If I could catch your eye
Jag sitter på Kulturmagasinet och myser. Solen skiner, och cykelfärden hit var fantastiskt trevlig, speciellt med Jonas Games "New city love" i öronen. Den passade så bra, med hamnen på min vänstra sida och vinden som fluffade upp mitt hår lite väl mycket, och så.
Har jag berättat att jag är korthårig? Klippte 60-talskortkorta för två veckor sen. Skönt.
Jag börjar jobba kl 15. Ganska lökig tid, 15-20, men jag får ju vara med Lisette, och slipper Tomas. Så det blir bra.
Är inne på min tredje Cambridgedag nu. Tydligen den jobbigaste dagen, sen vänder det, och blir allt lättare.
Jag tycker det går hyfsat bra. Men kvällarna är värst, när man sitter framför teven och börjar fantisera om Chicken gourmet, pizza, kvällsmackor, popcorn, godis... och om nätterna drömmer man sen om allsköns maträtter.
Inatt råkade jag trycka i mig typ fem godisar innan jag insåg vad jag höll på med; förstörde hela processen i kroppen.
Då var det skönt att vakna.
Vet inte om jag tappat nåt kilo än, men ser skillnad på magen i alla fall. Nu ser den ut som den brukar göra. Har dragit ihop sig fint.
Det blir nog bra, det här.
Hmm... nånting meeeer...
Jo, jag har funderat över hur skönt det faktiskt är att bo själv. Ensam. Vara sin egen chef.
Det är klart att jag tidvis längtar efter kärlek så att det värker, och blir rädd att jag ska bli den sista singeln. Ensam kvar. Och att jag aldrig kommer att få uppleva äkta kärlek.
Men när jag tänker på att så många i min ålder flyttar direkt hemifrån in med sin 'kärlek', så känner jag mig rätt lycklig.
Det gör säkert de också, men hur länge då? När kommer de att vakna upp och inse att de aldrig fått bestämma nånting helt själv - hur de vill ha de i hemmet, vad de ska göra, äta, tycka, var de ska resa?
När inser de att de aldrig riktigt lärt känna sig själva?
Jag tror nämligen attden dagen kommer. Oundvikligen. Förr eller senare.
(Det har börjat en ny tjej på mitt jobb, som är två år yngre än mig, och som just flyttat hemifrån till en tvåa med sin kille, två portar ifrån mig. Därför kom jag återigen att tänka på detta. Jag tycker synd om dem. På riktigt.)
Nåja. Nu ska jag surfa vidare, innan jag måste cykla den jobbiga vägen till jobbet. Har inte direkt superkrafter idag. Ganska matt på dieten.
Så hä bli te å ta dä lögnt.
Okej men puss och hej på er då.
Har jag berättat att jag är korthårig? Klippte 60-talskortkorta för två veckor sen. Skönt.
Jag börjar jobba kl 15. Ganska lökig tid, 15-20, men jag får ju vara med Lisette, och slipper Tomas. Så det blir bra.
Är inne på min tredje Cambridgedag nu. Tydligen den jobbigaste dagen, sen vänder det, och blir allt lättare.
Jag tycker det går hyfsat bra. Men kvällarna är värst, när man sitter framför teven och börjar fantisera om Chicken gourmet, pizza, kvällsmackor, popcorn, godis... och om nätterna drömmer man sen om allsköns maträtter.
Inatt råkade jag trycka i mig typ fem godisar innan jag insåg vad jag höll på med; förstörde hela processen i kroppen.
Då var det skönt att vakna.
Vet inte om jag tappat nåt kilo än, men ser skillnad på magen i alla fall. Nu ser den ut som den brukar göra. Har dragit ihop sig fint.
Det blir nog bra, det här.
Hmm... nånting meeeer...
Jo, jag har funderat över hur skönt det faktiskt är att bo själv. Ensam. Vara sin egen chef.
Det är klart att jag tidvis längtar efter kärlek så att det värker, och blir rädd att jag ska bli den sista singeln. Ensam kvar. Och att jag aldrig kommer att få uppleva äkta kärlek.
Men när jag tänker på att så många i min ålder flyttar direkt hemifrån in med sin 'kärlek', så känner jag mig rätt lycklig.
Det gör säkert de också, men hur länge då? När kommer de att vakna upp och inse att de aldrig fått bestämma nånting helt själv - hur de vill ha de i hemmet, vad de ska göra, äta, tycka, var de ska resa?
När inser de att de aldrig riktigt lärt känna sig själva?
Jag tror nämligen attden dagen kommer. Oundvikligen. Förr eller senare.
(Det har börjat en ny tjej på mitt jobb, som är två år yngre än mig, och som just flyttat hemifrån till en tvåa med sin kille, två portar ifrån mig. Därför kom jag återigen att tänka på detta. Jag tycker synd om dem. På riktigt.)
Nåja. Nu ska jag surfa vidare, innan jag måste cykla den jobbiga vägen till jobbet. Har inte direkt superkrafter idag. Ganska matt på dieten.
Så hä bli te å ta dä lögnt.
Okej men puss och hej på er då.
Kommentarer