söndag, december 24, 2006

we is storytelling people

Hej blogggen,

var ska man börja?

Jag börjar här:
Har via telefon blivit lovad lägenheten i Korsta. Den är fin, mysig och alldeles lagom. Lyckades pruta ner den till 80 papp också, och har fått lånelöfte på 100. Så nu kan jag köpa soffa och härja på bäst jag vill.

Kruxet är bara att det sket sig med tjejens nya boende, så nu letar hon och sambon febrilt efter nånstans att bo. De hör av sig till mig när de hittat nåt bra.

Spännande! Jag ska bli Korsta-bo! Hehe. Korsta är ju inte Haga, men vem har råd att bo i Haga i dessa tider?
Inte jag.


Mhm, vad mer då. Jo just, i fredags smsade Marcus och sa att han och Åke var i stan. Det hade jag totalt glömt att de skulle vara.
Men de kom till mitt jobb, fick billigt fika och härjade på inne på Coop medan jag jobbade klart.
Sen gick vi till Ica för ett hejdundrandes äventyr, sen sa jag att de kunde ju äta mat hos mig. Maten brukar vara klar allra senast fem hemma hos oss. Mammas plikt är liksom att ha maten klar när pappa kommer hem från jobbet.
Så det var väl ingen anledning att tro nåt annat om just denna dag, tänkte jag som ju skulle bort vid 18-snåret.

Men hejsan hoppsan, när vi släntrade in i hemmet vid fyra, halv fem, låg pappa och sov med en chockrosa fleecepläd i soffan.
Mamma var spårlöst försvunnen. Rena anarkin!

Pappa upplyste om att mamma var på trappstädning, och att det var biffar och pärer inplanerat till middag.
Sen ritade han en karta till karlarna (som ju skulle vidare till Åkes stuga i Jämtland), och jag gjorde det enda rätta. Borstade pärer och satte Marcus på att göra köttfärsbiffar.

Mitt i allt var jag tvungen att gå och duscha, för klockan började närma sig fem, och Skinkan skulle hämta mig efter fem, jag hade ingen större koll på exakt när.

Pappa och grabbarna fortsatte slava i köket, medan jag på rekordtid gjorde mig fräsch och fin.

När vi satt oss till bords och skulle hugga in på våra första tuggor, plingade det på dörren. Skinkan.
Han kom in och satt i några minuter, medan jag åt en halv biff (de var jättegoda!) och lite patata.

Jag lovade våra långväga gäster att pappa skulle bjuda på kaffe och glass, och sen var det bara att överge dem.
Vad skulle man göra? Jag hade ju blivit bjuden på middag i Njurunda, och mina gäster hade inte tid att följa med.

Det bar av till Korsta, där Henke ochErik plockades upp. Erik klagade på att Christian (ja, Skinkan har ett namn) inte klarar att hålla sig kort med min mor, utan att det alltid drar ut på tiden. Ha.

Vi for till Skönsmon och hämtade AK, och kom fram till hennes bror med fru nästan i tid. Ja, före Peppe och Jacob, till och med.

Det blev VT-genomgång först, sen lasagne och vin och vatten. Sen kaffe och diverse entertainment. Klappleken och sånt.
Och, såklart, Peppes anekdoter och hittepå-historier och tanketest. Alla satt som klistrade, med munnar som fågelholkar.


Mm, det var en kul kväll. Jag kom hem med krampaktig värk i merparten av min kropp. Mamma masserade och berättade att hon och pappa haft en trevlig afton med våra påhälsande gentlemän.


En spännande dag, på min ära.


Igår var det tjänst med Mali, stavgång med mamma, och ta-det-lugnt-resten-av-kvällen.

Idag råkade jag sova till kvart över tolv. Trots ett ihärdigt snoozande.


Nu blir det duscha av! Möte klockan fyra. Jag är lite sugen på min nya röda topp med rosett i midjan, men det kanske är lite overkill på självaste julafton..?


Ikväll kommer Langsjös på middag. Bra. Jag saknar min Ella.

Det senaste statementet från henne kom i förrgår.
Johanna: - Ella, vet du att du är väldigt söt?
Ella: - Ja. Jag är schöt alltschå.


Men då så. Duschaloony. Ah, härligt, jag ska inviga mitt nya balsam.

söndag, december 17, 2006

just let me have my fun tonight

Hihi, jag har varit på trerätters med jobbet på Viktoria. Men ingen irish coffee fick man, för det är inte avdragsgillt. Ser du.
Men det blev avocado med skagenröra och löjrom + vitt vin till förrätt, oxfilé ceasar och rödvin till huvudrätt, tartufo special (? gott iaf) och kaffe och vitt vin till efterrätt.

Sen följde jag med till Primero, för de skulle bjuda mig på den enda avgiften; garderoben. En tjuga.

Jag och Lisette Lissaloony dansade ful- och snyggdans och delade på en x-mas-cider. Den smakade plast men funkade ok.


Det var kul, jättekul. Blir så när det är spontant och bara händer nån gång sådär.


Jobb nio imorn. Kul.


Hmmmm vad skulle jag säga. Justja. Nä. Inget.

Pappa kör mig till jobbet imorn. Skönt. Vill hinna börja med brödet innan Ingemar kommer dit och harvar.


Det var nåt mer jag skulle säga alltså. Jaja.



Puz!

onsdag, december 13, 2006

paint my soul to be with you

"The colour of my love" med Celine Dion är jättejättefin. Faktiskt. "I remember L.A" håller också.

Ja, jag plockade fram skivan idag, den där gamla skivan med samma titel som den förstnämnda låten.

För jag hörde "My endless love" - en av alla smäktande kärleksduetter som spelades in på det glada och ack så romantiska åttiotalet - när jag var huslig i köket tidigare i afton. Och jag kom på att ibland är det nåt alldeles visst med gamla goda kärleksballader.
Ikväll var en sån kväll.


Nu har jag mailat djuice. De får ju ta och förklara sig, tycker man.

Och kvinnan med lägenheten hade en ursäkt till varför hon inte mailat några bilder. Hennes dator har gått sönder. Pha! Just typiskt.
Jag får väl masa mig dit och kolla in kyffet personligen, framöver.


Host, host, host. Host, host, host. Ständigt denna vessla.


Jag chattar med en seg. Visst är det ganska jobbigt när folk inleder en konversation, och sen inte säger nåt, utan man måste hålla i varenda liten tråd själv?

Dagens ungdom.


JAG VILL UT BLAND FOLK! Jag vill träna. Orbitrek, stavgång, simning. Jag vill snygga mig. Cellullitkrämer, peeling, ansiktsmasker, hårinpackningar, brynfärgning, köpa nytt puder.


Ska åtminstone på middag med jobbet på lördag. Då får man passa på och piffa till sig. Nån gång ska väl micksfolket få se ens eleganta sidor. Visserligen är micksfolket bara kvinnfolk och Tomas, men ändock.
Vi ska på restaurant Victoria, liksom. Äta trerätters. G r a t i s.
Gissa om jag ska dricka dyrvin!

Jobbar 9-17 dan efter, men aaah. Man måste leva lite ibland...




Nä, nu blir det bedfordshire.

tisdag, december 12, 2006

mind your manners

Jag kan surfa på the world wide web med min telefon, upptäckte jag igår.
Hi-tech. Coooool.
Fast ganska omständigt ändå.

Men mmsen funkar fortfarande inte.

Och nu när jag skulle kolla upp en faktura på djuice.se, hade de tekniskt knas.
De kanske är lite sega i kolan därborta.

Nåja. Det är billigt och bra i alla fall.


Min hosta och min halsvärk ger sig aldrig. Jag kollade på vc igår, ifall det var streptokocker. Det var det inte. Men jag fick ju i alla fall njuta av att en tant körde ner en gigantisk tops långt nedanför min kräkreflex. Det är härligt.

Och så köpte jag hostmedicin och Bafucin.


Har faktiskt varit huslig och produktiv idag, mitt i sjukan; städat rummet som en gammeldags, härlig liten piga (till och med dammsugit lister och torkat speglar och haft mig), kört en disk, plockat lite här och var, och förberett mötet.
Jag ska lyssna på det via telefon ikväll. Höra när mamma och Linnéa framför talet som jag och Linnéa skulle ha framfört.
Tur att det var ett enkelt ämne, så att min goda mor var villig att knåpa ihop det själv, och på så sätt fixa biffen, som man säger.


Har även duschat och härjat, så nu är jag alldeles fräsch och fin, som en nysprungen ros. Förutom torrhostan.




Nä, dags att äta. Kanske i kombination med That '70s show.

måndag, december 11, 2006

your words were my freedom

Hmm.
Just typiskt. Äntligen tog jag tag i mina mms-inställningar (IGEN), och försökte få eländet att funka.
Började med att ladda ner inställningar från djuice. Jaha, då skulle jag fylla i mitt mobilnummer, så skulle djuice.se berätta för mig vad jag hade för telefonmodell.
De hävdade att det är en k750c. Vafalls, tänkte jag, jag har väl ändå en k750i?!
Men men, kanske inte. Det kanske är därför detta inte funkat tidigare.

Så jag laddade ner grejer för en c till min telefon.
Samma på Sony Ericssons hemsida.

Sen, SEN, gott folk - eftersom jag är efterbliven - kollade jag på kartongen som my baby levererades i.
Vad är det för telefon jag har? Jo, en k750i!

Hur i hundan ska detta sluta?


En annan sak jag undrar är: Hur kan det göra så ont i en hals så länge?
Och hur kan det göra så ont i en bröstkorg när man hostar, utan att vederbörande bröstkorg sprängs i tusen bitar?

Jag har säkert lungsot. Eller lungpaj. Fast det kanske är samma sak?
Nåja. Det skulle vara just typiskt, i vilket fall.


Life as a house är en rätt bra film.


Människan med lägenheten i Korsta har inte mailat några bilder ännu. Vad är det frågan om, har hon ett liv att sköta eller?
Man börjar nästan fundera.


Jag lyssnar på Jewel. Hon är ett balsam.

Imorgon (idag) ska jag... hmm... städa golvet kanske. Dammsuga mattorna. Duscha. Kolla på teve. Läsa. Skriva tal om jag orkar. Ringa doktorn om jag inte är bättre.
Ta en promenad om jag är bättre.
Krypningar i benen när det är läggdags är nämligen ingen hit.

Men åååh, kan telefonen lämna besked snart. Kan mitt liv som mmsare ta sin början, eller måste jag göra om allt igen?


Teknik. Jag hatar det.

Jag längtar till det riktiga livet. Det som man kan ta på. Det levande.
Med vackra långa klänningar som fladdrar i vinden och rena människor och branta, gräsbeklädda klippor med strand och havskant alldeles under, och fullkomliga solnedgångar.

Vem behöver mms när man står där och känner livet - det verkliga livet - i sig?

söndag, december 10, 2006

feels like home...

Jag har fått gångstavar i present av pappa!!

Typiskt att man ska sitta här och vara nästintill dödssjuk, då.


Förresten finns det ju en del lägenheter ändå. Om man vidgar sina vyer, så att säga.
Jag ska ringa på en i Korsta nu. Och har redan bokat in mig hos en tant på Sveavägen. Fel sida stan egentligen, men titta kan man ju...


I sound like an ångtut.


...................................................................

Nu har jag ringt tjejen med lägenheten. Bokade visning till imorgon.
Och så har jag smsat henne och sagt att jag nog är för sjuk för att komma imorgon, men att hon gärna fick maila lite bilder så länge.

Så vi får väl se.


Nu blir det lakanbytning och Parlamentet.

lördag, december 09, 2006

doktor lång, doktor sång

Uttråkningen har slagit rot i mig.
Det blir lätt så när man legat stilla/sovit hela dan.

Så nu sitter jag här och... tja, jag kan inte påstå att jag inte kan sova. För jag har inte testat.
Men jag känner mig inte så nämnvärt trött.

Har just sett en knepig, men efter mycket om och men ganska mysig film, med mamma.

Kimberly hette den, och handlade om en tjej som skaffade sig fyra karlar. De fyra var kompisar. Så blev hon gravid, och det blev ett väldans rabalder om att de alla hade svikit varann, och vem i hundan var egentligen pappan.
Till slut kom de överens om att samarbeta, så vid förlossningen hade hon fyra supportande, överengagerade karlar till sin hjälp.
Sen visade det sig att hon faktiskt bara kuckelurat med en av karlarna, och de gifte sig, och allt var a-ok.

Ja, så kan det vara i Staterna.

Jag har min bettskena i munnen. För var ska man annars ha den, hö hö hö. Tänkte sova me'n. Det är huuuur längesen som helst, sen jag gjorde det sist.
Den passar knappt alls längre, så jag har som inte kört in gaddarna ända in i den. De får inte plats. Men typ tre fjärdedelar. Verkar funka lika bra.
Det vore himmelskt att vakna utan huvudvärk.


Morgondagen (eller ja, dagen egentligen) ska ägnas åt städning, lakansbytning, sanering av min kropp och mitt hår, talskrivning och mys + studium med Emelie.

Det blir ingen drinkarafton för maman och mig, för jag var tvungen att ta Dexofen förut.
Kanske får drinka på söndag. Men det känns ju inte tillnärmelsevis lika festligt.
Nå, den som lever får se.


Pratade med AnnaKarin förut. Konserten var bra. Förfesten var okej.
Jag hade som vanligt romantiserat allt i mitt huvud, och förestälde mig att allt var helglamouröst och att alla var totalt charmerande och skulle ha överöst mig med komplimanger om jag var där. Nästan, i alla fall...
Vilket såklart inte hade varit fallet.

Ganska skönt att få en realistisk rapport från AK.
Men det hade varit en väldigt trevlig kväll.

Jag å min sida hade Bruce Springsteen och hans kumpaner här hemma.
Och en pappa som hade utsagor om att han faktiskt bara gillade ca 10-15 % av Bruces låtar, och att han bara köpte två skivor med honom förr i världen för att ta reda på varför han var så hajpad. Och för att han gillade Born to run.
Men han förstod aldrig vad han sjöng om, och fick honom därför aldrig som nån storfavorit. Istället var det Lundell som gällde, vad herr Mattssons husguderi anbelangar.

Intresseklubben antecknade för fullt.


Mitt hår är verkligen långt nu. Eller, inte långlångt, men med tanke på att jag nästan var snaggad förra sommaren, så är det tämligen välväxt.
I like it. Men det var grymt snyggt när det var 60-tals-kortklippt också.




Nu ska ni få höra.
En snar framtidsplan:

Börja med stavgång. Jag älskar att promenera, och varför inte göra det hela 30 % mer effektivt, plus stärka mina arma ryggmuskler så att spänningshuvudvärken kanske försvinner litegrann?
Klart och betart. Jag skulle börjat med det mycket tidigare.
Men nu ska det alltså bli dags.

Borde dra fram den gamla goda Orbitrek Platinum också, och börja stuffa loss på den här på mitt rum.

Jag vet nämligen hur det blir, vår efter vår efter vår.
Hela hösten och vintern äter man som en apa och tänker att det spelar väl ingen roll, jag ska inte visa mig naken, och lite roligt måste man väl få ha.
Och det måste man absolut. Jag förespråkar njutning i form av ätbara saker.

Men varje vår står man likförbaskat där framför spegeln, och får nästan svettningar när man tänker på att det snart är dags att visa sig halvnaken för åtminstone några ur sin bekantskapskrets, och VARFÖR I HUNDAN TOG JAG INTE TAG I TRÄNINGEN UNDER VINTERHALVÅRET SÅ JAG SLIPPER PANIKTRÄNA NU?

Hmm... Sanna Mattsson, panikträna? Kanske inte. Men ni förstår min tanke.
Lite åt det hållet brukar det i alla fall bli.

Så nu ska här motioneras! Och det är ju så skönt att gå ut och gå.




Har jag uttråkat er nog nu? Bra. Dags att försöka sova. I alla fall lägga sig i bäddregionerna och läsa nåt.


Puss.

fredag, december 08, 2006

väpnad konflikt

Äh.

Sjuk.

Ingen körlektion, inget jobb (skönt), inget umgänge med vänner, ingen konsert, ingen avslappnad glädjeyra-kväll.

Istället nästan kräkframkallande huvudvärk, feber med tillhörande drömmar, hosta och knepighet i halsen, sömn halva dan och en hel massa teve och godis.


Ååååh. Jag var verkligen sugen att göra mig fin, vara charmerande och väldoftande och rolig, och bara trivas och skratta hela kvällen.


Snablar.

torsdag, december 07, 2006

tutti frutti rutti rutti

Jag vill:

åka utomlands
hitta en mysig lägenhet i Haga på icke-bottenplan (helst på Bragegatan)
bli sanslöst förälskad

... fast det sista är det inte nån superbrådska med.



Det finns inga lägenheter!! En enstaka etta till salu i Haga. På Västergatan. 20 kvadrat. Det är inget hem, det är en... inkvartering. Säkert inget riktigt kök heller, jag kommer inte ihåg.



Jag har så mycket att göra imorgon och på lördag så jag blir alldeles nödig av att tänka på det.
Eller egentligen är det inte så mycket... men jag är ju lite speciell när det gäller ta-det-lugnt-behov.

Se bara:

Fredag:
Dubbel körlektion 9.40, sen jobb 12-20, sen Marit Bergman på Pipeline (NEJ jag gillar inte henne, men jag går för sällskapet och det fina initiativets skull), sen översovning hos AK.

Lördag:
Jobb 7-15, sen träffa Emmie på Birsta och shoppa väska åt henne, sen hem till mig och studera.
När hon har åkt hem planerar jag och mamma att ha drinkmakarafton. Och drinkdrickarafton, aswell.

Det mest stressande är att jag är förkylningsrisig med halstjocknad och hosta ikväll (mamma är ju sjuk), så jag vet inte om det blir nåt överhuvudtaget imorgon.
Jobbigt att inte veta vad man ska ställa in sig på.


Topp två roligaste grejerna i teve ikväll var när Ann Söderlund skulle vara sexig, och hade på sig nån slags kattmask och svarta stay-ups och skrek "kom och hjälp mig" i hennes och Nanoks lägenhet.
Och så när Anders och Måns alldeles i slutet av programmet sjöng Mauro Scoccos gamla dänga "Sång för dom ensamma" eller vad den heter, och simulerade att de hade banan i munnen under sista meningen.

Oh how I laughed.



Nu blir det Love my way.

onsdag, december 06, 2006

Nu är det riktigt spännande i Bonde söker fru. Alla har valt sina damer.

Jag tror Maggie är mer förtjust i Per-Martin än vad han är i henne. Han tyckte ju att det var ett svårt val, och valde bara för att han var tvungen. Och hon beter sig som om han just friat.
Dumma fruntimmer.

Magda och Marcus verkar tuttinuttiga och söta, lite småkära. Men undrar om det kommer hålla... Magda verkar lite tveksam. Eller jag vet inte. Kanske bara blyg.

Micke och Marita ska ju gifta sig, som jag och mamma förstod redan från första 5-minutersdejten.

Jessica och Andreas har varit klart tända på varann sen begynnelsen. Hoppas det ligger mer bakom också. Vore kul. De har ju äktenskapstycke.


Nåja. Det om detta.

Emelie är för söt. Hon gav mig en present idag, när hon kom. Hon hade varit på stan och följt med en kompis på hennes julhandlande. Så hade hon köpt en sån där cooling leg gel med pepparmintdoft, till mina trötta, värkande ben och fötter. Åååh. Lilltussan.



Och så måste jag berätta om Ella. Mitt hjärtas kärlek. Hon var topp ett roligast i söndags morse, när hon och Ludde övernattat här.

Jag och mamma låg i dubbelsängen, och Ella i sin utfällbara.
Men strax efter sex på morgonen började den sistnämnda smågrina och jiddra om att hon ville gå.

Mamma la henne mellan oss, och jag låg och höll henne i handen.
Hon andades tungt, och det småryckte i lillhanden hennes, så jag var säker på att hon sov och drömde.

Så efter en tie minuter nånting, säger hon:
"Schanna. Va ä mitt godisch?"

Jag fnissade till, men sa inget. Hon var tyst en stund. Men efter ytterligare några minuter försökte hon igen, den här gången viskandes:
"Schanna, va ä mitt godisch?"

HA! Hon är bra underbar.

Vi gick upp och tittade på Bambi vid halv sju. Men inget godis blev det. Det hade tant Sanna ätit upp redan på lördag kväll...

tröttalooney

Jag är hemma i min nya gråa velourmysdress från H&M.
Ledig idag. Skulle haft dubbel körlektion, men det är en dålig dag om man är min kropp.
Så jag sjukskrev mig därifrån, och ämnar vara hemma heeeela dan.
Skönt.
Emelie kommer ikväll, för studium och Bonde söker fru. Mysigt.

Jag ska bilddagboka lite också, tänkte jag, men tar det sen. Måste ha internet i små portioner, om jag inte ska bryta ihop av uttråkning. Eller vad man ska kalla det.

Först ska jag se Emmerdale med mamma. Hon säger att det slutade så spännande sist, så vi måste ju se hur det går.
Och så ska jag äta Noblesse och Anton Bergh-choklader med aprikos.



Bo Kaspers var förresten sketabra! Var i Tonhallen med mamma och AK och såg dem i söndags. Hade inga förväntningar; är ju inget fan direkt.
Men slap my but and call me baby, vad mysigt det var. Som en varm, solig bris.
Jag drömde till och med om sommardagar natten mot måndan.

Och han har sån skön stil, den där Bo.


Ja vars.


Nu ska jag gå och värma en riskudde som ska få äran att vila på mina axlar.


Tjosan hejsan.