söndag, september 30, 2007

jag kommer springandes med ett brinnande hjärta

Den ultimata känslan är en blandning av Skönheten och Odjuret och Garden State.
Jag får den mest på hösten. Jag älskar höstrusk. Brandgula, fladdrande löv mot grå himmel. Några kala grenar.
Blöt asfalt delvis täckt av löv i gult, orange, grönt och rött.

Då känner jag livet i mig.


I fredags kollade jag på Musikbyrån Da Capo. De visade den där magiska Anthony and the Johnsons-konserten.
Jag blev full i grin, men det kom liksom inga tårar.

Men sen, när jag kollade inspelat Idol från torsdan, och Amanda sjöng Melanie Safkas "Look what they've done to my song" (sa jag inte ända från hennes första audition att hon lät som Melanie? jo det gjorde jag, ska ni veta) - DÅ bölade jag minsann.

Det var ungefär som när jag och mamma såg den där "Fine things". Grinfilmen med massa cancer och söta barn.
När började jag gråta?
I slutscenen, när lillflickan fick en hundvalp.

Hi hi.


Igår var det middag hos Yvonne, Kent och Michaela. Det var jag och mina föräldrar som var bjudna. Oh vilken härlig och trevlig afton. Verkligen mysigt. De är så söta.

Jag och Micha fortsatte myset idag, med lite tjänst och mycket surr. Och kaffe. Och VT-genomgång.

Sen var det möte, och jag hade ont överallt.

Det är så hemskt när all kraft rinner ur en totalt, så man inte ens orkar hålla i sitt vakttorn (som är en tidning, ingen tornliknande byggnad, för er som undrar), och måste sitta framåtböjd med pannan vilandes mot framförvarande stolsrygg, och mamma får sitta och småmassera ryggen som när man var ett litet barn.

Men vad har nöden för lag?

Efter mötet frågade jag om jag fick åka och hälsa på ma och pa i Maland. Det fick jag.
Men först for jag hem, bytte om, myste, såg Videokväll hos Luuk och packade en liten trunk.

Och här är jag nu.

Imorgon ska jag och mamma till Ikea en sväng. Jag ska bl.a. köpa en lååång gardinstång. Äntligen dags för höstgardinerna!!
Eller bl.a. och bl.a. Jag har 67 kr på kontot. Det blir nog bara en stång för min del.
Kanske har jag råd med en korv om jag har tur.
Annars höpp ja i älva...


Kollar ni på Mia och Klara förresten? Hahhahahah. Det borde ni.
Förutom Tabita, som alltid är klockren, är Viveka bäst. Svärmodern från helvetet (det finns ju inget helvete på riktigt, men ändå).
Åh vad jag skrattade nu sist, när hon satte sig vid pianot på Grand Hotel och sjöng den där "Chanson D'amoooour, rataratara" för sin son och svärdotter.
Och förra veckan, när hon skulle ut och klubba, och stod i kö bakom en kille som var rufsig i håret.
"Hallå där young man, vilken tjusig pälsmössa du har. Var får man tag på såna nuförtiden?"


Ooh, I day.


Just ja. Jag är arbetslös nu, typ.
Fast måste väl skriva på det där sabla behovsavtalet på Micks, i väntan på besked från City café, och kanske även nåt annat ställe.

Nåja. Vi får se.

Tror jag ska skaffa katt också. Känner mig redo nu.
Har första tjing på en av Michaelas småbebisar. En liten svart tjej på 11 dar, med liksom ett vitt penseldrag över ena ögat.


Spännande tider.



Nä nu har jag bloggat tillräckligt för en hel vecka, känns det som.
Turligt nog, för det lär ju ta ett tag innan nästa gång.
Eller jag vet inte.





Ja. That's all, folks!

tisdag, september 25, 2007

Would you love me 'til I'm dead? Or is it someone else instead?

Haha. Min mamma är hi-tech. Hon har börjat blogga! Hur ballt är inte det. http://aggisen.blogspot.com/, om ni vill kika.
Hittills finns hela ett inlägg.
Men så har hon ju nyss skapat bloggen också.


"På liv och död" var ungefär så kul som det alltid är. Vi skrattar såklart inte åt olyckorna, bara åt de lökiga rekonstruktionerna av dem, med kassa skådisar, och mänskor med extremt fula, udda, nyskapande, groteska frisyrer och klädstilar.
Cracks me up every time.
(Det betyder att det får mig att skratta, mamma.)

Alltså. Ja. Jag ska gå och lägga mig. Jobbar 11-19 imorn. Åtta timmar per dag, tisdag - lördag, denna vecka.
Sen är jag uppsagd.

Har inte skrivit på nya behovsavtalet ännu; vill inte det, innan jag vet hur det blir med alla andra jobb jag sökt.
Hoppas innerligt på City café. Det verkar mest hänga på ifall chefens plastson Mackan, som jobbar där nu, får det där lagerjobbet han sökt.
I så fall får jag hans jobb.

Pleeeease.


Hmm... fniss, fniss. Jag säger då det.
Kul, på min ära. Vad? undrar du.
Det behåller jag för mig själv, säger jag.

Jag kan då konsten att vara mystisk, jag!


... Närå. Inte speciellt.


Måste säga att jag inte förstår mig på Facebook sådär hurra-bra.
Men lite trevligt är det ju förstås.

Nu ska jag bilddagboka, sen lägga ner surfandet.

(Såg att jag bloggat om att jag ska köpa laptop, sen i mars. Pinsamt. Men det kommer, det kommer.)

måndag, september 24, 2007

God knows I want to break free

Jag fattar inte att Andreas fick komma till Idol-kvalet, och Robert fick fara hem.
Robert var en av mina favoriter. CRAP with a capital allt.
Men krullot gjorde bra ifrån sig ikväll. Utan krullet.

Fast Christoffer (och Sam) var förstås allra fetast.

Ser framemot Amandas prestation imorn.


Varit och simmat ikväll. Det var great. Fick ihop en km i alla fall. En bra början.
Nu gör det mäkta ont i mina armar.


Jag blir så glad... när jag tänker på vissa saker.

Men jag blir så fundersam, när jag försöker förstå varför en kvinna i sina 30's lämnar sin son på skolan, för att sen hoppa från Alnöbron.
Varför? kommer väl alla alltid undra.

Usch.

Jag tror jag ska åka och hälsa på Ida till veckan. Vi får se.


Nu ska jag se "På liv och död" med mamma.
Sen måste jag betala räkningar.

Häi.

måndag, september 17, 2007

Rosamunde Pilcher

Ja jag säger då det.
Det är mycket man kan bli upprörd över.

... Men jag skriver inte här, vad det gäller. Det upprör bara fler människor, och sårar känslor, och sånt är ju onödigt.
Om än lockande, det att få skriva av sig.

Men friden är viktigare.


Jag sitter och läser "September". Ja, håller fortfarande på med den. Plockade fram den för några dagar sen och såg att jag hade hälften kvar.
Det var längesen sist.
Men ett kärt återseende. I love it.

I love hösten också. Man får liksom tillåtelse att vara sorgsen, allvarsam och lågmäld. Det är ingen som undrar. För det är höst.
Inte för att det finns något att undra över. Vissa människor är bara såna. Sorgsna, allvarsamma.


Skrev ett rätt jobbigt, men ack så nödvändigt brev, igår. Postade det innan lådtömningen, så kanske det kommit fram idag.
Jag blir lite nervös när jag tänker på det.
Men jag var tvungen.



Jag ringde a-kassan idag. Tant Barbro visste ingenting om mitt ärende, och kopplade mig därför till min handläggare Irene.
(Varför blir man inte kopplad till sin handläggare på en gång? Vad är det då för vits med att knappa in sitt personnummer medan man väntar? Vansinne, det är vad jag tycker om det hela.)

Min handläggare Irene svarade aldrig, så jag ringde facket istället. Frågade svarartanten om man får hjälp från första dagen som medlem, för i så fall ville jag anmäla mig för att kunna anmäla mina chefer.
Hon kopplade mig vidare till "ett ombud... eller nej förresten jag kopplar dig nog till en assistent istället".
Inget svar.

Jag hade inte tid att sitta i kö mer än en kvart, så det blev inga barn gjorda någonstans. Som vanligt.

Jag vet ingenting om nåt.



Jag får väl njuta av ledigheten så länge. Jag tror att jag kanske har pengar så att jag kan klara mig igenom denna månad.
Men egentligen handlar det inte om det. Det handlar om att jag vill sätta dit dem. De har sparkat folk på felaktiga grunder förr, vissa gånger har de säkert kommit undan, men en (eller två? gällande samma person) har de fått böta. Facket har blivit inkopplat.

Jag vill verkligen visa dem att jag inte tänker tiga och snällt lyda.

Nåja.


Var på bio med Anna och Lisette igår. "No reservations". Den var rätt bra. Snyftig och mysig stämning med fina bilder, men väääldigt Hollywoodig. Och Zeta-Jones var verkligen helt sugig i huvudrollen.


Jag funderar på att göra nåt crazy ikväll. Det lutar åt att åka och simma eller att gå på jazzklubb. Beror på vem jag får med mig und so weiter.


Nä men, om man skulle åka hemöver? Fast det är nåt särskilt med att sitta i köket här och läsa böcker, med Radio Guld på svagt i bakgrunden.

Vi får se. Jag freestylar.


PS. Kom på en sak när jag låg och inte kunde sova tidigt imorse. Varför heter det Mystery Shopper? Är det inte lite väl absurt? Secret Shopper låter bättre, tycker jag. Så länge man inte förkortar det, förstås. Det kanske inte är så kul att ha benämningen SS.
Jag antar att Mystery Shopper är bättre ändå, ur den aspekten...
DS.

lördag, september 15, 2007

brittisk splatter woho

Haha. Har nyss sett Shaun of the dead. Ganska rolig.
Men säkert roligare om man sett Dawn of....

Lite läskig var den också - hallå jag ska faktiskt sova, leva och bo ensam, för ännu har ingen friat, så jag ser vanligtvis inte saker som skulle kunna vara minsta läskigt - så jag sov en stund mitt i.

Men kompisen till huvudpersonen var ganska charmig och så.

Vi är hos Ingemar. Kurus och jag. Och Johan och Amadeus. Raninen och Isak var här också, småkillarna, men har åkt.

Vi bör också åka. Åka hem och sova.


Jag har sökt tre jobb i veckan. I onsdags tror jag. Charm Birsta (den rosa), Akademibokhandeln Birsta och JamJam Birsta (men om jag får jobb där kommer det sluta riktigt illa, med en fatso-kropp som går till historien).
Hoppas på svar snart.

Tomas bad mig dra åt helvete i torsdags, tror jag. Eller så sa han "det är åt helvete". För att jag antog att jag inte skulle jobba förrän vi hört nåt från facket, eftersom varken cheferna eller a-kassan vet om jag äe uppsagd eller ej.

Men jag skulle visst jobba i torsdags. Hade missat det. Kom lite sent. Fick helvete, bokstavligen.

Dags att byta jobb, jooo.


Nu ska vi åka. Puz

tisdag, september 11, 2007

Mr Sandman is my homeboy

Halli hallå,

den frasen sitter fast i min hjärna. Mamma säger det oavbrutet nu. Helt okynnes. Typ istället för "å hej och hå".

Jag säger det också lite okynnes.

Sabla Skatan-show.



Ikväll har vi tittat på "Sweet home Alabama" och gråtit en skvätt i slutet, som vanligt. Det är en fin film.

Jag har även skrattat härligt hejdlöst mycket i afton, åt alla möjliga och omöjliga saker, trots att första halvan - eller större delen egentligen - av dan var rätt pissig.

"Frid som övergår allt förstånd" antar jag att det kallas.

... Och Doloxene + Alvedon.

Ja vad ska man säga.


Har i alla fall varit på jobbet och ställt skåpet idag. Tror E blev väldigt nervös när hon insåg att jag menade serious business. Hon började fingra och nippra och fidget...a.
Jag hade nämligen inte låtsats som nånting på telefon innan, men när jag kom dit och hon trodde jag direkt skulle skriva på det nya avtalet, sa jag helt kallt nåt i stil med:

"Det är bara det, att uppsägningsbrevet är ogiltigt. Ni kan inte ge mig det den åttonde och säga att det gäller från den första. Ni skulle gett mig det en månad innan, alltså innan jag gick på semester, i så fall. Jag kommer inte få nåt från a-kassan denna månad."

Hon: "Jaha, eh jaså... men gäller det när man har skrivit... " (pekar på nån rad på avtalet).

Jag: "Kolla här, det står här på baksidan av avtalet. Enligt paragraf elva. 'Minst en månads uppsägningstid.' "

Hon: "Jaha... vem är det som du pratat med på a-kassan då? Kanske jag skulle ringa dit och höra efter hur det funkar..."

Jag: "Det är olika, man får ju trycka in sitt personnummer och bli kopplad. Men jag kan ringa upp nu på en gång om du vill prata med dem."

Hon: "Njaa, det blir väl svårt nu det."

Jag: "Närå, jag ringer upp dem från min mobil, och så kan jag ringa Lisette och be henne komma och ta kassan."

Det var då hon började greja med sina nävar lite förstrött.

Och ja, sagt och gjort.

Jag fattar egentligen fortfarande inget, och vet inte ens om jag är anställd ännu, eller om uppsägningen var giltig. A-kassetanten skulle skicka några blanketter till E, tydligen.

Men nu vet de ju hur det ligger till. På a-kassan alltså. Så det är väl ett steg närmare.

Och jag sa till E att jag inte tänker skriva på det nya avtalet förrän detta är utrett.


Hmm... undrar just om jag ska jobba på torsdag ändå? Nåja, måste ju in och be E fylla i arbetsgivarintyget imorgon ändå, så kan väl kolla läget lite försiktigt då.


Men men. Nu blir det till att dela ut CV's över hela stan.
När jag var nyutexaminerad var det så lätt att skriva CV's. Då briljerade man bara med att man var utbildad konditor, och sökte jobb på alla caféer.

Nu när jag vill söka lite olika jobb... vad tusan ska jag skriva då? Börja slafsa med mina personal skills, typ "jag är väldigt ärlig och öppen som människa och har lätt till skratt" ?

Skona mig.


Tja, får väl knåpa ihop några nu, innan jag somnar.


Oh apropå somna. Vet ni vad jag gjorde förut, när jag egentligen skulle skrivit CV'n och härjat på?
Jag sov som ett barn. Sket totalt i mina plikter, virade in mig i filtar och somnade så skönt som aldrig förr, på gästsängen.
Två timmar hann jag få ihop, innan pappa väckte mig. Och det krävdes två väckningar innan jag var tillbaka i medvetandeland.


Alltså åh. Har nog aldrig sovit så skönt nån gång.
Det var välbehövligt i sanning.


Så nu kan ni skriva opp det också!

söndag, september 09, 2007

mystery facebook

Jag funderar på att bli Mystery Shopper. Det var Marcus som kläckte idén som jag själv borde kläckt.
Inte dumt, på min ära.

Vad tror ni om att ansöka via betterbusiness.se? Är de seriösa?

Jag avvaktar lite...



Just ja. Det som var allra roligast på Skatan igår var väl ändå Mansforumet. I alla fall första halvan, och allra särskilt när Johan tjöt "Goddamn!" av glädje.

Glömde säga det igår.


Nu ska jag signa up på Facebook. Vad lustigt det är med såna här företeelser. Hade aldrig hört talas om stället över huvud taget. Så frågade min syster Johanna - av alla människor - mig i onsdags om jag inte blivit medlem där än, för det var ett sånt trevligt ställe.

Nää, svarade jag nollställt, och ställde några följdfrågor.

Sen dess har inom en kort tidsepok Jay Leno skojat om det i teve när jag sett på, och Joakim bloggat om det (och jag läst).

Allt tyder på att jag måste bli medlem. Bara för att utforska det hela...


Sen ska jag åka hem och göra mig mötesklar. Idag är det Lillvesslan som har tal. Yes!

lördag, september 08, 2007

ordflätan och den dolda avocadon

Halli hallå,

har just sett Kvarteret Skatans liveshow. Den tog sig mot slutet.
Bäst var Bag in box, gubben med riskakan Willy, och Johan Glans i parmiddan.

Jag älskar Johan Glans. Han är för söt. Och charmig. Och kul. Aaaaw. Påminner om nån jag känner...

Å andra sidan älskar jag Shrek också. Blev lite nykär i'n igår, när jag och Madeleine såg Shrek 3. Han har så härlig dialekt. Och så är han så snäll och karlig, liksom.


Jo, jag är i Maland, förstås. Tog med mig en hallontårta från jobbet och brassade hit.

Från och med första september är jag uppsagd, fick jag veta ikväll. Tomas sa inget när jag frågade om kommande jobb, utan jag fick veta läget först när Elisabeth kom viftandes med ett uppsägningsbrev, och mumlade nånting.

Men alltså, vi ska skriva ett nytt avtal på måndag. Jag ska bli behovsanställd.

Men ändå. Han hade väl kunnat säga nåt när jag frågade.

Ja, ja.


Här kommer det där Viveca Lärn-citatet i alla fall. Det är en snutt ur en av hennes krönikor.

"I trean fick vi Tjocka Läppen till fröken och hennes rygg var rak som en pekpinne.
När hon var som roligast fick vi gå till Apslätten och ha uteteckning.
Det fanns inte många apor kvar i träden på femtiotalet, men det var roligt ändå. Vi fick prata när vi hade teckning, det fick vi inte inne. Och all den där luften gjorde att jag plötsligt berättade för häpna klasskamrater att jag hade en levande gris hemma. Den hette Bertil.
Även Tjocka Läppen blev förvånad. Varje lördag på roliga timmen fick jag berätta vad min gris hade gjort under veckan.
Alla tyckte det var mycket intressant och Ingemar glömde att bolla med sin tandställning.
et gjorde han annars för att hans föräldrar var så unga, sa Tjocka Läppen en gång när Ingemar var sjuk.
[...]
I trean blev jag kär i Bengt Skoog som hade rutig jacka och snobbvåg. En gång på skolgården berättade han för mig att rymdhunden dött.
Det tolkade jag som en invit så jag bjöd hem honom och hans bästis Bosse som gick i hjälpklass och min bästis på saft och bullar.
Till mina föräldrar sa jag att han hette Andersson, för hade jag sagt Skoog hade de spårat hans mamma direkt.
Mina föräldrar vägrade gå hemifrån mer än en tur runt kvarteret. De var mycket förtjusta."


Ha ha. Åh vad söt hon är.


Hmm, nåt mer jag skulle berätta? Tror inte det.

Drömde inatt att jag drömde mardröm om japansk medelålders kvinna som hette Avocado... men det tar vi en annan gång.



Puss puss.

tisdag, september 04, 2007

I can be anything you like

Har suttit och läst gamla bloggar. Från förra september, oktober, november och december, typ.
Alltså fy vad jag är rolig ibland. Det är ett faktum jag lätt glömmer bort.
Men blir lika glad varje gång jag upptäcker det.

Nå, nu är det inte säkert omvärlden håller med mig. Det kanske bara är min jävighet som gör att jag tycker det är klämkäckt och kul, det jag skrivit.

Men so be it.


Jag och mamma såg film om Kungsträdgården förut. Den var fin. Tänk att jag aldrig varit där.
Det måste ändras på.


Jag har sökt jobb på Sköna Under och Twilfits kommande butik i Birsta, idag. Via mail. Spännande.

Måste komma ifrån det där... chefsskapet.
Men kommer sakna Anna och Lisette nåt fruktansvärt. De är världens bästa kalegas.


Aj in my head.

Jag ska skriva ett underbart Viveka Lärn-citat här nån dag. Men inte idag... för boken ligger hemma hos mig.


Nämeneee...

puss och god natt.

måndag, september 03, 2007

Jag bilddagbokar.
Det var längesen sist.



Helgens sammankomst var underbar. Speciellt söndagen. Allra särskilt de två sista talen. De är oftast bäst. Mest uppmuntrande och motiverande.

Men jag gillade allt. Intervjuerna också. Pappa var så gullig när han berättade om sin sossetid, med arbetarskjorta och 'schletna' jeans; 'man ville ju inte se ut som en vanlig svensson'.

Kul träffa vänner också, som vanligt.

Och Plaza var fräscht och skönt.


Jag mår rätt dåligt annars, tackar som frågar. Det är så mycket som tynger mig, som inte borde behöva göra det. Inte så mycket i alla fall.
Jag oroar mig för mycket över andra. Ligger sömnlös vissa nätter (inatt t.ex.), funderar, grubblar, får hjärtklappning, gråter en skvätt.
Men då är oron för andra kombinerad med oron för mitt eget. Ekonomin, mitt sätt att vara, min otillräcklighet, min ensamhet, att bli orättvist behandlad... allting bubblar upp.


Natten: mensvärk vid 21; tog 1g Alvedon forte. Somnade vid halv ett. Vaknade en timme senare. Hjärtklappning, etc; allt som jag nyss nämnt.
Skrev dagbok, drag ett stort glas vitt vin, läste lite Viveka Lärn. Kände mig lugnare. Somnade vid halv fyra.
Vaknade nio, mensvärk i en halvtimme. Jag grät lite och tog en till 1g-alve. Somnade vid halv tio, tio.
Mobilsnoozade vid elva. Mamma ringde strax efter.

Uppstigning.

Jag är rätt seg idag.


Sitter i Maland, ute är det mulet med lite hopp om sol, och jag slösar min sista semesterdag på Internet. Måste.
Har sökt lite jobb och så.


Ska gå ner snart, och se om något finns att äta.