söndag, juli 30, 2006

huvud axlar knä och tå, knä och tå

Jag mår vääääldigt dåligt.


Plus jobbångest. Det blir doktorsamtal denna vecka, kan jag lova.
Han må ju inse att jag måste bli sjukskriven ett tag. Och gå ner i arbetstid.

Vi måste fixa det här. Jag måste ju orka leva.

Men men. Sju dars arbete den kommande veckan.
Jag kommer vara död efteråt. Men det är bra att de kör slut på mig, så de fattar att jag inte orkar.



I bästa fall.


"Sylvia" var bra, men deprimerande. Tragisk. Stackars mänska.

Jag måste läsa Glaskupan, som står och dammar i min hylla.

Men inte nu.


God natt.


Bara en sak till. Jag har köpt jeans! Lee-jeans. Slim fit-iga. Såna jag aaaldrig trodde att jag skulle kunna ha.
Och så visade det sig att det är just såna jag bör ha. För att vara lite snygg.

Now I have the fairest ass of them all!

fredag, juli 28, 2006

funny little frog

Yo!

är ett ord man kan säga om man vill.


Idag har jag jobbat från sju till tre. Lisette hämtade mig imorse, skönt.

Och så har det varit regnigt och mulet hela dan, även det väldigt skönt.
Fast det blir ju hemskt mycket folk i fiket, förstås. För så fort det är dåligt väder, då ska inte Svensson ut och vara hysteriskt glassätande och solbadande.
Nej då ska Svensson åka till Coop Forum! För vad kan vara härligare än det?

Nåja.

När jag kom hem hade jag en hel eftermiddag ensam att se framemot, för mor och far var ute och dejtade varandra.
Oj så skönt, tänkte jag, och tränade loss på min Orbitrek (lite övermäktigt måhända, för nu gör det fruktansvärt ont i min kropp igen; jag som just började bli bättre).

Sen blev det levande ljus-dusch (fast mitt i allt kom mamma och pappa hem fram och tillbaka, för att lämna av lite shoppade grejer, så där förstördes ensamhetshelheten lite), tacos och film på fyran.
"Crazy/Beautiful". Den var okej.
Jag drack två glas vin, så den blev bättre och bättre och jag grät en del, och blev lite romantiksentimental.

Efter det tänkte jag premiärse den nyinköpta "Sylvia". Så det gjorde jag. En halvtimme eller så. Sen blev jag så trött, så jag gick upp hit till min fristad för att ta en liten lur.
Den varade i närmare två timmar.

När jag vaknade stod teven på och visade "Saltön" för fulla spätt.

Hur hände det, kan man undra.


Jag tänkte säkert nånstans i nyvakenyran första gången klockan ringde, att jag skulle vakna lättare om jag slog på teven.


Well. Nu är det Belle & Sebastian i p3 Live. Från konserten i Göteborg i maj, som jag nästan var på.
Den är bra. Aaaw, man blir lite kär i 'rom.



Eeeeh. Mina handleder gör väldigt ont, och min fantasi är slut.
Nu ska jag dricka min grogg, som mamma just serverade.

Ja, de är hemma nu...


Trevlig helg!

torsdag, juli 27, 2006

man of the day

Oj, jag glömde en sak!

Vince Vaughn är dagens man. Sådär lagom grovhuggen och råbarkad men ändå charmig-och-snygg-i-kostym.

Aj lajk.


Såna där superstylade, puttenuttiga, kamma-med-gelé-frisyr-killar är inte min kopp te.
(Så egentligen har Coop-snyggot inget i min snygglista att göra. Han har ju inte ens breda käkben...)

Men ansa ögonbrynen får de gärna göra. Lite lagom.


Nämen. Ytlighet, någon?


Wapambeloba. Eller hur det stavas. Det där Little Richard-tjoet.




Fika var det ja.

nothing falls like sundsvall rain

Det regnar och är alldeles mulet och mysigt.

Jag lyssnar på Dawson's Creek-soundtracket (jamen håna mig då) och myser loss.
Är ganska less på solen.

Jag gillar mellanårstider. Den tidiga delen av hösten (innan löven trillar av pinn, hehhehehe), och den smältande våren. När det är långärmsväder. När det är lagomt.
Jag hatar att vara mitt i solgasset och bli alldeles klibbig och svettig och halvt panikslagen.
Och jag hatar att frysa.

Lagom är inte tråkigt, lagom är bäst!
Jag är så svensk så jag tror jag bryter ihop.

Men det gör mig egentligen ingenting.



Ikväll vill jag se Amelie. Får se vad klockan säger.
Börjar ju jobba 7 imorgon.
Men det är en perfekt Amelie-kväll.

Eller möjligen nyinköpta "Sylvia", med ljuvliga Gwyneth i huvudrollen. Den har jag ju faktiskt aldrig sett.


I helgen är jag ledig. Tur det, för kommande vecka jobbar jag varje dag. 7-15 måndag - lördag, och 9-17 på söndan.

Jippi!



På lördag kommer Ella och Ludde. De ska sova här. Jag längtar.


Men dåså. Ingen vill chitchata med mig, så jag går och fikar.

tisdag, juli 25, 2006

höstmode!

Imorse var det skolstartsluft. Som om det var slutet på augusti eller nåt.
Men när jag cyklade hem var det kvavt som en högsommardag.

Mystiskt. Men sånt är ju vädret nu mer.


Ikväll var jag medhjälpare till mamma på tal. Det gick bra. Jag fick sitta och se nedstämd ut, så det var inte en så svår uppgift.
Men i slutet blev jag glad.


Ska skicka efter lite kläder ur H&M nu, och ur La Redoute framöver.
Lolit!
Jag gillar höstmode. Det är mysigt.
Synd bara att man i mitt jobb aldrig har anledning att ta på sig fina kläder. Man drar bara på sig nåt sunk, och en vinterjacka, och sen byter man ju om så fort man kommer till jobbet.

Men det är ju inget att klaga på egentligen.


Har kollat upp möjlighet till intensivkurser på Citys hemsida också. Jag måste gå en sån, om jag nån gång ska bli klar med körkortet.
Ska gå till receptionen och ta mig ett snack med dem snart, mycket snart. Kanske kan lägga upp en plan, så att det synkar med jobb och så.
Det vore ju onekligen praktiskt...

Nåja.

Jobb 7 imorgon igen.




Haia!

måndag, juli 24, 2006

en önskan att vara

Idag var det soligt och varmt.

Jag, mamma och Karoliina begav oss till Kovland på lanttjänst. Det var trevligt.

Sen for vi och åt + badade på Bänkås. Eller egentligen var det bara jag som badade. Karro halvbadade. Till magen ungefär.
Jag doppade allt utom huvudet. Så det så.

Sommarens första. Kallt! Men lite mysigt ändå.



Igår åkte sommarbarnet och hans mamma hem.
Skönt att inte ha några inneboende!

Fast lite tomt samtidigt. Han är ju en kul prick, lille Alex.


Imorgon jobbar jag 7-15. Det blir cykling.
Bra. Jag behöver motion.



Jag skulle även vilja vara...


nä det var inget

lördag, juli 22, 2006

ett underbart liv

So much for myskväll.

Jacob ringde.
"Okej. Läget är såhär. Att vi ska bowla klockan nio. Är du på?"
Till slut lyckades han få ur mig ett Ja.

Vi la på, och jag smsade och sa att nej det går nog inte ändå, vi har ju främmande som nog tar illa upp om jag åker, och ratiraj, men tack så mycket i alla fall!

(Jag hade ju inte ätit middag eller duschat eller nåt.)

Men jag kom inte undan, han ringde igen och sa att de kan ju inte ta illa upp om jag är borta i en dryg timme, och nu ringer han mig om exakt fem minuter för att bekräfta banor och sånt.
Så det gjorde han. Jag sa att nämen jag har ju inte hunnit duscha eller ätit eller nåt.
Han sa 'vi hämtar dig om en halvtimme, hoppa in i duschen nu'.

Ja, vad annat kunde jag göra?

Det var ju trevligt att komma ut och se lite folk i alla fall. Och träffa Sanna. Hon och Elvira hade druckit mousserande vin, och var pratsamma värre.

Och så blev jag glad att nån annan tog ett initiativ. Härlig omväxling.



Nu är det snart sovadags. Jobb imorgon igen. It's a beautiful life, som de där Ace of Basearna sjöng en gång i tiden.

lördag med Laleh och bussproblem

Ibland lyssnar man inte på musik.
Man känner den med varenda fiber i sin kropp, suger i sig den som en svamp gör med... något flytande. Och det är stört omöjligt att sitta still.

Så har jag det nu. Det är för himla mysigt.
Laleh är min drottning ikväll. Jag stör mig inte det minsta på henne just nu.


Ja. Just det. Konserten, ja. Winnerbäck och Hovet.
Den var mycket bra. Fick toppbetyg i tidningen också. Mina höjdpunkter var Söndermarken, Hugger i sten, och såklart öppningslåten Min älskling har ett hjärta av snö (det är ju 'min' låt).

Även Kjelle skötte sin spelning snyggt, och jag - som aldrig tidigare sett honom live - blev förvånad över hans charm. Han ser ju annars rätt sunkig och trist ut på bild.
Men vilken gulleplutt! Jag blev lite lätt småkär.

Hans låtar funkade bra för oss som var inbitna lyssnare, men allmänt funkade det inte speciellt bra som uppvärmning. Om det nu var det som var syftet.
Nåja.

Jag hittade förresten Jacob och Jocke Abraham innan allt började, så stod med dem ganska långt fram, och knökade med de hysteriska fansen.

Alldeles för sent kom jag på att jag inte hade nåt utbyte av det alls - speciellt som jag är 159 cm lång, och fick stå och sträcka mig och stå på tå som en tönt, för att kunna se nåt alls.


Först i extranumret gjorde jag slag i saken, och gick bakåt, upp mot slänten. Och det var ju hur mysigt som helst att sitta där, och se lite mot stan, och se hela scenen snett uppifrån.

Nåja. Det är inte lätt att få självinsikterna att komma just vid rätt tillfälle.
Gårdagens kom lite för sent. Och det är alltså att jag inte är en sån där hoppa-och-sjunga-med-are. Inte så mycket alls. Och speciellt inte när mitt sällskap inte är så. Jag vill mest ta det lugnt och lyssna.
Ett ålderstecken, måhända, men ett skönt ett.


Efter konserten visade det sig att mamma druckit vin med fastrarna, så vi fick gå över hela stan, till SJ, för att hämta Greta, och sen gå tillbaks till bilen, så skulle Greta få köra hem.
Inte det ljuvligaste inslaget i dan, då klockan var över elva, och jag blott ätit frukost på hela dan.

Så jag gick till McDonald's och stod i kö en timme där.


Var ganska trött idag.


Men jobbet gick bra, och södras möte likaså. Karro drog in mig i engelska gruppen. Det var trevligt, men jag somnade hela tiden. Så under vt-studiet väste Shadrach "wake uuup" i micken från podiet.
Så lagom härligt.


Jag skulle ta timråbussen hem 18.15, för ma och pa och co är i Stöde.
Men jag råkade sitta på bänken när bussen kom, så den åkte bara förbi.
Rådvill ringde jag till folk som svarade och inte svarade.
Till slut började jag dra på mig jeans och beredde mig på att gå hem.

Men då! Frenells kom susande som rena välsignelsen i sin stora Merca. De skulle ut till Tranviken och grilla, så de körde glatt hem mig.

Härligt!





Nu måste jag göra lite tacos och kolla på "Karl för sin kilt".
Lördagsmyset väntar...

fredag, juli 21, 2006

boken, konserten, värken

Nu är det egentligen fredag.

Det betyder Lars Winnerbäck feat. Hovet-konsert! Med Christian Kjellvander som förband!


Okej, Winterdäck har blivit gubbrockig och så vidare.
Men jag sticker inte under stol med att jag är grymt laddad inför denna konsert. Tror det kommer bli bra & kul.
Jag erkänner också tämligen villigt att jag blir lite rörd varje gång jag hör "Stockholms kyss", när han sjunger om sin son: "Gud välsigne hans små fötter där dom går".
AAW!


Det blir förfest på stan (1891, gissar jag) med mamma och två eller tre fastrar. Det är mitt konsert-gäng, nämligen.
Bäddat för bullersamma festupptåg...
Nämen. Trevligt.



Nu tänker jag i alla fall citera Martina Haag-boken.
Helt kort: den är klart inspirerad av Bridget Jones, men blir inte bara en dålig kopia. Den är verkligen hur kul som helst. Det hela handlar om en tjej som heter Bella, och den är skriven i jag-form.


Nu har hon, efter att ha bäljt i sig en flaska rödtjut, gått fram och hälsat på en Jude Law-liknande karl på en restaurang, och sagt att hon gärna vill träffa honom nån gång. Så de bestämmer sig för att gå tipspromenad redan nästa dag.

Mycket riktigt, nästa dag träffas de, och han verkar allmänt fantastisk och överjordiskt snygg - och Bella börjar fantisera om barnvagnar och mysiga hemmakvällar framför brasan - ända tills han börjar berätta hur superdetaljerat om att han spytt på tåget samma morgon, och hur spyan såg ut, och att han bara dolde det hela med en Metro-tidning, för det satt ändå ingen bredvid honom, etc.


Och här börjar jag citera: "Bläää. Hur jag än tänker nu kommer det att vara omöjligt att sudda ut det där ur mitt medvetande. Han försöker ta min hand. Jag stoppar ner den i fickan. Han pratar och pratar om fåglar och byggnader och pekar och skämtar medan vi promenerar ner mot Djurgårdskanalen. Jag kan inte titta på honom längre. Jag försöker gå fortare och fortare för att vi ska bli klara med den här vidriga promenaden så snabbt som möjligt.
Han skrattar och springer ikapp mig. Han tror att vi leker. Han tar upp snö och kastar åt mitt håll och rusar busigt emot mig och tar tag i min kappärm och försöker krama om mig och skrattar och skrattar med sin kräkiga mun."


HAHAAA. Åh. Jag dör av rolighet.
Fast jag vet inte om det är lika kul när det är taget ur sitt sammanhang. Men ändå.


Ikväll har jag, mamma och sommarbarnet sett "Den ofrivillige golfaren". Lite småkul sådär.
Men jag koncentrerade mig mest på att få massage av mamma.

Min kropp är hemskt dum emot mig. Är inne i extra dålig period nu.
Måste ringa läkarn.


Och så blir jag lite förtvivlad ibland - inte för att jag är desperat, men ändå - och undrar vilken karl som nånsin skulle vilja ha en sjuk fru.




Nåja. Godnatt.

torsdag, juli 20, 2006

sånt där småmysigt vardagsskoj

Det var roligt på jobbet idag. Lisette gjorde om en textrad i Mange Schmidts sommardänga 'Glassigt'.

Det blev "när du hör en bra låt och Sanna åker båt, då är det muppigt".

Då skrattade jag.


(Ni vet det är den där låten där han sjunger 'glassiiiiigt' helt hysteriskt i falsett. Det blev alltså 'muppiiiiiigt' istället. Jaja.)



Till middag blev det fryspizza, pepsi max och sista halvan av 'Monarch of the Glen'. Ett kärt återseende, även fast snygg-Archie är i Nya Zeeland just nu.




Bara en sak till. Jag köpte Martina Haags "Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra)" idag. Den är rolig, förstås.
Jag tänkte skriva ett utdrag ur den, men det får bli en annan dag.



Nu ska sommarbarnet ha datorn. Jag ska läsa.

God afton.

onsdag, juli 19, 2006

A walk to remember

Ja, den gick ju ikväll. Filmen alltså.
Jag hade inte sett den innan, men velat gjort det länge.

Och bra var den. Mycket. I början hade den inget att komma med, tyckte jag. Inget som ingen annan film redan kommit med.


Men sen listade jag ut att hon var döende, och sen berättade hon att hon var döende... och ungefär då började jag grina. Sen slutade jag nästan aldrig.



VACKERT!


Jag gillade den mycket. Och han är snygg den där huvudrollspojken. Eli i "Once and again".



Förresten. Mamma hittade körkorts-cd-romen. Hon hade stoppat den i en låda.

Men jag får den inte att sätta igång...



Jaha, nu loggade roligt folk in på msn. Men jag är hemligt online, så det blir pinsamt att bekänna färg nu.

Förresten ska jag fika med mamma och sommarbarnet.




Kram.

salvation is free

Jag är i städa- och feja-tagen.
Eller i alla fall plocka. Har vikt ihop kläderna i hyllan! Det händer inte varje vecka, kan jag tala om.
Passade på att slänga ut några gamla sunktröjor också.


La Redoute kom idag. Ljuva höstmode. Jag har bestämt mig för en kjol, en ulltröja och ett par stövlar. Får se om det tillkommer nåt mer vid andra kollen.
Tur att jag har bra med pengar ett tag till. En av fördelarna med att bo kvar hemma.


Igår var jag sjuk med hals- och öronont och feber. Fick gå hem från jobbet vid tolv, och sov mest hela dan.

Det var nog bra att jag sov så mycket, ty idag är jag tämligen frisk.


Men det blir ingen tjänst ändå, för vi ska visst ha Langsjös på middag om sisådär en timme.

Jag får skriva lite brev...


Anledningen till att jag slog igång datorn nu, var att jag skulle börja plugga körkortsteorin. Men cd-romen är borta!
Det är just typiskt mig. Måste leta reda på'n nu.


Ska bara läsa mail från nordiclenses först. De kräver pengar av mig som de inte har rätt till.



Tack och hej.

måndag, juli 17, 2006

roadtrip och svaga nerver

Strängnäs.
Var det roligt?

Njäae.

Alltså, vi satt inte och led hela tiden, inte så. Men det var så många jobbiga störmoment, att intrycket såhär i efterhand inte blev speciellt positivt.

Men det var trevligt att träffa min compadre Marcus i Borlänge. Det var ju två år sen vi sist sågs. Han bjöd AnnaKarin och mig på kaffe, glass och seightseeing i deras hem (vi fick låna toan två gånger var också).
Där hemma fanns prydnadsgrisar så det räcker åt ett helt kompani, minsann.
Kaffet var gott också.

Och det var ljuvligt att vistas i hallen i Strängnäs. Det är ju ingen lokal som går upp mot den, ändå.
Helt oväntat träffade jag familjen Svensson (nu även delvis Suomi), det var trevligt.

Sen var det folk som jag trodde jag skulle träffa, och såg framemot.
Men det visade sig att de skulle på nästa helgs sammankomst. Det hade blivit nån mix-up, kan vi säga.

Och det var ungefär där allt sket sig. Under söndag eftermiddags sista timmar.
Ungefär då ringde jag ett samtal till en av dem som jag trodde skulle vara där, och blev bemött med spydighet och diverse liknande företeelser.
Det knäckte mig en del, eftersom det var totalt oframmanat från min sida.
Plus att allt blir mycket jobbigare när man redan är redigt trött och less och har dragits med värk i huvud och höfter och allt annat i flera dar.


Nåja. Hemresan gick fort och bra. Vi åkte e4, och AnnaKarin skötte chaufförskapet ytterst strålande. Jag skötte kartläsandet... dugligt.

Dock var jag extremt dålig när jag kom hem. På alla sätt och vis. Duschade, och tänkte sedan sova. Men nej, att varva ner lite vid datorn hade ju varit mysigt.

Ja visst.
När jag slog igång datorn, möttes jag av en surpris.
Det visade sig att sommarbarnet hade gjort ett försök att lägga till ett användarkonto.

Vad hade han gjort istället?

Jo, det ska jag tala om. Han hade tagit bort mitt administratörkonto totalt, och lagt till ett nytt. Så allt var ungefär som när man nyss installerat XP.
Alla bilder, alla dokument, all musik. Alla minnen. Borta.
Det kändes som att ett halvt hus brunnit ner.

Jag, som redan hade latent ångest, blev argare och tappade kontrollen mer än nånsin förut.
Jag ringde sommarbarnet och skrek, jag ringde mamma och skrek, och när de kom hem fortsatte jag att skrika.

Sen bröt jag ihop totalt ett fulgråt som världen inte skådat på länge.
(Det har varit rätt mycket överhuvudtaget på sistone...)
Pappa höll om och kramade. Som i barndomen. Det var tryggt.

Mamma tvingade mig att ta ett glas rödvin för att kunna koppla av. Okej då, sa jag till slut, och bäljde i mig det på sisådär en halv minut.

Allt blev lite skönare och uthärdligare.

Sen ringde mamma Karin.F (som jag ska pussa på mötet imorgon!), och hon hjälpte mig via telefon med datumåterställning och sånt som jag inte kunde. Jag trodde verkligen ett tag att jag inte på nåt vis skulle kunna få tillbaka alla mina saker.

Men det gick ju bra.


Imorse var jag trött, och mina ögonlock var som pingisbollar.

Idag var det jobb, och sen fika, film och prat hos Madeleine och Jackie.
Mysigt, på min ära.

Nu blir det duscha av.


Tack för den här gången.

lördag, juli 15, 2006

massage

Idag har jag vaknat däckad, cyklat till jobbet som en dåre, jobbat som en dåre, cyklat hem, däckat, druckit kaffe och blivit pigg igen, utrett ett missförstånd, internetat, kollat på teve och fått massage av mamma.
Jag smälte när Hellström sjöng "Brännö serenad" på Skansen; en av få Hellström-låtar som berör mig på riktigt.
Fint, var det. Mycket fint.

Och justja. Jag ska ta körkort och sånt innan jag flyttar. Det blir bäst på alla sätt och vis, om än känslomässigt lite trist.


Då så. Då bär det av till Strängnäsa imorgon. En roadtrip, så att säga.
Ja det kan bli kul, faktiskt.

Hej så länge.

onsdag, juli 12, 2006

boende och allt det här

Min mama säger 'go for it'.
Min papa säger 'vänta på räntorna, vänta på räntorna!'

Jag vill flytta. Jag vill ha en EGEN lägenhet. Köpa, inte hyra. Det kanske är bratigt av mig?
Jag vill ha nåt som är mitt. Som jag kan inreda precis som jag vill.

Men å andra sidan, att hyra en lägenhet kan ju vara en bra början.

Åååh, grrr, vad jobbigt att inte veta.


Och till råga på allt poppar det lilla snusförnuftet fram då och då, och skriker att jag måste ta kööööörkort innan jag flyttar nånstans alls.

Men jag skiter i det. Jag kan ta körkort sen. Bara jag kommer ifrån den här hålan innan vintern.
Det går inte att ha ett liv, vintertid, på detta ställe.
Inte utan körkort och bil.

Så då är frågan. Vad göra först? Ta körkort och köpa bil, eller flytta till en hyreslägenhet i väntan på bättre tider?


En livsguru välkomnas varmt.