugava", eller nånting med Afzelius eller Wiehe.
Mat tillagas, ljus tänds, pappa kommer hem och är på bra fredagshumör, vi äter och fredagsflummar och skrattar, jag tillbringar nån timme liggandes i soffan (detta brukar ske medan Winnerbäck sjunger liv i huset) och låter aktuella känslor komma ikapp mig.
Ibland gråter jag en tyst tår eller två (hopplöst att lyssna på "Vad är det som bekymrar Sara Wehn?" när man känner sig vemodig! den är alldeles för sorgsen och vacker för att man ska hålla sig oberörd... jag älskar den) , ibland somnar jag. Ibland ligger jag bara och stirrar.
Terapeutiskt, hursomhelst.
Så småningom är det dags för På spåret, följt av Robins, och sen lite surfande, alternativt nån bra film.
Och oftast sitter jag här och nattsuddar. Som ni märker.
Jag tycker om det.
Snart är det ju slut på besöken i Maland. I mitt älskade barndomshus.
Men jag vill helst inte tänka så mycket på det.
Mamma var kul förut, när vi gjorde vår nattoalett tillsammans. Medan hon riktade blicken mot sin spegelbild, kläckte hon dessa två meningar i rask följd:
"Vad jag längtar tills jag får äta rostat bröd imorn! Vilka simmiga ögon jag har!"
Jo, jag har bilddagbokat förresten. Lite smått och gott.
Alltså... är det inte märkligt ändå? Så svårt är det väl inte att upprätthålla nån slags kontakt?
Eller?
Vad vet en ungmö från Maland?
Har avbokat morgondagens jobb förresten. Ska nämligen till Stöde på söndag (äntligen träffa Perssons! känns som en miljon år sen), så kan ej gå på södras möte då. Thus vill jag inte missa vårat möte imorgon.
Plus att jag tror Peppe har vt-läsningen. Vill se honom kämpa för att hålla sig för skratt under vissa paragrafer.
Nä nu ska jag sova och ladda för Melodikrysset.
Kommentarer