we is storytelling people

Hej blogggen,

var ska man börja?

Jag börjar här:
Har via telefon blivit lovad lägenheten i Korsta. Den är fin, mysig och alldeles lagom. Lyckades pruta ner den till 80 papp också, och har fått lånelöfte på 100. Så nu kan jag köpa soffa och härja på bäst jag vill.

Kruxet är bara att det sket sig med tjejens nya boende, så nu letar hon och sambon febrilt efter nånstans att bo. De hör av sig till mig när de hittat nåt bra.

Spännande! Jag ska bli Korsta-bo! Hehe. Korsta är ju inte Haga, men vem har råd att bo i Haga i dessa tider?
Inte jag.


Mhm, vad mer då. Jo just, i fredags smsade Marcus och sa att han och Åke var i stan. Det hade jag totalt glömt att de skulle vara.
Men de kom till mitt jobb, fick billigt fika och härjade på inne på Coop medan jag jobbade klart.
Sen gick vi till Ica för ett hejdundrandes äventyr, sen sa jag att de kunde ju äta mat hos mig. Maten brukar vara klar allra senast fem hemma hos oss. Mammas plikt är liksom att ha maten klar när pappa kommer hem från jobbet.
Så det var väl ingen anledning att tro nåt annat om just denna dag, tänkte jag som ju skulle bort vid 18-snåret.

Men hejsan hoppsan, när vi släntrade in i hemmet vid fyra, halv fem, låg pappa och sov med en chockrosa fleecepläd i soffan.
Mamma var spårlöst försvunnen. Rena anarkin!

Pappa upplyste om att mamma var på trappstädning, och att det var biffar och pärer inplanerat till middag.
Sen ritade han en karta till karlarna (som ju skulle vidare till Åkes stuga i Jämtland), och jag gjorde det enda rätta. Borstade pärer och satte Marcus på att göra köttfärsbiffar.

Mitt i allt var jag tvungen att gå och duscha, för klockan började närma sig fem, och Skinkan skulle hämta mig efter fem, jag hade ingen större koll på exakt när.

Pappa och grabbarna fortsatte slava i köket, medan jag på rekordtid gjorde mig fräsch och fin.

När vi satt oss till bords och skulle hugga in på våra första tuggor, plingade det på dörren. Skinkan.
Han kom in och satt i några minuter, medan jag åt en halv biff (de var jättegoda!) och lite patata.

Jag lovade våra långväga gäster att pappa skulle bjuda på kaffe och glass, och sen var det bara att överge dem.
Vad skulle man göra? Jag hade ju blivit bjuden på middag i Njurunda, och mina gäster hade inte tid att följa med.

Det bar av till Korsta, där Henke ochErik plockades upp. Erik klagade på att Christian (ja, Skinkan har ett namn) inte klarar att hålla sig kort med min mor, utan att det alltid drar ut på tiden. Ha.

Vi for till Skönsmon och hämtade AK, och kom fram till hennes bror med fru nästan i tid. Ja, före Peppe och Jacob, till och med.

Det blev VT-genomgång först, sen lasagne och vin och vatten. Sen kaffe och diverse entertainment. Klappleken och sånt.
Och, såklart, Peppes anekdoter och hittepå-historier och tanketest. Alla satt som klistrade, med munnar som fågelholkar.


Mm, det var en kul kväll. Jag kom hem med krampaktig värk i merparten av min kropp. Mamma masserade och berättade att hon och pappa haft en trevlig afton med våra påhälsande gentlemän.


En spännande dag, på min ära.


Igår var det tjänst med Mali, stavgång med mamma, och ta-det-lugnt-resten-av-kvällen.

Idag råkade jag sova till kvart över tolv. Trots ett ihärdigt snoozande.


Nu blir det duscha av! Möte klockan fyra. Jag är lite sugen på min nya röda topp med rosett i midjan, men det kanske är lite overkill på självaste julafton..?


Ikväll kommer Langsjös på middag. Bra. Jag saknar min Ella.

Det senaste statementet från henne kom i förrgår.
Johanna: - Ella, vet du att du är väldigt söt?
Ella: - Ja. Jag är schöt alltschå.


Men då så. Duschaloony. Ah, härligt, jag ska inviga mitt nya balsam.

Kommentarer

Populära inlägg