fredag, december 28, 2007

Fredag och så rå

5 minuter kvar vid datorn.

Idag väntar:

Stan med Johanna och Ella
Willys-shopping
Tvättstuga
Biljard
Öl
Bio (Arn)


Det kan ju bli rätt trevligt ändå.
Bra att inte ha några förväntningar...


Hej hej!

onsdag, december 26, 2007

kom hem nu

Haha. Jag måste bara tipsa om Big Comedy som gick på svt förut ikväll.
Hoppas det går i repris, annars kan man väl kolla via webben.
Som vanligt när det handlar om ståuppkomedi var ju inte allting roligt. En del var bara pinsamt.

Men detta program var faktiskt ovanligt kul. Tyckte jag i alla fall.
Alldeles särskilt sista akten, André Wickström.

Jag har inte varit så impregnerad av denne bondefredrik-liknande finne med slickat hår tidigare, men han var så grymt rolig!
Det går inte att återge, så jag ska inte försöka.
Men överlag är det ju kul med såna som bryter på finska, och ändå behärskar andra dialekter grymt bra (fördom fördom, jag vet). Han pratade danska. Och sa roliga saker. Jag dog av rolighet.


I övrigt har dagen varit lite bra, lite dålig. Mest bra.
Jag skrev ett tal som jag framförde ikväll, med mamma som motpart. Det handlade om hur vi kommit fram till 1914 och allt det där.
Hade ingen direkt prestationsångest - det var därför jag väntade till sista timmarna innan jag skrev det (och för att jag hade glömt bort det medan tider var, igår...).
Dels skulle jag ju vara i sal 2, och dels hade jag angivet källmaterial att arbeta med.

Men när jag slog upp resoneraboken kom kallsvetten krypandes. Det var årsveckor och hedningarnas tider och det ena med det tredje. Sånt där som jag aldrig varit bra på.
Därför var det väl bra att jag fick skriva talet, och inpränta i min hjärna hur räkningsprocessen går till...

Hursomhelst, jag och mor tränade talet, det drog över med en halv minut.
Men men. Kör i vind som det står i koranen, tänkte vi, och for iväg.
Jag hade (har) pms och har varit gråtfärdig sen igår, kan tilläggas.

När vi anlände, kom Mats och frågade snällt om jag kunde vara i stora salen istället, pga. vakans. Jag sa ja, sen gick jag in i städskrubben och grinade.
Men vi tränade en gång till, och fick en halv minut tillgodo denna gång.

Sen bad jag ett okänt antal gånger, och så var det bara att hålla i hatten.

Som tur var blev det lite livat och halabaloo strax innan vårt framförande. Mats kallade broder Escobar för broder Mücke, och det ena med det tredje. Lite spänning släppte.

Så när det väl var vår tur, kände jag mig ganska jättelugn där uppe, och fick fram all info jag ville få fram, och vi sjabblade inte bort oss, och vi drog inte över tiden, och det kändes bara superbra efteråt.
Jag visste vem jag hade att tacka.


Oj oj oj vilken lång utläggning det blev, bara om ett tal.

Men det var typ min dag, det.

Plus lite lek och pusselläggande med Ellskling, som också sover över i Maland. Hon är så söt och rolig ibland när hon pratar, så man måste låtsas att man skrattar åt nåt annat för att hon inte ska ta anstöt.


Jaja. Nu är det godnatt för längesen.


Margo hade inte bajsat nåt i lägenheten förresten. Hon verkar bättre nu. Det är ju bra, aight?

tisdag, december 25, 2007

nieces & nephews

Just ja. Måste skriva ett till inlägg och berätta om Ella och Ludde. De har varit så söta och roliga idag.
(Langsjös har varit här på mat, choklad, teve och lite lek.)

I början av samvaron satt jag och barnen hopkurade i soffan och kollade på "Pelle Svanslös". När Pelle och hans syskon var små, och stod och lapade mjölk i lagårn, sa Ludvig, helt inne i filmen: "Är det där Pelle Lössvans?"

Efter maten lekte vi Gömma nyckel, allihopa (nästan...).
Det blev så småningom Ellas tur att gömma. Nyckeln alltså.
När hon ivrigt ropade "KLAAAR!", och vi frågade "fågel, fisk eller mittemellan?", svarade hon tveklöst, högt och glatt: "LEJON!!"


Några timmar senare kollade jag och Ella på bilder på datorn. Det dök upp en bild från studentdagen 2005, föreställandes mig i studentmössa, och mamma utan studentmössa.

Ella sa förtjust: "Hee, däj äj mojmoj... och duu. Näj du va polis."

Jag: "Nej, det var när jag slutade skolan."

Ella: "Aaa. Men du såg ut som en polis!"


Gullegull.

måndag, december 24, 2007

Kiss my arse, size zero

Jag hittade nyss min gamla blogg. Det var väldigt kul att läsa'n. Från hösten och vintern 2005.
Jag skrev bättre på den tiden. Men det förklaras även varför, i ett inlägg där. Jag skrev nämligen bara när jag hade något speciellt ämne att avhandla.

Nu mer freestylar och tomskriver jag mest om allt och ingenting.


Men vet ni vad jag har lite svårt för?
Jag har lite svårt för ganska mycket, i och för sig. Men bland annat följande två saker:

*När folk snor ens säregna ord och uttryck rakt av och börjar använda dem frekvent (vilket jag säkert själv gör i parti och minut - det man stör sig på hos andra är ju ofta det man stör sig på hos sig själv också).

*Det andra har jag glömt. Det flög nyss ur huvudet totalt. Just typiskt, när jag för en gångs skull hade nåt genomtänkt på g.

Nåja. Det kommer väl tillbaka till mig.


Alltså, jag måste börja röra på mig. Men jag har lagt ner det här med att försöka göra min kropp snygg enligt rådande ideal, för att den ska behaga en man. Sånt är bara dumt.
Nu ser jag till hur jag, och bara jag, vill att den ska se ut.
Den eventuella man som nån gång får mig, han får helt enkelt gilla läget. Min kropp ingår i priset, liksom. Gillar han inte det han ser från början, kan han ju leta upp nån som är byggd på annat sätt.

Men i alla fall. Röra på mig. För min egen skull. Och för att det finns grejer jag vill förändra. Förbättra.

Har kollat upp en del om Powerplate-träning. Ida har ju vurmat för det ett bra tag, och när mamma kom hem från Ängelholm, hade hon följt med Greta på sånt två gånger, och var helt såld.
Tydligen är det toppen när man har fibromyalgi, och även när man har oönskade celluliter.
Jag har både och, så jag känner mig jätteivrig.
Eller kände. Tills vi kollade upp vad det kostar. Det finns nämligen enbart på Belle Visage, i denna stad. Och ett tiokort kostar... vad var det? 1250 kr, tror jag. Helt sinnessjukt.
Jag borde undersöka om det finns nån hjälpfond. En cellulitfond kanske, haha.

För det vore onekligen kul att testa.
Annars har jag ju alltid min Orbitrek stående i klädkammaren hemma.

Men jag tänker hursomhelst aldrig anpassa mig efter rådande supersmal-ideal!


Apropå annat så tänker jag nog ge mig ut på laptop-handlande i mellandagarna. Om jag har råd. Jag tror jag har det. Får räkna lite på det.
Men jag skulle behöva nån med mig. Nån som kan vägleda mig lite.
Frivillig kan ju anmäla sig på valfritt sätt.


Well.
Nu ska jag gå ner till mamma igen.
Min bajsande katt får klara sig ensam inatt. Det är ett risktagande, eftersom jag bäddat med vita lakan och överkast. Det ligger gamla lakan och handdukar ovanpå förstås, men om hon blir tillräckligt dålig, skyr hon inga medel, eftersom hon då inte hinner till lådan (tycker hemskt synd om henne förstås, men är även bra less på att torka kattexkrementer från golvet... och nu har röven börjat vara sig av allt bajs också, för att vara riktigt fräsch).
Men men. Jag vågar inte sätta mig och köra till Korsta nu. Skulle ju bli överfallen, rånmördad och våldtagen på parkeringen...


God afton!

onsdag, december 19, 2007

Livets hårda skola

Coop ringde i förra veckan. Eller Coop ringde väl inte, men Marina som är en av cheferna där.
"Ja, vi ringer runt för att ge lite gensvar på intervjuerna och så... för nu har vi bestämt oss för vilka vi vill ha med oss. Och du är inte en av dem."

"Eeh... nähä."

"Så nu vet du det."



Suck.

Och idag fick jag äntligen mail ifrån Gunilla på City café. Eller äntligen var väl att överdriva. Hennes trevliga besked var "tack för visat intresse men tjänsten är tillsatt".


Lisette blir ju mammaledig i april, så då har jag ju jobb där i minst ett år. Men det känns så fruktansvärt icke-lockande att återvända till det där stället, efter allt som hänt.

Måste ringa Hagabagarn och höra hur det står till där, om de inte saknar en sån som mig, och sånt.



I övrigt står livet rätt stilla och börjar kännas riktigt tråkigt.
Ibland längtar jag ihjäl mig efter en egen familj, men oftast känns det som om det skulle räcka med bara nåt litet avbrott i den händelselösa vardagen.
Ett besök på Södra berget SPA, till exempel. Ja tack, bjud gärna. Släng in en massage, en ansiktsbehandling och den där härliga buffén med lite vitt vin, också.


Men men. Man vill ju inte bli som Baruk. Hö hö.


Jag har väl inget mer att säga. Jo, big announcement: jag håller på att spara ut håret en liten aning. Typ Jenna Elfman i "Dharma & Greg" / Meg Ryan i "You've got mail", är målet.



Då så. Hej.

söndag, december 09, 2007

Alzheimers, någon?

Imorse var det grått och fult ute. (Som nästan alltid nu mer.
Man känner sig oftast som ett djupfryst torskblock.
Även när det inte är så kallt.)

Men sen snöade vackra flingor. Nu skiner solen lite försiktigt.
Kan man vara annat än glad?
Speciellt när Amanda Jenssen sjunger Melaine Safkas underbara "Look what they've done to my song" i p3, och Ella är här och vi äter glass med karamellströssel och för mycket chokladsås?

Nja.

Jo just ja. p3 spelade även Jeff Buckleys version av "Hallelujah" (mycket bättre än Cohens). Happy happy joy joy.


Annars... tja.
Trevlig taco- och idolafton hos Henke i fredags. Michaela, AnnaKarin, jag, Jacob och Henke då.
Det var gott och kul och Marie vann Idol men det gör ingenting. Nog för att det hade varit asfett om Amanda vann, eftersom en spännande och lite annorlunda artist som etta skulle vart nice for a change. Som man säger.

Men men. Hon spelas ju redan i p3, så det är lugnt.

Igår kväll var jag och Michaela här i Maland med mamma. Det var Martinis och tacos (igen), mysfaktor och "The notebook". Och en massa galna upptåg i köket...


När jag kom igår hade jag med mig en räkning som jag skulle betala via Internet (den ska vara inne imorn egentligen), men engångskoderna hade jag glömt hemma.

Imorse åkte jag hem, för pappa hade lånat min lägenhet (gubbkväll i Korsta igår) och skulle då ta bilen tillbaka hit till Maland.
Väl hemma i Korsta insåg jag att allt mitt smink var kvar i Maland.

Så jag packade om lite, tog med engångskoderna och lite annat, och följde med pappa tillbaka hit.

Och här är jag nu, med engångskoderna, och utan räkningen.

Briljant.



Nu ska jag gå och pyssla med Ella. Klippa och klistra och sånt som hon gillar, lilldocka.

fredag, december 07, 2007

don't let a good thing die

Jag säger bara...


AMANDA JENSSEN IDOL 2007!!!

Allt annat är skandal.


Mern Marie lär väl vinna... kan dock ej låta bli att rösta på Amanda.


Puss puss

tisdag, december 04, 2007

häj häj iåförsäj

Glömde berätta en kul grej igår. Ett mamma-citat från förra veckan, när vi pratade om hennes skånevistelse.
Jag sa: Visst blir man bortskämd när man sitter vid bredband?

Mamma svarade: Jag tänkte inte på det, för datorn var redan på.


(Hon trodde att den skulle startats upp fortare hemma om vi hade haft bredband.)

Haha.


Nu är jag i Stöde och blir bortskämd med bredband.

Men det är dags att sova. Jag sover med Simon inatt. Mysigt.
Jag har världens underbaraste syskonbarn, på riktigt.


Peace.

söndag, december 02, 2007

mm message from the dark side there is

Hej hej.

Jag sitter med mamma vid datorn i Maland och så rå.
Har lite samvetskval för att jag lämnat Margo ensam över natten, men jag är ju hemma till kl 7 i arla morgonstund.

Ja Margo ja. Hon är allmänt ljuvlig och välgörande, och gör att jag känner mig betydligt mindre ensam och mer uppskattad. Och trygg, faktiskt. Trots att det bara är en liten kattunge, kan jag plötsligt sova med alla lampor släckta (utom den i badrummet förstås). Skönt.
Känns lite som att ha skaffat barn... fast ändå inte riktigt...

Men inatt var hon härjig. Hon lajade runt oavbrutet fram till fyrasnåret, och sen satte hon igång igen vid åtta nånting.
Typ halv elva behagade hon kura ihop sig i min armhåla. Men då var jag tvungen att gå upp...

Nåja.

Denna vecka eller nästa, hör de av sig från Coop. Spännande minsann. Förhoppningsvis hör jag snart nåt från City café också. Man vill ju känna sig eftertraktad, vetja.


Det största Idol-momentet nånsin, var i fredags när Amanda sjöng Cohens "Hallelujah" och jag och Johanna bölade, och juryn tårögda ställde sig upp och applåderade utan ord.
Det var otroligt fett.

Och äntligen åkte Andreas ut. ÄNTLIGEN.

På fredag blir det party av sällan skådat slag, när girlpowerfinalen går av stapeln.
Fast jag vet inte om jag tänker rösta... jag menar, vore det inte bättre för Amanda att komma tvåa, så att hon får göra mer sin grej? Kolla Darin och Sebastian liksom.
Men det vore kul om hon vann också, eftersom att hon verkligen förtjänar det, och är originell och cool.

Ja, den som lever får se hur det blir med den saken.


Imorgon åker mor och jag till Stöde. SiMånspassning och myskväll med Erika, inklusive översovning. Det var miljarder år sen sist, så jag längtar verkligen.
Och Michaela är vänlig nog att passa katt och lägenhet.

I mars spelar kent här i stan, så det blir till att hänga på Entré Sundsvall-växeln i tid imorgon när biljetterna släpps.
Bra att ha nåt att se framemot så man klarar sig igenom årstiden.
"Det kommer bli en lång kall vinter" (eftersom vi ändå är inne på kent och så...).


Det har varit kretsvecka, fett skoj. Lanttos är så sköna!


Nä, nåt mer hade jag nog inte att skriva.
Tack och godnatt för denna gång.

måndag, november 26, 2007

my name is...

Ikväll kommer hon. Katten. Margo.

Jag ser storligen framemot det! Men jag har lite namnkris. Ska hon verkligen heta Margo?
Började fantisera om Elliot imorse. Kanske det är ett bättre namn.
Men jag vill ju att en av mina söner ska heta Elliot... så det är ju lite dumt. Eller va?

Nåt annat bra namn kommer jag inte på. Ally kanske.
Jag gillar Margo. Men alla kommer bli såhär "kom lilla kissen... vad hette hon nu igen, hur uttalas det, vad kommer det ifrån?".

Eller jag vet inte.

Om jag inte har kommit på nåt bättre inom de närmsta dagarna, får det bli Margo.
Och om ni vill lämna förslag, så skriv det i kommentar här nedan eller skicka sms.

Fy vilken äcklig och hemsk dator, så fort man trycker på delete-tangenten, fastnar den i intryckt läge och suddar alldeles för mycket.


Justja. Konserten i fredags var övergrym. Jag fattar grejen med Moneybrother nu.
Florence Valentin gick inte heller av för hackor.
Bland det bästa var när de tu samarbetade under extranumret, och "Just another summer" mitt i allt övergick till "Pokerkväll i Vårby gård" (favorit i repris), och sedan övergick till diverse rockklassiker, för att återgå till "Just another summer" igen.

"Blow him back into my arms" var rätt magisk också. För att uttrycka sig lite magstarkt. But it's true.

Och det var väldigt kul att fika + besöka bagarskolan med Sanna. Vi skrattade mycket, och jag tror Gunnar och Anders (mest Anders, hör och häpna!) blev förtjusta i oss. "Vilka damerrrr" utbrast han ett flertal gånger.
De sa att de saknade oss med våra udda sockor och sammanbundna förkläden och allt vad det var.

Ah, ljuv nostalgi.

Nu ska jag åka hem och äta och greja lite.
Ikväll ska mamma och jag åka och handla lite saker till Margo (jag har ingen bil och känner inte för att släpa säckar med kattsand och -mat, och kattlåda med lock och grejer, på bussen), sen ska vi åka och hämta Margo.
Sen blir det väl lite installering av katt, lite teve och lite fika.



Hej på er.


PS.
S K A N D A L att Daniel blev utröstad ur Idol, men kaxiga kåldockan Andreas är kvar. Daniel växte avsevärt i mina ögon, de senaste veckorna.
Plus att jag började störtböla under hans första audition, när han plinkade gitarr och sjöng "Unchained melody".
Och så Andreas då. Halli hallå. Han fattar INGET av juryns konstruktiva kritik. Och så säger han - efter att ha sjungit en låt av BON JOVI, gott folk - att "jag gjorde den här låten så bra så det finns inte alltså, det finns ingen som har sjungit den här låten som jag gjorde här ikväll".
Kan man kicka ut nån ur tävlingen pga. attitydproblem och lögn?

Men men. Bara Amanda vinner, så...

Och en sak till. Såg reprisen av "Fredag hela veckan" igår. Eller en snutt i alla fall. Westlife-snutten. Och min f.d. man Mark var så in i bänken snygg och charmant, så jag kände mig som 15 på nytt. På riktigt. Jag satt och tjöt i soffan.
I'm beyond rescue.

Tänk att han lämnade mig till förmån för bögeri. Jag fattar det bara inte... DS.

fredag, november 23, 2007

Good night nurse

Usch nu har jag suttit här för länge igen.
Precis som i tonåren...

Alltså, jag älskar Scrubs! Det är inte många program man asgarvar högt åt när man ser dem i sin ensamhet, men detta är ett av få.
Jag skrattar arslet av mig var och varannan kväll. Är det nån serie jag vill ha samlad i dvd-format, så är det den.
Och Gilmore girls. Och Everybody loves Raymond. Och King of Queens.

Men framför allt Scrubs.
Bara så ni vet...

Och ska jag nån gång gifta mig, ska det vara med J.D.

ZomZomZom.


Jag tänkte skriva roliga pappa-citat innan jag knoppar in.
Jag vet inte om ni roas av dem, men jag gör det, så jag antecknar:

Igår när vi for härifrån till mötet, sken himlen upp flera gånger, på andra sidan Ljustaskogen. Det var rött nån gång, vitt nån gång, och rött nån gång igen, och allmänt mystiskt.
Pappa: "Vad var det där? Blixtar? ÅSKAR DET?"
Jag: "Ja jag vet inte. Vad häftigt."
Pappa: "SANNA ÄR DET HARMAGEDDON?!"
Jag: "Ja. Eller fyrverkerier."

Det var fyrverkerier. Nya butiker i Birsta hade premiärparty.

Så idag, just när vi skulle äta, skallrade det i skåpet där glas och tallrikar står (det var nån källarfläkt som var i farten).
Pappa: "SANNA ÄR DET JORDBÄVNING?!"

Ha ha. Han är som Arthur Spooner ibland.

Jag: "Ja. Igår var det Harmageddon och idag är det jordbävning."
Pappa: "Haha, ja, det är dramatiska days nu."

Gullis. Och efter maten, då. Vi kollade på bilderna från Turkiet som jag var och hämtade åt dem idag. Pappa hade tagit nån bild på mamma där hon såg allmänt dryg och blasé ut.
Han: "Hon såg inte så glad ut! Hon var trött kanske. Eller hon ser väl ut sådär ibland."
Jag dog av rolighet. Nästan.

Sen satt han och kollade grundligt i nya Biltema-katalogen. Plötsligt utbrast han i intresserat och positivt tonläge: "Livrem med kreditkortshållare!"
Jag: "Ja för du använder ju kreditkort i parti och minut."
(Han har aldrig nånsin betalat i butik med sitt bankkort.)
Han: "Ja nej jag ska inte ha... fast skärpet var ju inte så jätteee..." (-pjåkigt eller liknande, skulle komma efter detta, men fastnade inom honom)
... "Men jag köpte ju ett i Turkiet."

Haha. Åh. Är min humornivå så låg? Nä, men visst är det lite roligt ändå?

Kanske situationskomik.

Nåja.


En annan rolig grej: Sanna visade mig en artikel på nätet om en man som håller på att bli ett träd. Det är JÄTTEJÄTTEJÄTTEÄCKLIGT - om det nu är på riktigt - han ser svampig ut och har blad istället för nävar.
Nä det måste vara ett skämt, jag fattar inte annars.

Hursomhelst. Det stod nåt i artikeln om att han ville leva så att han hann träffa sina barnbarn.
Jag till Sanna: "Haha, lycka till att skaffa en brud. 'Jo jag har varit ett träd de senaste åren, hoppas det är ok.' "
Sanna: "Haha. Han kan få en stubbe till barnbarn."

Hi hi.

Sen upptäckte jag att han redan hade fru och barn, så jag sa:
"I guess att ungarnas favoritsysselsättning är att klättra i träd."

Oh how we laughed. Ibland får man till en fullträff, I'll say.


Nåja. Nog med de dåliga skämten för i afton.

Imorgon blir det fika och bagerigymnasiebesök med nämnda Sanna.
Ska bli kul att träffa Kroken och Snoken igen.
Eller Gunnar och Anders menar jag.

Och på kvällen är det utgång med AnnaKarin och Axelssons, sen Moneybrother-konsert med Florence Valentin som förband. Festligt!
Det blir allsång till "Pokerkväll i Vårby gård", för den är ju för härlig ändå.
Party.





Peace.

torsdag, november 22, 2007

Hej jag är kissnödig

... och har bara några minuter kvar vid datorn.
Har blivit något av en Facebook-nörd. Det tar ju en del tid.
Jag kommer tröttna på Facebook snart, väldigt snart.


Idag klev jag upp vid 6-snåret (pappa sov hos mig- fotboll på trean - och skulle iväg till jobbet), hjälpte far med kaffepressen, sen gjorde jag mig i ordning, och vid halv åtta kom Jacqueline och Michelle till mig och myste medan Madeleine var iväg på viktigheter.

Sen åt vi frukost på McDonald's, och jag tryckte utan problem i mig en choklad-donut också, för att boosta upp mig inför intervjun med Coop.

Intervjun med Coop gick bra. Tror jag. Eller jag vet inte. Omöjligt att säga, jag kände mig inte helt avslappnad, och det var väldigt ambitiösa frågor, som man helst måste smörsvara på, och det har jag sååå svårt för.
Men jag gjorde mitt bästa för att vara mig själv, men med några tillkryddade positiva personlighetsdrag...
Jag fick i alla fall berätta ganska snabbt att jag är ett Jehovas vittne, och det var bra, för då förstod de att jag var van att bemöta människor - även otrevliga - och hade fått mig lite personal skills tillskansat på det sättet.

Nåja. Vi får se hur det blir.

Jag tror jag lämnar in en skriftlig ansökan på City café också, eftersom de så hemskans gärna verkar vilja ha det så.
Snacka om att jag säljer mig billigt till dem.


Nu ska jag hem och kissa, förbereda bokis, kolla Gilmore, bli hämtad av pappa, vara med honom på bokis. Han längtar verkligen efter mamma, haha. Hatar att vara ensam. Så jag får vara sällskapsdam.

Ja se karlar...



Imorgon är det Moneybrother! Party!


Puss puss då.

måndag, november 19, 2007

dröm en liten dröm om mig

Några timmar efter att förra blogginlägget skrevs, ääääär...

talet färdigt. ÄNTLIGEN!
Det blev inte jättebra. Snarare rätt trist, men det är faktiskt inte så lätt att hitta på spejsiga och naturtrogna situationer där man rätt som det är kommer in på andliga och bokstavliga paradis, inte.
Så det får duga.
Gullpappa tyckte det var bra i alla fall. Han är härlig.

Nu när mamma är borta (hon hälsar på Greta i Skåne och har det bra), får han och jag som omväxling umgås ensamma. Det var väldigt längesen sist. Och jag bor inte hemma me'n, så det blir ju inte varje dag, men det är ändå lite roligt.
Han är mysig, Kent Urban Mattsson. Jag är nöjd, och tror jag behåller honom.


Jag är trött, men min huvudvärk har nästan lagt sig.
Det ska jag också göra. Jag och mina sjutusen hakor. Strax.
Ska nämligen ut i tjänst med Linnéa kl. 10.30 imorgon. Tur att jag får låna bilen (pappa cyklar till jobbet)!


Nu är det bara nån vecka kvar tills Margo kommer. Whee! Jag måste börja inhandla lite prylar till henne.
Vi blir nog ett bra team, hon och jag.


Nä. Jag tror det är tack och godnatt i och med detta.
Ska bara tanka över en låt som en vän mailat till mig, från datorn till telefonen. Sen så.

Holiday for hanging

Jag känner mig fet, ful, svullen och tung.
På riktigt. Tjock.
Som om jag bara består av två gigantiska skinkor som dallrar och skumpar omkring.
Två gigantiska skinkor, några dubbelhakor, och en massa gäddhäng.
Det är inte det minsta kul.

Och min förbannade kropp gör så ont och är så trött, så träning är en omöjlighet just nu.
Jag får igen för att jag var sketaduktig åtta dagar i rad förrförra (+ lite förra) veckan.

Det är jättejobbigt.


Jag känner mig även allmänt deprimerad och gråtmild, skulle verkligen behöva hulka ur mig.
Antar att det är en kombination av faktorer. Ovanstående, plus denna ständiga, HEMSKA huvudvärk som kommer varje dag nu, och värker ända ut i näsan, plus annat.

Inte blir det bättre av att de sanerar pisstantens lägenhet snett mittemot min, så kl åtta varje morgon låter det som om nån borrar med Hiltiborr i mitt vardagsrum, eller förresten - i mitt huvud.
Det är obeskrivligt fruktansvärt hemskt, och går aldrig över. Jo, de tar fikarast vid tio, sen kör de igång mot eftermiddan igen.
Man kan inte föra ett vettigt samtal i lägenheten, så högt låter det.
Hyressänkning känns som ett måste, men inget man förväntar sig. Det är ju bostadsrätt, och jag antar att de som köpte pisslägenheten på auktion har hyrt in Ocab-grabbarna själva.
Så HSB ger väl oss grannar inga plåster på såren, inte.


Nä fy vad allt känns pissigt. På riktigt.
Det gör ont, fasligt ont, inuti och utanför.

Ska ta ett bad sen, trots att jag är obegåvad och lämnade lavendelpulvret hemma i lägenheten.


Nu ska jag skriva ett omöjligt tal som kommer att bli totally worthless.

lördag, november 17, 2007

baby I'm bad news

Jag har så oliiiiiiidligt ont i min kropp. Speciellt vekryggen och nedåt.
Även huvudet. Men det är ju old news.

Längesen jag hade sån kroppsvärk. Men nu minns jag genast hur det är, och oftare var förr.
Befinner mig i Maland, så jag borde passa på och ta ett bad... mmm vad skönt det skulle vara. Men jag har mitt sånt där lavendelbadpulver hemma.
Och så ska jag hjälpa pappa med några lister strax.
Sen ska vi hem till mig och kolla på tv, fotbollen börjar kl 22 (och går på nian, inte trean som jag skrev igår, men same same).

Suck. Vad ska jag göra hela aftonen när farsgubben lökar i soffan?
Hade tänkt baka bullar (bulloj), men orka? Nein.
Kan ingen underhålla mig tack?


Det blev tyvärr ingen tjänst idag. Hann inte, för Niklas kom vid tjugo i elva.
Men vi hade en mycket trevlig dag, trots dugg och slask.
Det blev Pallas, Kulturmagasinet, Chocolate House, Agaton Sax och lite herrklädstittning.
Det var kul att vara smakråd!
Jag brukar inte kolla herrkläder annars. Men omväxling förnöjer.

Just, vi var på Myrorna också, och jag köpte Herman Lindqvists "Europa är vi allihopa" för en tia, och "My best friend's wedding"-soundtracket för en tjuga.
Det kallar jag fynd!


Myskvällen igår var väldigt bra, om än lite fiaskoartat att jag skulle rösta på Amanda, men smsade till fel nummer. Skrev 250 istället för 400 i slutet, så det hamnade hos p3. Haha. Det blev väl en kul stund för Morgonpassets staff imorse, om inte annat...
Och jäntan höll ju sig kvar i tävlingen ändå.

En grej: jag lånade skivor på Kultan igår. Bland annat den där med Rilo Kiley som jag inte minns vad den heter. Den med "portions for foxes" på. Ganska gammal.
Men i alla fall: VAD BRA DEN ÄR. Jag har ju lånat den förr, men har nog inte varit mottaglig för dess brahet. Eller så har jag bara glömt.
Men det är ju mycket behagligt, på min ära.
Genial countrypop, precis som jag vill ha den.


Nä, men... nä. Det var det.
Jag ska lyfta upp min värk och gå.



Glad lördag kväll!

PS. AnnaKarin uttrycker sig alltid roligt när trötthet infinner sig. Så även igår. Hon sa nåt om nån släkting som sparat nånting osmakligt i en glasburk. Och skulle förklara det hela genom att säga: "Men han har hypokondrick."
Det var ganska kul tycker jag... men I guess you had to be there.
DS.

fredag, november 16, 2007

Thank God it's Friday (på riktigt)

Jaha, samma fenomen igen.
Kulturmagasinet, nio minuter kvar vid datorn.
Just ja: BLOGGA!

Men har faktiskt haft fullt upp med folk på msn. Det är ju inte varje dag man hänger där, så klart att ungdomarna blir själaglada när man dyker upp.

Ska dock så snart jag loggas ut, bussa mig hem och äta nånting, kolla på Kung av Queens (eller Gilmore girls), greja lite, sen ska jag vara i stan igen vid kvart i fem, för jag och AnnaKarin ska på Chocolate House.
Sen ska vi ha myskväll med Idol och Stekta gröna tomater.

Underbart.

Imorgon blir det tjänst, sen kommer Niklas. Han ska shoppa och klippa håret, och jag ska vara trevligt sällskap och guida honom runt.

På kvällen ska jag och pappa ha fotbollskväll... han kommer till mig (för jag har trean) och ser nån match och bjuder mig på pizza, och dricker öl.
Sen kör jag oss till Maland.


En spännande helg alltså.

Hoppas huvudvärken går över snart.


Justja! Marina från Coop ringde och väckte mig idag. Hon sa att de ville att jag skulle komma på individuell intervju på torsdag, för de gillade mig. Jag blev förvånad och sa "jag som knappt fick ur mig nåt!" (på gruppintervjun).
Hon sa: "Njaae, men det du sa tyckte vi kändes bra, så vi vill träffa dig igen."

Wohoo! Känns som att vara med i Idol.

Och apropå det. Kom ihåg att rösta på Amanda ikväll!


Kram kram.

torsdag, november 15, 2007

myspys

Är hos Johanna, Ella och Ludde.
Vi har haft väldigt mysigt, men nu är det bra bråkigt på övervåningen vill jag lova.
Inget blir bättre av att jag går dit och töntar mig. Jag sitter hellre här...
Vi är på väg till Birsta. Nice. Jag måste köpa en golvlampa, så jag slipper välja mellan taklampa eller porrbelysning. Ett mellanting vore bra.

Igår var det intervju för Coop. Vi var 11 st i grupp, så jag har ingen aning om vad de tyckte om mig.
Jag har en aning om vad jag tyckte om vissa andra lismande mänskor.
Själv höll jag mig ifrån lismandet, men försökte vara snäll och glad ändå.
Får väl se om det var ett bra eller dåligt val...

Kom hit vid åtta-snåret igår, det blev godis och Bonde söker fru, sen "Tjenare kungen" som var jättemysig, och sen tände vi miljoner ljus, och lyssnade på massa härliga gamla klassiker av Live och Counting crows och sånt.
Johanna groggade, men jag drack mest Cola (pga. Doloxen + Alvedon i förrgår).


Idag var det pepparkaksbak.


Nu Ikea!

tisdag, november 13, 2007

äsch...

Här sitter jag och tomsurfar på kulturmagasinet, och när det är typ sju minuter kvar innan jag loggas ut, kommer jag på att jag ska ju baske mig blogga också.

Dagens ungdom.

Ja vad ska man då berätta?

Allt suger. Ungefär så.
Och jag skulle behöva krypa ihop i bollformation och gråta några tysta tårar.


Men: jag är mer tacksam än nånsin för mina verkliga vänner.
Tänkte namedroppa, men skippar det.

Ni vet ändå.


Nu måste jag logga ut.

lördag, november 10, 2007

see you when you're 40

Är på middag hos Kurus. Ingemar och Marie är också här.
God mat var det. Jag höll på att somna redan när kycklingen låg i min mun...
Har jobbat 8 timmar idag. 8-16. Det skulle vara till 15 egentligen, men... stress. Men jag och Anna hade kul i alla fall. Haha. Bageriet förvandlas till ett aphus efter kl 14.
Flams och trams AB.

Jag gick till jobbet och hem. Har motionerat VARJE dag denna vecka. Cred, huh?
Jobbar imorgon och måndag med. Ska försöka mäkta med promenixer då också. Men jag får så ont i fötterna...

Sämst just nu: Christoffer åkte ut ur Idol. Han och Amanda skulle ju mötas i finalen. Sheisse.
Om hon ryker, bojkottar jag programmet.


KAN NÅN MASSERA MIG NU TACK. Spänningshuvudvärk.


Förresten. Didos låt "See you when you're 40" är... ptja, klockren.


Men rent allmänt anar jag en förändring...


Har kollat i ChristianSjodins bilddagbok ikväll, på gamla galna upptåg vi haft här i stan. Ganska kul faktiskt. Och snacka om att jag fick äta skit för att jag råkade säga att jag tycker Kramer i Seinfeld är lite fulsnygg och charmig. "Han har nåt."

Ha, ha. Det var tider det.



Puss puss.

onsdag, november 07, 2007

don't even bother

Vad jobbiga människor är. Suck.


Men AnnaKarin och Michaela var på kvällsfika hos mig igår, det var mysigt.

Nu är jag på kultan, har varit på sagostund med mamma och Måns. Föga stimulerande sagotant. Det där hade vi gjort bättre själva.


Nu är det dags att åka. Lunchjympa med Michaela väntar.


Ikväll är det vt hos mig. Kul kul.

---

Ååh vad skönt det var att jympa! Det är härligt att ha börjat röra på sig igen. Hoppas bara jag kan hålla fast vid det nu. I och för sig är det lite svårt, eftersom jag har sån gräslig värk periodvis. Men promenader och sånt, måste jag bli bättre på.


Är på kultan igen, för jag kom på för en halvtimme sen att jag vill klippa håret. Får panik på de där ankstjärtarna bak nu. De är lite fina när man får till dem, men... palla.
Så jag ska till Hårhuset-Maria kl.14. Skönt.

Och vet ni! Det ringde just en dam från Konsum Nord, hon vill att jag ska komma på gruppintervju nästa onsdag kl.13. Angående nya Coop som ska öppna i Birsta. WHEE. Hoppas, hoppas, hoppas.
Bäst man luktar gott i käften då...

Det var allt.
Peace.

måndag, november 05, 2007

ready to take a chance again, rajrajraj

Halli hallå,

vad längesen det var jag skrev. Telefonen har varit avstängd här i Maland i flera dagar (därmed havererar ju modemuppkoppling också), och sen har jag inte haft tid.

Men låt se... vad har hänt på en vecka?

Jo, förra söndagen skjutsade jag mamma och pappa till flyget. Det var dags för deras första utlandstripp, och den gick till Turkiet.
Pappa var väldigt stissig och söt här hemma, alldeles innan avfärd. Han surrade ivrigt, nervöst och oavbrutet.

Bland det roligaste var när han inlevelserikt skrek från övervåningen ner till oss fruntimmer:
"Man fattar inte att det är sant, det är som en dröm liksom... att man ska vara i Turkiet ikväll. Man känner sig helrudis!"

Och sen tjoade han till mamma: "Har du packat ner saxen Neta?!"

Mamma: "Ja då."

Jag: "Ska ni ha sax med er på planet? Får man verkligen det?"

Pappa: "Jag vet inte... äh plocka ur den Neta. Jag får väl gå och klippa mig där nere, det kostar bara halva priset! Undra om jag inte är lite nervös jag!"

Haha.

Jaja. Vi tog farväl, och jag åkte hemåt, och Damien Rice sjöng för mig, och jag kände mig ensam.
Men sen var det fika och stros på stan med Anna och Lisette, och det var mysigt. Och sen var det möte.
Efter det for jag och Marie ner på trappstädningen och torkade bänkar i mangelrummet, sen åkte vi och städade ur det sista i hennes f.d. lägenhet.

Måndagen innebar... ja jag kommer inte riktigt ihåg. Jag gjorde kanske inget märkvärdigt då.

Tisdagen var en stressig dag med mysig tjänst i bl.a. Nedansjö, upphämtning av Ludde och Ella, träff med Leveque-flickorna, Tradolan-trötthet och mensvärk och -vresighet. Möte.
Efter mötet var jag dock pigg och glad igen, så jag for och kollade in AnnaKarins nya lägenhet. Blev lite kär.

På väg hem från parkeringen den aftonen skrämde Peppe slag på mig, för han såg ut som en ligist, och var på joggingrunda kl. 22, och skrek "BÖÖ!" och skrattade glatt.

Onsdag var en skön dag med hjälpistjänstavslutning i form av studium med Marie och Carolina.
Sen var det vt-genomgång och fika och trevligheter hos Jacob, med Peppe, Sandra, AnnaKarin och Michaela.
Kvällen avslutades med en sedvanlig bonde-dejt, featuring sistnämnda tös.

Torsdag var tjänst, och huvudvärk, så merparten av dagen spenderades framför teven och i sängen.
Men på kvällen kom AnnaKarin och uppmuntrade med kvällsfika och en jättefin present som jag velat ha länge. Jag blev glad.
Och sen avslutades aftonen med att Niklas.F ringe, och vi surrade och skrattade i en och en halv timme, och sen var min huvudvärk borta.

Fredag var trappstädning, Big Boy + Birsta med Michaela. Jag köpte ditt och datt, bl.a. ett par vassa brallor på Cubus.
Men upptäckte igår att de är ett nummer över min storlek (inte konstigt de kändes rymliga!), så ska strax åka och byta mot rättmätig storlek.

På kvällen var det inflyttningsfest hos Marie. Hon passade på nu när de förlorade sönerna (Erik och Skinkan) var hemma. Så det var dem. Och jag. Och AnnaKarin och Kurus och Pelle och Jacob, och det var väldigt trevligt alltihop.
Supergoda piggelindrinkar också.

Och som vanligt fullgjorde jag min plikt när det gäller att göra bort sig. Vi spelade Cranium, och jag hamnade med De Pålästa, alltså Skink och Erik. Och jag vet mycket väl hur spelet går till... men ändå skrek jag av nån anledning, när ett annat lag hade rita-och-gissa-moment:
"DET ÄR EN HÖSTACK!".
Skinkan blev sur på riktigt.
Men som tur var rann spelet ut i sanden efter en stund.


Lördag var sömn, jag sov hos Marie alltså. Sen städade vi.
Sen möte (samma föredrag som det var hos oss förra veckan, yippi-ka-ey, men det är alltid bra med repetition...), och sen skotsk afton med Marie. Allså brittisk öl och vår Skottlandsfilm.
Det var fett med roligt. Vi värmde upp med tacos och Barry Manilow, och avslutade med Notting Hill (första halvan, sen orkade vi inte vara vakna) och fotmassage.

Igår jobbade jag för första gången på en dryg månad.
Jag hade ångest innan, och trodde att jag hade glömt hur man gör, men väl där så kändes det nästan lite kul. Och gick bra.

Sen bio med Madeleine. "Hairspray". Den var rätt lökig, dramaturgiskt sett, men man älskade den ändå, för den var så glad och härlig, och det där med 60-talsmusik är ju trevligt.
Kul att Brittany Snow var med också.

Madeleine skjutsade mig till Maland, där jag fick träffa mina kära föräldrar igen. Det var kul, och pappa var helt uppe i topp när han berättade om hur han prutat ner massor av linnen och solbrillor och grejer.
Naaaw. De är för söta.


Nu ska mor och jag åka iväg. Eller strax i alla fall. Jag måste vandra vidare.


Hej hej.

onsdag, oktober 24, 2007

Livrädd med stil

Den gamla kentlåten dök upp i mitt huvud nyss, av en specifik händelse som jag inte ska nämna här och nu.
Men det är jag det. Ständigt livrädd. Ibland med stil.

För X antal år sen hade jag en godisblå, typ turkos, tröja som jag skrivit just "livrädd med stil" frampå.
Undrar vart den tagit vägen... jag har säkert slängt den. Synd. Hade vart lite retroskoj att ha till vardags.



... Jag blir lite less på a-kassestrul. Och desperat efter jobb, igen. När de håller på och krånglar på detta vis.
Söker massor massor massor. Skickat cv via Indiskas hemsida nu ikväll, och även gjort ett fett CV på ams hemsida.

Annars får jag väl börja söka mig till andra städer. Västkusten here I come. Eller jag vet inte... men det kanske skulle vara jättebra och jätteutvecklande och jättekul.
Det har ju funkat för andra.


Nåja. Jag måste lägga ner. Ska tjänsta med mamma imorgon. Och även pipa in på Hagabageriet och vara fantastisk, så att de måste anställa mig.


Hejdå på er. Jag avslutar med Winnerbäcks gamla fras

"Snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans"

för jag fick den låten i skallen förut idag.

måndag, oktober 22, 2007

Stockholm vaknar långsamt

I fredags köpte jag två skivor. Winterdäcks "Daugava" och kents "Tillbaka till samtiden".
Mycket bra, måste jag säga. "Columbus" på sistnämnda skiva är en av de fetaste kentlåtarna nånsin.
Suck. De är ju bra, kent. Det går inte att komma ifrån. Jag hade glömt att jag älskar dem.
Just typiskt att konsertbiljetterna tog jätteslut så jättefort.
Det är ju dessutom en otrolig upplevelse att se dem live. De är så tajta och bra.

Nåväl. Livet går väl vidare ändå.

Ett band som jag däremot nyss fått se live, är Undercover. Jag vill dock gärna fortsätta att kalla dem för Stigs dåliga samvete. Det var ett mycket bättre namn. De är fett duktiga, men det var inget vidare livat happening i Delsbo denna gång.
Eller, för livat för vissa.
Men alldeles för lite folk, och kanske lite fel forum och så.

Nåja. De gjorde bra ifrån sig, grabbarna.


Idag har jag varit på McD med Madeleine och Jacqueline. De bjöd mig på lunch, gullisarna.
Sen stötte vi ihop med Linnéa och Edvin, och Linnéas systerdotter Frida, och hennes barn Ellie och Lukas.

Sen fick jag skjuts hem.
Har mest fortsatt läsa gammal dagbok (från 2005; och oj så nostalgisk jag blev - det kändes nästan som ett annat liv, och en massa bortglömt kom tillbaka), lökat framför teven och bara vilat.

Är nu i Maland för umgänge, internetande och filmtittande med mamma. "A love song for Bobby Long" står på tapeten. Jag har längtat efter den länge nu, så det ska bli trevligt och härligt och så rå.


Jo jag fick en fet lön förresten. Så jag åker nog till Ida och dem snart. Ska försöka fynda tågbiljett på Tradera om sisådär nån vecka. Kul, kul.


Det känns som att jag har föga vettigt att komma med.
Men jag älskar fortfarande hösten.
Och det är rätt skönt att vara arbetslös.
Fast vad i fridens dagar hade jag gjort om jag inte hade gått som hjälpis? Då hade tiden nog gått väääldigt långsamt, och jag hade varit väääldigt less vid det här laget.
Men nu gör jag ju det viktigaste man kan göra, nästan varje dag, så jag ser den tillfälliga arbetslösheten som ett litet privilegium, mitt i allt.


Var på minimiddag hos Jacob i lördags. Det var gott, trevligt och fint. Fint hem han skaffat sig, lillgrabben.

Nu sitter jag och tuggar på hårdbröd (modell: Sport) med smör och ost på. Till det dricks kaffe med mjölk.
Det är outsägligt gott. Äter inte mackor så ofta nu, ju.



Äh. Jag har ju inget att säga. Har glömt alla fyndigheter jag gått och filat på under veckan.


Tack för allt, hejdåååå.

lördag, oktober 13, 2007

Lördagens längtan

Jag ska ut och plocka fallna äpplen med mamma, men kom på att jag måste blogga först.
Eller det måste jag egentligen inte, för jag har inget att berätta.

"Arbetslös och meningslös men lever glad ändå."


Mitt hjärta längtar till Skottland. Irland. England.
JAG VILL DIT NU.

Ibland känns det som om jag skulle kunna sälja min lägenhet och delar av mitt bohag, bara för att kunna åka dit. På vinst och förlust. Starta upp en ny slags tillvaro.

Det är ett slag av längtan som griper tag, knyter ihop min mage och nästan gör mig illamående.

Men den går över ganska fort. När förnuftet och rädslan säger till. Det brukar inte ta många sekunder...


Nåja. Jag får väl nöja mig med att läsa "September" och längta.

Men nu äppelplock.

tisdag, oktober 09, 2007

Did you know that my new seat is by the phone?

Alltså. Jag och Michaela blev kära i en grisbonde i söndags.
Anders Jönsson från Dalarna.
Det blir till att följa "Bonde söker fru" i år igen. Hade inte tänkt det, men vad gör man inte för kärleken?

Lite problematiskt att dela objekt, bara. Men jag har erbjudit mig att beundra hans polare med polisongerna (ni vet ju hur jag gillar sådana) istället. Fast han hade så spetsig snok...

Nåja.

Jag, Linnéa och Marie hade tjejmiddag hos mig, med VT-genomgång och sällskapsspel, för våra jäntor i lördags. Det var kul och mysigt. Och Michaela var special guest star.

Men jag tänker aldrig mer göra Nynningen, när jag spelar Cranium.
Sist jag gjorde det var på pokerkvällen hos Henke. Jag nynnade frenetiskt på "Singin' in the rain", men AnnaKarin gissade bara på Bumbibjörnarnas theme.
Nu i lördags nynnade och mmm-ade jag med basröst och twist-vickande (sittandes på en stol) på "Let's twist again", men Linnéa fattade noll.

Det är tacken det!

Eller så är jag bara tondöv...

Efter partyt sov Michaela över hos mig. Vi kollade på "Skönheten & Odjuret" och sjöng med, och kom fram till att jag är Belle (för jag läser massa böcker, och min pappa är som den där uppfinnargubben, och dessutom kallar pappa mig för Belle eller Bella ibland), och Michaela är den där söta koppen, Chip. Hennes mamma är Mrs Potts, och min mamma är garderoben.
Torbjörn.V är Clocksworth. Osv. Resten av liknelserna lämnar jag därhän.

Men det är en underbar film! Fortfarande.

"Och som jag brukar säga: Är det inte barockt så är det tråkigt." Haha.



Moving on.


Hösten är Christian Kjellvanders årstid. Idag har jag återupptäckt Introducing the past-plattan.

"Where did you go
when I needed you the most
Did you set course for the golden west-coast?"

Ja, River raffle håller ännu.

"But it was real
you were the morning of my day
But your dawning for someone else
keeps me afraid"



Det är sådär i livet.

Usch, jag måste sluta säga som min f.d. chef. "Det är sådär i livet. Det är en kamp i livet. Livet leker". Det sistnämnda när han känner sig uppåt. Eller när han frågar hur det är med en. Vad man svarar, det bryr han sig inte om.

Jag måste dit och skriva på behovsavtal imorgon. Blä.

Men före det ska det bli brevtjänst med Marie.A.

Det är så kul att vara hjälppionjär! Har aldrig upplevt det så härligt som denna gång. Känner mig nykär i sanningen och Bibeln. Allt är så fruktansvärt häftigt och härligt.


Ja, men då så. Jag tror inte jag hade nåt mer på hjärtat för denna gång.

Massagen hos Anki i fredags var för härlig, förresten.
Fick mindre värk i kroppen efteråt. Men började däremot må sämre i psyket. Paradoxalt, som allt annat i livet.
Fast tröttheten och alla jobbigheter kom väl ikapp när jag slappnade av, kan jag tro. Så egentligen var det inte så paradoxalt...



Okej, men hejdå då.

måndag, oktober 01, 2007

släpp aldrig ner mig

ONT I HUUUUUUVET.

Nej man ska inte sitta vid datorn då. Jag vet.
Men jag var tvungen att stämpla. Hade tydligen inte gjort det på en månad. Oops.
Fast det betyder ju 1400 pistoler på torsdag. Bra bra, för jag har inte så mycket mat kvar hemma...


Nu har jag i alla fall köpt min långstång på Ikea. 49 kr kostade den = 17 kr över på kortet! Whee. Men ingen korv blev det, bara kaffe och en sockerfri Delicatoboll. Som jag slapp betala.

Det var en trevlig Ikea-kväll. Vi var övertrötta och skrattade åt allt, och så fick vi träffa vår gulletös Erika, som jobbade och stod i.

Nu ska jag ta piller och åka hem och göra höst i mina storfönster.
Det är nystädat och helskurat hemma, så det ska bli fett nice.



Det var allt från mig,
Sanna Mattsson.

Peace.

kisselikisselikissemiss

Jo men jo.
Jag har bestämt mig. För att inte bli fet.

Men framför allt: för att göra den där underbara lilla lurvbollen till min. Katten alltså.
Nu längtar jag med hela magen efter att hon ska bli åtta veckor. Eller tio, eller vad det nu är de ska vara när de lämnar sitt bo och sin mamma.

Jag ska köpa en kattbok, så att jag kan ta hand om henne på bästa sätt. Jag ska köpa ordentlig kattmat på Zoo-affär, så hon inte får gaser. Jag ska köpa kattlåda med tak på, så att det inte luktar kisse-kiss i hela lägenheten. Jag ska köpa klösbräda och leksak och godis och... ja, mer behöver man väl inte.
Kattsand och en skyffel, förstås.

Och när hon klöser mina möbler eller kissar i mina krukor får hon smaka på sprutflaskan.

Och hon ska heta Margo.

Åååh. Vad jobbigt att uppfostra en kattunge. Men mest av allt: vad underbart! Och vad meningsfullt att få någon att ta hand om. Någon som är bara min.
Det är bra för hälsan med husdjur. Både mentala och fysiska. Om man inte är allergisk förstås, då kan det bli besvärligt.

Men jag tänkte... visst kan man duscha dem regelbundet? Så att det där allergimjällen i pälsen inte gör sig så påminda?

Jo så är det nog. Men jag ska läsa på, som sagt.


Oh whee. Vilket kul projekt! Ett litet ljus i höstmörkret.


Nä men om man skulle sova. Jag måste vara pigg imorgon när jag ska köpa långstången, vet ni.


Tack och god natt.

söndag, september 30, 2007

jag kommer springandes med ett brinnande hjärta

Den ultimata känslan är en blandning av Skönheten och Odjuret och Garden State.
Jag får den mest på hösten. Jag älskar höstrusk. Brandgula, fladdrande löv mot grå himmel. Några kala grenar.
Blöt asfalt delvis täckt av löv i gult, orange, grönt och rött.

Då känner jag livet i mig.


I fredags kollade jag på Musikbyrån Da Capo. De visade den där magiska Anthony and the Johnsons-konserten.
Jag blev full i grin, men det kom liksom inga tårar.

Men sen, när jag kollade inspelat Idol från torsdan, och Amanda sjöng Melanie Safkas "Look what they've done to my song" (sa jag inte ända från hennes första audition att hon lät som Melanie? jo det gjorde jag, ska ni veta) - DÅ bölade jag minsann.

Det var ungefär som när jag och mamma såg den där "Fine things". Grinfilmen med massa cancer och söta barn.
När började jag gråta?
I slutscenen, när lillflickan fick en hundvalp.

Hi hi.


Igår var det middag hos Yvonne, Kent och Michaela. Det var jag och mina föräldrar som var bjudna. Oh vilken härlig och trevlig afton. Verkligen mysigt. De är så söta.

Jag och Micha fortsatte myset idag, med lite tjänst och mycket surr. Och kaffe. Och VT-genomgång.

Sen var det möte, och jag hade ont överallt.

Det är så hemskt när all kraft rinner ur en totalt, så man inte ens orkar hålla i sitt vakttorn (som är en tidning, ingen tornliknande byggnad, för er som undrar), och måste sitta framåtböjd med pannan vilandes mot framförvarande stolsrygg, och mamma får sitta och småmassera ryggen som när man var ett litet barn.

Men vad har nöden för lag?

Efter mötet frågade jag om jag fick åka och hälsa på ma och pa i Maland. Det fick jag.
Men först for jag hem, bytte om, myste, såg Videokväll hos Luuk och packade en liten trunk.

Och här är jag nu.

Imorgon ska jag och mamma till Ikea en sväng. Jag ska bl.a. köpa en lååång gardinstång. Äntligen dags för höstgardinerna!!
Eller bl.a. och bl.a. Jag har 67 kr på kontot. Det blir nog bara en stång för min del.
Kanske har jag råd med en korv om jag har tur.
Annars höpp ja i älva...


Kollar ni på Mia och Klara förresten? Hahhahahah. Det borde ni.
Förutom Tabita, som alltid är klockren, är Viveka bäst. Svärmodern från helvetet (det finns ju inget helvete på riktigt, men ändå).
Åh vad jag skrattade nu sist, när hon satte sig vid pianot på Grand Hotel och sjöng den där "Chanson D'amoooour, rataratara" för sin son och svärdotter.
Och förra veckan, när hon skulle ut och klubba, och stod i kö bakom en kille som var rufsig i håret.
"Hallå där young man, vilken tjusig pälsmössa du har. Var får man tag på såna nuförtiden?"


Ooh, I day.


Just ja. Jag är arbetslös nu, typ.
Fast måste väl skriva på det där sabla behovsavtalet på Micks, i väntan på besked från City café, och kanske även nåt annat ställe.

Nåja. Vi får se.

Tror jag ska skaffa katt också. Känner mig redo nu.
Har första tjing på en av Michaelas småbebisar. En liten svart tjej på 11 dar, med liksom ett vitt penseldrag över ena ögat.


Spännande tider.



Nä nu har jag bloggat tillräckligt för en hel vecka, känns det som.
Turligt nog, för det lär ju ta ett tag innan nästa gång.
Eller jag vet inte.





Ja. That's all, folks!

tisdag, september 25, 2007

Would you love me 'til I'm dead? Or is it someone else instead?

Haha. Min mamma är hi-tech. Hon har börjat blogga! Hur ballt är inte det. http://aggisen.blogspot.com/, om ni vill kika.
Hittills finns hela ett inlägg.
Men så har hon ju nyss skapat bloggen också.


"På liv och död" var ungefär så kul som det alltid är. Vi skrattar såklart inte åt olyckorna, bara åt de lökiga rekonstruktionerna av dem, med kassa skådisar, och mänskor med extremt fula, udda, nyskapande, groteska frisyrer och klädstilar.
Cracks me up every time.
(Det betyder att det får mig att skratta, mamma.)

Alltså. Ja. Jag ska gå och lägga mig. Jobbar 11-19 imorn. Åtta timmar per dag, tisdag - lördag, denna vecka.
Sen är jag uppsagd.

Har inte skrivit på nya behovsavtalet ännu; vill inte det, innan jag vet hur det blir med alla andra jobb jag sökt.
Hoppas innerligt på City café. Det verkar mest hänga på ifall chefens plastson Mackan, som jobbar där nu, får det där lagerjobbet han sökt.
I så fall får jag hans jobb.

Pleeeease.


Hmm... fniss, fniss. Jag säger då det.
Kul, på min ära. Vad? undrar du.
Det behåller jag för mig själv, säger jag.

Jag kan då konsten att vara mystisk, jag!


... Närå. Inte speciellt.


Måste säga att jag inte förstår mig på Facebook sådär hurra-bra.
Men lite trevligt är det ju förstås.

Nu ska jag bilddagboka, sen lägga ner surfandet.

(Såg att jag bloggat om att jag ska köpa laptop, sen i mars. Pinsamt. Men det kommer, det kommer.)

måndag, september 24, 2007

God knows I want to break free

Jag fattar inte att Andreas fick komma till Idol-kvalet, och Robert fick fara hem.
Robert var en av mina favoriter. CRAP with a capital allt.
Men krullot gjorde bra ifrån sig ikväll. Utan krullet.

Fast Christoffer (och Sam) var förstås allra fetast.

Ser framemot Amandas prestation imorn.


Varit och simmat ikväll. Det var great. Fick ihop en km i alla fall. En bra början.
Nu gör det mäkta ont i mina armar.


Jag blir så glad... när jag tänker på vissa saker.

Men jag blir så fundersam, när jag försöker förstå varför en kvinna i sina 30's lämnar sin son på skolan, för att sen hoppa från Alnöbron.
Varför? kommer väl alla alltid undra.

Usch.

Jag tror jag ska åka och hälsa på Ida till veckan. Vi får se.


Nu ska jag se "På liv och död" med mamma.
Sen måste jag betala räkningar.

Häi.

måndag, september 17, 2007

Rosamunde Pilcher

Ja jag säger då det.
Det är mycket man kan bli upprörd över.

... Men jag skriver inte här, vad det gäller. Det upprör bara fler människor, och sårar känslor, och sånt är ju onödigt.
Om än lockande, det att få skriva av sig.

Men friden är viktigare.


Jag sitter och läser "September". Ja, håller fortfarande på med den. Plockade fram den för några dagar sen och såg att jag hade hälften kvar.
Det var längesen sist.
Men ett kärt återseende. I love it.

I love hösten också. Man får liksom tillåtelse att vara sorgsen, allvarsam och lågmäld. Det är ingen som undrar. För det är höst.
Inte för att det finns något att undra över. Vissa människor är bara såna. Sorgsna, allvarsamma.


Skrev ett rätt jobbigt, men ack så nödvändigt brev, igår. Postade det innan lådtömningen, så kanske det kommit fram idag.
Jag blir lite nervös när jag tänker på det.
Men jag var tvungen.



Jag ringde a-kassan idag. Tant Barbro visste ingenting om mitt ärende, och kopplade mig därför till min handläggare Irene.
(Varför blir man inte kopplad till sin handläggare på en gång? Vad är det då för vits med att knappa in sitt personnummer medan man väntar? Vansinne, det är vad jag tycker om det hela.)

Min handläggare Irene svarade aldrig, så jag ringde facket istället. Frågade svarartanten om man får hjälp från första dagen som medlem, för i så fall ville jag anmäla mig för att kunna anmäla mina chefer.
Hon kopplade mig vidare till "ett ombud... eller nej förresten jag kopplar dig nog till en assistent istället".
Inget svar.

Jag hade inte tid att sitta i kö mer än en kvart, så det blev inga barn gjorda någonstans. Som vanligt.

Jag vet ingenting om nåt.



Jag får väl njuta av ledigheten så länge. Jag tror att jag kanske har pengar så att jag kan klara mig igenom denna månad.
Men egentligen handlar det inte om det. Det handlar om att jag vill sätta dit dem. De har sparkat folk på felaktiga grunder förr, vissa gånger har de säkert kommit undan, men en (eller två? gällande samma person) har de fått böta. Facket har blivit inkopplat.

Jag vill verkligen visa dem att jag inte tänker tiga och snällt lyda.

Nåja.


Var på bio med Anna och Lisette igår. "No reservations". Den var rätt bra. Snyftig och mysig stämning med fina bilder, men väääldigt Hollywoodig. Och Zeta-Jones var verkligen helt sugig i huvudrollen.


Jag funderar på att göra nåt crazy ikväll. Det lutar åt att åka och simma eller att gå på jazzklubb. Beror på vem jag får med mig und so weiter.


Nä men, om man skulle åka hemöver? Fast det är nåt särskilt med att sitta i köket här och läsa böcker, med Radio Guld på svagt i bakgrunden.

Vi får se. Jag freestylar.


PS. Kom på en sak när jag låg och inte kunde sova tidigt imorse. Varför heter det Mystery Shopper? Är det inte lite väl absurt? Secret Shopper låter bättre, tycker jag. Så länge man inte förkortar det, förstås. Det kanske inte är så kul att ha benämningen SS.
Jag antar att Mystery Shopper är bättre ändå, ur den aspekten...
DS.

lördag, september 15, 2007

brittisk splatter woho

Haha. Har nyss sett Shaun of the dead. Ganska rolig.
Men säkert roligare om man sett Dawn of....

Lite läskig var den också - hallå jag ska faktiskt sova, leva och bo ensam, för ännu har ingen friat, så jag ser vanligtvis inte saker som skulle kunna vara minsta läskigt - så jag sov en stund mitt i.

Men kompisen till huvudpersonen var ganska charmig och så.

Vi är hos Ingemar. Kurus och jag. Och Johan och Amadeus. Raninen och Isak var här också, småkillarna, men har åkt.

Vi bör också åka. Åka hem och sova.


Jag har sökt tre jobb i veckan. I onsdags tror jag. Charm Birsta (den rosa), Akademibokhandeln Birsta och JamJam Birsta (men om jag får jobb där kommer det sluta riktigt illa, med en fatso-kropp som går till historien).
Hoppas på svar snart.

Tomas bad mig dra åt helvete i torsdags, tror jag. Eller så sa han "det är åt helvete". För att jag antog att jag inte skulle jobba förrän vi hört nåt från facket, eftersom varken cheferna eller a-kassan vet om jag äe uppsagd eller ej.

Men jag skulle visst jobba i torsdags. Hade missat det. Kom lite sent. Fick helvete, bokstavligen.

Dags att byta jobb, jooo.


Nu ska vi åka. Puz

tisdag, september 11, 2007

Mr Sandman is my homeboy

Halli hallå,

den frasen sitter fast i min hjärna. Mamma säger det oavbrutet nu. Helt okynnes. Typ istället för "å hej och hå".

Jag säger det också lite okynnes.

Sabla Skatan-show.



Ikväll har vi tittat på "Sweet home Alabama" och gråtit en skvätt i slutet, som vanligt. Det är en fin film.

Jag har även skrattat härligt hejdlöst mycket i afton, åt alla möjliga och omöjliga saker, trots att första halvan - eller större delen egentligen - av dan var rätt pissig.

"Frid som övergår allt förstånd" antar jag att det kallas.

... Och Doloxene + Alvedon.

Ja vad ska man säga.


Har i alla fall varit på jobbet och ställt skåpet idag. Tror E blev väldigt nervös när hon insåg att jag menade serious business. Hon började fingra och nippra och fidget...a.
Jag hade nämligen inte låtsats som nånting på telefon innan, men när jag kom dit och hon trodde jag direkt skulle skriva på det nya avtalet, sa jag helt kallt nåt i stil med:

"Det är bara det, att uppsägningsbrevet är ogiltigt. Ni kan inte ge mig det den åttonde och säga att det gäller från den första. Ni skulle gett mig det en månad innan, alltså innan jag gick på semester, i så fall. Jag kommer inte få nåt från a-kassan denna månad."

Hon: "Jaha, eh jaså... men gäller det när man har skrivit... " (pekar på nån rad på avtalet).

Jag: "Kolla här, det står här på baksidan av avtalet. Enligt paragraf elva. 'Minst en månads uppsägningstid.' "

Hon: "Jaha... vem är det som du pratat med på a-kassan då? Kanske jag skulle ringa dit och höra efter hur det funkar..."

Jag: "Det är olika, man får ju trycka in sitt personnummer och bli kopplad. Men jag kan ringa upp nu på en gång om du vill prata med dem."

Hon: "Njaa, det blir väl svårt nu det."

Jag: "Närå, jag ringer upp dem från min mobil, och så kan jag ringa Lisette och be henne komma och ta kassan."

Det var då hon började greja med sina nävar lite förstrött.

Och ja, sagt och gjort.

Jag fattar egentligen fortfarande inget, och vet inte ens om jag är anställd ännu, eller om uppsägningen var giltig. A-kassetanten skulle skicka några blanketter till E, tydligen.

Men nu vet de ju hur det ligger till. På a-kassan alltså. Så det är väl ett steg närmare.

Och jag sa till E att jag inte tänker skriva på det nya avtalet förrän detta är utrett.


Hmm... undrar just om jag ska jobba på torsdag ändå? Nåja, måste ju in och be E fylla i arbetsgivarintyget imorgon ändå, så kan väl kolla läget lite försiktigt då.


Men men. Nu blir det till att dela ut CV's över hela stan.
När jag var nyutexaminerad var det så lätt att skriva CV's. Då briljerade man bara med att man var utbildad konditor, och sökte jobb på alla caféer.

Nu när jag vill söka lite olika jobb... vad tusan ska jag skriva då? Börja slafsa med mina personal skills, typ "jag är väldigt ärlig och öppen som människa och har lätt till skratt" ?

Skona mig.


Tja, får väl knåpa ihop några nu, innan jag somnar.


Oh apropå somna. Vet ni vad jag gjorde förut, när jag egentligen skulle skrivit CV'n och härjat på?
Jag sov som ett barn. Sket totalt i mina plikter, virade in mig i filtar och somnade så skönt som aldrig förr, på gästsängen.
Två timmar hann jag få ihop, innan pappa väckte mig. Och det krävdes två väckningar innan jag var tillbaka i medvetandeland.


Alltså åh. Har nog aldrig sovit så skönt nån gång.
Det var välbehövligt i sanning.


Så nu kan ni skriva opp det också!

söndag, september 09, 2007

mystery facebook

Jag funderar på att bli Mystery Shopper. Det var Marcus som kläckte idén som jag själv borde kläckt.
Inte dumt, på min ära.

Vad tror ni om att ansöka via betterbusiness.se? Är de seriösa?

Jag avvaktar lite...



Just ja. Det som var allra roligast på Skatan igår var väl ändå Mansforumet. I alla fall första halvan, och allra särskilt när Johan tjöt "Goddamn!" av glädje.

Glömde säga det igår.


Nu ska jag signa up på Facebook. Vad lustigt det är med såna här företeelser. Hade aldrig hört talas om stället över huvud taget. Så frågade min syster Johanna - av alla människor - mig i onsdags om jag inte blivit medlem där än, för det var ett sånt trevligt ställe.

Nää, svarade jag nollställt, och ställde några följdfrågor.

Sen dess har inom en kort tidsepok Jay Leno skojat om det i teve när jag sett på, och Joakim bloggat om det (och jag läst).

Allt tyder på att jag måste bli medlem. Bara för att utforska det hela...


Sen ska jag åka hem och göra mig mötesklar. Idag är det Lillvesslan som har tal. Yes!

lördag, september 08, 2007

ordflätan och den dolda avocadon

Halli hallå,

har just sett Kvarteret Skatans liveshow. Den tog sig mot slutet.
Bäst var Bag in box, gubben med riskakan Willy, och Johan Glans i parmiddan.

Jag älskar Johan Glans. Han är för söt. Och charmig. Och kul. Aaaaw. Påminner om nån jag känner...

Å andra sidan älskar jag Shrek också. Blev lite nykär i'n igår, när jag och Madeleine såg Shrek 3. Han har så härlig dialekt. Och så är han så snäll och karlig, liksom.


Jo, jag är i Maland, förstås. Tog med mig en hallontårta från jobbet och brassade hit.

Från och med första september är jag uppsagd, fick jag veta ikväll. Tomas sa inget när jag frågade om kommande jobb, utan jag fick veta läget först när Elisabeth kom viftandes med ett uppsägningsbrev, och mumlade nånting.

Men alltså, vi ska skriva ett nytt avtal på måndag. Jag ska bli behovsanställd.

Men ändå. Han hade väl kunnat säga nåt när jag frågade.

Ja, ja.


Här kommer det där Viveca Lärn-citatet i alla fall. Det är en snutt ur en av hennes krönikor.

"I trean fick vi Tjocka Läppen till fröken och hennes rygg var rak som en pekpinne.
När hon var som roligast fick vi gå till Apslätten och ha uteteckning.
Det fanns inte många apor kvar i träden på femtiotalet, men det var roligt ändå. Vi fick prata när vi hade teckning, det fick vi inte inne. Och all den där luften gjorde att jag plötsligt berättade för häpna klasskamrater att jag hade en levande gris hemma. Den hette Bertil.
Även Tjocka Läppen blev förvånad. Varje lördag på roliga timmen fick jag berätta vad min gris hade gjort under veckan.
Alla tyckte det var mycket intressant och Ingemar glömde att bolla med sin tandställning.
et gjorde han annars för att hans föräldrar var så unga, sa Tjocka Läppen en gång när Ingemar var sjuk.
[...]
I trean blev jag kär i Bengt Skoog som hade rutig jacka och snobbvåg. En gång på skolgården berättade han för mig att rymdhunden dött.
Det tolkade jag som en invit så jag bjöd hem honom och hans bästis Bosse som gick i hjälpklass och min bästis på saft och bullar.
Till mina föräldrar sa jag att han hette Andersson, för hade jag sagt Skoog hade de spårat hans mamma direkt.
Mina föräldrar vägrade gå hemifrån mer än en tur runt kvarteret. De var mycket förtjusta."


Ha ha. Åh vad söt hon är.


Hmm, nåt mer jag skulle berätta? Tror inte det.

Drömde inatt att jag drömde mardröm om japansk medelålders kvinna som hette Avocado... men det tar vi en annan gång.



Puss puss.

tisdag, september 04, 2007

I can be anything you like

Har suttit och läst gamla bloggar. Från förra september, oktober, november och december, typ.
Alltså fy vad jag är rolig ibland. Det är ett faktum jag lätt glömmer bort.
Men blir lika glad varje gång jag upptäcker det.

Nå, nu är det inte säkert omvärlden håller med mig. Det kanske bara är min jävighet som gör att jag tycker det är klämkäckt och kul, det jag skrivit.

Men so be it.


Jag och mamma såg film om Kungsträdgården förut. Den var fin. Tänk att jag aldrig varit där.
Det måste ändras på.


Jag har sökt jobb på Sköna Under och Twilfits kommande butik i Birsta, idag. Via mail. Spännande.

Måste komma ifrån det där... chefsskapet.
Men kommer sakna Anna och Lisette nåt fruktansvärt. De är världens bästa kalegas.


Aj in my head.

Jag ska skriva ett underbart Viveka Lärn-citat här nån dag. Men inte idag... för boken ligger hemma hos mig.


Nämeneee...

puss och god natt.

måndag, september 03, 2007

Jag bilddagbokar.
Det var längesen sist.



Helgens sammankomst var underbar. Speciellt söndagen. Allra särskilt de två sista talen. De är oftast bäst. Mest uppmuntrande och motiverande.

Men jag gillade allt. Intervjuerna också. Pappa var så gullig när han berättade om sin sossetid, med arbetarskjorta och 'schletna' jeans; 'man ville ju inte se ut som en vanlig svensson'.

Kul träffa vänner också, som vanligt.

Och Plaza var fräscht och skönt.


Jag mår rätt dåligt annars, tackar som frågar. Det är så mycket som tynger mig, som inte borde behöva göra det. Inte så mycket i alla fall.
Jag oroar mig för mycket över andra. Ligger sömnlös vissa nätter (inatt t.ex.), funderar, grubblar, får hjärtklappning, gråter en skvätt.
Men då är oron för andra kombinerad med oron för mitt eget. Ekonomin, mitt sätt att vara, min otillräcklighet, min ensamhet, att bli orättvist behandlad... allting bubblar upp.


Natten: mensvärk vid 21; tog 1g Alvedon forte. Somnade vid halv ett. Vaknade en timme senare. Hjärtklappning, etc; allt som jag nyss nämnt.
Skrev dagbok, drag ett stort glas vitt vin, läste lite Viveka Lärn. Kände mig lugnare. Somnade vid halv fyra.
Vaknade nio, mensvärk i en halvtimme. Jag grät lite och tog en till 1g-alve. Somnade vid halv tio, tio.
Mobilsnoozade vid elva. Mamma ringde strax efter.

Uppstigning.

Jag är rätt seg idag.


Sitter i Maland, ute är det mulet med lite hopp om sol, och jag slösar min sista semesterdag på Internet. Måste.
Har sökt lite jobb och så.


Ska gå ner snart, och se om något finns att äta.

måndag, augusti 27, 2007

wake from your sleep

Min mage är stor och svullen, ty jag har ätit socker i flera dagar. "Jag har ju semester."

Jag känner mig kantig och avig. Men är lite glad, för jag köpte jeans idag.

Först köpte jag nästan ett par gråsvarta, vanliga, på H&M, för ynka 198 kr. Men rumpan vart väääldigt stor och ful i dem. Jag kände mig som ett lekisbarn på nytt (ärvde och bar ofta allsköns knepiga benkläder på den tiden), så medan jag stod i kön åtrade jag mig.

Jag blev less, och vi gick och fikade på Charm istället.

Men sen dök vi in på Monkii en snabbis, och där köpte jag ett par rediga, mörkblå, ganska slimmiga jeans.
Inget går ju upp mot mina Lee, men dessa är goda konkurrenter ändå.
Och röven blev rätt bra.

Har nu betalat räkningar, och lökat runt i Maland sen ung. kl 13.30. Eller ja, vi var ju på Birsta och lite sånt förut.

Får se om jag stannar här ikväll eller... inte.

Tror inte jag har mer att förtulla.


Drömde inatt att jag var populär bland en massa killar och män. Det var trevligt.

torsdag, augusti 23, 2007

bitterness

Jag går bara runt här, samma gamla halvfeta moster, och finns tillgänglig, och gör inget särskilt.
Inte ens på de (nästan) enda två lediga veckorna i år.

Jag anpassar mig efter alla andras liv, och hittar på lite saker, passar lite barn, plockar lite bär med mamma, umgås med min bästis teven.

Det är ok. Jag blir bara frustrerad ibland. Livet står så himla stilla.
Fast jag ser det hela ur evighetsperspektivet, och då är det inte så farligt. Allt jag inte hinner göra nu, hinner jag ju göra sen.
Men ändå.

Det står så stilla. Och jag känner mig så himla ensam.

Jag är inte det, jag har vänner och bra familjerelationer, och bla bla bla.

Men jag känner mig riktigt, fett ensam i alla fall.

Man vågar ju inte ens ta kvällspromenader själv nuförtiden. I alla fall inte där jag bor.
Annars skulle det vara mysigt nu på sensommarn, att gå runt Petersvik, vid havet.

Jag säger då det. Dagens samhälle gör det än mer deprimerande för oss ensamma, för det är farligt att göra saker ensam.


JAG BLIR SÅ LESS PÅ ATT ALLA HAR FÖRHÅLLANDEN!!!

Det är kul för er, förstås. Men fatta vad jag menar, please.



(Det går nog över imorgon.)

PS. Det är nånting väldigt vemodigt över sensommaren. Jag älskar den mest av allt - september är min favorit - men jag blir väldigt vemodig. Det förklarar kanske texten ovan.
Vemod är en trygg känsla som jag är van, och kan gömma mig bakom. Kanske är det därför jag älskar eländet samtidigt. Vad vet man. D.S.

fredag, augusti 17, 2007

I like big butts and I can not lie

Sitter nu och läser om LCHF. Low carb high fat. Typ som GI, fast strået vassare.
Om att äta så lite kolhydrater som möjligt, och så mycket animaliskt fett som möjligt. Tydligen åt man så förr i världen, och tydligen rasar man i vikt av det.

Plus att massor av människor blivit av med sin fibromyalgi tack vare att de börjat med LCHF.
Verkar helt underbart. Jag som ständigt fantiserar och drömmer om mat nu. Och har fibro.

Tänk att bli uppmuntrad till att äta bacon & ägg-frukost, kaffe med grädde i, rejäla köttbitar med bearneisesås till middag, grädde och bär till efterrätt.... åååh.
Nog skulle jag kunna leva så! Utan potatis och liknande. Utan bröd.
Det skulle man ju lätt palla. Det blir liksom inte en kortsiktig kur, utan en helt ny livsstil.
Som gör att man slipper värk. Det verkar för bra för att vara sant.

Jag ska ut och köpa böcker av Sten Sture Skaldeman imorgon, arla morgonstund!!

Ska nog börja Cambridgeupptrappning redan imorgon också... det här är ju inget liv. Speciellt inte som det är släktmiddag här hemma imorn kväll. Ostfylld fläskfilé ska mamma bjuda alla andra på. Det skulle tokhyllas på LCHF-sajten. Bara man skippar klyftpotäterna, eller äter bara pyttelite av dem.


Oj oj, många rön att hålla reda på. Men att äta kött och fett verkar vettigare än att äta pulver...


Nåja, hursomhelst är det dags att sova nu.


PS. Skandal att Melinda åkte ur American Idol. Hon skulle ju möta Blake i finalen och vinna hela skiten. D.S.

onsdag, augusti 15, 2007

If I could catch your eye

Jag sitter på Kulturmagasinet och myser. Solen skiner, och cykelfärden hit var fantastiskt trevlig, speciellt med Jonas Games "New city love" i öronen. Den passade så bra, med hamnen på min vänstra sida och vinden som fluffade upp mitt hår lite väl mycket, och så.

Har jag berättat att jag är korthårig? Klippte 60-talskortkorta för två veckor sen. Skönt.

Jag börjar jobba kl 15. Ganska lökig tid, 15-20, men jag får ju vara med Lisette, och slipper Tomas. Så det blir bra.


Är inne på min tredje Cambridgedag nu. Tydligen den jobbigaste dagen, sen vänder det, och blir allt lättare.
Jag tycker det går hyfsat bra. Men kvällarna är värst, när man sitter framför teven och börjar fantisera om Chicken gourmet, pizza, kvällsmackor, popcorn, godis... och om nätterna drömmer man sen om allsköns maträtter.
Inatt råkade jag trycka i mig typ fem godisar innan jag insåg vad jag höll på med; förstörde hela processen i kroppen.

Då var det skönt att vakna.

Vet inte om jag tappat nåt kilo än, men ser skillnad på magen i alla fall. Nu ser den ut som den brukar göra. Har dragit ihop sig fint.

Det blir nog bra, det här.


Hmm... nånting meeeer...

Jo, jag har funderat över hur skönt det faktiskt är att bo själv. Ensam. Vara sin egen chef.
Det är klart att jag tidvis längtar efter kärlek så att det värker, och blir rädd att jag ska bli den sista singeln. Ensam kvar. Och att jag aldrig kommer att få uppleva äkta kärlek.

Men när jag tänker på att så många i min ålder flyttar direkt hemifrån in med sin 'kärlek', så känner jag mig rätt lycklig.
Det gör säkert de också, men hur länge då? När kommer de att vakna upp och inse att de aldrig fått bestämma nånting helt själv - hur de vill ha de i hemmet, vad de ska göra, äta, tycka, var de ska resa?
När inser de att de aldrig riktigt lärt känna sig själva?

Jag tror nämligen attden dagen kommer. Oundvikligen. Förr eller senare.

(Det har börjat en ny tjej på mitt jobb, som är två år yngre än mig, och som just flyttat hemifrån till en tvåa med sin kille, två portar ifrån mig. Därför kom jag återigen att tänka på detta. Jag tycker synd om dem. På riktigt.)


Nåja. Nu ska jag surfa vidare, innan jag måste cykla den jobbiga vägen till jobbet. Har inte direkt superkrafter idag. Ganska matt på dieten.
Så hä bli te å ta dä lögnt.



Okej men puss och hej på er då.

onsdag, augusti 08, 2007

Hej.

Jag ska träffa en Cambridgetant på söndag. Det ska bli kul.


Nu är det... onsdagsparty? Featuring Maia Hirasawa. Hon är väldigt fet. Fet på ett bra sätt.

Jag är fet på ett dåligt sätt.


Hejdå.

tisdag, augusti 07, 2007

See?

Gjorde gratis kroppsanalys på nån sån där viktsida.

Resultat:

"Du har uppgivit att du är Kvinna, 160cm lång och att du har en Grovbenstomme/kroppsbyggnad. Då ligger riktlinjen för din normalvikt på mellan 55 och 60 kg.


Det innebär att du förmodligen vill gå ner i vikt!"

Var även inne på en Cambridgesida och gjorde BMI-koll.
Resultat:

"Ditt BMI ligger mellan 25,1-27, vilket innebär att du är lätt överviktig. Du bör av medicinska skäl gå ner i vikt. Jag föreslår att du tar kontakt med en Cambridgekonsulent som kan hjälpa dig att förändra ditt ät- och motionsbeteende för att nå en bättre hälsa."


Tack. Jag säger då det.
Fast det var samtidigt bra att läsa. Peppande.

Allt är tomhet

Värdelöst, helt värdelöst. Det var längesen jag mådde så fruktansvärt, avgrundsdjupt dåligt som jag gör idag.
Allt bara öser över mig, som en stor fet störtskur, och det finns ingenstans att ta skydd.

Jag är trött och trött och trött, och det gör ont i precis hela kroppen, precis hela tiden.
Inte minst handlederna och händerna, så egentligen orkar jag inte sitta här. Egentligen orkar inte mitt psyke det heller, men what the ja.



Jag orkar inget mer. Inte av nåt. Kan paradiset komma nu tack, för jag dör snart.


Idag är en dag av värk, gråt, värk och ögonsvullnad. Och justja, värk.

Nu ska jag söka info om Cambridgekurer.

måndag, juli 23, 2007

I love Paris in the fall

Hej.

Jag har kommit på varför det finns så många låtar om olycklig kärlek.
Why? you say.
Därför att alla musiker är så odrägliga i kärleksförhållanden.

Ha!

Näråmeneee...


Jag jobbar och sover, jobbar och sover, just nu.

Eller, just nu är jag i Maland och gör onödiga och nödvändiga saker på Internet, och ska snart skriva tal.
Ont-i-huvet gör mig omotiverad.


I lördags gifte sig faster Anki med sin påg Mats, det var fint, och jag är nöjd med tårtan jag bakte.

Igår spelade jag minigolf med mamma och pappa i parken i stan. Jag förlorade fett, men det var väldigt nice ändå.


Kommer inte ihåg om det var nåt särskilt jag ville ha sagt.
Jag måste verkligen köpa en dator, så jag kan blogga som en normal människa, med en normal uppkoppling och en normal dator.
Ingemar tipsade mig om en för dryga fem lök, på dustinhome.se. Ska kolla upp.


Hmm. Måste nog be mor om massage innan det blir nåt tal.

Usch. Man är redigt seg när man jobbat två sexdagarsveckor i sträck, med feber och förkylning som en framträdande del av andra veckan.

Bara en sexdagarsvecka kvar nu.
Sen ska jag sova i ett dygn.

Sen blir det vanlig heltid ett tag, och sen: VACACIÓN!

Vet inte vad jag ska hitta på. Känner för att åka bort nånstans och bara andas annan luft.
Kanske till Camilla i England. Kanske till Paris (men med vem?!).
Kanske till Gäddede.

Det känns i alla fall lite lyxigt att jag, Marie och AnnaKarin ska bo två nätter på Plaza i Umeå i september, istället för sedvanliga en natt.
Det blir relax för hela slanten alltså. Och för en gångs skull kanske man fattar nåt av sammankomstprogrammet på lördagen.

Så det längtar jag till.


Just, apropå längta. Olle Garp läste upp mitt sms i Morgonpasset imorse. ^^
Det handlade om vad man längtade efter, i vinterväg. Så jag tog fram min kvasidjupa sida och skrev och berättade.

Hi, hi.

Nu ska jag bilddagboka klart. Sen göra nåt annat.

onsdag, juli 11, 2007

Yea I know

Hej hej hallå där,
vilken pissig dag, jag sa ooooh vilken pissig dag
och regneeeet
det bara öser ner.

Allt jag har vidrört har rasat eller krånglat eller gått sönder, på jobbet idag.
När jag fått tillräckligt många vredesutbrott, och var jättestressad, och en strut med pikeringsgelé var spårlöst borta, fick jag ställa mig mitt på golvet och djupandas och göra armgester, och sansat säga "jag är större än det här problemet".

Sen skjutsade jag in en mjölbinge på hjul rätt in i väggen i full karriär.

Sen hittade jag struten.


Jag har träsmak i arslet, men när jag för en gångs skull har Internet igång, och det går ganska snabbt, är det lika bra att uträtta alla ärenden jag har.
Hinner nog inte vara i Maland mer denna vecka, så passar på, som tysken säger.
Så nu bilddagbokar jag för fulla spätt.


Det var countrytema i American Idol förut. Martina McBride var med. Great success förstås, vad annars?
Och lill-ayatollan åkte ut. Äntligen, för han var ju verkligen dålig. Men man älskade honom ändå, och jag kände mig lite sorgsen när han grät i slutet. Han började gråta redan när de satt i sin lilla botten-3-grupp.


I torsdags kväll bestämdes det efter många om och men att jag skulle ha en improviserad inflyttningsfest, som en förfest innan Gatufesten (det var därför jag inte drog dit folk som inte skulle ner på stan sen - om de inte bodde inom gångavstånd förstås. För det blev sån kort stund hemma hos mig. Men fler fester kommer, do not worry).
Vi var jag, AnnaKarin, Christian, Johan, Jacob, Marie.A och Sandra, och det var sjukt trevligt. Presenter fick jag också.
Och mat hade jag gjort. Tacos. Nothing special alltså, men det dög fint.

Sen blev det Hooters, Shout out louds, Sahara Hotnights och Europe i spöregnet på stan.
Men det var grymt kul må jag säga.
Jag sprang på två av mina fyrlingskusiner, på två olika konserter.
Och så skrattade jag åt Johan, som tillsammans med nån pajsare med långt svart hår var kvällens mest seriösa Europe-diggare.
Oh my, deras inlevelse var värt inträdespriset.

På lördan råkade jag hamna på GF igen, med lite Härnösandsmänniskor, plus Jens och Sofie, plus några andra.
Det var kul då med. Timbuk var fet förstås, och Marit var bättre live än på skiva. Jag sjöng rentav med lite.
Men nej nej, hon är ingen favorit.


Aaaaj min rumpa.


Saker och ting är ytterst förvirrande just nu.

Och jag borde sova.

måndag, juli 02, 2007

el condor pasa

Då ska vi se här.

Det är den andra dagen i juli, och solen skiner.
Jag befinner mig i Maland, i mors och fars hus. De är på väg till Åland just nu, via färja.
Hoppas de får roligt, och att de köper spriten och parfymen till mig, som jag skrivit på en liten lista.

De kommer hem imorgon kväll igen, så då hämtar jag dem vid bussen, och följer med och sover över här.
Det vågar jag inte göra inatt. Inte ensam.

Men jag älskar verkligen att vara här. Jag blir mer levande, på nåt vis. Allt är lite mer levande. Även om baksidan är full i bråte, och bron håller på att falla sönder och samman.
Det är vackert ändå.

Har tvättat och städat ur lillebilen, Nisse. Nu luktar där fräscht. Känns bra.

Tog en ride till Hemtex också, för Lena (mammas studium och väninna) kom förbi och sa att det var sjuttio procent på allt där.
Så jag la en ohelig summa pengar på badlakan, underlakan och påslakan.
Men jag har ju fått en fet semesterpeng, och har inga planer på att åka nånstans för att göra av med den, så ingen skada skedd.


I helgen var det sammankomst i Nordichallen. Skönt att ha den så nära hemmet mitt. Fast man går ju miste om den där riktiga sammankomstkänslan ändå, på nåt vis. Men det var jättebra. Och lärorikt. Och kul att träffa gamla vänner och bekanta.

Sista eftermiddagen (igår) var jag dock alldeles för trött för att orka leva, och hade ont i kroppen, och hade varit jourhavande barnvakt hela helgen, och var irriterad över diverse saker.
Slut på krafter, helt enkelt. Så jag bara satt och grinade. Först på toa, sen i bänkraden, sen när folk frågade hur det var.

... Men idag har jag sovit mycket, så nu är jag bara lite normalmatt.

Hade en inneboende också, torsdag till söndag. Hon är väldigt social och pratsam av sig. Men det gick bra och var uppmuntrande.


På fredag kväll var vi 15-20 pers som gick på Tandoori House och åt supergod mat. Sen fortsatte 6 av oss till Wayne's för att välkomna Erik hem och fira med en kopp kaffe.

Lördag kväll ägnades åt mammas studiums (ej tidigare nämnda Lena...) bröllopsmiddag, och sen några inspelade King of Queens-avsnitt, sen sömn.

Och igår... ja då mådde jag ju som jag mådde. Sov en stund när jag kom hem. Sen kom min
inneboende, och vi fikade och drack lite vin och tog farväl. Jag fick pengar!

Sen drack jag lite mer vin och såg "French Kiss", sen lade jag mig.

Upp vid halv nio imorse för att skjutsa mor och far till bussen, sen hem och sova till halv tolv igen, sen... ja, resten vet ni.

Oj vilken informativ och tråkig blogg.

Men gläds! För solen skiner och jag känner mig mysig.

Fast det här med känslor, förresten, det är svårt. De förändras så fort ibland.
Jag är inte förmögen att känna nånting just nu, tror jag. Bryr mig inte om män och sånt. Inte längre. Inte just nu i alla fall.
Skönt, på sätt och vis.

Nåja. Ska äta korv med bröd snart. Mmm.

Jag säger hej från en kartong, tills vi träffas nästa gång (minns ni den reklamen?).

söndag, juni 24, 2007

I think I did have good days

Hej.

Jag är hos mor och far (palla sitta ensam i en lägenhet en lördagkväll mitt i sommarn), och så trött så jag nästan skelar. Såg det ut som i spegeln i alla fall.
Jag som inte ens kan skela när jag försöker, annars.

Hade en superskön sovstund nere i fåtöljen förut. Ma y yo kollade på en Bo Kaspers-konsert från Danmark. Samma konsert som vi var på i typ höstas. Den var bra. Jag halvlåg med ett glas rödtjut i handen.
Jag somnade. Vaknade. Dvalade. Somnade.
Ah, det var så skönt.

Känner mig i övrigt tung som en flodhäst, och tråkig och trött och eländig. Och så har jag ägglossningsont. Ursäkta om jag är för detaljerad.
Men det är väl bra eländigt att det inte ens ska räcka med den infernaliska mensvärken man ska dras med. Nej man måste ha ont på magsidorna två veckor innan också, och gärna vara tung och otymplig samtidigt.

Automatiskt blir man deppig. En dålig mage är ett dåligt psyke, det är ett faktum.

Nåja.

Sammankomst till helgen. Jag längtar. Var på Nordic och gjorde golvet fint, igår (fredag). Kul. Och nostalgi.
För fyra somrar sen hade vi ju också där. Oh the memories.

Det ska bli fett med kul!


Kommit på att jag saknar Friskis och Svettis så väldigt väldigt mycket. Det var så skönt att åka dit och jympa.
Min doktor säger att jag inte får, men jag tänker börja igen i höst. Får väl låta bli att skutta lika entusiastiskt som de andra, bara. Måste få känna mig för.
Måste få börja igen. Längtar.


Ah mina fingrar är svullna, jag går och lägger mig.



"If I didn't love you
you would know"

måndag, juni 18, 2007

annars är du en bajskorv

Det är lite jobbigt att ha pappa på besök. Han klagar alltid på nånting. Igår var det målarfärgsresterna i kökstaket som fångade hans uppmärksamhet. Det var ju bara såååå fult, och sådär gör man inte när man målar heller.
Jag sa att för det första var det inte jag som målade den där väggen, och för det andra har jag tänkt ta bort färgresterna.
Men då skulle det ju inte gå, nej, för de har ju bitit sig fast.

Då får jag väl måla över med lite vitt, sade jag vidare. Men nej, vad fult det skulle bli, replikerade han.

Jaha. Mamma tog bort dem med Svinto fem minuter senare.

Han är lustig, farsgubben. Men jag älskar honom.

Plus att det blev väldigt snyggt när han satte upp hyllorna (det var därför han var hos mig). Nu ser det ut som ett riktigt hem. Hyllor fulla med böcker, skivor och grejer. Ombonat, på min ära.


Nu ska jag och Emelie, hos vilken jag nu befinner mig, fara och handla nåt spejsigt att äta. På ica kanske. Sen ska vi plocka upp mamma som ska hämta bilen på Ryds, och sen ska vi hem till mig. Utan mamma.


Hejdååååå

tisdag, juni 12, 2007

there's a great big world out there

"The more you ignore me, the closer I get
You're wasting your time"

Ja just det. Eller egentligen inte. För jag säger som Anna:
Varför skulle jag vilja vara med nån som inte vill vara med mig?
Det är väl klart att jag inte vill.

Well.

Min kropp och mitt huvud är kass, kass, kass.
Jag hade just en liten stretching session, som gjorde livet lite skönare för ryggen, höfterna, muskelfästena ovanför rumpan och benen, men som gjorde livet sju resor värre för huvudet.
Kanske försvann några blockeringar, så att mer spänningar kunde skickas rätt upp till hjärnkontoret?
I dunno.


Måste gå med i facket också. Tydligen har mina arbetsgivare gjort sig skyldiga till avtalsbrott. Så nu är det krig.
Och nu blir jag ännu fattigare, ett tag.

Jag sitter i Maland. Ensam i huset. Det är mysigt. Lyssnar på p3 Christer och masserar mina egna käkmuskler. Och dricker vatten.

Måste snart ta lillnissan och åka hem till Korsta, dock. Ska tvätta balkongpanelen med fasadtvätt, så att jag kan måla den vit nån dag här.
Lasyren har jag köpt förgäves, säger pappa. För man kan aldrig slipa bort gammal bets helt, så det kommer inte bli snyggt.

Nån som vill köpa en fet burk med vitlasyr?

Och ikväll har jag tal. Ett inhopp. Mot Carro Kuru.
Tror vi kommer sköta oss bra.


Ska klippa mig på torsdag förresten! Det är typ det roligaste som händer i mitt liv just nu.
Men det är inte fy skam. Usch vad jag inte trivs med långt hår. Jag vill att nacken ska synas. Det blir en uppklippt page i trendig modell. Fru frisör ska få rätt fria händer.
Går ju ändå bara runt och drar upp håret i nån knut, och släpper ner det, och sätter upp det igen, och släpper ner det, och går runt och drar och tar i det.
Nej nu får det vara nog, säger jag.


Få se nu... hade jag nåt mer på hjärtat, som ville lättas?
Äh. Jag är less. Bara. Mest.
Mamma tycker jag ska börja äta de där pillren igen. Men jag vill inte. Visst, jag orkade göra mer när jag åt dem, men mina känsloupplevelser blev avtrubbade.
Jag vill inte uppleva det igen.
Däremot borde jag köpa massa mineraler. Dem mår jag bra (bättre) av.


Men men. Nu ska jag kissa och åka hem.


Montt Mardie(?? lär mig aldrig hur man stavar)s nya låt är förresten väldigt bra.

söndag, juni 10, 2007

ring of fire

Hej.

Jag är hos Kurus. Ska stämpla via a-kassan och så rå.


Stan känns lite tom. Men sommaren är fin! Jättefin. Aj lajk it.
Och i helgen har det varit studentfester och sexårs (lekis) -examen till höger och vänster.

Elviras fest var igår. Den var fet. Massvis med tårtor och god plockmat. Och bål. Och på kvällen såg vi min och Sannas studentfilm och Galtströmsfilm. Vi var bra roliga, må jag säga. Mången skratt indeed.


Jaja. Jag måste gå till tvättstugan. Grejerna får hänga över natten där nere, tror jag. Huvudsaken jag hämtar dem innan 7 imorn.


Pusshej.

torsdag, maj 31, 2007

Kathy I'm lost

Nu har jag kört bil. Ensam. Bara jag, lillforden och Simon & Garfunkel.
Det var underbarare än jag kunde tänka mig. Speciellt som solen sken och grönskan var som allra vackrast och mäktigast.

Jag åkte till Alnö först, för att plocka ut en struntsumma från sabla A-kassan (måste nog hitta mer jobb ändå, verkar det), sen till Finsta för att hämta några blanketter åt mamma... sen tog jag en extrasväng till Ljustadalen.
Ha! Av alla ställen, tänker du.
Men vägen dit är faktiskt ljuvligt vacker. Lummig, somrig och med en massa grönprunkande slätter när man kollar neråt bortåt (fast det får man inte göra för mycket, för i trafiken kan man få möte, ser ni ungdomar, även på de smalaste vägar).

Jag njöt. Fick den där drömlivskänslan, och sjöng med i S&G-låtarna av hjärtans lust.

Det var great success.


Smaller success är att vara pank som en kyrkråtta. Men det är utvecklande.


Nu ska jag gå och bada, eller kanske duscha. Jag är i Maland, ja. För att betala hyra via nätet.
Det är gjort nu.

Men jag stannar för att få lite gratismat. Och så ville jag besöka min gamla bokisgrupp, kände jag. När det är bokisfika och allt. He he. Alltså, det är det i min nya grupp också, men jag fikar hellre med min gamla just ikväll. Det känns tryggare så.


Nåja.


Om det var nåt mer, så har jag glömt vad det var.


Just. Lånade en dokumentär om Gram Parsons, på Kultan igår. Såg den förut. Den var bra och hette "Fallen angel". Jag rekommenderar.
Aaw, lillkillen. Han var fett med bra. Har man hört honom och Emmylou Harris sjunga "Love hurts" så förstår man varför jag hatar den när Nazareth gör den.


Då så. Det var allt.

Men vi kanske ses sen igen...

Love!

onsdag, maj 30, 2007

drajverslajsens



Körkort, körkort, jaaaag har tagit körkort idag

skryt skryt skryt skryt

och lite mera skryt.

Nämen. Det är inte bara min förtjänst.

MEN SKÖNT!


Nu ska jag bli bjuden på grattisfika av mamma och Erika.

måndag, maj 28, 2007

his bowtie is really a camera

Tjena hejsan, som man säger.

Jag är i Maland igen. Mysigt som bara den.

Pga. att jag jobbat extra idag, fick jag vara ledig imorgon. Så jag kände för att sova här hos mama y papa.

Jobbet var rätt hysteriskt (mors dag, och folk är dumma i huvudet), men samtidigt kul, för jag och Lisette fick baka tillsammans hela dan. Vi stod och mindes de gamla goda tiderna, och romantiserade nåt gräsligt (eller det kanske mest var jag, i tanken...) om vad härligt det var förut, när man jobbade två st mellan 7 och 15 på dagarna.
Och den ena kom ner från caféet vid tolv, och den som hade varit uppe där fick sitta på den höga pallen när man åt lunch. Som belöning för att man gjort skitgörat (kassajobbet).


Nå. Slutade vid tre. Klock fyra var det grillning och brännboll på Norra berget. Södra and norra congregations. Mycket trevligt folk, men det lämnade ändå lite (några) att önska.
Solsken, goda korvar och söta barn, dock.
Ella och Ludde var i högform.


Johan Norberg kom smygandes vid artonsnåret, när han hade slutat jobba. Han hann vara med på lite brännboll, men sen var ju partyt slut. Och han som köpt massa grillmat på Willys. Lillen.
Så han följde med oss hem hit, och mamma stekte i ordning hans mat, och han fick smörja sin tennisarmbåge med liniment, och låna mammas stödstrumpa att ha på. Haha.
Sen somnade han i fåtöljen...
Ja se grabbar, som jag brukar säga.

När han åkte hem såg jag och mor "Sweet home Alabama", den är fett med bra. Sen kollade jag på lite highlights ur Simon & Garfunkel-konsert-dvdn (gratiskonsert i Central park september 1981 - bland det mest maxade nånsin) medan mamma gjorde matlåda till far.
Sen gjorde vi nattoalett och nu sitter jag här.

Måste sova.


Imorgon ska jag träffa Greger (Markus Naleppa) som ska hänga i stan och slå ihjäl några timmar. Jag ska hjälpa honom bäst jag kan.

Nåt mer vet jag inte. Tjänst borde jag göra. Får se vad det blir.


Nä nu spänner jag min ryggrad för mycket. Måste lägga mig. Huvudont.

Avslutar med ett roligt citat från mig, augusti 2005. Hittade det i min gamla altnet-blogg.
Det är från när vi var hos Mika i Göteborg, med dåvarande The Crew.

"Den vita saken i min hals är borta! Jag är jätteglad. Upptäckte det inatt, när jag speglade käften i badrummet, i tron att det blivit värre. För det gjorde lite ont ner mot halsen och så. Men jag såg, och se! Saken var inte där. Måste ha flugit ut när jag skrek som vore jag knivmördad, i Höjdskräcken, eller något annat. "


Ganska kul ey?


Puss och puss.

lördag, maj 19, 2007

time is on my side, yes it is

Jaha. Jag är i Maland.
Hjälper mamma och pappa lite med f-middan vi ska ha ikväll. För fastrarna och dem.
Det blir Falklandsöarna, men det får ni såklart inte avslöja, för det ska de lista ut själva, med hjälp av mammas goda mat och mina fiffiga fakta.

Pappa sysslar mest med att rensa avloppet i köket. Eller han gjorde. Och jag satt i duschen och vred på och av kranen allteftersom han skrek de olika uppmaningarna till mig.
Vad härligt när det slammar igen i rören i köket va.

Men nu så. Nu är det någorlunda bra.


Jag är dock trött, hungrig, less och fruktansvärt irriterad.


Och trött på mitt eget ansikte. Blöööö. Hur tråkig får man se ut.
Jag tror i alla fall jag kör med det röda hucklet ikväll. Det som jag har på mig nu. Mammas snusnäsduk.
Det är en sån där casual-grej, men piffar upp mer än om jag inte har det, nu när jag ser så trött och dan ut.

Nåja. Världsligt.


Ska gå och se om det finns nåt vin eller nåt, att börja partyt med. Fast vänta... det är tre timmar tills gästerna kommer. Jag satsar nog på en tupplur istället. Och lite fika. Eller nutrilett.


Igår var jag med Madeleine och flickorna i Birsta. Köpte den där uuuunderbara tavlan som jag suktat efter i många många år. Den där duken på Ikea, med den franska allén.
Åh den är så fin ovanför mitt teveskåp, så ni fattar inte. Underbart.

Jag köpte lite annat också.

Just ja. Måste betala räkningar, apropå det. Ångest. Jag hatar att se vad jag har på kontot. Det knyter sig i magen varje gång. Bara av själva grejen. Spänningsmomentet. "Tänk om nån har länsat kontot", typ.


Well. Måste plocka ut mer från sparkontot på måndag också. För nu är det mycket med körskolan, kan jag lova. Förhoppningsvis är allt snart över, dock...



Nu ringer min mat- och sovklocka. Hej då.

måndag, maj 07, 2007

clamour for glamour

Hej på er.

Jag sitter i Langsjös hus, det är bara jag och mamma här.
Jag har lajat med lite bilder från helgens event, och nu sitter jag och avnjuter min systers spellista. Det finns några guldkorn faktiskt, men man får sålla hejvilt.

Fray - How to save a life, spelas nu. Den är fet.

Jag sjukskrev mig från jobbet, känner mig helrisig. Har eventuellt lite feber. Men helt säkert är att jag har gräsligt ont i halsen och bröstkorgen, och en sabla hosta har jag också. Usch.
Nåja, jag får ju vara hemma och softa istället för att stå och lukta ofrivilligt på Tomas. So I should shut up and be happy, som tysken sa.

Hmm...

Jamen åh. Oj vad roligt vi hade i lördags! Det var ju värsta musikhändelsen i Delsbo. Stigs dåliga samvete stod på scen, med ny sångare (min gamla 'roomie' Johan) och allt!
He he.

Och så var det allmänt festligt, med dans och chips och hela baletten.

Jag svängde mina ganska nyrakade, och således inte lurviga, ben i en bugg med Håkan. Han var vass.
Sen försökte jag mig på samma sak med Anders Holms... det gick okej.

Sedemera lirade killarna, och de var faktiskt grymt tajta och över förväntan bra.

Efter det stuffade vi loss lite allmänt, försökte se coola och disco-aktiga ut. Det var fett skoj.
Ibland gick vi på diverse månskenspromenader för att hämta luft. På en av dessa råkade jag peta ut en av AnnaKarins linser. Det var roligt och dåligt samtidigt.
Men det bästa var att hon fick två olika blånyanser på ögonen.

Ja just ja, jag fick kramar till höger och vänster också. Det var nästan det bästa. Ni vet ju hur jag älskar att få kramar.

Och så inleddes ett intressant (tror jag) samtal när kvällen övergått i natt, men mitt i allt kom en av resekamraterna och sa att det var dags att åka.
Så det avbröts, och vi drog motvilligt hem.

Det var falsk allsång i början av resan, men sen bytte Marie skiva till Absolute Relaxed, och då somnade jag och drog timmerstockar halva resan hem. Typ.


Väl hemma efterfestade jag, AnnaKarin och Marie med vattendrickning. Sen slocknade vi.



Ah. Lyckat på min ära!


Nu ska jag se hur mamma har det i jacuzzin. Kanske tar mig ett dopp själv.