Stockholm vaknar långsamt
I fredags köpte jag två skivor. Winterdäcks "Daugava" och kents "Tillbaka till samtiden".
Mycket bra, måste jag säga. "Columbus" på sistnämnda skiva är en av de fetaste kentlåtarna nånsin.
Suck. De är ju bra, kent. Det går inte att komma ifrån. Jag hade glömt att jag älskar dem.
Just typiskt att konsertbiljetterna tog jätteslut så jättefort.
Det är ju dessutom en otrolig upplevelse att se dem live. De är så tajta och bra.
Nåväl. Livet går väl vidare ändå.
Ett band som jag däremot nyss fått se live, är Undercover. Jag vill dock gärna fortsätta att kalla dem för Stigs dåliga samvete. Det var ett mycket bättre namn. De är fett duktiga, men det var inget vidare livat happening i Delsbo denna gång.
Eller, för livat för vissa.
Men alldeles för lite folk, och kanske lite fel forum och så.
Nåja. De gjorde bra ifrån sig, grabbarna.
Idag har jag varit på McD med Madeleine och Jacqueline. De bjöd mig på lunch, gullisarna.
Sen stötte vi ihop med Linnéa och Edvin, och Linnéas systerdotter Frida, och hennes barn Ellie och Lukas.
Sen fick jag skjuts hem.
Har mest fortsatt läsa gammal dagbok (från 2005; och oj så nostalgisk jag blev - det kändes nästan som ett annat liv, och en massa bortglömt kom tillbaka), lökat framför teven och bara vilat.
Är nu i Maland för umgänge, internetande och filmtittande med mamma. "A love song for Bobby Long" står på tapeten. Jag har längtat efter den länge nu, så det ska bli trevligt och härligt och så rå.
Jo jag fick en fet lön förresten. Så jag åker nog till Ida och dem snart. Ska försöka fynda tågbiljett på Tradera om sisådär nån vecka. Kul, kul.
Det känns som att jag har föga vettigt att komma med.
Men jag älskar fortfarande hösten.
Och det är rätt skönt att vara arbetslös.
Fast vad i fridens dagar hade jag gjort om jag inte hade gått som hjälpis? Då hade tiden nog gått väääldigt långsamt, och jag hade varit väääldigt less vid det här laget.
Men nu gör jag ju det viktigaste man kan göra, nästan varje dag, så jag ser den tillfälliga arbetslösheten som ett litet privilegium, mitt i allt.
Var på minimiddag hos Jacob i lördags. Det var gott, trevligt och fint. Fint hem han skaffat sig, lillgrabben.
Nu sitter jag och tuggar på hårdbröd (modell: Sport) med smör och ost på. Till det dricks kaffe med mjölk.
Det är outsägligt gott. Äter inte mackor så ofta nu, ju.
Äh. Jag har ju inget att säga. Har glömt alla fyndigheter jag gått och filat på under veckan.
Tack för allt, hejdåååå.
Mycket bra, måste jag säga. "Columbus" på sistnämnda skiva är en av de fetaste kentlåtarna nånsin.
Suck. De är ju bra, kent. Det går inte att komma ifrån. Jag hade glömt att jag älskar dem.
Just typiskt att konsertbiljetterna tog jätteslut så jättefort.
Det är ju dessutom en otrolig upplevelse att se dem live. De är så tajta och bra.
Nåväl. Livet går väl vidare ändå.
Ett band som jag däremot nyss fått se live, är Undercover. Jag vill dock gärna fortsätta att kalla dem för Stigs dåliga samvete. Det var ett mycket bättre namn. De är fett duktiga, men det var inget vidare livat happening i Delsbo denna gång.
Eller, för livat för vissa.
Men alldeles för lite folk, och kanske lite fel forum och så.
Nåja. De gjorde bra ifrån sig, grabbarna.
Idag har jag varit på McD med Madeleine och Jacqueline. De bjöd mig på lunch, gullisarna.
Sen stötte vi ihop med Linnéa och Edvin, och Linnéas systerdotter Frida, och hennes barn Ellie och Lukas.
Sen fick jag skjuts hem.
Har mest fortsatt läsa gammal dagbok (från 2005; och oj så nostalgisk jag blev - det kändes nästan som ett annat liv, och en massa bortglömt kom tillbaka), lökat framför teven och bara vilat.
Är nu i Maland för umgänge, internetande och filmtittande med mamma. "A love song for Bobby Long" står på tapeten. Jag har längtat efter den länge nu, så det ska bli trevligt och härligt och så rå.
Jo jag fick en fet lön förresten. Så jag åker nog till Ida och dem snart. Ska försöka fynda tågbiljett på Tradera om sisådär nån vecka. Kul, kul.
Det känns som att jag har föga vettigt att komma med.
Men jag älskar fortfarande hösten.
Och det är rätt skönt att vara arbetslös.
Fast vad i fridens dagar hade jag gjort om jag inte hade gått som hjälpis? Då hade tiden nog gått väääldigt långsamt, och jag hade varit väääldigt less vid det här laget.
Men nu gör jag ju det viktigaste man kan göra, nästan varje dag, så jag ser den tillfälliga arbetslösheten som ett litet privilegium, mitt i allt.
Var på minimiddag hos Jacob i lördags. Det var gott, trevligt och fint. Fint hem han skaffat sig, lillgrabben.
Nu sitter jag och tuggar på hårdbröd (modell: Sport) med smör och ost på. Till det dricks kaffe med mjölk.
Det är outsägligt gott. Äter inte mackor så ofta nu, ju.
Äh. Jag har ju inget att säga. Har glömt alla fyndigheter jag gått och filat på under veckan.
Tack för allt, hejdåååå.
Kommentarer