onsdag, oktober 24, 2007

Livrädd med stil

Den gamla kentlåten dök upp i mitt huvud nyss, av en specifik händelse som jag inte ska nämna här och nu.
Men det är jag det. Ständigt livrädd. Ibland med stil.

För X antal år sen hade jag en godisblå, typ turkos, tröja som jag skrivit just "livrädd med stil" frampå.
Undrar vart den tagit vägen... jag har säkert slängt den. Synd. Hade vart lite retroskoj att ha till vardags.



... Jag blir lite less på a-kassestrul. Och desperat efter jobb, igen. När de håller på och krånglar på detta vis.
Söker massor massor massor. Skickat cv via Indiskas hemsida nu ikväll, och även gjort ett fett CV på ams hemsida.

Annars får jag väl börja söka mig till andra städer. Västkusten here I come. Eller jag vet inte... men det kanske skulle vara jättebra och jätteutvecklande och jättekul.
Det har ju funkat för andra.


Nåja. Jag måste lägga ner. Ska tjänsta med mamma imorgon. Och även pipa in på Hagabageriet och vara fantastisk, så att de måste anställa mig.


Hejdå på er. Jag avslutar med Winnerbäcks gamla fras

"Snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans"

för jag fick den låten i skallen förut idag.

måndag, oktober 22, 2007

Stockholm vaknar långsamt

I fredags köpte jag två skivor. Winterdäcks "Daugava" och kents "Tillbaka till samtiden".
Mycket bra, måste jag säga. "Columbus" på sistnämnda skiva är en av de fetaste kentlåtarna nånsin.
Suck. De är ju bra, kent. Det går inte att komma ifrån. Jag hade glömt att jag älskar dem.
Just typiskt att konsertbiljetterna tog jätteslut så jättefort.
Det är ju dessutom en otrolig upplevelse att se dem live. De är så tajta och bra.

Nåväl. Livet går väl vidare ändå.

Ett band som jag däremot nyss fått se live, är Undercover. Jag vill dock gärna fortsätta att kalla dem för Stigs dåliga samvete. Det var ett mycket bättre namn. De är fett duktiga, men det var inget vidare livat happening i Delsbo denna gång.
Eller, för livat för vissa.
Men alldeles för lite folk, och kanske lite fel forum och så.

Nåja. De gjorde bra ifrån sig, grabbarna.


Idag har jag varit på McD med Madeleine och Jacqueline. De bjöd mig på lunch, gullisarna.
Sen stötte vi ihop med Linnéa och Edvin, och Linnéas systerdotter Frida, och hennes barn Ellie och Lukas.

Sen fick jag skjuts hem.
Har mest fortsatt läsa gammal dagbok (från 2005; och oj så nostalgisk jag blev - det kändes nästan som ett annat liv, och en massa bortglömt kom tillbaka), lökat framför teven och bara vilat.

Är nu i Maland för umgänge, internetande och filmtittande med mamma. "A love song for Bobby Long" står på tapeten. Jag har längtat efter den länge nu, så det ska bli trevligt och härligt och så rå.


Jo jag fick en fet lön förresten. Så jag åker nog till Ida och dem snart. Ska försöka fynda tågbiljett på Tradera om sisådär nån vecka. Kul, kul.


Det känns som att jag har föga vettigt att komma med.
Men jag älskar fortfarande hösten.
Och det är rätt skönt att vara arbetslös.
Fast vad i fridens dagar hade jag gjort om jag inte hade gått som hjälpis? Då hade tiden nog gått väääldigt långsamt, och jag hade varit väääldigt less vid det här laget.
Men nu gör jag ju det viktigaste man kan göra, nästan varje dag, så jag ser den tillfälliga arbetslösheten som ett litet privilegium, mitt i allt.


Var på minimiddag hos Jacob i lördags. Det var gott, trevligt och fint. Fint hem han skaffat sig, lillgrabben.

Nu sitter jag och tuggar på hårdbröd (modell: Sport) med smör och ost på. Till det dricks kaffe med mjölk.
Det är outsägligt gott. Äter inte mackor så ofta nu, ju.



Äh. Jag har ju inget att säga. Har glömt alla fyndigheter jag gått och filat på under veckan.


Tack för allt, hejdåååå.

lördag, oktober 13, 2007

Lördagens längtan

Jag ska ut och plocka fallna äpplen med mamma, men kom på att jag måste blogga först.
Eller det måste jag egentligen inte, för jag har inget att berätta.

"Arbetslös och meningslös men lever glad ändå."


Mitt hjärta längtar till Skottland. Irland. England.
JAG VILL DIT NU.

Ibland känns det som om jag skulle kunna sälja min lägenhet och delar av mitt bohag, bara för att kunna åka dit. På vinst och förlust. Starta upp en ny slags tillvaro.

Det är ett slag av längtan som griper tag, knyter ihop min mage och nästan gör mig illamående.

Men den går över ganska fort. När förnuftet och rädslan säger till. Det brukar inte ta många sekunder...


Nåja. Jag får väl nöja mig med att läsa "September" och längta.

Men nu äppelplock.

tisdag, oktober 09, 2007

Did you know that my new seat is by the phone?

Alltså. Jag och Michaela blev kära i en grisbonde i söndags.
Anders Jönsson från Dalarna.
Det blir till att följa "Bonde söker fru" i år igen. Hade inte tänkt det, men vad gör man inte för kärleken?

Lite problematiskt att dela objekt, bara. Men jag har erbjudit mig att beundra hans polare med polisongerna (ni vet ju hur jag gillar sådana) istället. Fast han hade så spetsig snok...

Nåja.

Jag, Linnéa och Marie hade tjejmiddag hos mig, med VT-genomgång och sällskapsspel, för våra jäntor i lördags. Det var kul och mysigt. Och Michaela var special guest star.

Men jag tänker aldrig mer göra Nynningen, när jag spelar Cranium.
Sist jag gjorde det var på pokerkvällen hos Henke. Jag nynnade frenetiskt på "Singin' in the rain", men AnnaKarin gissade bara på Bumbibjörnarnas theme.
Nu i lördags nynnade och mmm-ade jag med basröst och twist-vickande (sittandes på en stol) på "Let's twist again", men Linnéa fattade noll.

Det är tacken det!

Eller så är jag bara tondöv...

Efter partyt sov Michaela över hos mig. Vi kollade på "Skönheten & Odjuret" och sjöng med, och kom fram till att jag är Belle (för jag läser massa böcker, och min pappa är som den där uppfinnargubben, och dessutom kallar pappa mig för Belle eller Bella ibland), och Michaela är den där söta koppen, Chip. Hennes mamma är Mrs Potts, och min mamma är garderoben.
Torbjörn.V är Clocksworth. Osv. Resten av liknelserna lämnar jag därhän.

Men det är en underbar film! Fortfarande.

"Och som jag brukar säga: Är det inte barockt så är det tråkigt." Haha.



Moving on.


Hösten är Christian Kjellvanders årstid. Idag har jag återupptäckt Introducing the past-plattan.

"Where did you go
when I needed you the most
Did you set course for the golden west-coast?"

Ja, River raffle håller ännu.

"But it was real
you were the morning of my day
But your dawning for someone else
keeps me afraid"



Det är sådär i livet.

Usch, jag måste sluta säga som min f.d. chef. "Det är sådär i livet. Det är en kamp i livet. Livet leker". Det sistnämnda när han känner sig uppåt. Eller när han frågar hur det är med en. Vad man svarar, det bryr han sig inte om.

Jag måste dit och skriva på behovsavtal imorgon. Blä.

Men före det ska det bli brevtjänst med Marie.A.

Det är så kul att vara hjälppionjär! Har aldrig upplevt det så härligt som denna gång. Känner mig nykär i sanningen och Bibeln. Allt är så fruktansvärt häftigt och härligt.


Ja, men då så. Jag tror inte jag hade nåt mer på hjärtat för denna gång.

Massagen hos Anki i fredags var för härlig, förresten.
Fick mindre värk i kroppen efteråt. Men började däremot må sämre i psyket. Paradoxalt, som allt annat i livet.
Fast tröttheten och alla jobbigheter kom väl ikapp när jag slappnade av, kan jag tro. Så egentligen var det inte så paradoxalt...



Okej, men hejdå då.

måndag, oktober 01, 2007

släpp aldrig ner mig

ONT I HUUUUUUVET.

Nej man ska inte sitta vid datorn då. Jag vet.
Men jag var tvungen att stämpla. Hade tydligen inte gjort det på en månad. Oops.
Fast det betyder ju 1400 pistoler på torsdag. Bra bra, för jag har inte så mycket mat kvar hemma...


Nu har jag i alla fall köpt min långstång på Ikea. 49 kr kostade den = 17 kr över på kortet! Whee. Men ingen korv blev det, bara kaffe och en sockerfri Delicatoboll. Som jag slapp betala.

Det var en trevlig Ikea-kväll. Vi var övertrötta och skrattade åt allt, och så fick vi träffa vår gulletös Erika, som jobbade och stod i.

Nu ska jag ta piller och åka hem och göra höst i mina storfönster.
Det är nystädat och helskurat hemma, så det ska bli fett nice.



Det var allt från mig,
Sanna Mattsson.

Peace.

kisselikisselikissemiss

Jo men jo.
Jag har bestämt mig. För att inte bli fet.

Men framför allt: för att göra den där underbara lilla lurvbollen till min. Katten alltså.
Nu längtar jag med hela magen efter att hon ska bli åtta veckor. Eller tio, eller vad det nu är de ska vara när de lämnar sitt bo och sin mamma.

Jag ska köpa en kattbok, så att jag kan ta hand om henne på bästa sätt. Jag ska köpa ordentlig kattmat på Zoo-affär, så hon inte får gaser. Jag ska köpa kattlåda med tak på, så att det inte luktar kisse-kiss i hela lägenheten. Jag ska köpa klösbräda och leksak och godis och... ja, mer behöver man väl inte.
Kattsand och en skyffel, förstås.

Och när hon klöser mina möbler eller kissar i mina krukor får hon smaka på sprutflaskan.

Och hon ska heta Margo.

Åååh. Vad jobbigt att uppfostra en kattunge. Men mest av allt: vad underbart! Och vad meningsfullt att få någon att ta hand om. Någon som är bara min.
Det är bra för hälsan med husdjur. Både mentala och fysiska. Om man inte är allergisk förstås, då kan det bli besvärligt.

Men jag tänkte... visst kan man duscha dem regelbundet? Så att det där allergimjällen i pälsen inte gör sig så påminda?

Jo så är det nog. Men jag ska läsa på, som sagt.


Oh whee. Vilket kul projekt! Ett litet ljus i höstmörkret.


Nä men om man skulle sova. Jag måste vara pigg imorgon när jag ska köpa långstången, vet ni.


Tack och god natt.