tisdag, januari 30, 2007

killer

"He doesn't look a thing like Jesus
but he talks like a gentleman"



GE MIG EN SOLRESA!
Jag är less. Less less less less less less less.
Allt är tråkigt, allt är old news.


Men jag flyttar i slutet på mars i alla fall, om jag inte redan sagt det. Kul indeed.




"Watch him now
here he comes"

torsdag, januari 25, 2007

söt flykt

Jag skriver på lägenhetskontraktet imorgon. Tjoho!
Fast flytten blir först i slutet på mars. Men ändå.

Före det måste jag till banken och plocka ut tio procent av priset. För det ska unga damen få, när vi signar. Och så vill HSB ha 500 spänn av mig i medlemsavgift. Varför man nu ska vara medlem där... men jag kommer väl inte våga fråga, bara le och betala, som vanligt.

Tja, vad mer kan man berätta.

Mamma ligger på hospitalet. Hennes arm är helkass. Man misstänker diskbråck. Så nu blir hon drogad och röntgad och kotsträckt och uppassad med sjukhusmiddag på sängen. Sen i tisdags har hon legat där.

Jag var där och myste från tre till sex idag. Vi åt semlor och choklad och kollade på teve och pratade och skrattade åt tanterna som hon delar rum med. De är fantastiskt roliga. Den ena sjunger religiösa sånger i parti och minut, och den andra ligger och svamlar om sina gaser, och om att hon inte gillar karameller nu för tiden, och allt annat som tanter svamlar om.

I alla fall hoppas jag att hon kommer hem snart. Huset är inget riktigt hem utan henne, och King of Queens är inte lika roligt när man ser det ensam.

Men jag klagar inte. Jag har i alla fall min mamma kvar.
Jag beundrar verkligen dem som orkar fortsätta leva utan sina mammor. Kan inte föreställa mig det allra minsta hur tomt och hemskt det torde vara.


Kloret kliar på min kropp. Det var Paradisbadet igår. Inte lika kul som sist, men kul! För all del. Magic eye är verkligen teh shit.




Ja så kan det vara här i livet.


Imorgon är det banken och HSB (som sagt) och körskolan och kanske Madeleine. Annars vt hos Henkaloony på kvällen.


Jag tror jag ska koppla ner nu. Det börjar göra redigt ont i skrothänderna mina.


På återseende, gott folk.

torsdag, januari 18, 2007

just behind the shades

Ja men då så, tjosan hejsan svejsan, jag har borstat tänderna och tvättat bort mitt smink och ställt in videon så att den spelar in King of Queens imorgon eftermiddag, och GENAST KÄNNER JAG MIG SÅÅÅ UPBEAT!

Eller jag låtsas i alla fall. För jag känner för det. För att jag tänker redogöra för trevliga trivialiteter.
Here it goes:

Den fjärde mars ska jag och AnnaKarin på Regina Spektor-spelning på China, Stockholm. Storstan! Hur ska det gå för en lantlolla som mig?
Jag har nog inte varit i Stockholm sen vi (jag, Sanna, Jens, Mika) var och såg Bright eyes för snart två år sen. Hö, hö.

Men Stockholm, det är ju bra överskattat ändå. Det är inget jag saknar.

Fast det ska bli grymt kul att åka dit! En förmodligen toppenfin konsert, ett förhoppningsvis mysigt hotell på Söder, och flera timmars shopping (det är ambitionen i alla fall) på måndag, innan bussen bär av hemåt igen.

Whee, whee. En ljuspunkt att se framemot.


Och på måndag får damen med lägenheten i Korsta veta om hon får köpa huset i Timrå. I såna fall flyttar jag snart. Hoppas. Men är som alltid förberedd på det värsta. (Jag är född sån. Det är nog bra.) Drömmer om den på nätterna. Den ser alltid olika ut, men det är alltid den. Min lägenhet. Min egen.


OCH OCH OOOOCH!! Fyran har börjat visa Felicity!
För sisådär två, tre dar sen såg jag nåt i tevesektionen i ST, om att vederbörande serie skulle visas från första början. Jag suckade, mumlade 'åååh felicity', och surade inombords över att jag inte har trean, och att jag aldrig kunnat följa den mysiga serien mer än nåt enstaka avsnitt här och där.

Och idag upptäckte jag att den går ju inte på trean, den går på fyran! Joy.

Jag har längtat efter en sån där myspysig dramaserie jättelänge. En sån som passar regniga dagar. När man sitter ensam med sin gråa yllefilt som Hemtex valt att döpa till "Erik".
"Ungefär en serie med samma känsla som i Felicity", har jag till och med surrat om, på jobbet.

Och nu är den här. Äntligen. Jag längtar till kvart i fem imorgon. Eller idag. Usch, klockan är för mycket. Som vanligt.



I söndags hade jag migrän som bara blev värre och värre (trots att jag tagit tablett 2 ggr) och värre och det kröp överallt och jag kräktes och grät och trodde jag skulle tuppa av/dö, så akuten tyckte vi skulle komma upp. Jag och mamma alltså. Pappa var på möte (jag vågade inte vara ensam hemma, så mamma stannade med mig).

Väl i det otroligt omysiga väntrummet blev jag sedemera bättre, efter ett ca 8 timmar långt anfall. Fick ju sitta nån timma och vänta.

Tant doktor sa att då var det ju bara att åka hem, här har du ett nytt recept på tabletterna som tog slut hemma, ratiratiraj.

Väl hemma upptäckte jag att mamma, stackarn, gett mig fel tabletter. Hon hade tagit de gamla Imigranerna, (immigranterna, hahaha) som jag inte riktigt tål. Så jag fick väl nån allergisk reaktion.
De borde inte ha legat kvar i medicinlådan överhuvudtaget, de gamla rackarna.

Stackars mamma fick ångest och skuldkänslor, men jag blev mest lättad över att de nuvarande medicinerna funkar ändå.
Och så tog jag en sån mot den sista värken, och sen var det Köping (de där särarna är helt ljuvliga tycker jag) och frid och fröjd.



Ikväll var det VT-genomgång. Blev i sista stund flyttat till Abrahams, vilket visade sig vara ett lyckokast på så sätt att jag nu fick snusa, klämma och känna på lillungen. Carl Lucas Hamilton.
Han var fin. Oh så fin.

Jag älskar bebisar. Bebisar är verkligen livet. Man blir så lugn när man sitter och har dem i famn. Och de doftar så gott.
Aaah, jag tror jag ska öppna en bebisfarm...



Dags att sova. Chop chop.

onsdag, januari 17, 2007

almost always

Det kommer aldrig att hända. Det är ju uppenbart.
Det är superkört, och jag fattar inte att jag än en gång inbillade mig annat.
Ens för en stund.


Jag är för svår och konstig och kantig, och kan säkert ibland uppfattas som rätt taggig.
Men det är bara för att jag är så nojig. Bara för att jag vill bli bekräftad. Vald framför någon, några. På nåt vis.
Det är dumt, jag vet.






Men hon. Hon är lång, mörk och mystisk.

Mystisk är bra. Konstig är dåligt.


Det kommer bli precis som det alltid blir. Jag är redo för det. Allt annat vore en smärre chock.


För det där, det är inte för mig. Jag är tydligen inte gjord för sånt.


Men det är lugnt. Jag gillar att umgås ensam med mig själv.

lördag, januari 13, 2007

13/1 - 07

"You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something to you"

tisdag, januari 09, 2007

turn around now psychogirl

Ja här sitter jag och gråter. Skönt, för det var längesen.
Men det kom inte så mycket. Hmm. Det var väldigt längesen jag grät ut. Saknar det. Det är avstressande.
Nuförtiden ligger allt och kokar inom mig istället.Icke hälsosamt.


Jag är på hjärtuttömningshumör, så ni får ursäkta om det blir en del känslosamheter. Kommer få hejda mig själv as I write.


Jag har mens och mensvärk och är trött och vill bara grina, och jag är less på jobbet och samma rutiner och på att vara inneboende hos mina föräldrar...

Jag är trött på min fula tjocka lilla kropp och på min täppta näsa också.

Men framför allt är jag trött på att allt du säger ska beröra mig, hela mitt inre, så fruktansvärt. Jag trodde verkligen att jag inte brydde mig längre.
Men så fort det blir minsta lilla skav, minsta lilla pytteförstånd, mår jag jättedåligt och blir svart inuti och blir på sånt här grinahumör som jag är nu.

Och om det aldrig kan sluta bli missförstånd mellan oss, för att vi av nån anledning alltid är taggiga när vi har kontakt - då orkar jag nog inte ha nån kontakt.
Det tär för mycket. Jag tycker om dig för mycket.


Så är det. Jag skulle aldrig uttrycka känslor i bloggar mer, men nu sket det sig.


Måste gå och ta sabla piller för sabla mensvärk. Och sen sova, sova, sova, och drömma om en bättre värld. Ända till klockan sex.

måndag, januari 08, 2007

vad gör jag uppe nu?

Här sitter jag, snurrig på Dexofenen och mammas massage, med en huvudvärk som aldrig riktigt lägger sig, och okynnessurfar.
Jag som hade tänkt gå och lägga mig tidigt. Nåt i stil med 21.

Men så visade det sig vara Kommisarie Lynley på teve, och sen skulle jag och mamma kolla på mmset där Ella sjöng "Var bor du lilla råtta?" via nätet, och sen skulle jag hjälpa 'na att maila, och sen... ja ni vet hur det kan vara. Det kan vara ganska trevligt att sitta och tomblogga och surfa runt litegrann, och det är alldeles som att man ger upp tanken på en hyfsat sömn, och istället prioriterar trevlighetsfaktorn i att sitta uppe lite för länge.

Mina båda glasögon är nere också, så som lök på moset ser jag lite illa.
Men vad gör det om hundra år, när allting kommer kring?


Jag har varit ledig idag. Jättetrött. Jätteont överallt. Det resulterade i en totalt onyttig dag. Men jag behövde vilan och sömnen. Och det var trevligt att sova till hög musik. Då vet man att man verkligen är trött. När man dvalar in stup i kvarten, trots att Asha Ali skriker lite väl högt i bakgrunden.

Imorgon är det jobb 7-15. Jag åker med ma och pa in, och hoppas att Lisette skjutsar hem mig. Jag älskar att jobba förmiddag. Jämfört med att jobba eftermiddag, alltså.
Speciellt i början på veckan. Det är så lugnt och härligt. M-m-m.

Just ja, jag ska kolla på ett annat jobbställe (som aldrig har helgöppet!) om jag behövs där. Skulle vara skönt att ha relativt fasta tider, och jobba mån-fre.
Ska gå dit och fika och smila in mig nån dag framöver.


Jag är trött, trött, trött. Men det är alldeles som att jag är lite gladare inombords. Lite bubblig ibland, till och med.

Hopp om liv, som man säger.


Meeene... jag upprepar frågan i ämnesraden, och så börjar jag masa mig mot Bedfordshire. Har ju trots allt lite kvar att anteckna i min manuella dagbok. Emanuéla heter hon. Ha, ha, ha.

söndag, januari 07, 2007

There's gold in them hills

Jag har gått runt på jobbet och fantiserat till och från hela dan, om den här myskvällen. Den som jag har nu. Med levande ljus och mitt rum och Cold mountain.
Och så sitter jag här.

Sablar.

Men jag har den på i bakgrunden, och tittar dit titt som tätt.

När jag kommit hem och duschat och myst till mig, kom hela helgens värk på samma gång. ÅÅÅÅH FYYYYY. Ont. Gör det. Överallt.

Men men. En bra helg indeed. Kolla bilddagboken om ni vill.

Igår kväll var det ju avskedshalabaloo för Johanssons också. De ska hänga i Indien i 3 månader. Så vi hade partaj med överflöd av ätbarheter (jag gjorde två rätt fantastiska tårtor - smakmässigt alltså), och Escobars lärde oss salsa och merengue (tänk, min far skakade rumpa! och han var så ivrig så guldtanden sken lite extra i mörkret), och vi lekte klapplekar och hade oss.

Nuuuu.... orkar jag inget mer. Hoppas mamma pallar massera mig en stund.


Imorgon har jag sabbat. Skönt.


Jude Law är svinlik en karl jag känner. I alla fall ibland.
De är snygga båda två.


Om det var nåt mer jag skulle skriva så har jag glömt det nu.



Puss

fredag, januari 05, 2007

we're moving to Shanghai

I måndags var jag och Marie på Paradisbadet.
Det var så skadat roligt, vi skrattade och skrek som särar hela dan. Förutom i slutet när Marie satte sig med bara skinkan (tricket för att åka superduperfort är nämligen att pula in badtrosorna i rumpan, och glida på skinnet) på nån hård plastgrej.
Det blev en blå, stel bananformad grej där. Som en lårkaka. Fast på stjärten. Stjärtkaka.
Mmm...

Nämen. En underbar dag indeed.


Dan efter gick jag runt och sniffade på mig själv på jobbet, och konstaterade att jag fortfarande luktade klor, trots allt duschande och tvålande.
Lisette började då sjunga "Clorine, Clorine, Clorine, Clorine". Alltså Dollys "Jolene". Fast annorlunda.
Det var väldigt kul.


Idag har jag och AK gått på stan. Jag skulle inte köpa nåt, men kom hem med:
- Två röda sammetsgardiner (som jag planerat köpa ett bra tag, och de var på rea)
- Vax till brynen och annat smått och gott
- En grå angoratröja (har en likadan rosa, fast denna har även huva, och var på rea) från BikBok
- Röda och svarta sidenband till håret
- Tre badbomber
- Bebikläder till Axelssons kommande
- Sju ölflaskor till mig och AK

Det kallar jag en smärre bedrift, faktiskt.
Usch, vad duktig jag blivit att sprätta kosing.

Nåja.

Ikväll är det alltså VT, tacos och poker hos Henke. Smågrabbarna ska laga mat. Aaw.
Skinkan blev glad att jag är kass på poker, för nu slipper han åka ut först. He, he. Vi får väl se...


Välkommen till världen, nyaste lilla Abraham! Förnamnet på knytet är ännu obestämt, men han är bra stilig alltså.
Ska bli kul att åka dit och klämma på'n lite.


Nu ska jag kolla på mms-et med Maries kakröv.


Jobb 9-17 båda dagarna i helgen. Uuuuurk.