turn around now psychogirl

Ja här sitter jag och gråter. Skönt, för det var längesen.
Men det kom inte så mycket. Hmm. Det var väldigt längesen jag grät ut. Saknar det. Det är avstressande.
Nuförtiden ligger allt och kokar inom mig istället.Icke hälsosamt.


Jag är på hjärtuttömningshumör, så ni får ursäkta om det blir en del känslosamheter. Kommer få hejda mig själv as I write.


Jag har mens och mensvärk och är trött och vill bara grina, och jag är less på jobbet och samma rutiner och på att vara inneboende hos mina föräldrar...

Jag är trött på min fula tjocka lilla kropp och på min täppta näsa också.

Men framför allt är jag trött på att allt du säger ska beröra mig, hela mitt inre, så fruktansvärt. Jag trodde verkligen att jag inte brydde mig längre.
Men så fort det blir minsta lilla skav, minsta lilla pytteförstånd, mår jag jättedåligt och blir svart inuti och blir på sånt här grinahumör som jag är nu.

Och om det aldrig kan sluta bli missförstånd mellan oss, för att vi av nån anledning alltid är taggiga när vi har kontakt - då orkar jag nog inte ha nån kontakt.
Det tär för mycket. Jag tycker om dig för mycket.


Så är det. Jag skulle aldrig uttrycka känslor i bloggar mer, men nu sket det sig.


Måste gå och ta sabla piller för sabla mensvärk. Och sen sova, sova, sova, och drömma om en bättre värld. Ända till klockan sex.