Allt är tomhet

Värdelöst, helt värdelöst. Det var längesen jag mådde så fruktansvärt, avgrundsdjupt dåligt som jag gör idag.
Allt bara öser över mig, som en stor fet störtskur, och det finns ingenstans att ta skydd.

Jag är trött och trött och trött, och det gör ont i precis hela kroppen, precis hela tiden.
Inte minst handlederna och händerna, så egentligen orkar jag inte sitta här. Egentligen orkar inte mitt psyke det heller, men what the ja.



Jag orkar inget mer. Inte av nåt. Kan paradiset komma nu tack, för jag dör snart.


Idag är en dag av värk, gråt, värk och ögonsvullnad. Och justja, värk.

Nu ska jag söka info om Cambridgekurer.